Utan en fråga

FÃ¥r mÃ¥nga Ã¥r sedan var jag bjuden pÃ¥ en sÃ¥n där jobbig parmiddag. Värdparet hade bestämt sig för att bjuda in mig och min dÃ¥varande flickvän tillsammans med ett par andra vänner, som vi aldrig hade träffat. Detta andra par pratade nonstop hela kvällen. Det var berättelser, anekdoter och en massa olika saker. Efter flera timmar och fram pÃ¥ kvällningen kom de nog pÃ¥ sig själva för en stund och blev lite dämpade. Kanske insÃ¥g de att de inte frÃ¥gat varken mig eller min flickvän en enda sak under hela kvällen. Ingenting. I och med att man plötsligt kunde fÃ¥ en syl i vädret berättade värden att han inte lyckats koppla in stereon igen efter flytten. De var nyinflyttade pÃ¥ adressen nämligen och därav parmiddagen. Jag erbjöd mig att koppla ihop förstärkare och annat samt högtalarna, vilket jag ocksÃ¥ gjorde – vilket tog c:a 1,5 minut. Det andra paret betraktade mig under stigande förvÃ¥ning med sjunkande hakor och ögon stora som tefat och ställer kvällens första (och ända) frÃ¥ga: “Är du elektriker!?” Varvid jag svarade helt sanningsenligt: “Nej”.

Comments are closed.