Olympiaden i Vancouver…
Snart drar den Olympiska cirkusen in i Vancouver. Kanske får nu resten av världen lära sig om “Bubble Tea” och “Sunch” (ett i övriga världen tämligen okänt begrepp). Sunch är en sammandragning av sunday lunch (ungefär som “brunch” = breakfast-lunch) och används friskt av restaurangerna i Vancouver. En skylt i förnstret med Sunch och priset säger allt, för dom invigda. Som förstagångsbesökare för några år sedan fattade jag ingenting, men när jag hörde förklaringen var det självklart. Så smart! Att ingen hittat på det tidigare! Det finns inte ens beskrivet på Wikipedia, så okänt är det alltså, och så insatta är ni alla som nu läser detta och kan briljera med era nya världsvana kunskaper.
Vancouver kan i övrigt förmodligen utnämnas till en av dom trevligare städerna i världen. Det tycks som om man ofta bortser ifrån Kanada. Det kanske ligger i skuggan av USA, NHL och allt annat “over there”. Ibland tycker jag dock att Kanada är som USA var tänkt att bli, eller borde vara. Men utan amerikanska politiker och misären. I Vancouver har dock vanligt folk redan fått lida för den olympiska hysterin. Hyrorna har höjts och folk blir vräkta eftersom giriga fastighetsägare ser en chans att hyra ut till olympiad-cirkusen och tjäna stora pengar under en kort tid. Vancouver kan beskrivas ungefär som en Medelhavsstad men med Alperna runt hörnet och med Schweizist ordning och gemyt. Staden är inte överdrivet nybyggd men ståtar ändå med överdådiga skyskrapor i “Downtown”, välskötta byggnader i övrigt och sitt “Skytrain” (en supermodern tågbana vars räls befinner sig högt uppe i luften, nästan som på styltor, vilket bjuder på en oöverträffad utsikt över stan). Det känns mer som att flyga än att åka tåg, och går så otroligt snabbt att man lätt glömmer nästan bort att hålla koll på stationerna. Överallt i staden kan man se de enorma alpina bergen resa sig som en teaterkuliss utanför stan och även mitt i sommaren då det är 30 grader varmt kan man sitta på en uterestaurang och svalka sig med en av stans många fantastiska lokala ölsorter och titta upp mot snötäckta toppar. Det är en smula surrealistiskt, men enormt vackert. Att staden dessutom ligger nära vattnet (Stilla Havet) gör inte omgivningarna mindre pittoreska. Det finns en beach-kultur i Vancouver! I staden finns dessutom en av världens största kinesiskt population utanför Kina och restauranger från världens alla hörn ligger vägg i vägg med lokala småkrogar och caféer. Speciellt på “the Drive” (Commercial Drive) en gata som sträcker sig en bra bit genom nordöstra delen av staden och som även refereras till som “Hippie Heaven” eftersom den innehåller allt från italienska restauranger till bostadsrättshus och otaliga små “Coop” där man kan hitta allt i organiskt odlad väg, björkläsk och mjölk på flaska. För att inte nämna allt genuint hantverk och allehanda skumma små butiker. Jag hoppas verkligen att Vancouver kommer helskinnade ur olympiad äventyret och bevara sin charm när världsmästerskapet i ytlighet dragit vidare till nästa ort.
Vancouver sett från norr genom soldiset (bakom kameran sträcker “North-Hollywood” ut sig där filmstjärnorna har sina hus och strax därefter börjar bergen torna upp sig till över 2000 meters höjd…). Smeknamnet North Hollywood har förresten stan fått eftersom det i Nordamerika bara spelas in mer film i Los Angeles och New York än i Vancouver…
Här är förresten en liten dokumentationsvideo från när Ministern var i Vancouver och (eftersom tidvattnet jobbade emot oss) i blygsamt format framförde Hoppkonst - juni 2007.
