Archive for the 'Anecdotes/Anekdoter' Category

There’s reason for kisses, there’s reason for keys

Sunday, February 23rd, 2014

Detta eviga gissel med nycklar som kommer bort. Vad ska man göra? Extranyckel, reservnyckel och låssmeder brukar vara lösningen. Generellt kan man säga att det är billigare att göra en extra-nyckel än att ringa efter en låssmed när väl skadan är skedd (nyckeln borttappad). Så det bästa tipset torde vara att göra fler! Man kan sätta en på katten. En på Kakaduan. Sy in en i varje jacka och gömma en magnetiskt på cykeln. Kanske surra fast en i palmen och ha en i ett snöre i brevlådan. Eller så kan man helt enkelt skita i att låsa dörren. Jag känner några som aldrig tog ut ytternyckeln ur låset. Det fanns en enkel tumregel: 1) Satt nyckeln i var nån hemma, eller tillbaka inom 1-2 timmar. Då var det bara att gå in o ta en fika, kolla tv, lyssna på radion och kanske läsa tidningen och helt enkelt vänta på att de kom tillbaka. Gjorde de inte det skrev man en lapp o gick igen. 2) Var nyckeln inte i låset var de på semester. Ett jäkligt bra system. Och de slarvade aldrig bort nyckeln heller!

Musjakt

Friday, January 10th, 2014

PENTAX DIGITAL CAMERA

Det har varit en hackig natt pÃ¥ Ministeriet… Somnade sent och vaknade redan klockan 2… Ute rasade vindarna. Det lät som en halv orkan. En musjäkel har terroriserat mig i flera nätter med att rulla nötter (!). Osynlig och borta med vinden sÃ¥ fort jag försökt lokalisera honom (eller hen). Har försökt sova med en katt vid min sida – för att katten skulle knipa musrackaren när den satte igÃ¥ng med sina nattliga räder. Men icke sa Nicke… Inatt var det samma visa igen. Klockan 2 var det klippt och jag gick o hämtade katten. Men tydligen hittade katten inget direkt och jag hann somna om – och fick sova i tvÃ¥ timmar innan det var färdigt igen… KL 4 pÃ¥ morgonen är man inte vare sig pigg eller glad när man blir väckt, Ã¥terigen av musljud. Konstaterade att kattrackan lÃ¥g o sov pÃ¥ mina fötter och inte rörde en fena. Katten hörde tydligen sämre än jag! Men jag puttade till den rackaren och dÃ¥ insÃ¥g han att nÃ¥got var i görningen!

Jag fick också gå upp. Tände lampor och manade på katten. Ta honom nu då! Ta honom!

Mina egna försök att lokalisera missdådaren var patetiska. Katten satt o tittade på, en smula klentroget. Plötsligt inser jag att det är katten som sitter på bordet som hittat nöttjuven! Jag lyfte på en pryl och ut skjuter musen som en projektil! Katten efter. Whoom, bara! Och sen var den lilla nattmarodörens saga all. Han bars till sist ut i svansen och sen skickade jag ut musfan genom ett fönster, ut i storm o ösregn. Det kunde han ha som betalning för allt bråk på nätterna den senaste veckan. Den lille uslingen hade dessutom snott ur min After Eight! Gnagt av översta kanten på ett flertal tunna mintkakor. Hur lågt kan man sjunka? Nåväl. Ute var musrackarn och klarade han sig undan med livet i behåll och bara var paralyserad, så väl bekomme. Men kom inte tillbaka in! Sen hann jag somna om en stund innan Big Ben (väckarklockan) började väsnas och så var den natten slut. Och jag med. Eller halvslut är jag i alla fall. Grus i ögonen och pigg och snabb som en räka i sirap.

Möss skulle förbjudas….

Färgblind

Tuesday, December 24th, 2013

Som färgblind fÃ¥r man sig ibland smÃ¥ roliga överraskningar till livs. Även om man är en färgblind konstnär, eller bara färgblind. Idag t.ex. fick jag reda pÃ¥ att Sveriges Bankomater i verkligheten är turkosgröna. Snacka om överraskning!! Här har jag gÃ¥tt omkring och alltid varit fullständigt övertygade om att de är blÃ¥! (Det tror jag fortfarande). NÃ¥väl… Det sägs att ju längre man lever, desto fler överraskningar fÃ¥r man…

Katt-astrof

Sunday, December 1st, 2013

Jag hade en katt en gÃ¥ng, Isa, som gillade att trÃ¥ka mig genom att bita sönder papper. Helst i konfetti-storlek… En dag var jag pÃ¥ väg ner till stan för att handla o hade lagt fram pengar pÃ¥ hallbordet. Tre hundralappar. PÃ¥ den tiden var det en ansenlig summa. PÃ¥ väg mot dörren ser jag katten som stÃ¥r pÃ¥ hallbordet med ena tassen pÃ¥ hundralapparna och blänger pÃ¥ mig. Iskall insÃ¥g jag vartÃ¥t det lutade och gav en skarp order utan självförtroende och försökte stirra ner katten frÃ¥n hallbordet. Gör det inte! skrek jag. Katten rörde inte ett morrhÃ¥r. Hennes blick var orubblig. Jag närmade mig sakta med händerna utsträckta. Men det var för lÃ¥ng sträcka, det insÃ¥g jag. Upprepade kommandoord gjorde ingen verkan. Katten böjer sitt huvud sakta sakta ner mot sedlarna. Fortfarande utan att ta släppa ögonkontakten. Ett snabbt ryck och ett ritchande ljud gjorde processen kort med sedlarna. Sen slank hon iväg, utan större brÃ¥dska.

KATTRACKA!!!!

