Ministry Blog

Today it’s the green day when we celebrate S:t Patricks Day.
Regretfully it’s not very green around here. Still snow around and spring is nowhere in sight really…

Ja, så stod det på en liten lapp som lagts i Ministeriets brevlåda häromdan. Det fanns också ett par lustiga felskrivningar och allmänt medioker svenska. Vi citerar ordagrant:
————————————————————
Viktigt meddelande

Hej!
Jag delar ut post till drygt 600 hundra (ja, där var det nog fel) hushåll, många av dessa är villaägare som inte skottar framför sin postlåda, därmed får jag gå av bil/cykel eller mopeden vilket gör att jag blir väldigt sen med posten och dessutom ont i stora delar av kroppen, jag blir glad om ni skottar framför postlådan så jag kan lägga i posten obehindrat.
Med vänliga hälsningar, din brevbärare.
————————————————————-

Vad säger man om nåt sånt här? För det första hade det ju varit professionellt att skriva korrekt och utan fel. Vet dom verkligen inte skillnad på en postlåda och en brevlåda? (Jag har en brevlåda här hemma, men jag lägger min post på Posten postlåda för vidare befordring…) Nåväl. För det andra hade det varit skönt om ett sånt här gnäll-meddelande aldrig ens hade dykt upp. Vad tusan har hänt med postens devis, “genom is och dimma”? Att alltid dela ut posten oavsett väder? Nu fick vi en bister vinter och postverket börjar gnälla direkt om hur man inte skottar framför sin brevlåda… För tusan hakar Posten, Cowboy Up!

Förr var det elitidrottare som jobbade på posten för att då fick dom tillfälle att ge sig ut och cykla och springa i trappor och allting för att hålla fysiken igång och konditionen uppe. Nu gnälls det för att dom får hoppa ur bilen… Jösses alltså. Som min morfar brukade säga: “Det är ynkligt att höra löss hosta”…Vill kanske Posten höra hur vi andra upplevt vintern? Ministeriet har c:a 250 meter privat framfartsväg, vilket betyder att vägverket istället för att snöröja vägen fyller infarten till vägen med en rejäl driva varje gång dom kör förbi. Det vill säga om dom kör förbi… Det är nämligen inte alltid som vägen röjs ens. Ringer man vägverket för att påpeka detta, så får man veta att jodå, visst har dom varit där. Det spelar ingen roll om man med en dåres envishet påpekar att man väntat på dom hela dagen och VET att dom inte varit där - eftersom man fortfarande vid middagstid INTE kan komma ut till den större vägen som leder in till samhället. Man undrar ju om Posten skickat meddelande till vägverket också om detta missförhållande… Så fort det blåser vill nämligen stora mängder snö förflytta sig från omkringliggande fält till framfartsvägen. På en timme kan hela vägen bli fullständigt ofarbar med bil och till och med mycket besvärlig att gå på. Det är med andra ord omöjligt att skaffa hem förnödenheter, eller få fram en ambulans eller brandbil. Att då skotta framför brevlådan (som för övrigt redan begravts av vägverkets dagliga sporadiska förbifarande) har inte riktigt Prioritet 1. Efter c:a två timmars arbete med en 5 tons traktor med snöblad och frontlastare kan vägen vara farbar med bil under en hel timme. Då gäller det att snabba sig iväg till affären, så man hinner tillbaka utan att köra fast. Att skotta framför postlådan är fortfarande inte direkt det viktigaste… Väl tillbaka hemma efter affären är man kanske inte superpigg på att kliva en halv kilometer genom rykande snöstorm i knähöga och snabbt växande snödrivor med en skyffel på axeln för att skotta framför brevlådan. Istället försöker man planera nästa röjning av framfarten för att tajma bilåkning till skola, dagis och arbetsplatser. När man kommer hem, vet man att man ändå får pulsa genom tjutande snörök för att hämta traktorn och skrapa och gräva ut ett spår genom de 250 metrarna av snödrivor så att man kan köra in bilen i garaget. Man passar på att hämta in den genomsura posten eftersom postis lite demonstrativt klämt fast den under locket som därmed står halvöppet så att brevlådan täpps igen av snö. Tack för den passningen Postverket! Samtidigt passar posten på att plocka ner allt fler postlådor. Häromdan försökte jag köpa frimärken på ett av de få postkontoren som finns kvar att besöka - men det visade sig att dom hade inte öppet mitt på dan. Mellan 10 och 15 var det stängt! Hyfsad lunchpaus… Jag ska inte dra upp exemplet med det där paketet som Posten slarvade bort under en månads tid härförleden… Summan av kardemumman är väl dock att Posten borde sluta att gnälla och istället se till att serva sina kunder.

