Ministeriet gratulerar (9/3)
Ministeriet gratulerar idag dagens namnsdagsbarn som är Torbjörn och Torleif.
Torleif
(eller Thorleif), är ett fornnordiskt mansnamn, sammansatt av gudanamnet Tor - och ordet “leif” som betyder “arvinge”. Namnet förekommer på runstenar och återupptäcktes i Sverige på 1800-talet genom inflytande från Norge där namnet är betydligt vanligare. Torleif är idag ett mycket ovanligt namn i Sverige. För ett år sedan fanns det totalt 876 Torleif.
Torbjörn
(eller Thorbjörn) är ett gammalt nordiskt mansnamn som bl.a. förekommer på runstenar och är sammansatt av gudanamnet “Tor” och ordet “björn”. Innan det infördes i almanackan 1901 till minne av kemisten Torbern Bergman (Torbern är en dansk form av namnet), var namnet inte speciellt vanligt och förekom nästan bara i de västra delarna av Sverige. På 1950- och 1960-talen blev det ett modenamn och kom då att bli ett av de vanligare pojknamnen. Populariteten sjönk dock snabbt, och sedan 1980 är det åter ett ganska ovanligt namn. 31 december 2005 fanns det totalt 24.451 Torbjörn.
Torbern Bergman - studerade botanik, matematik och entomologi vid Uppsala universitet. Genom sina entomologiska insamlingar och iakttagelser, stiftade han bekantskap med Carl von Linné, som gav honom sitt erkännande för en avhandling om iglar. Han prisbelöntes av Vetenskapsakademien för detta samt för en upptäckt att frostfjärilarnas honor, som saknar vingar, lägger sina ägg i fruktträdens bark. Därmed kunde fruktodlare skydda sina träd från larvangrepp.
Han disputerade även i astronomi, och grundade Kosmografiska sällskapet i Uppsala, genom vilken han utgav en fysisk världsbeskrivning, Physisk beskrifning öfver jordklotet, som översattes till flera språk. Detta verk var en av de första moderna geografiböckerna, som kom att influera Abraham Gottlob Werner, som ibland kallas “geologins fader”. Bergman blev därefter docent i fysik, under det att han forskade i turmalinets elektriska egenskaper, samt om meteorologiska fenomen som norrsken, åska, regnbågen och kornblixtar. 1764 invaldes han i Vetenskapsakademien.
1767 blev han professor i kemi och farmakologi. I den egenskapen lät han rusta upp och med egna medel modernisera institutionen för kemi. Bland annat ritade han ett laboratorium som uppfördes. Bergman grundade den kvalitativa och kvantitativa kemiska analysen, och utarbetade sätt för att åtskilja substanser med våta vägen (genom lösningar), och förbättrade torra vägen (med värme). Som kemist fick han ett internationellt erkännande, och hade tagit tjänst hos Fredrik den store, om inte Gustaf III ingripit personligen.
Bland hans övriga gärningar i kemin hör att han utvecklade affinitetsläran genom uppställandet av tabeller, och hans forskning om kolsyra. 1775 kom han på hur man skapar mineralvatten på konstgjord väg. Med sin Handbok i mineralogi blev han en föregångare till René Just Haüy, och han var den förste som skilde mellan organiska och oorganiska ämnen.
Bergman levde emellertid i en tid vars idéer många gånger avfärdats senare, varför en del av hans forskning är synnerligen inaktuella. Han avled i förtid 1784 vid 50 års ålder på grund av överansträngning, och begravdes vid Västra Ny kyrka.
