Lucia

Ministeriet uppmärksammar idag Lucia.

Lucia
Namnet kommer frÃ¥n latinet och är den feminina motsvarigheten till Lucis. BÃ¥da namnen härrör frÃ¥n ordet lux med betydelsen ljus. Lucia översätts vanligen med “den lysande”. Det finns kanske ocksÃ¥ en parallell till “Lucifer”… Men seden att högtidlighÃ¥lla och besvärja solens Ã¥terkomst har snarare förkristna rötter. Enligt vissa traditioner ska det även ha funnits en “Lussi” och “Lussinatta” inträffade den 13 december och det var dÃ¥ som denna Lussi, en kvinnovarelse med onda egenskaper likt en kvinnlig demon eller häxa, kom ridande genom luften med sina följeslagare som kallades för lussiferda. (I norra, västra och centrala Europa fanns en liknande tradition om “Oskoreia”). Under tiden mellan lussinatta och julen trodde man att troll och onda andar var särskilt aktiva utomhus. Det var synnerligen farligt att vara ute under själva lussinatta. Barn som hade begÃ¥tt illdÃ¥d behövde akta sig extra noga, dÃ¥ Lussi kunde komma ner för skorstenen (!) och röva bort dem. LÃ¥ter som nÃ¥n inverterad Tomte… Om vissa av julens förberedelser inte blev klara, kunde Lussi straffa gÃ¥rden i frÃ¥ga.

lucia.jpg

Lucia är ursprungligt namn på den 13 december.I Sverige är Lucia känt som förnamn sedan mitten av 1200-talet, men namnet har aldrig varit särskilt vanligt. Idag finns det omkring 3.150 kvinnor i landet som har Lucia som förnamn, men bara 496 har det som tilltalsnamn. Det finns inga män i Sverige som har Lucia som tilltalsnamn (däremot finns det 8 stycken män som heter Maria). Den som fick en minnesdag var förstås den Lucia som enligt legenden ska ha lidit martyrdöden i börian av 300-talet, antagligen år 304. Det finns en rikt utbroderad legend om henne som gjort henne till ett välkänt helgon. Att Lucia i den svenska almanackan står som ensamt namn på den 13 december har med det traditionella luciafirandet att göra.

Lucialegenderna

Det finns flera olika legender om den Lucia från Syrakusa som dog martyrdöden år 304 e. Kr och som helgonförklarades hundra år efteråt. En legend berättar att Lucia skulle brännas på bål för att hon var kristen, men att lågorna vek undan så att elden inte kunde skada henne. Istället fick hon dödas med svärd- och därför har Lucia än i dag det röda bandet, som symboliserar hennes blod, runt midjan.

En annan legend berättar att en ung hednisk man blivit förälskad i Lucia, på grund av hennes vackra ögon. Det var omöjligt för den kristna Lucia att gifta sig med en hedning och därför rev hon ut sina ögon och gav dem till honom. Därefter fick hon nya, ännu vackrare, ögon av Gud.

Lucia blev Syrakusas skyddshelgon efter sin död och hon firas som helgon i den romersk-katolska kyrkan den 13 december. Det är Lucia som åkallas vid ögonsjukdomar och hon avbildas ofta bärandes på sina ögon på ett fat. Och därmed får ju lussebullarna (lussekatterna) med sina russin sin förklaring och det känns inte lika gott att äta Lucias ögon-bullar i fortsättningen… (örk liksom!).

lussebullar-rad.gif

Den farliga lucianatten

I Sverige var lucianatten den längsta, mörkaste och farligaste natten.
En förtrollad natt när djuren kunde prata och det övernaturliga hade stor makt. Onda och farliga krafter var i farten och man skulle hålla sig inomhus, så att man inte kom i vägen för Lucifer!

Lucifer är liksom Lucia bildat från det latinska ordet lux, dvs ljus.
I gammal folktro är Lucia densamma som Lilith, Adams första, onda hustru som är moder till de underjordiska.

År 1753 bytte vi från den Julianska till den Gregorianska kalendern och därefter har lucianatten inte längre varit den längsta natten, men mörkret har ändå behövt drivas bort!

På en del håll satt man inne och vakade natten igenom och tidigt på luciamorgonen skulle man äta luciafrukost med smakbitar från julslakten! Det kunde vara sylta, korvar, grisfötter, fläsk, bruna bönor, kaffe, lussebröd, öl och brännvin.
Även djuren fick lite extra mat för att de skulle överleva den hårda vintern.

Under medeltiden skulle man helst hinna äta elva frukostar innan solen gick upp! Den 13 december började fastan, så det gällde att äta så mycket man kunde! Under fastan var bl a allt kött bannlyst och man fick klara sig på fiskdiet.

Lussefärden

De första luciatågen kallades för lussefärden och handlade mer om Lucifer (djävulen) än om Lucia.

Ungdomarna sotade ansiktena, klädde ut sig i gamla kläder och djurpälsar, stoppade upp sig med halm och drog runt mellan gårdarna där de sjöng och skrålade. Ofta var någon utklädd till Lucifer, även kallad Lussepär, med horn i pannan.

Som tack för spektaklet ville de ha lusselimpa och en sup, men folket i gårdarna försökte freda sig från besök!

Comments are closed.