För H-e…

Time to celebrate yet another posting milestone for the Ministry NewsBlog.  It is some time ago we passed post number 1400, and we’re heading for post number 1600… This means that the Ministry News Blog now contains 1600 articles for your enjoyment. Since the start of the blog there has been an increasing speed of growth. Several features has been added since the start.

Map over Europe in the year 1600.

Browse through the “Archives” and “Categories” or use the blogs own excellent search-engine to find items and articles, and experience what is going on, in, at and around the Ministry of Art & Jump.

From the start the blog was intended as a “News Blog” but the blog became an insight in the life of the artist and the Minister - which in fact is not always the same, or two different things. The Ministry News blog deals with everything that revolves around the Ministry of Art & Jump (which includes thoughts, ideas, art projects, philosophy, psychology, culture - and much more) about the Trinity: the Artist, the Minister and the Ministry.

Welcome back, and make this your browsers start page. If you use Firefox you can actually add several web pages as your start page/s. The Ministry supports and recommends the use of Firefox browser! It’s fast, free and safe (and very easy to use).

By the way, the map over Europe in 1600 is quite interesting. Some things are much the same and others are very different from today…

We have earlier described the snow situation at the Ministry as Bordering to Insanity. We are now passed that stage and are nearing, if not already arrived at Cabin Fever *. Every other day there is another blizzard that keeps sending up snowdrifts to never before seen height. And at the same time we hear about the snow shortage in OS-city Vancouver… This adds to the burden one could say. As this is written Our Hero has just returned from yet a battle against the natures evil forces (second time in the last 48 hrs). The struggling during the week includes a break-down of the tractor, which was timely fixed by the local garage just in time for the second snowstorm… They say another one is heading this way…

On another note. during the week the ongoing exhibition was visited by a little group that got a guided tour by yours truly. A welcomed break from the treadmill. The coming week is the last week for the exhibition. If you don’t want to miss it, take the chance to go see it this coming week! February 28 is the LAST DAY of the exhibition “Spinoza Never Made it to Eslöv”. Official Exhibition Video >>>.

*) Cabin fever is an idiomatic term for a claustrophobic reaction that takes place when a person or group is isolated and/or shut in, in a small space, with nothing to do, for an extended period (as in a simple country vacation cottage during a long rain or snow). Symptoms include restlessness, irritability, forgetfulness, laughter, and excessive sleeping, distrust of anyone they are with, and an urge to go outside even in the (less miserable) rain, snow or dark.

If anyone has one of these hanging around. It’s on the wish list. I’m tired of snowdrifts…

Today was the second day this week (since Thursday morning) for clearing snow. Today it took “only” 1 hour with the Ministry tractor to dig out and clear the road for traffic again… *sigh*. Last nights storm came from the opposite direction (east) which is the most common wind direction at the Ministry during winter-time. Straight over the Baltic Sea all the way from Russia (with love). Perhaps time to start practice some snowshoeing!

Snart drar den Olympiska cirkusen in i Vancouver. Kanske får nu resten av världen lära sig om “Bubble Tea” och “Sunch” (ett i övriga världen tämligen okänt begrepp). Sunch är en sammandragning av sunday lunch (ungefär som “brunch” = breakfast-lunch) och används friskt av restaurangerna i Vancouver. En skylt i förnstret med Sunch och priset säger allt, för dom invigda. Som förstagångsbesökare för några år sedan fattade jag ingenting, men när jag hörde förklaringen var det självklart. Så smart! Att ingen hittat på det tidigare! Det finns inte ens beskrivet på Wikipedia, så okänt är det alltså, och så insatta är ni alla som nu läser detta och kan briljera med era nya världsvana kunskaper.

