Språk och kultur i södra Spanien

PÃ¥ resor fÃ¥r man kulturella upplevelser pÃ¥ köpet, samt tillfällen att öva upp sina sprÃ¥kkunskaper. PÃ¥ en sommarresa för mÃ¥nga (mÃ¥nga) Ã¥r sedan hamnade jag i södra Spanien. Costa del Sol. Solkusten – bara namnet lÃ¥ter sÃ¥där kulturellt förföriskt. Visserligen kunde jag inte mÃ¥nga ord spanska, men det kunde inte mina vänner heller sÃ¥ jag var i gott sällskap. Det man inte kan, fÃ¥r man ju lära sig, tänkte jag när vi tÃ¥gluffandes tog oss söderut mot ”de fyra S:en”: Sol, Sand, Salta bad och Servesa. (Jo, jag är medveten om att öl pÃ¥ spanska stavas Cervesa, men annars hade det ju inte blivit fyra ”S”).

Vi bodde strax utanför ett svenskt semesterparadis på sydkusten, men vi höll oss bland dom inhemska turisterna. Efter några veckor lättsamt liv med sena mornar och nätter, började vi tröttna på den relativa monotonin. En av mina vänner fick en lysande idé och tyckte vi skulle gå till en turistbyrå och ser vad dom kunde erbjuda. Sagt och gjort. Vi letade upp en resebyrå och fick en massa förslag. Vi fastnade för en bussresa till Gibraltar. Det var lagom kulturellt och exotiskt, och så kom vi dessutom utomlands. Gibraltar var vid den tiden fortfarande väldigt engelskt.

När vi satt där på resebyrån och diskuterade med en trevlig señorita fångade mitt öga en rörelse i ögonvrån. Ute på gatan var det som långa köer av bilar som sakta ringlade sig fram. Det var korta framryckningar längs den smala strandvägen och dess många trafikljus. Nu var det tydligen rött igen och en man hade sprintat förbi längs med mittlinjen ute på gatan. Resebyråförsäljerskan och vi skyndade fram till skyltfönstret i den lilla resebyrån. Vi såg den springande mannen komma fram till en bil, där lutade han sig in genom bilens öppna sidoruta och ett vilt slagsmål bröt genast ut. Sprintern utdelade rejäla rallarsvingar och vi fyra gapade och glodde. Bilens förare försvarade sig och pucklade på anfallaren genom bilfönstret med en promenadkäpp.

Trafikljuset slog om till grönt och bilen med den misshandlade föraren kom studsande iväg frÃ¥n slagskämpen. Bilkön följde efter och slagskämpen vände pÃ¥ klacken och rusade tillbaka längs med gatan. Han sprintade förbi resebyrÃ¥n och vi lutade oss framÃ¥t för att kunna se vart han tog vägen. Till vÃ¥r förvÃ¥ning klättrade han upp i en stillastÃ¥ende lastbil i bilkön. Bakom lastbilen tutade alla som hel-idioter – till skillnad frÃ¥n att tidigare bara ha tutat som halvt frÃ¥n vettet. Man gör sÃ¥ i Spanien. Att inte tuta inom tättbebyggt omrÃ¥de anses förmodligen som otänkbart. Mannen i lastbilen fick i en växel och lastbilen for iväg i ett moln av dieselrök. Lastbilen dundrade iväg och jag undrade sÃ¥ smÃ¥tt vad som skulle hända vid nästa rödljus.

ResebyrÃ¥tjejen ryckte pÃ¥ axlarna, himlade med ögonen med en nick utÃ¥t gatan och gav oss vÃ¥ra bussbiljetter. ”Loco”, var hennes kortfattade kommentar. Vi nickade, visst, troligen var mannen en smula loco (galen) – förmodligen av trafiken och den stekande solen. MÃ¥llösa tittade vi pÃ¥ varandra och försökte sen rikta vÃ¥r uppmärksamhet pÃ¥ vÃ¥r resa till Gibraltar. Efter det galna uppträdandet ute pÃ¥ gatan försökte jag ställa en intelligent frÃ¥ga och undrade ”Is there a gay on the bus?”. Tjejen bakom disken fick klotrunda ögon. Mina vänner gav upp ett gapflabb, och jag insÃ¥g att jag frÃ¥gat henne om det fanns nÃ¥gon homosexuell pÃ¥ bussen – istället för att frÃ¥ga efter en guide. Som sagt, resor bjuder ibland pÃ¥ lokal kultur och tillfällen att öva upp sina sprÃ¥kkunskaper.

One Response to “SprÃ¥k och kultur i södra Spanien”

  1. Ministry of Art & Jump News Blog » Blog Archive » I ett litet askfat frÃ¥n Gibraltar Says:

    […] fick jag och nÃ¥gra vänner för oss att Ã¥ka till Gibraltar. Vi köpte oss en billig bussresa (som jag berättat om tidigare) och fick gÃ¥ upp sÃ¥ tidigt en morgon att en oss anlände direkt frÃ¥n discot till […]