Ministeriet gratulerar dessutom (7/10)
Idag den 7 oktober gratulerar Ministeriet det ursprungliga namnsdagsbarnet Birgitta som funnits med redan från medeltiden i den ursprungliga namnlängden. Vid 1901 års namnsdagsreform behöll Birgitta dagen i ensamt majestät. 1986-1993 då det blev standard med tre namnsdagsnamn fick Birgitta sällskap av Birgit och Britt, som hade samtidig namnsdag. 1993-2000 blev det bara Birgitta och Britta kvar. 2001 blev det också den gällande ordningen.
Namnet infördes på dagens datum under medeltiden, till minne av att Heliga Birgitta blev helgonförklarad på denna dag år 1391. Redan som barn sa sig Birgitta se visioner. En gång ska hon ha sett jungfru Maria som satte en krona på hennes huvud. En annan gång ska hon ha sett framför sig hur Kristus pinades och dog på korset. Båda dessa teman, den fanatiska religiositeten (eller om man så vill, innerliga Mariafromheten och meditationen över Kristi lidande) kom att prägla hela hennes liv.
Birgitta var knappast född i en fattig familj och vid omkring tretton års ålder, giftes hon bort med den artonårige Ulf Gudmarsson. Hon lyckades övertala sin make att de första åren leva i avhållsamhet, men därefter födde hon åtta barn. Birgittas fromhet kom även att prägla maken. Tillsammans gjorde de pilgrimsfärder till Nidaros och till Santiago de Compostela. På vägen hem från Spanien, i den franska staden Arras, insjuknar Ulf. När läget var som svårast ska det franska nationalhelgonet Sankt Denis ha uppenbarat sig för Birgitta och lovat att maken inte skulle dö.
Väl tillbaka hemma bosatte sig Birgitta och Ulf vid Alvastra kloster. När maken dog år 1344 (eller eventuellt år 1346) lät Birgitta sin vigselring falla i hans grav och fördelade sina egendomar till arvingarna och till fattiga för att själv leva enkelt i anslutning till klostret i Alvastra. Antalet uppenbarelser ska ha tilltagit och hon kände sig kallad att vara “Kristi brud och språkrör”. (Andra har ju gjort anspråk på det under senare tid…).
Under tiden fram till Birgittas avresa till Rom ska hon mottagit många uppenbarelser. I uppenbarelserna fick hon uppdrag av Gud, Kristus och Maria att föra ut budskap till såväl politiska som kyrkliga ledare. Det fanns också dialoger med helgon, döda personer m.fl. (Pragmatiker har föreslagit att Birgitta kanske hade epelepsi och sett syner).
Birgitta begav sig 1349 till Rom. Syftet var att delta i firandet av jubelåret 1350 och att få tillstånd av påven att grunda en ny klosterorden. Problemet var bara att påven sedan 1309 residerade i den franska staden Avignon samt att kyrkan förbjudit inrättandet av fler ordnar. Detta hindrade dock inte Birgitta. Hon påstod sig fått en uppenbarelse och sett påven och kejsaren mötas i Rom. En för tiden så osannolik händelse att den ledde till en del munterhet hos omgivningen.
I Rom drog hon sig inte för att säga vad hon ansåg om det andliga förfallet där, något både kardinaler och vanligt folk fick erfara. Dessutom ägnade hon sin tid åt att skriva till påven i Avignon och kräva att han skulle flytta tillbaka. Sin vardag ägnade hon åt att gå runt i kyrkorna för att be vid helgonens gravar. Vid kyrkan San Lorenzo in Panisperna på Viminalen tiggde (bad) hon ofta förbipasserande om allmosor till de behövande. Hon gjorde också flera pilgrimsresor till bl.a. Assisi, Farfa, Neapel och södra Italien.
År 1368 inträffade det osannolika. Påven återvände till Rom och mötte dessutom Kejsaren av Österrike. Birgitta lämnade sin ordensregel till påven som mottog den för granskning. 1370 blev den godkänd i en reviderad version. Påven beslutade dock att återigen lämna Italien av säkerhetsskäl, något som Birgitta inte accepterade. Hon profeterade att han skulle drabbas av ett hårt slag från Gud och bli sjuk, och i Avignon ett par månader senare dog han.
År 1371 (vid sextioåtta års ålder), påbörjade hon en vallfärd till det Heliga landet. Vägen gick via Neapel och Cypern. I Neapel dog hennes son Karl. När hon återkom till Rom våren 1373 var hon försvagad av sjukdom, och i juli avled hon i sitt hem. 1377 gavs första upplagan av hennes Himmelska uppenbarelser ut av hennes själasörjare och vän biskopen Alfonso av Jaén. 1378 skedde ett förnyat godkännande av hennes ordensregel och 1384 kunde klostret i Vadstena invigas. Processen för att kanonisera Birgitta inleddes 1377 och avslutades 1391. Birgitta helgonförklarades av påven (Bonifatius IX). Som lök på laxen upphöjdes heliga Birgitta 1999 tillsammans med Katarina av Siena och Edith Stein till skyddshelgon för Europa! I Sverige föranstaltade ärkebiskopen Jakob Ulvsson år 1470 att den heliga Birgittas fest skulle firas över hela riket…
