Archive for the 'Anecdotes/Anekdoter' Category

Ricky

Friday, May 5th, 2017

Flera Ã¥r efter att jag flyttat Konstministeriet till Löberödstrakten fick jag veta att Ricky Brush en gÃ¥ng bott i byn. Den store Ricky! Den mannen spelade i egen liga. Jag önskar fortfarande att jag kunde sett minen pÃ¥ hans postgubbe dÃ¥ denne efter lÃ¥ng tids brÃ¥k äntligen fÃ¥tt Ricky att falla till föga och flytta ut brevlÃ¥dan till tomtgränsen. En sÃ¥n smÃ¥skuren liten jävla postiljonsfascist! Förneka den store Ricky den bekvämligheten det innebär att kunna öppna dörren i morgonrock (eller morgonstÃ¥nd) och plocka in tidning och postskörden. Men nädÃ¥. Icke. När Ricky till sist piskas in i fÃ¥llan kommer sÃ¥ Postis Pär lunkandes pÃ¥ sin runda – och där skulle jag vilja sitta med en kubikmeter popcorn och en iskall Dr Pepper. För Ricky hade spikat upp sin brevlÃ¥da vid tomtgränsen. PÃ¥ en 5 meter hög stolpe. Leverera Posten nu dÃ¥ din lille jävel, kan man fortfarande höra viskas om man vallfärdar till Rickys grav.

Utan en fråga

Tuesday, January 17th, 2017

FÃ¥r mÃ¥nga Ã¥r sedan var jag bjuden pÃ¥ en sÃ¥n där jobbig parmiddag. Värdparet hade bestämt sig för att bjuda in mig och min dÃ¥varande flickvän tillsammans med ett par andra vänner, som vi aldrig hade träffat. Detta andra par pratade nonstop hela kvällen. Det var berättelser, anekdoter och en massa olika saker. Efter flera timmar och fram pÃ¥ kvällningen kom de nog pÃ¥ sig själva för en stund och blev lite dämpade. Kanske insÃ¥g de att de inte frÃ¥gat varken mig eller min flickvän en enda sak under hela kvällen. Ingenting. I och med att man plötsligt kunde fÃ¥ en syl i vädret berättade värden att han inte lyckats koppla in stereon igen efter flytten. De var nyinflyttade pÃ¥ adressen nämligen och därav parmiddagen. Jag erbjöd mig att koppla ihop förstärkare och annat samt högtalarna, vilket jag ocksÃ¥ gjorde – vilket tog c:a 1,5 minut. Det andra paret betraktade mig under stigande förvÃ¥ning med sjunkande hakor och ögon stora som tefat och ställer kvällens första (och ända) frÃ¥ga: “Är du elektriker!?” Varvid jag svarade helt sanningsenligt: “Nej”.

Vissa saker…

Sunday, January 15th, 2017

Vissa saker skulle man aldrig testat i verkligheten om man visste om att man gjorde det… En gÃ¥ng när jag var ute och flög, kom jag pÃ¥ efter landningen att jag glömt stänga av mobiltelefonen… Katastrof!!!! Men katastrofen uteblev faktiskt. Bevisligen. Vi landade ju fint och mjukt…

En annan gÃ¥ng när jag varit pÃ¥ besök pÃ¥ sjukhuset kom jag pÃ¥ att jag glömt stänga av mobilen när jag kom till utgÃ¥ngen! Panik!! Jag lyssnade intensivt men hörde inga larm gÃ¥ av pÃ¥ livsuppehÃ¥llande utrustning, men skyndade ändÃ¥ pÃ¥ stegen ut till parkeringen och försökte diskret dölja mobiltelefonen i fickan när jag väl kommit pÃ¥ det…

free wifi

Je suis Larsson

Tuesday, June 30th, 2015

Minister of Art - at FB

“It takes a man to suffer ignorance and smile.” No matter what they do, be true to yourself. Hello Facebook. No matter what, Je suis Ministero Arte y Salta.

One morning I couldn’t log on to facebook any longer… Weird… I got this note saying they suspected me of not using my real name. (I’ve used the same “Minister of Art” since I first joined Facebook in 2008 or so…). I thought maybe they just wanted to keep a record of my “real name” somewhere, so I filled it in and Bingo. I could log on. But imagine my sursprise when I found out that they changed my username!! No more Minister of Art… So I wrote this confession of a sort:

—————————————————–

Facebooks latest dirty trick forced me to change to my given name, and at the same time it drew a small family secret out in the open. When I first started out as an artist I was very reluctant to use my real name since the name Carl Larsson holds a bit of anticipation in the Art world. I even changed my surname for many years! My late great-great uncle Carl Olof Larsson was a not half-baked painter and as a young emerging artist I just couldn’t bear the crushing weight of being compared with him and judged as being “the new Carl Larsson”… Such things tend to put a lot of strain on a young wannabe artist… especially if he actually hates to paint. To be judged side by side with my great-great uncle just made me feel very inferior. Since then I’ve made my own way through the Art world, striving, sometimes long outside the beaten path, for a painter. I just hated everything with painting and made my way into storytelling and performance instead. Eventually I studied to be a painter and today I don’t have that same fear of painting anymore (although I still don’t do it much at all) and recently I changed my legal name back to the family name again. Regaining control of my identity. Thanks a lot Facebook. But this was not exactly how I envisioned me coming out and telling it as it is, but your trick have now forced me to take the final step.

