Ministry Blog

Läste i veckan som gick om hur Chiefen på Malmö Moderna tänkte lägga benen på ryggen. Anledningen ska vara den kraftigt nedskurna budgeten. I allt detta kan man dock konstatera att Moderna i Malmö har något av en demokratisk uppgift.

Att säga att Moderna ska vara en “lokal aktör” kan tyckas tramsigt då det finns ett utmärkt Konstmuseum i Malmö för sådana ändamål. Däremot kan Moderna i Malmö mycket väl vara en service för alla dom som inte nödvändigtvis vill, kan eller har tid och ork eller ekonomi att ta sig till Stockholm för att se utställningarna där…

Vem är det som tror att bara för att det sker i Stockholm så har alla lust eller möjlighet att se det [där]??

Den senaste konstskandalen som alla känner till (förutom tavlorna som stals utan att man kände till detta på Malmö Konstmuseum) är väl den unge besökaren på Moderna Museet som hade motsatsen till skrivkramp… Efter en gymnasieklass varit på besök på Moderna i Stockholm konstaterades att ett oönskat pennstreck hamnat på ett av museets tavlor (en viss Malevitjs “Porträtt av Una”).

Var detta tillägg ett (an)fall av handfast konstkritik? Vandalism? Klotter? Bara vanligt oförstånd från en tonåring? Man kan ju fråga sig. Museet var förstås bestört och funderade över en polisanmälan. Moderna Museet meddelar idag via sin hemsida: “En okulär granskning visar att skadan dessbättre verkar vara ytlig och att det sannolikt är möjligt att återställa verket. Moderna Museet ser självklart allvarligt på det inträffade. Då den uppkomna skadan endast verkar vara ytlig och verket kommer att gå att återställa har vi dock valt att ej polisanmäla händelsen. ”

Bilden har inget med den omtalade tavlan i artikeln att göra.

Vilks med sin nye bäste vän.

Jaha…. Efter senaste utvecklingen av alla hot mot Vilks är det kanske äntligen det dags att ta virrhjärnorna på allvar och ge Lars det skydd som TYDLIGEN är berättigat och motiverat. Vem är det som inte förstår detta? Polisen? Säpo? Länsstyrelsen!? Någon annan?? Kanske måste svenska politiker i all anspråkslöshet ta bladet från mun? Hade Salman Rushdie varit svensk hade han förmodligen varit död, och fått skylla sig själv!

De duktiga idioter till “kritiker” som kallt cyniskt anser att Vilks har sig själv att skylla kan ju gå o kamma sig nånstans. Lars Lindström i Expressen påstår till exempel att Vilks provocerade fram attacken - kanske är duktige Lasse och andra som delar hans åsikter nöjda om fanatikerna dödar Vilks? (Han får ju skylla sig själv). Men kanske inte utan att ha steppat i ett eget sång och dansnummer från den första tecknade ICE AGE filmen, där dronterna i kör hotfyllt sjunger “Skyll dig själv, skyll dig själv…”.

Problemet är förstås bara att fanatikerna knappast stannar där. Ett mord är bara en “bra början” för sådana som vill ha ihjäl bögar, skrika Allah i falsett, ha burka på kärringen och införa sharia-lagar - och framförallt injaga fruktan i alla “de andra”.

Idiotin firar stora segrar i mellanmjölkens land. Fy fan…

In Canada the Art & Culture is under fire it seems, and from the government… It has been reported that the B.C. Ministry of Tourism, Culture and the Arts has removed all links to a report on the socio-economic impact of arts and cultural organizations from its website. We wonder why… Here’s an article with the some what pc answer. The report is from December 2006 but older reports from 2005 is still up. It seems someone don’t want people to read the report.

Well… The British Columbia government has started to cut grants and it seems that they (the BC Government) doesn’t recognizing that arts and culture are economic generators. Their own data indicates that for every dollar spent, there’s a $1.38 returned in tax revenue. Good business in other word, so what is their problem really?

For safety the cashed document of the report has now been added to this Ministry Website for backup and future availability. From now on you can access and read it here.

På tal om den svenska s.k. Muhammed-debatten som vi snuddat vid nån gång då och då tidigare… Andreas Malm har nyligen givit ut en ny bok som närmast kan beskrivas som, och allt för ofta skådat på sistone, effektsökeri. Malm har en teori som han ivrigt predikar med en dåres envishet. Men varför gör han det? Björn Ulvaeus har som en upplysningens man kommit med en väldigt skärpt analys av läget, och kvinnornas situation inom den Islamitiska sfären (som f.ö. kan konstateras inte vara så kul). Någon kommenterade Ulvaeus inlägg i kritiska ordalag och skrev: “Islam, islam, islam. Och sen då? Har ni glömt vad som verkligen styr människan? Hört talas om pengar och maktbegär? Hört talas om girighet, förräderi, ignorans?” Ja, anledningen till att Malm terrier-likt driver sin tes i sin bok är kanske inte bara manisk, mytomanisk eller oinsatt. Han drivs säkert som alla andra av pengar och makt som kritikern ovan nyss insåg. Att skriva en kontroversiell bok i ett kontroversiellt (och aktuellt) ämne lär förstås generera pengar och föreläsningar (mer pengar) och ett personligt inflytande och en maktposition där Malm i egenskap av “expert” på ämnet Islam och Islamofobi får uttala sig i allehanda media. Malms inställning är snaskig och lika osmaklig som en råtta i pizzan… Kort sagt återger Malm ännu en vandringssägen som En Sanning.

