Archive for the 'Allmänt/Common Sidenotes' Category

SOLD

Thursday, October 26th, 2017

SOLD in 2017

In 2005 a painting-project was carried out despite the fact that the Minister of Art really doesn’t like to paint… And being a bit color blind also makes it a bit of a chore to paint.

As soon as “Artist” is mentioned in a conversation the question “Oh, so you’re an artist, what do you paint?” seems to be inevitable. So finally I thought to myself… “darnation, I have to make a painting”. At the same time my car needed a paintjob and I had been thinking a bit over a project an old Hero (Warhol) made once for BMW. He painted a car (litteraly) so finally I found a painting project I could come to terms with. It was carried out for the Eslöv Biannual 2005 and was called “Warhol Replica“.

p9160472-rzopti.jpg

The old faithful that had been serving the Minister for many years (since 1990), first as a car and then as both car and art-piece – a SAAB 900 Aero mod 1987 with a 225 bhp 2-liter turbo engine. The new owner is a true SAAB-connoisseur and the Minister was glad to see the little gem end up in the care of a gentle SAAB owner.

 

15 pieces of advice when dealing with Swedes.

Tuesday, September 26th, 2017

(Original text be Colin Moon)

1)   Swedes send out the agenda for the meeting three weeks in advance. This means that, by the meeting, all the points have been discussed and everyone is ready to share the same opinion.

2)   Swedes stick to the agenda. They tick off each point as the meting progresses. Never delay the end of a meeting as everyone probably has another meeting to go to 10 minutes after this one has ?nished.

3)   Swedes like to compromise. Everybody gets something to keep them reasonably happy. Not a lot, but just enough. Nobody wins and, what’s more important, nobody loses.

4)  Swedes love the next to last point on the agenda. It is the date and time of the next meeting. Life will continue as they know and love it.

5)  Swedes are not fond of the last point on the agenda – ‘any other questions’. Having a last-minute question may cause the meeting to run over. Anybody who has a spontaneous question at the end is probably a foreigner. (You know, the kind of person who is always late and messes up schedules).

6)   Swedes rarely say ‘yes’ or ‘no’. Instead of saying ja or nej they say nja which means ‘yes-but-no-but-yes-but-no-but’. Swedes avoid the word ‘no’ and replace it with ‘it depends’, ‘maybe’ and ‘I’ll see what I can do’.

7)   Swedes keep their cool. Foreigners may get excited, irritated or angry. Swedes don’t. Hysterical behaviour is bad style and literally not on the agenda. If, on the other hand, you hear a Swede say Usch! Nej, men…!  it’s about as hysterical as it gets.

8)   Swedes love their coffee break – the fika. Swedes claim that to fika is a concept, a way of life, a philosophy. Refusing a fika with a Swede is basically an insult to the whole country.

9)   Swedes work hard, but they are not always at the office to do it. If they don’t make it into work they answer their mails and calls from home and do all work they can via computer. It’s called jobba hemifrån. This is probably why Sweden is world-leader in hooking up to the company server via secure lines from home.

10) Swedes work well in teams. To say you’re not a team player is unheard of and like admitting you’re not a good parent. Joking about being a hopeless driver is not a problem for a Swede. But it might not be a good idea to joke with  Swede about it yourself…

11) Swedes ask about your plans for the coming weekend as early as Wednesday afternoon. It’s the time when last weekend officially stops and next weekend mentally starts.

12) Swedes have as many days off in May and June as most Americans take in a year. Not only do they have ‘red days’ (public holidays), but they often go home at lunchtime the day before to get in the holiday mood.

13) Swedes love their squeeze days. It’s the day between a holiday and the weekend so why not take that off too? It’s called a “klämdag”. With clever planning, Swedes can enjoy a week or two off over Christmas, New Year and Twelfth Night so it becomes more like a squeeze week. Do not interfere in those plans. Ever.

14) Swedes dream of taking the whole summer off work. They have five weeks paid vacation which they often take in July. Once a Swede was told he had five weeks to live. “I hope it’s in July” he said.

