Ministeriet gratulerar dessutom (28/2)

Idag den 28 februari gratulerar Ministeriet förstås det ursprungliga namnsdagsbarnet Makarius som fanns fram till 1803 till minne av en egyptisk eremit från 300-talet. 1806 ersattes det av Maria som stod i ensamt majestät ända fram till 1985. 1986-1992 då det blev standard med tre namnsdagsnamn fick Maria sällskap av namnvarianterna Marie och Mary. Vid 1993 års namnsdagsreform blev det ändringar och Maja blev istället den som höll Maria sällskap på dagens datum. Vid 2001 års namnsdagsreform återgick man till att ha Maria som ensamt namnsdagsbarn.

I övrigt noterar Ministeriet idag att det är Kalrevaladagen i Finland, vilket räknas som den finländska kulturens dag.
Det är för övrigt ocksÃ¥ minnesdagen för Slaget vid Helsingborg (1710), vilket var den senaste (sista?) gÃ¥ngen svenska och danska arméer möttes i strid pÃ¥ svensk mark. tyvärr gick det ju inte sÃ¥ bra för danskarna och därför fÃ¥r skÃ¥ningarna dras med 08:orna än idag… (Den 18 oktober 1709 nÃ¥dde krigsförklaringen det svenska riksrÃ¥det och som grund hade danskarna gett att Sverige hade fuskat med Öresundstullen, samt att befolkningen i SkÃ¥ne, Halland, Blekinge och Bohuslän behandlats illa).

På senhösten 1709 samlades en enorm dansk flotta i Öresund och den 2 november landsteg man utanför Råå. Den danska invasionshären leddes av generalen Christian Ditlev Reventlow och bestod av 15 000 man indelade i sex kavalleriregementen, fyra dragonregementen, åtta infanteriregementen, sex artillerikompanier samt träng. Man mötte praktiskt taget inget motstånd från svensk sida. Den svenska armén var i uruselt skick efter Poltava, då flera regementen helt upphört att existera. Arbetet med att återuppbygga och återbemanna regementena hade genast börjat efter Poltava, men på sensommaren 1709 disponerade Magnus Stenbock endast ett skånskt regemente i stridsdugligt skick. Det svenska motanfallet fick vänta och man drog sig tillbaka till Småland. I början av december kontrollerade danskarna praktiskt taget hela mellersta Skåne utom Landskrona och Malmö. Deras mål var att inta flottbasen i Karlskrona och den danska armén arbetade sig snabbt inåt landet. I januari 1710 besegrade man en mindre svensk styrka utanför Kristianstad.

Slaget om SkÃ¥ne stod slutligen vid helsingborg den 28 februari pÃ¥ Ringstorpshöjden nordväst om Helsingborg. De stridande parterna var den danska invasionsarmén pÃ¥ 14 000 man, ledda av generallöjtnanten Jørgen Rantzau som hastigt fÃ¥tt överta befälet dÃ¥ Reventlow blev sjuk, och den lika stora svenska armén ledd av generalguvernören i SkÃ¥ne, Magnus Stenbock. Slaget slutade i en avgörande svensk seger och blev slutet pÃ¥ Danmarks försök att Ã¥terta SkÃ¥nelandskapen. Anledningen till förlusten skylldes (förmodligen helt rätt) pÃ¥ dÃ¥ligt ledarskap frÃ¥n Rantzaus sida dÃ¥ han inte höll sina egna trupper informerade om avgörande trupprörelser. Dessutom deltog Rantzau personligen i striderna, utan en tanke pÃ¥ ledningen av slaget, och han blev sÃ¥ smÃ¥ningom skadad av en kula genom lungan. Samtidigt uppstod ett rykte att svenskarna hade omringat Danskarna och anföll dem i ryggen, vilket fick hela ställningen att falla samman och trupperna flydde mot Helsingborg. Därmed var slaget definitivt förlorat…

Comments are closed.