Vancouver kan i övrigt förmodligen utnämnas till en av dom trevligare städerna i världen. Det tycks som om man ofta bortser ifrån Kanada. Det kanske ligger i skuggan av USA, NHL och allt annat “over there”. Ibland tycker jag dock att Kanada är som USA var tänkt att bli, eller borde vara. Men utan amerikanska politiker och misären. I Vancouver har dock vanligt folk redan fått lida för den olympiska hysterin. Hyrorna har höjts och folk blir vräkta eftersom giriga fastighetsägare ser en chans att hyra ut till olympiad-cirkusen och tjäna stora pengar under en kort tid. Vancouver kan beskrivas ungefär som en Medelhavsstad men med Alperna runt hörnet och med Schweizist ordning och gemyt. Staden är inte överdrivet nybyggd men ståtar ändå med överdådiga skyskrapor i “Downtown”, välskötta byggnader i övrigt och sitt “Skytrain” (en supermodern tågbana vars räls befinner sig högt uppe i luften, nästan som på styltor, vilket bjuder på en oöverträffad utsikt över stan). Det känns mer som att flyga än att åka tåg, och går så otroligt snabbt att man lätt glömmer nästan bort att hålla koll på stationerna. Överallt i staden kan man se de enorma alpina bergen resa sig som en teaterkuliss utanför stan och även mitt i sommaren då det är 30 grader varmt kan man sitta på en uterestaurang och svalka sig med en av stans många fantastiska lokala ölsorter och titta upp mot snötäckta toppar. Det är en smula surrealistiskt, men enormt vackert. Att staden dessutom ligger nära vattnet (Stilla Havet) gör inte omgivningarna mindre pittoreska. Det finns en beach-kultur i Vancouver! I staden finns dessutom en av världens största kinesiskt population utanför Kina och restauranger från världens alla hörn ligger vägg i vägg med lokala småkrogar och caféer. Speciellt på “the Drive” (Commercial Drive) en gata som sträcker sig en bra bit genom nordöstra delen av staden och som även refereras till som “Hippie Heaven” eftersom den innehåller allt från italienska restauranger till bostadsrättshus och otaliga små “Coop” där man kan hitta allt i organiskt odlad väg, björkläsk och mjölk på flaska. För att inte nämna allt genuint hantverk och allehanda skumma små butiker. Jag hoppas verkligen att Vancouver kommer helskinnade ur olympiad äventyret och bevara sin charm när världsmästerskapet i ytlighet dragit vidare till nästa ort.

Vancouver sett från norr genom soldiset (bakom kameran sträcker “North-Hollywood” ut sig där filmstjärnorna har sina hus och strax därefter börjar bergen torna upp sig till över 2000 meters höjd…). Smeknamnet North Hollywood har förresten stan fått eftersom det i Nordamerika bara spelas in mer film i Los Angeles och New York än i Vancouver…

Här är förresten en liten dokumentationsvideo från när Ministern var i Vancouver och (eftersom tidvattnet jobbade emot oss) i blygsamt format framförde Hoppkonst - juni 2007.

Ministry of Art & Jump is easy accessible via Google Maps. Google country filter screws it up a bit giving all info in Swedish it seems… But perhaps that’s only in Sweden. Let me know if you get it in your own language depending from which country you surf into the maps. Click on “A” in the map below to zoom into the Ministry. Be sure to explore the satellite image alternative on the map.

Visa större karta/ Bigger map

Ministeriet uppmärksammar idag Lucia.

Lucia
Namnet kommer från latinet och är den feminina motsvarigheten till Lucis. Båda namnen härrör från ordet lux med betydelsen ljus. Lucia översätts vanligen med “den lysande”. Det finns kanske också en parallell till “Lucifer”… Men seden att högtidlighålla och besvärja solens återkomst har snarare förkristna rötter. Enligt vissa traditioner ska det även ha funnits en “Lussi” och “Lussinatta” inträffade den 13 december och det var då som denna Lussi, en kvinnovarelse med onda egenskaper likt en kvinnlig demon eller häxa, kom ridande genom luften med sina följeslagare som kallades för lussiferda. (I norra, västra och centrala Europa fanns en liknande tradition om “Oskoreia”). Under tiden mellan lussinatta och julen trodde man att troll och onda andar var särskilt aktiva utomhus. Det var synnerligen farligt att vara ute under själva lussinatta. Barn som hade begått illdåd behövde akta sig extra noga, då Lussi kunde komma ner för skorstenen (!) och röva bort dem. Låter som nån inverterad Tomte… Om vissa av julens förberedelser inte blev klara, kunde Lussi straffa gården i fråga.