15) Swedes live for the summer. The Swedish summer is the warmest day of the year. And as Sweden is a very normal country, it is normal for the Swedish summer to be a bit colder than normal. So better not mess with a Swede as he´s on his summer holiday… Calling him/her during summer-vacation might be an insult for life. A Swede would never forget that. Never.

Världens största…

Wednesday, September 20th, 2017

The Worlds Biggest String-instrument construction - Foto Jennifer Rahfeldt

https://www.hd.se/2014-09-23/nimis-slar-an-nya-strangar

En liten flashback från tiden då Wotans torn, eller dess minnesmärke, blev en del i ett av Världens Största Stränginstrument! Bild: Den Eminenta Jennifer Rahfeldt.

When was the applaud invented?

Monday, July 3rd, 2017

Have you ever thought about when the applaud was invented? I sure have. And looking into it made me flabbergasted. Did you know that no one knows for sure about when the invention of the applaud was made?

appalud

So what is an applaud? Well everybody knows that. But if you’d put it into measurables; An applause has three fundamental characteristics:
Strength: Intensity of the applause
Pace: Clap repetition speed
Length: Time the applause persists

According to these characteristics, the applause can be classified into the following categories: Booing, Absence of applause, Weak, Collective, Intense, and Ovation.

The age of the custom of applauding is as I said uncertain, but it is widespread among human cultures. The variety of its forms is limited only by the capacity for devising means of making a noise (e.g., stomping of feet or rapping of fists or hands on a table). Within each culture, however, it is usually subject to conventions.

The ancient Romans had a set rituals at public performances to express degrees of approval: snapping the finger and thumb, clapping with the flat or hollow palm, and waving the flap of the toga. Emperor Aurelian substituted the waving of napkins (orarium) that he had distributed to the Roman people for the toga flapping. In Roman theater, at the close of the play, the chief actor called out “Valete et plaudite!”, and the audience, guided by an unofficial choregus, chanted their approval antiphonally. This was often organized and paid for.

Similarly, a claque (French for “clapping”) was an organized body of professional applauders in French theatres and opera houses who were paid by the performer(s) to create the illusion of an increased level of approval by the audience.

In Christianity, customs of the theater were adopted by the churches. Eusebius says that Paul of Samosata encouraged the congregation to indicate approval of his preaching by waving linen cloths (??), and in the 4th and 5th centuries applause of the rhetoric of popular preachers had become an established custom. Applause in church eventually fell out of fashion, however, and partly by the influence of the quasi-religious atmosphere of the performances of Richard Wagner’s operas at the Bayreuth Festspielhaus, the reverential spirit that inspired this soon extended back to the theater and the concert hall.

FB-vänner eller inte FB-vänner…

Sunday, June 25th, 2017

Marianne Lindberg De Geer

För att göra en lång historia kort är jag sedan länge Facebookvän med Marianne Lindberg De Geer. Jag använder Facebook för att nätverka lika mycket som jag använder det för att hålla kontakten med vänner. För några dagar sedan såg jag att Marianne gick ut med att hon nu skulle städa sin vänlista. Sättet det skrev på kändes som ett förtäckt hot: passa er nu alla gnällspikar… hon meddelade att hon tänkte behålla folk “ur kultureliten”… Jag hajade till och påpekade det smått elitistiska i detta och funderade sedan över om det skulle räcka för att ryka  som fb-vän…

Marianne skrev såhär: “Kommer att minska ner antalet”facebookvänner” och mest ha vänner och kollegor här Gärna ur kultureliten. Folk som är intresserade av kultur. Ska ni kritisera mina inlägg, gör det med finess. Jag är bara öppen för intelligent kritik; kritik som ger öppningar till dialog. Har ikväll lärt mig hur man lägger ut bilder utan att ta emot kommentarer. Ibland nämligen så vill jag erbjuda en stunds filosoferande över en och annan bild. Om ni tror er känna till reglerna för det publicistiska ansvaret så debattera inte dem med mig, jag kan dom och överträder jag dem här är det min avsikt. Och vila trygga i att Facebook håller stenhård koll på den saken.”

