Ministeriet gratulerar dessutom (17/1)
Idag den 17 januari gratulerar Ministeriet naturligtvis det ursprungliga namnsdagsbarnet Antonius som fanns till minne av “det europeiska eremitväsendets fader” som dog år 356. Vid 1901 års namnsdagsreform ersatte Anton i ensamt majestät. Vid 1986-1992 då det blev standard med tre namnsdagsnamn fick Anton sällskap av Anja och Antonia som delade namnsdag på dagens datum. 1993 blev det nya turer och Tony delade istället dag med Anton. Vid 2001 års namnsdagsreform blev det också den rådande ordningen. Det finns idag 380 män som har förnamnet Antonius . Av dessa har 64 namnet Antonius som tilltalsnamn/förstanamn.
Antonios Eremiten, även känd som Antonios Abboten, Antonios den store, född 251 i Herakleopolis, död 356 i Kolzim, var en egyptisk eremit och abbot. Han vördas som helgon inom bland annat Romersk-katolska kyrkan. Hans minnesdag firas den 17 januari. Antonios levnadsbeskrivning, “Vita”, är berömd. Antonius föddes i Övre Egypten i en välbärgad familj. Hans föräldrar dog när han var 20 år gammal och lämnade honom med en stor förmögenhet och ansvaret över sin syster. Han skall ha varit likgiltig till utsvävningar och följde en prästs ord om att sälja allt man har och ge det till de fattiga för att få igen det i himlen. (Hade det inte varit en präst hade det kallats för bondfångeri). Han placerade sin syster i ett kvinnokollektiv och gav sina tillgångar till fattiga. Sedan gick han ut i öknen för att leva ett liv som eremit. Men folk kom till honom för vägledning. Han flyttade längre ut i öknen, men folk upptäckte honom ändå. Till slut valde han att tillåta folk att vara hos honom, men i egna grottor. På lördagsnätterna träffades de för att be tillsammans. För att lättare kunna motstå frestelser skulle de utföra ett hantverk. Detta blev “världens första klostergemenskap” (år 305). Klostret fick namnet S:t Antonius och finns kvar än idag.
