Utan en fråga

Får många år sedan var jag bjuden på en sån där jobbig parmiddag. Värdparet hade bestämt sig för att bjuda in mig och min dåvarande flickvän tillsammans med ett par andra vänner, som vi aldrig hade träffat. Detta andra par pratade nonstop hela kvällen. Det var berättelser, anekdoter och en massa olika saker. Efter flera timmar och fram på kvällningen kom de nog på sig själva för en stund och blev lite dämpade. Kanske insåg de att de inte frågat varken mig eller min flickvän en enda sak under hela kvällen. Ingenting. I och med att man plötsligt kunde få en syl i vädret berättade värden att han inte lyckats koppla in stereon igen efter flytten. De var nyinflyttade på adressen nämligen och därav parmiddagen. Jag erbjöd mig att koppla ihop förstärkare och annat samt högtalarna, vilket jag också gjorde – vilket tog c:a 1,5 minut. Det andra paret betraktade mig under stigande förvåning med sjunkande hakor och ögon stora som tefat och ställer kvällens första (och ända) fråga: “Är du elektriker!?” Varvid jag svarade helt sanningsenligt: “Nej”.

Comments are closed.