Jag kommenterade att “jag förstår dig på sätt och vis, jag är likadan även om det är lite elitistiskt” (det hon sa alltså, med Kultureliten…). “För det mesta gör jag det i tysthet. Det har bara hänt 2 ggr att jag gjort det offentligt och då har jag gjort det som ett avståndstagande mot virrpannor jag inte vill associeras med. Sist var det en viss Heberlein…” (3 ggr nu faktiskt, i skrivande stund kan jag berätta att jag igår faktiskt avvännade en, en mycket misogyn person som kallade alla liberala kvinnor för slynor (!) och vad hen kallade feminister för vill jag inte ens återge. Hen rök).

För att vara vänstermänniska tycker jag att Marianne ibland rört sig med märkliga uttryck. Men det är kanske jag som är inskränkt… Och konstnärer och artister kan ibland uttrycka saker som de inte sympatiserar med (Paradexemplet är väl Bobby Brown av Frank Zappa – det var väl inte så många som trodde att han gillade det han sjöng om eller att han själv var sådan). Nåväl. Åter till Marianne. Att diskutera verkar inte att vara hennes paradgren, vilket jag tycker är beklämmande som gillat mycket av hennes arbete och samma med hennes gube. (Det är beklagligt när folk inte tycker som jag – alltid. 😉

Kommentarerna som följde på det utspelet var i det närmaste beklämmande och vämjeligt (inte ofta man får tillfälle att använda det ordet). Somliga hyllade elitism (!) (<< ja, faktiskt!!). Somliga hävdade sin absoluta lojalitet (!). De flesta bad närmast på sina bara knän om att få stanna kvar i den utvalda skaran och bedyrade att de älskade henne och alltid hade gjort det. Helt barockt faktiskt…

Det var nästan perverst intressant att se den mänskliga psykologins natur i spel. Kanske var det hennes intention? Ja, kanske, men samtidigt betvivlar jag det, hon verkar inte tillräckligt utstuderad för det.

Det hela vore väl värt ett konstprojekt som dyker ner i konstvärldens metapsykologi och kotteri… Jag var väldigt kluven inför det hela. Först hennes utspel (som tydligen hörde ihop med en massa kritik hon fått dagen innan om en bild som jag aldrig såg, och som hon sedan tog bort ganska omgående på grund av den kritiken).

Senare under dagen pratade jag med andra fb-vänner, konstnärer som varit inblandad i diskussionen dagen före och som bryskt blivit avvännade… Jag fick också höra från en kvinna hur Marianne vräkt ur sig otroliga otrevligheter vid nåt annat tillfälle, något i stil med att hon inte skulle se ut som ‘en riktig, mogen kvinna’, utan mer som en ‘skämmig fjortis'(!). För helv…, tänkte jag. Herregud, det är ju sju resor värre än jag kunde inbilla mig. Så lågt trodde jag inte det var möjligt att sjunka…. Jag hoppas verkligen att den som fick kommentaren inte tog vid sig av en så uppenbart vidrig maktmetod, som hämtad direkt från Härskarteknikerna.

Jag brukar kräva hyfs av mina fb-vänner och vill inte kopplas ihop med somliga värderingar eller stollerier och det där var faktiskt långt över gränsen, i synnerhet från en offentlig person. Sånt borde vara direkt åtalbart kan man tycka… Men har det inte skett offentligt står ord mot ord. Och även om är det inte straffbart ändå, som någon påpekade.

Under dagen som gick och dagarna som sedan gått tänker jag på allt det här och kom plötsligt ihåg en helt annan märklig och osmaklig grej Marianne hävde ur sig för något år sedan… när en känd svensk folkkär sångare gick bort och Marianne gick på med storsläggan mitt i alla sorgemeddelanden på FB och postade att “Han var en jävla sexist”. Då hajade t.o.m. hennes vanliga fanklubb till och hade invändningar. Jag trodde jag skulle ryka redan då när jag argumenterade emot. Och sanning att säga funderade jag på att avvänna henne då också… Sen visade det sig att en kvinna läste lusen av Marianne som näbbade tillbaka med “och hur vet du det”-attityden, varvid kvinnan i fråga svarade “för att jag bott ihop med honom i åratal och är mor till hans barn”. Då gjorde Marianne sorti i sin egen diskussionstråd. Utan att be om ursäkt eller försvara sin synpunkt. Hade glömt bort detta ända tills nu, men kom ihåg det efter jag hörde talas om det ovan nämnda personangreppet…

