Att angöra en ny ö
Av någon anledning anser man här på hotellet att låset i ytterdörren ska ha nyckeln upp och ner. Himla mysko inställning… När vi kom fram igår var det mulet men sprack sen upp i kvällningen så man kunde se en fin solnedgång! Teneriffa är den största av de sju Kanarieöarna och här ligger också Spaniens högsta berg. Vulkanen Teide 3700 meter hög och för det mesta höljd i ett molntäcke. Närmare oss ovanför staden breder fantastiska berg och toppar ut sig över oss med en mjuk inledning och sen nästan lodräta väggar. Här i stan där vi bor är det ett rejält tingel tangel och backigt nog för att påminna om nån Hollywood-rulle utspelandes sig i San Fransisco. Kvällstid ligger det inte långt efter Las Vegas. Ja, utan att överdriva kan hela stan betecknas som en turistfälla. Los Christianos som ligger en bit härifrån, och som vi ännu inte besökt, är den ursprungliga fiskebyn. Vi har testat hotellets poolanläggning och även doppat fötterna o tagit ett dopp i den Atlantiska Oceanen. Kallt, men ändå inte. Antar att uppfriskande är ordet jag söker.
Alkoholkonsumtionen här på ön, åtminstone lokalt igår kväll, var nog avsevärd, eller i alla fall anmärkningsvärd. En jämn och hög volym från ett antal närliggande etablissemang till trots somnade man in som en klubbad oxe.
Vi har lagt märke till en hel del småväxta duvor som verkar oerhört försigkomna. Vi är faktiskt i skrivande stund på väg ner till hamnen och marinan för att ge duvorna lite av vårt gamla bröd. På tal om försigkomna så är försäljarna det också här. Vilken liten hål-i-väggen resebyrå som helst eller dito café verkar ha egen inkastare som uppenbarligen inte förstår ordet ”nej” på något av de på ön mest förekommande språken. Det bästa är helt enkelt att bevärdiga dem med ett ”nej” och sen fullständigt ignorera desamma trots att de gör allt för att invaderar ens privata sfär när man vänder ryggen åt och fortsätter att avlägsna sig.
Sommarhettan som överfaller en här på Teneriffa är något man snabbt och gärna vänjer sig vid. Det är svårt att tänka sig att man för ett dygn sedan befann sig i en halvfrusen atmosfär med flera minusgrader för att nu njuta av 25-gradig luft och en subtropisk sol. Det är en skön omställning, och innebär ett vindunderligt torkväder dessutom. Att hänga ut något på tork, klädesplagg, handduk eller vad som helst av tyg innebär minimal väntetid.
