Carpe Diem in Pictures
Wall Painting History
Ministry of Art Home


Väggmålningshistorik

Väggmålningen ”Carpe Diem” tillkom egentligen mer eller mindre av en slump. Några bekanta som muskeltränade hos Carpe Diem i Trollhättan berättade om planer på att ”måla en vägg”. Det var tänkt att bli en graffitimålning men killen som skulle göra det dök aldrig upp. Därmed fick jag chansen att komma till Carpe Diem för att titta på väggen som skulle utsmyckas. Jag insåg direkt att jag skulle kunna göra något av det hela och diskuterade med personalen (Ann-Sofi och Jeanette). Men jag tyckte inte att traditionell graffiti var intressant i sammanhanget och jag ville jobba med vanlig oljefärg.

Stötestenen var hur projektet skulle finansieras men ganska snabbt gick diskussionen mot att göra det som ett ALU-projekt eftersom undertecknad var till arbetsmarknadens förfogande. Detta var på försommaren 1995 och under sommaren stöttes och blöttes det av Arbetsförmedlingen. I slutet av augusti kom beslut och klartecken - startdatum bestämdes till den 2 oktober.
Angående ALU-projekt – ”Alu” är ett gammalt nordiskt ”trollord” som gav skydd och värn...

Vi kom fram till att det inte var så bra att måla direkt på väggen ifall man skulle behöva flytta målningen. Det visade sig vara ett klokt beslut eftersom Carpe Diem bytte lokal efter några år. Efter en lite undersökning konstaterades att alternativet med spänd duk på träram skulle bli stort, svårhanterligt och framförallt dyrt. För att kunna lösa det skulle jag bli tvungen att spänna upp på åtskilliga ramar och materialet skulle gå på bortåt 12.000. Det blev förstås alldeles för dyrt. Efter att ha rådfrågat min mentor och lärare i oljemålning; Carl Andersson, bestämde jag mig för att jobba med spånskiva som underlag. Det blev ett betydligt drägligare pris. Spånskivor införskaffades och monterades och som grundfärg användes helt vanlig väggfärg som grund (istället för att använda Beckers svindyra konstnärs-grundfärg för att täcka de 21 kvadratmetrarna).

Parallellt med alla förberedelser började jag också arbeta fram måttriktiga skisser, för att få en uppfattning om hur det skulle se ut på väggen. Jag provade mina idéer på skalenliga skisser i flera olika storlekar. Vi ville spegla Carpe Diems innebörd ”fånga dagen” i målningen och därför blandade jag olika tidsepoker, klimatzoner, miljöer och årstider. Dröm och verklighet vävs också samman i målningen då bland annat Aladdin dyker upp på sin flygande matta vid ett luftslott. Även om jag fick helt fria händer i motivvalen gjorde jag det i samråd med Carpe Diems personal eftersom det var de som sen skulle leva med målningen.

Efter två veckor förberedelser började jag föra över skisserna till väggen. I stora drag stämmer slutresultatet ganska exakt överens med skisserna men vissa saker försvann och andra tillkom. Både detaljer och större motiv som aldrig var planerade från början dök upp under arbetets gång. Vikingaskeppet till höger är ett exempel på ett sådant sent tillkommet motiv.

Bortsett från vissa konstnärliga friheter jag tagit mig, så är vikingaskeppet liksom det mesta tillkommet efter noggranna efterforskningar. Skeppets detaljer är utförda efter arkeologiska rön om hur ett skepp troligen såg ut på den tiden, framgrävda arkeologfynd ligger till grund. Färgen på sköldarna är till hämtade från en samtida beskrivning av ett vikingaskepp.

Runstenen vid vikingaskeppet är prydd med riktiga runor av den senaste generationen, de så kallade sen-germanska runorna. Texten är en liten kort förklaring till målningen. Direkt översatt står det: ”Fredrik reste kuml thusi for Karpe Diem som ett ALU vintern 95-96. Tor Vige”. I klartext betyder det: ”Fredrik reste denna sten (sten denna) för Carpe Diem...”. ”Kuml Thusi” är en fornnordisk term hämtad från en runstensinskription på Flo kyrkogård i Västergötland.

Siffrorna är förstås en grov förfalskning, men avslutningsfrasen ”Tor vige” är en vanligt förekommande term på runstenar. Det betyder att stenen (och personen stenen restes över) helgades åt Tor. I detta fall får det stå för hela målningen som på detta sätt skyddas av Tors hammare. Måtte blixten drabba den som klottrar på denna målning!

När det gäller pyramiden blev det en kompromisslösning. Vi hade en hel del diskussioner om hur den borde se ut. Enligt egyptologer såg inte pyramiderna ut då, som de gör idag. Numera är de bara ruiner, berövade det yttre lagret av vit sten som de en gång bar. Då pyramiden stod klar kläddes den med ett yttre lager vit sten som dessutom ”höggs av” så att trappstegsytan jämnades ut helt och hållet. Pyramiderna måste ha lyst vita som snö då de stod färdiga. Jag ville ha en pyramid som såg ut som de gjorde när de en gång var nybyggda, men vissa tyckte att det inte passade med en vit pyramid eftersom ”det är ju inte så de ser ut”. Efter ett visst mått av diskussion vek jag mig, men behöll den släta ytan, istället för trappstegen. (Ett visst mått av artistisk frihet måste man ju ha, och dessutom är jag väldigt envis ibland).

Efter att konturerna på frihand skissats upp efter de måttriktiga skisserna startade det egentliga arbetet. Projektet omfattade full arbetsvecka (40 timmar) över sex månader vilket alltså innebär ungefär 1000 arbetstimmar. Efter sex månader var väggmålningen klar och ett oöverskådligt antal penseldrag var dragna. Det finns t ex uppskattningsvis 30 000 barrträd avbildade runt viken och skidbacken.

Det omfattande målningsarbetet tog sig en del oväntade uttryck. Exempelvis har jag aldrig tidigare varit med om att slita ut en målarpensel. Under projektets sex månader gick det åt ungefär 15 målarpenslar. En pensels livslängd varade alltså knappt två arbetsveckor, innan borsten i princip var helt nerslitna. Det berodde förstås på att jag målade på spånskivor, i vanliga fall sviktar underlaget (duken) och ger efter, men en skiva är ju helt stum. I sammanhanget kan nämnas att penslarna jag använde var mellan 1 och 15 mm breda.

Allt sammantaget var detta bland det roligaste och mest utvecklande jag gjort. Fler borde få en chans att måla en egen väggmålning.