Jag tänker också på det kändis-överseende som existerar och hur man förlåter kända offentliga personer saker man inte skulle tycka om hos sina vänner. Hur intressant på en skala är det när en person i månader fotograferar vägarbetet utanför sitt fönster och skriver om refuger och vägarbeten till exempel?

Jag har funderat huruvida jag själv ska avvänna Marianne eller om hon ska få chansen att avvänna mig själv. Gör jag det själv, slipper hon ju bekymra sig över om jag är en tillräckligt finkänslig kritiker i (eventuella) framtida diskussioner och om jag tillhör kultureliten som Marianne ser det, eller inte…

The summer solstice

Wednesday, June 21st, 2017

The Summer Solstice is here again and Midsummer is just around the corner. It is fascinating to see during the nights now, how the light actually comes from the north. The night is simply not darker than a twilight, and in fact, further up in the northern Sweden (above the arctic circle), the sun never sets during the summer months! Midsummer has been celebrated with the traditional food and drinks (which in Sweden happens to be the same traditional food as for Easter and Christmas – pickled herrings of all types and tastes.

Midsummer actually means “the middle of the summer” but simply refer to the period of time centered upon the summer solstice. More often it refers to specific European celebrations that accompany the actual solstice, or that take place on the preceding evening. The midsummer-related traditions, and celebrations have been superficially Christianized as celebrations of the Nativity of St. John the Baptist as “Saint John’s Eve festivals”. An old trick – to hijack competing religions and spiritual festivities, and so forth.

The Midsummer Eve is particularly important in Northern Europe – Denmark, Estonia, Finland, Latvia, Lithuania, Norway and Sweden – but are found also in Ireland, parts of Britain (Cornwall especially), France, Italy, Malta, Portugal, Spain, other parts of Europe, and elsewhere – such as Canada, the United States, Puerto Rico, and even in the Southern hemisphere: Brazil (where this imported European celebration would be more appropriately called “Midwinter”).

Midsummer is also sometimes referred to by neo-pagans and others. The fire festival or Litha – Summer solstice is a tradition for many pagans. Solstice celebrations in Sweden are probably the biggest celebration of the year. And has none or very little to do with the Church. No one cares about Old Johnny the baptist really. The main celebration is the height of summer, and traditional foods. The first potatoes of the season, pickled herring, sour cream, and possibly the first strawberries of the season are on the menu. Drinking songs are also important at this feast, and many drink heavily. Traditionally copious amounts of alcohol consumed.

In modern Sweden, Midsummer’s Eve and Midsummer’s Day (Midsommarafton and Midsommardagen) are celebrated from the eve of the Friday between June 19 – 25. It is arguably the most important holiday of the year, and one of the most uniquely Swedish in the way it is celebrated, even if it has been influenced by other countries long ago. The main celebrations take place on Midsummer Eve, and the traditional events include raising and dancing around a huge maypole (one typical dance is “the frog dance”). Before the maypole is raised, greens and flowers are collected and used to cover the entire pole. Raising and dancing around a maypole (majstång or midsommarstång) is an activity that attracts families and many others all over Sweden. People dances around the pole to traditional music and some wear traditional folk costumes. (A bit like the Native Americans dancing around the totem-pole).

