Ministeriet gratulerar dessutom (4/10)
Idag den 4 oktober gratulerar Ministeriet naturligtvis det ursprungliga namnsdagsbarnet Frans som funnits med i den ursprungliga namnsdagslängden på dagens datum och fortfarande finns där. Vid 1901 års namnsdagsreform behöll Frans sin plats i ensamt majestät. 1986-1993 då det blev standard med tre namnsdagsnamn fick Frans sällskap av Fransisca och Frank som hade samtidig namnsdag. 1993-2000 blev det istället Frans och Frank. 2001 blev det också den gällande ordningen.
Frans infördes på dagens datum 1753 och har funnits där sedan dess. Namnet infördes då det ersatte den äldre namnformen “Franciscus”, till minne av helgonet Franciscus av Assisi. Franciskus var ett av många barn till Pietro Bernardone, en rik tyghandlare, och hans hustru Pica som härstammade från en adelssläkt i Provence. Han fick först namnet Giovanni, men fadern ändrade det till Franciskus för att ära Frankrike (France) som denne hade handelsförbindelser med. Namnet Fransiscus hade från början betydelsen “den franske” eller “fransman”.
Den unge Franciskus var nöjeslysten och något upprorisk, och var framför allt intresserad av den populära trubadurdiktningen. Franciskus livsdröm var att bli riddare, på hans tid innebar det stor respekt att vara riddare. Han fick som han ville men kom handfast att inse att det inte bara innebar massa ära att kriga, utan även död. Han kom hem skadad och slöt sig från världen. Ett klart fall av “Posttraumatisk stress disorder”. Han pratade inte längre så mycket och vandrade ofta ensam och funderade över olika ting, mest runt Gud. En vändpunkt blev en upplevelse i kapellet San Damiano utanför Assisi 1206, då enligt legenden krucifixet uppmanade honom att återställa Guds förfallna hus. Han sålde en del av sin fars varor för att bekosta renoveringen av samma kapell. Detta bidrog till att pappan, Pietro, ställde sin son inför rätta och att relationen dem emellan bröts.
År 1210 grundade han så franciskanerorden (Ordo Fratrum Minorum, O.F.M.), och fick Påve Innocentius III:s godkännande samma år, men anhängare började följa honom redan året innan; 1223 stadfästes ordensreglerna av Honorius III. Omkring 1225, året före sin död, skrev Franciskus “Il Cantico del Sole (Cantico della Creature)”, Solsången, som blev den första betydande dikten på italienska. Dikten har även bearbetats till psalmer på svenska. En med namnet Tack, gode Gud, för allt som finns i 1986 års psalmbok nr 23 och en i Herren Lever 1977 nr 801 med titeln Allt, Herre, lyder dina bud.
Den 14 september 1224 blev han, enligt många samtida vittnesbörd, stigmatiserad. Redan under sin livstid vann Franciskus erkännande, och många av hans personliga vänner deltog i bildandet av hans livsverk, bland vilka särskilt Klara av Assisi förtjänar att uppmärksammas, som grundade en kvinnlig gren, klarissorna, 1212. En omtalad och ofta skildrad händelse var när Franciskus predikade för fåglar. (Han tyckte nämligen att dom skulle prisa gud eftersom denne hade gett dom frihet (att flyga) klätt dom (i fjädrar) och de behövde varken så eller skörda. Gud hade skapat alla floder och källor för dom att dricka sig otörstiga i och födde dom med mat överallt och hade skapat berg och dalar för att skydda dom, samt höga träd så dom kunde bygga bo…).
