Kränkningarnas kränkande inslag

Alla kan känna sig kränkta. Det har vi fÃ¥tt lära oss med besked dom sista Ã¥ren. Själv känner jag mig oerhört kränkt av alla religiösa – som fanatiskt orerar om vad som är “rätt” eller “fel” – oavsett nationalitet, etnicitet, sexuell läggning eller religiös övertygelse. Jag känner mig lika kränkt av alla sÃ¥dana [gaphalsar]. När det övergÃ¥r till fysiskt vÃ¥ld och mordförsök kan jag bara känna mig kränkt igen, över hur illa samhället hanterar sÃ¥dant.

Lars Vilks, som de flesta förmodligen känner till har hamnat just i den där kränkningskörens spotlight, har gjort en uppdatering pÃ¥ sitt verk “Profeten M som Rondellhund”. Faktiskt en lysande idé, som med lite humor spetsar till det hela. FrÃ¥gan är om det nu är “kränkningssäkrat” som Vilks själv menar att det borde vara.

Med anledning av verket (bild ovan) sÃ¥ kan man nästan se en kommande utvecklingen framöver sin inre syn… I framtiden kommer bara tomma lÃ¥dor att ställas ut… och konstnären kan t.ex. förklara att inuti finns en muhammed-hund, men den kan vi inte visa av risk att kränka nÃ¥gon. (Naturligtvis är lÃ¥dan tom, det är bara som om det var pÃ¥ riktigt att det lÃ¥g en muhammed-hund i lÃ¥dan – skulle nÃ¥gon fÃ¥r för sig att öppna lÃ¥dan kan ju denne bli kränkt, och det mÃ¥ste undvikas, därav bara en tom lÃ¥da). Det kan ocksÃ¥ tänkas att vad som helst (inte) finns i lÃ¥dan. Alla verk är tänkbara. Man kan bara leende frÃ¥ga sig om det kan bli mer metafysiskt och jag kan inte lÃ¥ta bli att undra vad konstkritikerna (dom professionella och dom självutnämnda) säger om den tanken.

Comments are closed.