Tankar bakom

”Den heliga korvens grillande.”

Korvgrillning har nästan upphöjts till en nationalsport i Sverige. Tidigt på försommaren släpas den lilla grillen fram och tänds upp med flammande låga. Tändvätska, tändpapper, kol, briketter, gasol, lavastenar, grillverktyg och tusentals andra tillbehör övervägs nogsamt. Det hela har mer eller mindre utvecklats till en sport. Och folk tävlar med sig själv och med och varandra om det perfekta grillandet, tv-program med kändiskockar görs på temat och Tidningarna har ”grillskola”.

Man kan filosofera en hel del om det ständiga grillandet och om hur det ofta misslyckas. Som att grillglöden alltid är som bäst när korven är slut, att man kanske ofta lyckas förkolna eller elda upp maten på grillgallret eller glömmer bort att köpa tillräckligt med korvbröd. På något sätt tycks detta uppvägas och förbises så fort man får sin rykande heta korv i ett stadigt tag i brödet. Det finns inget som går upp mot en korv och ett bröd. På något sätt är det också en speciell känsla att hålla en korv i ett bröd i sin hand och ta ett bett. Vad är det som väcks inom oss då vi äter utan bestick, vid en öppen eld? Hur långt har vi egentligen kommit från våra förfäder som levde för 20.000 år sen?

Det handlar också om det grundläggande utvecklingssteg på vägen som elden, matlagningen och den centrala härden varit som gjort oss till vad vi är idag. Om vi inte börjat dra nytta av elden och laga mat över den vet väl ingen hur vi, vår kultur och vårt samhälle skulle se ut idag. Skulle det ens finnas?

Vad mänskligheten har blivit tänker jag inte ens ta upp till diskussion, men det kan vara ett lämpligt samtalsämne mellan korvbitarna.

Nu har jag valt just korven som grillobjekt, det är ett betydligt senare steg i mat-utvecklingen än bisonoxen eller mammuten. Men redan dom gamla grekerna beskriver korven i sina texter. Den springande punkten i grillsammanhang är vad man väljer att grilla. Man kanske kan säga att man är det man grillar. Som ett grovt exempel skulle man kunna säga att för att accepteras socialt duger det nog näppeligen med Scans Hotdogs eller Bullens Pilsnerkorv - speciellt om man ska på grillfest på Lidingö.

Vårt vegetariska tidevarv har satt sina avtryck i grillandet och korvutbudet. Det finns förstås idag vegetariska alternativ och det kan vara fågel i korven istället för fläsk. Nån fisk-korv har jag inte sett i skrivande stund.

Dessutom har snobbismen letat sig ner på grillgallernivå skulle man kunna säga. Korv och bröd kan kanske konstateras som rätt värdelös om man ska imponera på sin samtid ifråga om grillning. Till och med en flintastek är nog att betrakta som ett socialt snedsteg i ”grillproffskretsar”. Proffsen i villaområdena grillar nämligen fint kött, fisk, fågel eller vegetariska alternativ. Men ska det vara korv kan man kanske komma undan om man har  ”Chorizo”, ”Bratwurst” (eller helst någon ännu mer tungvrickande korvtyp). Jag har dock valt en mer enkel grillning utan allt för stora åthävor, låt vara att det är en god korv i ett gott bröd – men jag har egentligen inga ekvilibristiska sociala strävanden.

Tillbaka
www.ministryofart.se