Last week was a crazy week, especially weatherwize. Hail, blazing spring sun, blizzard, rain, rainbows and gray days. All in a week. The record must have been Tuesday which started out with a blizzard, ditch rally and fender benders. It was incredible slippery roads. The ministers day-job this day included big rig truck driving, which became extra interesting with the icy roads. While waiting in line for a red light I looked out and saw that my rear wheels was slowly spinning in spite the fact that the truck was at a complete stand still! At noon (same day) all the snow was gone, and the sun was shining from a clear blue sky. The on-board mascot for the day was “Teddy”. He showed to be not exactly the killer-type. A very gentle soul and his bark proved indeed to be much worse than his bite.

Come friday the Ministry completely missed the Earth-Hour in spite of a thorough preparation. Disaster! However the Ministry started late that night but held on for hours as a compensation. The day after we discovered that it was in fact Saturday that was Earth-Hour and not Friday. Curtain…

As mentioned before the Minister is engaged in day-jobbing. It means for the moment, truck-driving, recycling and assisting art teacher/ creative consulting. The creative art work is really nice and involves coaching future artists into a creative approach. The future artists are in the age 8-16 and are afternoon students at a local art school (Culture School).

Last day of last week the Minister undertook a trip to Malmoe for a short visit to the 2009 Sci-fi convention. A brief meeting with the attending guest Chris Judge made the whole trip worth while.

Hur står det till med Muhammed-debatten såhär på fredagen den 13:e. Tja, i Danmark tycker man som sagt att vi i Sverige behöver en Muhammed-teckningsdebatt och påstår att svenskar är konflikt-rädda. Det är Naser Khader som uttalar sig, dansk politiker och själv muslim. Khader tycker att det är så, speciellt i samband med integration, invandring och islamism i Sverige. Kanske har han rätt… Visserligen har vi haft en storm i ett vattenglas då Vilks ritade en turban-vovve, men någon levande diskussion som ger luft i debatten, öppnar upp ögonen och bereder väg för ett moget samtal har det aldrig varit fråga om. Sverige är snarare i det hänseendet som avsnittet ur John Cleese TV-serie “Faulty Tower” då det engelska badhotellet får besök av tyska turister och hotell-chefen Faulty hela tiden väser till personalen “For Gods sake - Don’t mention the war!“. Ett avsnitt med en klassisk (svensk) struts-inställning om det som inte syns finns inte - nämner vi inte problemet så finns det inte heller… För er som inte sett avsnittet, kan vi väl avslöja att naturligtvis kunde inte John Cleese karaktär hålla samma strama svenska tand-för-tunga som görs i Sverige.

John Cleese i “Faulty Towers” - Don’t mention the war!

På tal om Muhammed och Islamister så snubblade jag över följande lilla lysande klipp på YouTube igår:

Häromdagen (4 mars) publicerad den dansk-svenska tidningen Snaphanen en debattartikel av Konstministern. Den danske politikerna Khader efterlyste en svensk muhammed-kris… Läs artikeln här.

Veckans mest omtalade konstprojekt torde vara Konstfackstudentens konstprojekt där hon simulerar att vara psykiskt sjuk.

Anna Odell som hon heter simulerade en psykos och ett självmordsförsök, var våldsam mot både polis och personal på sjukhuset som tog emot henne. Hon var faktiskt så våldsam att hon fick både handfängsel och “sängbälte”. Efteråt hävdar hon att det är för hemskt att vem som helst kan “bältas” på psykakuten. Tja, vad säger man… Vem som helst som beter sig sådär får väl räkna med det… Det låter inte som nåt speciellt lyckat Wallraff-projekt, eller konstprojekt. Det verkar mest som hon sparkar in öppna dörrar. Intet nytt under solen.

Hon lyckades dock få igång mediecirkusen samt väcka ilska hos dom som anser att sådana här konstprojekt är lite väl verkliga för att inte göra åverkan i verkligheten (personalen på psykakuten blev skadad, enligt uppgift, och alla inblandade lär ha haft en rätt jobbig stund).

Eftersom det nu inte var på riktigt bör man väl från samhällets sida kunna debitera damen för falsk-larm. Det händer ju när brandkåren får rycka ut när det inte brinner. Borde gälla även i det här fallet. Hon kan säkert dra av kostnaden i självdeklarationen sedan (såvida hon inte vägrar att deklarera och kallar det för ett konstprojekt).

Odell, Odell… vart har jag hört det namnet förut? Är hon släkt med Matte!? Matte Odell (Mats Christer Johannes Odell), är svensk kristdemokratisk politiker. Han är son till pingstpastorn Hans Carlsson som var en KDS initiativtagare. Hans Carlsson blev senare chef för den s.k. pingstradion IBRA RADIO. En intressant detalj i sammanhanget är att familjen Odell driver sedan många år vårdföretag i Stockholms regionen. Hmmm…

Mats “Matte” Odell (Mannen på bilden kan ha nåt med damen i texten att göra, eller inte).

Den berömde Skokastaren (som tyvärr missade Bush med båda skorna) har fått ett monument. En skoskulptur restes i torsdags i Tikrit, Irak utanför ett barnhem. Men redan nästa dag (idag fredag) beordras konstverket bort av myndigheterna som säger “vi ska inte ha politiska budskap vid statliga byggnader eller på statlig mark”. Svidande konstkritik. Den lokale guvernören lät hälsa att “det kan ingjuta saker i barnens hjärta som tiden inte är mogen för”.

Konstnären påpekar att det inte alls handlar om ett politiskt konstverk, utan snarare om en källa till stolthet för alla Irakier. Som protest betraktat var det inte helt oävet. Det var kreativt, oväntat och använde vardagliga objekt som råkade finnas till hands (eller till fots). Skokastandet har dessutom en historisk koppling till de ursprungliga “sabotörerna”, och ur ett västligt perspektiv betydligt bättre än när arabiska terrorister snor flygplan och kraschar dom in i skyskrapor. