Fettisdag på Ministeriet
Idag är det Fettisdagen och då serveras det fastlagsbullar på Konstministeriet (numera även Ladoniens President Palats). Fastlagsbullen åts från början enbart på fettisdagen under fastlagen. Senare, när svenskarna inte längre brydde sig om att fasta före påsk, blev det tradition att äta den varje tisdag under fastans sju veckor. I dag har kommersialismen gjort att bageritillverkade semlor börjar säljas strax efter jul (ibland till och med före jul) och finns tillgängliga varje dag fram till påsk.
Dagens begivenhet på Ministeriet, serveras dock som “hetvägg”, dvs. fastlagsbulle i djup tallrik och med varm mjölk. Det serverades också en Finsk version av fastlagsbulle, med mandelmassan utbytt mot jordgubbssylt. Denna version döptes snabbt till en “Mannerheimare”, till minne av den finländske friherren, officeren, upptäcktsresanden och politikern. Han är den ende som innehaft titeln marskalk av Finland och var Finlands President mellan 1944-1946.
Fastlagsbullen är en gammal tradition och kallas oftast för “semla” i övriga riket. Men i Skåne och i andra delar av södra Sverige samt i de svenskspråkiga delarna av Finland är benämningen på semlan Fastlagsbulle. En vanlig synonym är fettisdagsbulle. I Skåne och Danmark var det traditionellt på måndagen som man åt de fyllda bullarna, därav den skånska benämningen “bull-måndag” (bullamånda) i Danmark hade man “bollemandag”.
(Bulla-måndan hette också Blåmåndagen (även svart måndag, bull-, fläsk- eller korvmåndagen. Namnet Blåmåndag kommer från tyskans “Blauer Montag”, kanske från den tid då man under fastlagen klädde sydtyska kyrkor i blått. Eftersom fastlagstiden var en tid med karnevaler och upptåg, övergick snart innebörden till att bli “arbetsfri dag”. Ordet karneval kommer av orden “carne” och “vale” som betyder “kött farväl”. I norskan och danskan har ordet blåmåndag fortfarande betydelsen “arbetsfri dag”. I engelskan har “Blue Monday” en helt annan betydelse, det refererar istället till den 22 januari som betecknas som årets mest deprimerande dag).
Fettisdagen är sista dagen före den kristna fastan. Hur det ska uttalas är en aning kontroversiellt, sannolikt för att ordet, enligt svenska stavningsregler, kan ha bildats av antingen fet-tisdagen eller fett-tisdagen, eller möjligen av det franska ordet fête (fest). Vissa kallar även dagen “fettis-dagen”. Att det är sista dagen innan påskfastan gav upphov till traditionen att denna dag (och ursprungligen var det bara denna enda dagen) äta fastlagsbullar. Eftersom dessa bullar gjordes av vetemjöl (vitt mjöl) kallas denna dag också ”vita tisdagen”. I Finland kallas fettisdagen för ”fastlagstisdag”. Att man frossade beror på att det var “Fastlagsvecka” en period då man åt upp sig inför de sju veckornas fasta som skulle föregå påsken. Det finns belägg för att namnet fettisdag använts i Sverige redan 1594 och ordet återfinns i många språk.
Ordet “semla” kommer antagligen från latinets “semila” som betyder fint mjöl. Semla var förresten från början endast beteckningen på själva bullen, utan fyllning - och betydde bara “brödbulle” vilken som helst. Betydelse “brödbulle” finns kvar i finlandssvenskan där semla är beteckningen på en vanlig råg- eller vetebulle, eller småfranska. I Sverige består fastlagsbullen av en söt vetebulle, oftast kryddad med kardemumma, med avskuret lock och fylld med mandelmassa och vispad grädde under det florsockerpudrade locket. I Finland har man ofta sylt, gärna hallonsylt, i stället för mandelmassa. I vissa delar av Sverige brukar även kanel pudras över bullen och det förekommer massor av varianter.
Traditionellt serverades fastlagsbullen alltid i djup tallrik med varm mjölk (som ibland spetsas med en gnutta salt, för att bryta mot sötman). Ordet “hetvägg”, som i vissa delar av landet används om kombinationen fastlagsbulle med varm mjölk, är en språklig lek med tyskans “Heisse wecken” (”varma kilar”). Det kom sig av bullarnas form på 1700-talet. De ofta ganska torra bullarna (mandelmassa och grädde hade då ännu inte introducerats) värmdes upp tillsammans med mjölken i en kastrull. För att så många bullar som möjligt skulle få plats i kastrullen hade de gjorts kilformade, det vill säga närmast trekantiga. Under andra halvan av 1900-talet började fastlagsbullen i Sverige allt mer betraktas som en sorts bakelse som äts utan mjölk, troligen som en följd av att den började serveras på konditorier. Vissa av dessa började även använda wienerbrödsdeg för att göra semlan ännu mer bakelselik. Men traditionen att servera fastlagsbullen med varm mjölk har dock börjat återinföras på kaféer och konditorier under senare år.
