Har SVT blivit ett propagandaverktyg?
Anledningen till att man undrar om SVT blivit ett propagandaverktyg* är dagsaktuellt i och med att SVT än en gång hakat på det senaste media-drevet - som för tillfället ägnat sig åt “grävande journalistik” om den nya regeringens ministrar (t.ex. Integrationsministern, Handelsministern, Kulturministern och Finansministern). SVT’s (politiskt tillsatta) chef uttalar sig nedsättande om ministrarna i fråga. SVT’s licenskontrollantsdirektör uttalar sig också i negativa termer om de berörda ministrarna. SVT har (följdaktligen) också fått en hel del svidande kritik för sitt agerande, inte minst från sina egentliga uppdragsgivare, allmänheten, licensbetalarna. SVT kontrar då med SVT’s Tittarombudsman (!), som uttalar sig och fäller omdömet att “det inte finns nåt mediadrev i sammanhanget” och försvarar den “grävande” journalistiken med hjälp av inkallade gäster som dessutom försvarar (alla) journalisters handlande i sammanhanget med att “det är deras plikt”.
Misstanken om SVT som propagandaverktyg närs också av att SVT’s handlande har lett till flera osannolika sammanträffande… SVT lyckades eliminera en toppchef (f.d. Kulturministern) innan denna har fått inflytande över SVT. SVT har också armbågat ut en tidigare medarbetare (f.d. Handelsministern). Misstanken närs också av det enkla faktum att inga av den avgående regeringens ministrar granskas**, och ingen av de journalister som “granskar”, och direkt eller indirekt moraliserar, granskas. Hade detta gjorts i SVT’s heliga jämlikhetsivrandes namn så hade förstås inte misstanken uppstått… Nu kan man som värst räkna med ett radionämndsfällande (läs: smäll på fingrarna) och det långt i efterhand. I vanliga fall sitter någon och mäter alla framträdande i TV med stoppur för att se om någon sida får mer eller mindre uppmärksamhet, och dessutom avgörs om alla synpunkter fått komma med. Annars blir det fy från Radionämnden… Men det vanliga rättesnöret tycks avklippt.
Tilläggas bör att allt ministrarna gjort, har de gjort innan (och ibland långt innan) de blivit ministrar. Därmed kan ett antal råd utfärdas för framtida ministrar: 1) Skaffa inte barn (-passning). 2) Skaffa inte TV. 3) Om du har mycket pengar (mer än en industriarbetare), så ge helst bort dom, bara du inte skatteplanerar (även om staten och den föregående regeringen gör det).
Frågan är om inte alla svenskar bör uppvisa civil olydnad och sluta betala licenspengar till SVT. Hela tanken med licenssystemet är nog att se som fullständigt förlegad idag och SVT verkar ha överlevt sig själv. Att man ägnar sig åt att jaga medborgarnas licenspengar med blåslampa - istället för att ta ut pengarna via skattsedeln (om man nu prompt ska ha ett statligt medieföretag) liknar Ryssland på kommunist-tiden. Statliga TV-företag hör väl egentligen också kommunist-ryssland till, liksom statligt jordbruk och andra liknande lysande idéer.
Skrota licenssystemet och sätt igång en diskussion om vi ens ska ha ett statligt TV-företag över huvud taget. Det är skrämmande lätt att manipulera och indoktrinera folk via ett sådant medel - och det borde inte ligga i den politiska maktens händer - eller i deras sängar… 50 år räcker, det tycker jag SVT själv visar.
(SVT’s politiskt tillsatta chef)
*) Så har det kanske alltid varit, det har bara blivit tydligare på senaste tiden (jaha, och därmed kan man väl kyssa alla sina chanser på SVT adjö).
**) Visserligen rapporterades det i förbigående på SR att den förra regeringens ALLA ministrar utlöste sina fallskärmar viket innebär en dryg miljon per skalle. Säkert som amen i kyrkan behöver de f.d. regeringsmedlemmarna vartenda korvöre som dom stackars arbetslösa medborgarna dom nu är… (OBS, cynism).
