Bromsbyte med oanade konsekvenser
Häromdagen sa jag till en kollega att “äsch, jag byter mina bromsar själv på bilen, det är rätt lätt” då vi kom att prata om bilar och service. Jag hade nämligen problem (igen) med ett plötsligt skrapande oljud vid inbromsningar. Vis av erfarenheten förstod jag att belägget nu var definitivt slut och att metallen skrapade mot bromsskivan. Så bra, tänkte min ekonomiska del av hjärnbarken, då är det slut och man har utnyttjat belägget till max”. Nu är det inte så bra faktiskt, eftersom sådant ekonomiskt tänkande (snålande) kan få allvarliga skadeverkningar på bromsskivans yta. Dessutom var det en frambroms som lät, och det är inte alls bra eftersom bromsverkan ligger på ungefär 80/20 till frambromsarnas favör. En längre tid med sånt körande och bromsskivan är finito alltså. För att inte tala om klart sämre bromsverkan. Inget som Bosse Blåljus eller bilbesiktningen uppskattar med andra ord… Nåväl. Jag hde inhandlat belägg och satte raskt igång med bytesjobbet. Hissa upp, av med hjul och bingo, där fick jag nästan första jackpotten. Bilen höll på att kasa av domkraften och det kunde börjat med att sluta illa. Efter en stunds problem och andan i halsgropen lyckades jag baxa upp bilen med en andra domkraft.
Sen var det dags att lossa bromsoket och ta ut beläggen. Det kan vara en smula stökigt med all rostbeläggning och så vidare - speciellt efter en skånsk vinter. Men till slut var saken biff och nu uppenbarade sig det första riktigt stora problemet. Beläggen passade inte. Det var bara till att sätta ihop allting igen, och köra ytterst försiktigt och skaffa andra bromsbelägg innan lunchstängningen. På vägen upptäcker jag vid det första stopptecknet att jag glömt provbromsa och att jag inte har någon som helst bromsverkan. Med paniken i halsgropen glider jag rakt över riksvägen och in på en grusväg som tack och lov anlagts på andra sidan. Därmed slapp jag ett besök i väggropen och lyckades dessutom missa att bli rammad av trafiken på riksvägen eller fara in i villaträdgårdar och allehanda jordbruksredskap. Jag skickade en tacksam tanke till någon högre makt och var märkbart darrig efter denna nära-döden-upplevelse. Jag såg till att provbromsa ordentligt på grusvägen innan jag återvände ut på riksvägen.
Väl hemma igen efter att ha införskaffat rätt bromsbelägg var det så dags igen att hissa upp bilen och plocka isär bromspaketet. Det gick förresten mycket lättare andra gången då man redan lossat på alla bitar! Se där, en liten bonus och guldkant på tillvaron. Efter att ha pressat tillbaka bromskolven (som tack o lov verkade fungera som den skulle) och bytt till nya tjocka fina bromsbelägg så var det dags att skruva ihop allting. Då upptäckte jag att det rann bromsvätska under bilen uppe ifrån motorrummet och kom att tänka på då jag redigt hade fyllt upp nivån på bromsvätskebehållaren vid den improviserade höstservicen. Då var ordningen återställd och så åkte det överskottet ut igen, tänkte jag med en suck. När det var dags att ta ner bilen hände samma sak igen. Bilskrället började kasa av domkraften innan jag snabbt hann rädda situationen. Än en gång hjärtat i halsgropen och jag fräser ur mungipan att “hugger du efter husse din jäkel” innan jag samlade ihop alla verktyg och slängde dom uttjänta beläggen i skrotbingen. Trots allt var den kraftigt förbättrade och ljudlösa bromsverkan värt allt besvär. Men nästa gång ska jag inte säga något om hur lätt det är att meka med bilen…
På vägen hem från jobbet började den nyss släckta bromsvarningsindikeringen att blinka vid Skarhults slott. Dock vill jag i sammanhanget klargöra att jag inte anklagar greven för detta. Det är bara att bita i det sura äpplet och byta bromsbelägg på andra sidan till helgen…
april 20th, 2009 at 7:43 am
[...] slå ut nu. Ministern har dessutom bytt till sommardäck på bilen. Som lök på laxen har även bromsbeläggen bytts! Idag hörde jag lärkan kvittra i den klarblå skyn ute i [...]