Because Midsummer was thought to be one of the times of the year when magic was strongest, it was considered a good night to perform rituals to look into the future. Some argue that some form of Midsummer pole occurred in Sweden during the pre-Christian times, and was a phallic fertility symbol, meant to impregnate the earth. Since there are no records from those times it cannot be proven, and this idea might just be a modern interpretation (dirty minds) of the poles form. The earliest historical mention of the maypole in Sweden is from the Middle Ages, although it was most probably not the first time it was celebrated. Midsummer was linked to an ancient fertility festival, even though it retained many pagan traditions, as the Swedes were slow to give up the old heathen customs. The connection to fertility is naturally linked to the time of year. Many young people became passionate at Midsummer, and this was accepted, probably because it resulted in more childbirths in March which was a good time for children in the Nordic countries to be born – when the winter and snow slowly giving way for the spring…

The pagan holiday, Midsummer

Midsummer is one of the only pagan holidays that are still celebrated in Europe (if not the only). In Denmark and Norway it is referred to as the eve of St. Hans but it’s only in Sweden that it has kept its original name.

Glad PÃ¥sk!

Friday, April 14th, 2017

pask_background-wishes.jpg

Trots alla påskkycklingar, påskharar och påskkärringar kan man lätt få för sig att Påsk är en religiös högtid som kristendomen och judendomen har patent på… Alla känner väl till den religiösa mytologin runt påsken, med tortyr, avrättning och uppståndelsen av ”guds son” och allt det där?

satan14wd.jpg

Jesus med sin motståndare Lucifer.

Men påsken liksom så många andra högtider har en hednisk föregångare (som t.ex. julen). Enligt folktron var påsktiden traditionellt den tid på året då man trodde att häxorna åkte till Blåkulla för att ha orgier med Djävulen. Blåkulla finns i folktron i flera länder förutom Sverige: Finland, Island, Danmark, Norge och Tyskland.

satan31mi.jpg

Den onde, som folktron tuttade ihop häxorna med på vårkanten.

Häxornas omtalade orgier med djävulen skulle enligt uppgift pågått under flera dagar. (Satan vad trött han måste ha blivit, skulle man kunna säga, lite respektlöst). Stora brasor tändes för att skrämma bort häxorna då de skulle flyga hem. Påskbrasor och Valborgsmäss – tydligen var man inte helt säker på när det var så man tog det säkra för det osäkra kanske… Nåväl, folktron berättar att under tiden häxan befann sig på Blåkulla kunde omgivningen inte märka att hon givit sig av, utan hon tycktes fortfarande befinna sig på sin vanliga plats (!) – luriga di däringa häxorna minsann! Inte lätta att avslöja.

paskkarring.jpg

Distraherad av en påskbrasa?

Många aspekter av Blåkullavistelsen bär spår av förkristna eller hedniska ritualer och mönster. Det sägs i legender att på Blåkulla fanns allt som hörde vardagen till. Men dessutom utfördes handlingar som utgjorde rena motsatser till det tillåtna. De hedniska förhållanden som då återspeglas är inte de förkristna nordiska utan exempelvis fruktbarhetsriter i Trakien som ska ha utförts på höjder och företrädesvis av kvinnor.

tupp_med_kyckling.jpg

Vårpigg tocke (tupp) med sina små.

Att påsken har blivit förknippat med ägg och fruktbarhet kanskel har med det enkla faktum att göra att hönsen började värpa igen efter vintern, och solens värmande strålar återvände så allting spirade och fick ”nytt liv” i vårsolen. Den gulliga påskharen (som tyskarna älskar) har jag aldrig riktigt förstått mig på. Harar lägger väl inte ägg? Men kollar man med folktron så var påskharen faktiskt en förtrollad sak som häxor skickade ut för att tjuvmjölka korna hos folk. Då lämnade de ett spår av grönt slem efter sig… man förstår ju ännu mindre då hur tyskarna fått det till att påskharen skulle vara snäll och ge barnen påskägg! Nåväl…

egg.jpg

Ett rejält ägg till påsken.

Det utomkroppsliga resandet som Blåkullafärden skildrar har gemensamma drag med shamanistiska föreställningar. Kanske finns det en parallell till häxorna? En tidigare shamanistisk förebild som senare har förvrängts? Det kvinnliga var tidigt något heligt tillsammans med solen och vi vet att gudinnekulturer och sol-kulter förekom långt innan den nordiska mytologin med dess krigiska och chauvinistiska Valhall. Vi vet också att shamanismen överlevde ända in till kristendomens riktiga genombrott i Skandinavien.

shamaner.jpg

Shamaner var prästernas föregångare och konkurrenter. (Förresten, kan de tre vise männen varit shamaner?)