Je suis Larsson!

-Carl_Larsson_-_Midwinter's_Sacrifice_-1200px

Traveling light. Not.

Tuesday, January 20th, 2015

cases

Jag kom fram till incheckningsdisken i Houston, Texas en gång på väg hem efter 1,5 månads vistelse i USA. När jag lyfte upp den första väskan på transportbandet bredvid incheckningsdisken tittade tjejen i incheckningen med illa dold förvåning på vågens viktangivelse och utbrast:

“Oh my. That was the load limit, Sir.”

Sen tittade hon på min vagn och såg två väskor till. Hon frågade om jag hade fler väskor. Jag erkände att så var fallet och drog fram kärra nummer två.

“Where is the rest of the family?” undrade hon under det att hon bladade igenom mitt pass. “Oh, no family. I travel by myself” svarade jag och hon tittade upp som om det small en bomb i lokalen och blev blek som ett lakan.

Efter en lång stunds febrigt vägande av väska efter väska samt räknande på papper, lackade svetten i hennes i övrigt felfria panna. Hon konfererade med ett par personer i telefon och rådfrågade något befäl bakom diskarna. Jag iakttog allting mycket intresserat även om en viss oro började bli svår att helt nonchalera. När hon var klar kom hon tillbaka till mig och förklarade att man inte kunde ta med sig så mycket bagage.

“OK, sa jag. What are we doing then?” Planet stod fulltankat pÃ¥ plattan. Hon blev genast professionell och anförtrodde mig att man tänkte göra ett undantag för min del. För en gÃ¥ngs skull. (Jag är Finnair evigt tacksam). Men att jag skulle bli tvungen att betala för övervikt. Det lät rimligt i mina öron (ovetandes om tariffer för detta). Hon fyrade av ett leende och lät det 7:e och sista kollit (en sjösäck modell större) glida ombord pÃ¥ bandet. Hon fäste lapp även pÃ¥ denna, och sade sen att jag var tvungen att betala 1500 kronor (inte dollar!) som extra straffavgift. Innan jag ens hann andas lutade hon sig snabbt fram och viskade nästan, under det att hon sÃ¥g mig allvarligt i ögonen:

“That is very cheap, Sir. Very cheap. That is what one bag would cost actually…”. Jag tog fram plÃ¥nboken och betalade med VISA under tiden jag övervägde att fria till den oklanderliga blonda finskan.

“Thankyouverymuch”, sa jag och log mitt bästa Elvis-leende.

Belgien

Tuesday, February 25th, 2014

Fick en frÃ¥ga om vilket land jag helst skulle vilja bo i om jag inte kunde bo i Sverige. Svaret var ganska givet. Efter ett besök i den lilla staden Hasselt har jag fÃ¥tt ett nytt favorit-land i Europa – nämligen Belgien. Orsak: Människorna. Maten. Chokladen. Klimatet. Arkitekturen.

Om jag skulle bli tvungen att lämna Sverige skulle jag fortfarande vilja ha det relativt humant o civiliserat och dÃ¥ är Belgien definitivt ett bra alternativ. Eftersom jag inte pratar särskilt mycket spanska, franska eller tyska… Belgarna är jättebra pÃ¥ engelska. Det finns de som bott i belgien som pÃ¥ det grövsta avrÃ¥der till exempel besök i huvudstaden. Brygge sägs vara en fin stad, med mycket ursprunglig bebyggelse intakt, trots Nazisters härjande. Har aldrig själv varit där dock. Antwerpen är en stad som har fÃ¥tt höga betyg av en bekant som bott där, jag själv var i östra delen av landet i Hasselt som sagt. Hasselt ligger en bit iväg frÃ¥n den franskdominerade delen av landet som sades vara betydligt sämre än den flamländska delen där man älskade god mat, choklad och att konversera pÃ¥ engelska. Passade mig bra.

20131017_124932

Ah just det… Sen var jag där pÃ¥ senhösten när vinden börjat vina med snÃ¥lblÃ¥st hemma i Sverige och allting vissnat och ruttnat. När jag steg av planet pÃ¥ Bryssels Flygplats smektes min kind av en oväntat varm luft, och samtidigt fylldes mitt luktsinne av nÃ¥gon fantastisk väldoft. Det var nästan sÃ¥ jag snubblade nerför flygplanstrappan, och det tog faktiskt en lÃ¥ng stund innan jag lyckades lokalisera vad det var. Det var först efter att jag kom ur flygplatsen, ur tÃ¥get, ur bussen och kom ut i friska luften som jag till slut fattade. Det var Sommaren!! Det luktade fortfarande av prunknande gräs, träd och blommor i Belgien sÃ¥ dax pÃ¥ Ã¥ret. Och man kunde vandra hem i kvällningen med bara en tunn jacka över sin t-shirt. Hemma var det redan minusgrader… I Beligien var det 15 grader vid midnatt! En morgon i solen vid busshÃ¥llsplatsen kunde övertyga mig om att det fortfarande var augusti… Allt detta gjorde ju ocksÃ¥ sitt till. Klimatet i Belgien. Kossorna som fortfarande lÃ¥g o idisslade i den gassande morgonsolen, bara 1,5 km frÃ¥n stadens centrum…

