Ministeriet gratulerar dessutom (23/2)

Idag den 23 februari gratulerar Ministeriet förstås det ursprungliga namnsdagsbarnet Tertullianus som fanns till minne av en kyrkofader i Karthago på 200-talet. 1901 ersatte Torsten. Vid 1986-1992 då det blev standard med tre namnsdagsnamn fick Torsten sällskap av Torun och Toivo. 1993 försvann Toivo och vid 2001 års namnsdagsreform blev Torsten och Torun den i fortsättningen gällande standarden.

Tertullianus tros ha fötts c:a Ã¥r 160, och dog omkring Ã¥r 220 i Karthago. Han hade berbiskt* ursprung, och var teolog, författare, apologet, kyrkofader. Han är den förste kristne författaren som skriver pÃ¥ latin, ett pionjärarbete som gjorde honom till det kristna latinets skapare. (“apologet” är av grekiskt ursprung och betyder “försvarare”. I en utvidgad betydelse betecknar det inte bara de tidiga apologeterna utan ocksÃ¥ senare kristendomsförsvarare, även nutida. I en än mer allmän betydelse kan ordet ocksÃ¥ syfta pÃ¥ nÃ¥gon som försvarar annat än kristendomen).

*) Berber (av arabiska barbari, som betyder “ociviliserad”, “främmande”, av grekiska, bárbaros som betyder “främling”, eller “icke-grek” – varifrÃ¥n ordet “barbar” kommit. PÃ¥ berbiska: imazighen, “fria män”, i singular amazigh) är en benämning pÃ¥ ursprungsbefolkningen i Nordafrika. Denna bestÃ¥r av 11–20 miljoner människor, talande nÃ¥got av de omkring trettio olika berbersprÃ¥ken, en gren av de afroasiatiska sprÃ¥ken. Berberna är uppdelade i mÃ¥nga etniska grupper huvudsakligen bosatta i Marocko (rifberber, berbiska: Imazighen eller Irifyen), Algeriet (kabyler, chaouia, mozabite), Tunisien (även pÃ¥ Djerba) och Sahara (tuareger).

Berbernas ursprung är osäkert, ingen säker kunskap finns om berbernas ursprung. Såväl lingvistiska som genetiska studier tycks i viss mån kunna bekräfta den muntliga berbiska traditionen som talar om ett ursprung från Arabiska halvön, bland annat Jemen, men också det inflytande som andra kulturer, språk och folk haft på berberspråken och den berbiska kulturen. Den neolitiska capsienkulturen som existerade i Nordafrika 10 000 f.Kr.-6 000 f.Kr. brukar associeras med berberna och spridningen av de afroasiatiska språken. De tycks ha dominerat norra Afrika så tidigt som för omkring 3 500 år sedan. Capsienkulturens ursprung har dock inte gått att fastställa arkeologiskt. Lingvistiska teorier antyder ett nära släktskap mellan berberspråken och tchadspråk och nubiska språk.

Redan de äldsta egyptiska, grekiska och romerska skrivna källorna nämner berber i norra Afrika. De dyker första gÃ¥ngen upp i egyptiska texter som beskriver ett krig mot “libu” (libyer) vid rikets västra gräns. Bysantinska krönikörer beklagade sig ofta över berbiska attacker pÃ¥ perifera kloster.

Den arabiska erövringen av Nordafrika på 600- och 1100-talen innebar att berberna undanträngdes till bergstrakter och ökenområden, där de sedan dess lever som jordbrukare eller nomader. De flesta är muslimer och en majoritet är tvåspråkiga och talar även arabiska. Huvuddelen av berberna bor idag i Marocko (35-50 procent av landets befolkning) och i Algeriet (15-33 procent). Stora grupper finns även i Libyen och Tunisien. De statistiska uppgifterna är dock vaga. Många nordafrikaner har en betydande berbisk härstamning, även om de betraktar sig själva som araber.

En stor berbisk grupp utgör kabylerna i norra Algeriet. De är omkring fyra miljoner och har i hög grad bevarat sin kultur och sitt språk. Andra betydande grupper är shluh i södra Marocko, rif berberna i norra Marocko, chaouia och mozabite i Algeriet och tuaregerna i Sahara. Dessutom finns omkring tre miljoner berber i Europa, varav ett stort antal i Nederländerna och Frankrike. En del av befolkningen på Kanarieöarna härstammar från ögruppens utdöda urbefolkning guancherna som brukar antas ha varit berber.

De flesta berber är bofasta jordbrukare och lever antingen i bergstrakterna i närheten av Medelhavet eller vid oaser. Tuaregerna i södra Sahara var dock nomader och chaouia brukade valla sin hjordar mellan bergen och lÃ¥glandet. De politiska motsättningar mellan berbiska grupper och de nordafrikanska regeringarna har under de senaste decennierna ökat. I Marocko och Algeriet var det länge förbjudet att ge sina barn berbiska namn.  Technorati Taggar: , ,

Comments are closed.