Kristendomen såg till att göra sig kvitt all konkurrens när det gällde kontroll över människors kontakt med det andliga och övernaturliga. Alltså låg ”häxor”, kloka gummor, trollgubbar, nåjder, shamaner etc. väldigt risigt till. Shamanismen i den fornnodiska religionen (Sejd) utövades för övrigt till största delen av kvinnorna, vilket kan förklara att kyrkan utsåg dessa till ”häxor” och allt vad det sen bar med sig med häxprocesser och allehanda mord, tortyr och avrättningar av kvinnor som “häxor”.  Att det var kvinnliga shamaner kan nog skyllas på att det ansågs som en ”omanlig” syssla i den manschauvinistiska krigarkulturen som Asa-tron dock var. Asa-gudarna och deras anhängare betecknades av kyrkan som hedningar och barbarer. Barbari hade f.ö. kyrkan själv gott om, inte minst i det gamla testamentet. Man ska nog ha klart för sig att ytterst handlade det om makt och pengar och då elimineras alltid konkurrenter på ett eller annat sätt.

Gott Nytt År det är vårdagjämning!

Monday, March 20th, 2017

Så var det äntligen vårdagjämning – säger man kanske lite allmänt till mans (och kvinns). Men är det nån som egentligen vet vad det är!? Låt oss bena upp det en smula!

Till att börja med är Vårdagjämningen är inte en dag, utan en ögonblicklig händelse som inträffar vid en bestämd tidpunkt, vid olika klockslag på skilda ställen på jorden, beroende på i vilken tidszon man befinner sig. (Vårdagjämningen inträffar när solskivans centrum passerar gränsen mellan södra och norra himmelshalvan, det vill säga passerar himmelsekvatorn. Punkten på himmelsekvatorn där passagen sker kallas vårdagjämningspunkten). Enkelt va?

Men. Dag och natt är inte exakt lika långa vid vårdagjämningen. Detta förhållande inträder något dygn tidigare. Det beror på ljusets böjning i atmosfären, den så kallade atmosfäriska refraktionen. Refraktionen innebär att solen kan lysa på lite mer än halva jorden på en gång. Det medför att dagen blir längre och natten kortare än den annars skulle ha varit. Refraktionen medför också att dag och natt är lika långa först något dygn efter höstdagjämningen. Dagarna omkring vårdagjämningen går solen upp rakt i öster, och omkring tolv timmar senare går den ner rakt i väster. Om man bortser från områdena närmast jordens poler är dagarna kring vårdagjämningen ungefär lika långa över hela jorden.

Men för enkelhetens skull kan vi väl säga att idag är dagen och natten lika långa. :) Och på våra breddgrader betyder det att nu kommer nätterna bara att bli kortare och kortare, och snart är det dags att ändra klockan till sommartid. Ett bra vårtecken om något.

De flesta äldre solkalendrar räknade vårdagjämningen som nyåret och fortfarande firas det persiska nyåret, Nouruz, på vårdagjämningsdagen.

Enligt gammal kristen mytologi skapades jorden just på vårdagjämningen – “dagen då mörkret och ljuset är lika stora men att ljuset kommer åter”. Mytologin förtäljer också att Maria blev “bebådad” runt samma period anses då vara ett tecken på att världen nyskapades i och med Jesus. Föreställningen om jordens pånyttfödelse vid vårdagjämningen är dock ingen nyhet det fanns i många religioner som föregick kristendomen i Europa (läs mer här om t.ex. “nouruz”). Att koppla ihop Vårdagjämningen med jungfru Marias bebådelsedag är alltså ett exempel på kristianisering (läs: indoktrinering/propaganda).

It’s best to consider all Trump says

Sunday, January 29th, 2017

In short, it’s best to consider all Trump says as a lie, until proven otherwise.

Thanks universe

Saturday, January 14th, 2017

Thanks universe! Yesterday I noticed a one hour increase of daylight. It is so much nicer when you can see your hand in front of you five o’clock in the afternoon. Keep up the good work!