How many times…

Sunday, February 23rd, 2014

Starting the day with a serious telling-off about puking on the floor and the carpets. Even if I didn’t yell I might have used a few cuss-words trying to convey the big no-no about this. So far the cats seem unimpressed about it and no-one stepped up to confess. Lots of turning the back and wining about getting breakfast instead.

 

There’s reason for kisses, there’s reason for keys

Sunday, February 23rd, 2014

Detta eviga gissel med nycklar som kommer bort. Vad ska man göra? Extranyckel, reservnyckel och låssmeder brukar vara lösningen. Generellt kan man säga att det är billigare att göra en extra-nyckel än att ringa efter en låssmed när väl skadan är skedd (nyckeln borttappad). Så det bästa tipset torde vara att göra fler! Man kan sätta en på katten. En på Kakaduan. Sy in en i varje jacka och gömma en magnetiskt på cykeln. Kanske surra fast en i palmen och ha en i ett snöre i brevlådan. Eller så kan man helt enkelt skita i att låsa dörren. Jag känner några som aldrig tog ut ytternyckeln ur låset. Det fanns en enkel tumregel: 1) Satt nyckeln i var nån hemma, eller tillbaka inom 1-2 timmar. Då var det bara att gå in o ta en fika, kolla tv, lyssna på radion och kanske läsa tidningen och helt enkelt vänta på att de kom tillbaka. Gjorde de inte det skrev man en lapp o gick igen. 2) Var nyckeln inte i låset var de på semester. Ett jäkligt bra system. Och de slarvade aldrig bort nyckeln heller!

Musjakt

Friday, January 10th, 2014

PENTAX DIGITAL CAMERA

Det har varit en hackig natt pÃ¥ Ministeriet… Somnade sent och vaknade redan klockan 2… Ute rasade vindarna. Det lät som en halv orkan. En musjäkel har terroriserat mig i flera nätter med att rulla nötter (!). Osynlig och borta med vinden sÃ¥ fort jag försökt lokalisera honom (eller hen). Har försökt sova med en katt vid min sida – för att katten skulle knipa musrackaren när den satte igÃ¥ng med sina nattliga räder. Men icke sa Nicke… Inatt var det samma visa igen. Klockan 2 var det klippt och jag gick o hämtade katten. Men tydligen hittade katten inget direkt och jag hann somna om – och fick sova i tvÃ¥ timmar innan det var färdigt igen… KL 4 pÃ¥ morgonen är man inte vare sig pigg eller glad när man blir väckt, Ã¥terigen av musljud. Konstaterade att kattrackan lÃ¥g o sov pÃ¥ mina fötter och inte rörde en fena. Katten hörde tydligen sämre än jag! Men jag puttade till den rackaren och dÃ¥ insÃ¥g han att nÃ¥got var i görningen!

Jag fick också gå upp. Tände lampor och manade på katten. Ta honom nu då! Ta honom!

Mina egna försök att lokalisera missdådaren var patetiska. Katten satt o tittade på, en smula klentroget. Plötsligt inser jag att det är katten som sitter på bordet som hittat nöttjuven! Jag lyfte på en pryl och ut skjuter musen som en projektil! Katten efter. Whoom, bara! Och sen var den lilla nattmarodörens saga all. Han bars till sist ut i svansen och sen skickade jag ut musfan genom ett fönster, ut i storm o ösregn. Det kunde han ha som betalning för allt bråk på nätterna den senaste veckan. Den lille uslingen hade dessutom snott ur min After Eight! Gnagt av översta kanten på ett flertal tunna mintkakor. Hur lågt kan man sjunka? Nåväl. Ute var musrackarn och klarade han sig undan med livet i behåll och bara var paralyserad, så väl bekomme. Men kom inte tillbaka in! Sen hann jag somna om en stund innan Big Ben (väckarklockan) började väsnas och så var den natten slut. Och jag med. Eller halvslut är jag i alla fall. Grus i ögonen och pigg och snabb som en räka i sirap.

Möss skulle förbjudas….

Färgblind

Tuesday, December 24th, 2013

Som färgblind fÃ¥r man sig ibland smÃ¥ roliga överraskningar till livs. Även om man är en färgblind konstnär, eller bara färgblind. Idag t.ex. fick jag reda pÃ¥ att Sveriges Bankomater i verkligheten är turkosgröna. Snacka om överraskning!! Här har jag gÃ¥tt omkring och alltid varit fullständigt övertygade om att de är blÃ¥! (Det tror jag fortfarande). NÃ¥väl… Det sägs att ju längre man lever, desto fler överraskningar fÃ¥r man…