Lucia är ursprungligt namn på den 13 december.I Sverige är Lucia känt som förnamn sedan mitten av 1200-talet, men namnet har aldrig varit särskilt vanligt. Idag finns det omkring 3.150 kvinnor i landet som har Lucia som förnamn, men bara 496 har det som tilltalsnamn. Det finns inga män i Sverige som har Lucia som tilltalsnamn (däremot finns det 8 stycken män som heter Maria). Den som fick en minnesdag var förstås den Lucia som enligt legenden ska ha lidit martyrdöden i börian av 300-talet, antagligen år 304. Det finns en rikt utbroderad legend om henne som gjort henne till ett välkänt helgon. Att Lucia i den svenska almanackan står som ensamt namn på den 13 december har med det traditionella luciafirandet att göra.

Lucialegenderna

Det finns flera olika legender om den Lucia från Syrakusa som dog martyrdöden år 304 e. Kr och som helgonförklarades hundra år efteråt. En legend berättar att Lucia skulle brännas på bål för att hon var kristen, men att lågorna vek undan så att elden inte kunde skada henne. Istället fick hon dödas med svärd- och därför har Lucia än i dag det röda bandet, som symboliserar hennes blod, runt midjan.

En annan legend berättar att en ung hednisk man blivit förälskad i Lucia, på grund av hennes vackra ögon. Det var omöjligt för den kristna Lucia att gifta sig med en hedning och därför rev hon ut sina ögon och gav dem till honom. Därefter fick hon nya, ännu vackrare, ögon av Gud.

Lucia blev Syrakusas skyddshelgon efter sin död och hon firas som helgon i den romersk-katolska kyrkan den 13 december. Det är Lucia som åkallas vid ögonsjukdomar och hon avbildas ofta bärandes på sina ögon på ett fat. Och därmed får ju lussebullarna (lussekatterna) med sina russin sin förklaring och det känns inte lika gott att äta Lucias ögon-bullar i fortsättningen… (örk liksom!).

Den farliga lucianatten

I Sverige var lucianatten den längsta, mörkaste och farligaste natten.
En förtrollad natt när djuren kunde prata och det övernaturliga hade stor makt. Onda och farliga krafter var i farten och man skulle hålla sig inomhus, så att man inte kom i vägen för Lucifer!

Lucifer är liksom Lucia bildat från det latinska ordet lux, dvs ljus.
I gammal folktro är Lucia densamma som Lilith, Adams första, onda hustru som är moder till de underjordiska.

År 1753 bytte vi från den Julianska till den Gregorianska kalendern och därefter har lucianatten inte längre varit den längsta natten, men mörkret har ändå behövt drivas bort!

På en del håll satt man inne och vakade natten igenom och tidigt på luciamorgonen skulle man äta luciafrukost med smakbitar från julslakten! Det kunde vara sylta, korvar, grisfötter, fläsk, bruna bönor, kaffe, lussebröd, öl och brännvin.
Även djuren fick lite extra mat för att de skulle överleva den hårda vintern.

Under medeltiden skulle man helst hinna äta elva frukostar innan solen gick upp! Den 13 december började fastan, så det gällde att äta så mycket man kunde! Under fastan var bl a allt kött bannlyst och man fick klara sig på fiskdiet.

Lussefärden

De första luciatågen kallades för lussefärden och handlade mer om Lucifer (djävulen) än om Lucia.

Ungdomarna sotade ansiktena, klädde ut sig i gamla kläder och djurpälsar, stoppade upp sig med halm och drog runt mellan gårdarna där de sjöng och skrålade. Ofta var någon utklädd till Lucifer, även kallad Lussepär, med horn i pannan.

Som tack för spektaklet ville de ha lusselimpa och en sup, men folket i gårdarna försökte freda sig från besök!