Tid och medvetande

I en diskussion härom dan kom tiden upp pÃ¥ agendan. Jag pÃ¥pekade dÃ¥ att frÃ¥gan är om vi ens är kapabla att uppfatta tidens egentliga natur… En teori är att all tid sker pÃ¥ en gÃ¥ng, men att vi egentligen (och knappt det) bara kan uppfatta här och nu… Det teorin skulle stödja möjligheten att använda en “tidsmaskin” (i brist pÃ¥ ett bättre ord) eftersom det “förflutna” och “framtiden” egentligen sker precis samtidigt som “nu”. Med andra ord lever vi sida vid sida med Neandertalarna, korsriddarna och vÃ¥ra barn-barns-barn-barns-barn pÃ¥ mÃ¥n- och mars-kolonierna… Det är bara det att vi i vÃ¥r verklighetsuppfattning inte kan uppleva det pÃ¥ ett fysiskt plan, eller med vÃ¥rt medvetande.

PÃ¥ tal om medvetande, sÃ¥ är det himla intressant i sig själv, speciellt sett ur ett kvant-perspektiv… Till att börja med, vad är medvetandet? Och vad är fri vilja? När man befinner sig pÃ¥ kvantnivÃ¥ gäller nämligen inte de vanliga naturlagarna längre… DÃ¥ kan t.ex. partiklar befinna sig pÃ¥ tvÃ¥ olika ställen samtidigt, likväl som att partiklar “smiter iväg” frÃ¥n atomkärnor trots att detta är omöjligt enligt andra förklaringsmodeller (och de rÃ¥dande naturlagarna). FrÃ¥gan är ju dÃ¥ om en idé (eller en vilja) verkligen uppstÃ¥r i medvetandet… (eller om det har nÃ¥nting med det nyss nämnda supermedvetandet – globala gemensamma medvetandet). Sen kan man ju ocksÃ¥ frÃ¥ga sig om det gemensamma medvetandet härstammar frÃ¥n nÃ¥got ytterligare yttre – och inte har med det mänskliga medvetandet att göra alls, utan kanske ett planetärt (s.k. Gaja) eller kosmiskt medvetande… (Medvetenhet antas bygga pÃ¥ komplexitet, ett visst antal atomer/molekyler sÃ¥ finns möjligheten till medvetande – som t.ex. i vÃ¥ra hjärnor som har en helvetes massa hjärnceller – med det är intet om vi jämför med alla partiklar atomer som bygger upp vÃ¥r planet, vÃ¥r galax eller vÃ¥rt universum…)

Comments are closed.