Semester-tempo

Allting intar mer och mer ett behagligt semestertempo, jag, mobilbatteriet, mitt armbandsur… Vi kan börja med klockan, den stannade imorse (eller saktade in allt mer är kanske mer rätt att säga). Batteriet är i princip helt slut. Och var tusan är en klockförsäljare när man behöver honom!? Det vimlar ju av dem på strandpromenaden i vanliga fall… Har sett 5 flugor på en vecka och man ser ungefär 45 klockförsäljare på en timme… Mobilbatteriet är också på semester och det märks att det inte behöver jobba särskilt mycket. Alldeles plötsligt har det en räckvidd på mer än 56 timmar. I vanliga fall behöver det laddas var 16:e timme ungefär…

Känslan av semester invaggar en också i ett slags kulturellt knastillstånd. När jag gled förbi hotellreceptionen imorse kunde jag inte låta bli att ställa den obligatoriska James Bond-frågan: ”Is there a message for me? Room 303.” Hotellreceptionisten såg ut som han träffats av blixten för en sekund innan han krystade fram ett ”No, Sir”. Där ser man hur stor filmens genomslag är i vår kultur!

På tal om film, så finns det en engelsk barnkanal här bland de Teneriffiska tv-kanalerna, men reklamblocken är på spanska (!). Hur många av dom utländska barnen räknar dom med förstår något av det? Och hur många av den målgruppen bryr sig om tvättmedel och städprodukter??

Annars är det tankar på massa och alltings mått som stilla drar sig fram innanför pannbenet nere på Playan. Hur många kilo, eller snarare ton, människokött som grillas (och bränns vid) under Kanarieöarnas sol. Per timme? Per dag? Som en parentes kan jag notera en viss ökning per person dessutom. Jämfört med för 25 år sedan, är trenden tydlig. Helt klart har medelvikten gått upp. Och ja, jag är själv inte utan skuld! I en högst ovetenskaplig och, bör tilläggas, ytlig okulär undersökning på plagen, så verkar vi nordeuropéer vara överrepresenterade. Den inhemska befolkningen verkar inte vara lika, vad ska man säga för att vara politiskt korrekt… Extra-viktiga?

Comments are closed.