Dagordningen…
En ny dansk animerad film som heter “Resan till Saturnus” driver med olika religiösa åskådningar men undviker med vilje en av religionerna med god marginal - Islam. Detta trots att en av figurerna är muslim. En av filmens regissörer Thorbjörn Christoffersen erkänner utan omsvep i danska tidningen Berlingske Tidende att man gjort det utav fruktan eftersom man ansåg det vara “ett känsligt ämne”. Rädslan styr alltså. Precis som vi sett här hemma i samband med konstnären Vilks och de dödshot som riktats mot honom sedan han ritade en teckning. Han har i snart två år nu blivit stoppad i olika sammanhang, och man har angett fruktan som anledning att ställa in olika arrangemang med honom. Senast var i Dalby och i höstas bojkottades han av Eslövs kommun.
bild från filmens animationstest
Den animerade danska barnfilmen är en uppdatering och omgjord version av den numera döde tecknaren och författaren Claus Deleurans albumklassiker om en dansk rymdexpedition - och den nya versionen är inget för dom känsliga. Figurerna rapar, fiser och kräks - och dessutom (förmodligen det värsta) driver dom friskt med flera olika religioner, men inte islam som sagt.
Redan på manusstadiet gav filmteamet upp iden om att behandla alla lika och orsaken sticker man inte under stol med. Det är helt och hållet med hänsyn till regissörernas personliga säkerhet. Man vågar inte utsätta sig själv och sina familjer för den sortens hot som vi på senare år låtit bli vardagsförutsättningar. Kränkta islamister tillåts mordhota och kväsa det de uppfattar som opposition, även i västvärlden långt hemifrån sina hemmaarenor och genom här boende fundamentalister och s.k. “vanliga” muslimer. Om man till äventyrs frågar sig vem som sätter dagordningen så kanske detta kan vara en fingervisning. Det är bara att konstatera att dagordningen numera sätts av de som skriker högst och hotar mest.
Artikeln om de skrämda regissörerna kan läsas i sin helhet här.
oktober 8th, 2008 at 8:34 am
[...] det bara islamister som bråkar? Som vi berättat tidigare har det nu gått så långt att folk av rädsla undviker att göra saker som skulle kunna reta upp [...]