Tre hundralappar avrivna mitt pÃ¥ mitten. Jag stod som paralyserad en stund och tittade pÃ¥ sedlarna. Jag plockade upp dom och undrade om jag kunde fÃ¥ nya… Jag tog jackan o gick ner till banken. Efter att ha förklarat hur det gÃ¥tt till möttes jag av ett milt leende och orden “Ha, den var ny. Den har vi inte hört förut” och fick ett par nypressade sedlar i utbyte. Jag vet inte vad dom trodde, om dom trodde pÃ¥ mig eller inte.

Bissart, sa Bull.

Tuesday, October 1st, 2013

En kväll i taxin pÃ¥ väg hem till hotellet tillsammans med nÃ¥gra svenska konstnärskollegor. När vi satt o pratade frÃ¥gade taxi-chauffören plötsligt (vi befann oss för tillfället i Belgien) “Ah, are you Swedish?” (pÃ¥ Engelska). Sen berättade han att han bodde granne med en svensk hemma i sin by”. Jaha, sÃ¥ kul.

“He used to rob banks.”

OK… (Man börjar ana ugglor…)

“Heter han Clark Olofsson? undrade jag (fortfarande pÃ¥ engelska).

“Ja!” svarare taxichauffören.

“Ja du, det är en liten värld” svarade jag.

Bissart, sa Bull.

Semester-tempo

Saturday, March 30th, 2013

Allting intar mer och mer ett behagligt semestertempo, jag, mobilbatteriet, mitt armbandsur… Vi kan börja med klockan, den stannade imorse (eller saktade in allt mer är kanske mer rätt att säga). Batteriet är i princip helt slut. Och var tusan är en klockförsäljare när man behöver honom!? Det vimlar ju av dem på strandpromenaden i vanliga fall… Har sett 5 flugor på en vecka och man ser ungefär 45 klockförsäljare på en timme… Mobilbatteriet är också på semester och det märks att det inte behöver jobba särskilt mycket. Alldeles plötsligt har det en räckvidd på mer än 56 timmar. I vanliga fall behöver det laddas var 16:e timme ungefär…

Känslan av semester invaggar en också i ett slags kulturellt knastillstånd. När jag gled förbi hotellreceptionen imorse kunde jag inte låta bli att ställa den obligatoriska James Bond-frågan: ”Is there a message for me? Room 303.” Hotellreceptionisten såg ut som han träffats av blixten för en sekund innan han krystade fram ett ”No, Sir”. Där ser man hur stor filmens genomslag är i vår kultur!

På tal om film, så finns det en engelsk barnkanal här bland de Teneriffiska tv-kanalerna, men reklamblocken är på spanska (!). Hur många av dom utländska barnen räknar dom med förstår något av det? Och hur många av den målgruppen bryr sig om tvättmedel och städprodukter??

Annars är det tankar på massa och alltings mått som stilla drar sig fram innanför pannbenet nere på Playan. Hur många kilo, eller snarare ton, människokött som grillas (och bränns vid) under Kanarieöarnas sol. Per timme? Per dag? Som en parentes kan jag notera en viss ökning per person dessutom. Jämfört med för 25 år sedan, är trenden tydlig. Helt klart har medelvikten gått upp. Och ja, jag är själv inte utan skuld! I en högst ovetenskaplig och, bör tilläggas, ytlig okulär undersökning på plagen, så verkar vi nordeuropéer vara överrepresenterade. Den inhemska befolkningen verkar inte vara lika, vad ska man säga för att vara politiskt korrekt… Extra-viktiga?

Party

Tuesday, February 5th, 2013

As a parent it’s always nice when your kids are proud over you, or even better boasts about you… We held a little birthday party with the little one the other day. The entire class was there and had hamburgers and drinks. One of the guys started burping, as 9 year olds or younger (and older too) sometimes do to get attention. After a few hefty burps and a few giggles and laughs, little one gives up a sigh with a somewhat tired glance towards the ceiling and comments:
– Pah! That was nothing. My Dad, he can really burp!

That kind of put an end to the attention-burping and the party went on to other things without any further comments on the subject.лак за паркет

Hipstser

Sunday, February 3rd, 2013

I was out shopping with little one the other week and in the midst of the store I got a startling question: “Hey, Daddy, what is a Hipster?”. I know about the concept Hipster, but not good enough to really explain it to anyone, especially not a 9 year old. I was starting to go over different ways on how to approach the concept of “urban” and “style” and “group belongings” and “fashion” and a whole lot more. I asked myself “What da heck a Hipster actually?” when in the corner of my eye I caught a little finger pointing towards a rack of undies. And suddenly the answer was clear to me. A Hipster! Well, it’s a certain type of cut underwear just like that, I said. Suddenly the world became easier. We browsed on through the store cruising towards the cashiers.

I CAN PLAY THIS ON A REAL GUITAR!!

Saturday, September 29th, 2012

Little 7-year old (Who put one of my CD:s in her Discman type of thing, and listens for like 2,3 seconds and then yells without noticing it because of the music in her earphones): DADDY!! IT’S “SMOKE ON THE WATER”. WITH DEEP PURPLE! I CAN PLAY THIS ON A REAL GUITAR!!
Me (driving my car down the highway and smiling broadly and thinking for myself): I must have done something right…

I have a hungry cat.

Saturday, May 12th, 2012

I have a hungry cat. She likes everything. Cupcakes accounted for. And tomatoes. And potatoes. And everything left out more than 2 minutes with your back turned. This morning it was bread. My breakfast bread. I had two slices of bread lying on the counter and forgot myself. 0.5 minutes later I return to the kitchen and finds one of them on the floor, all chewed and spit on. Nice… I throw it out the window for the birds and ZOOOOOMMMMM – the cat buzzed past my elbow and grabs the bread before it hits the ground… Cooking fat…идея за подарък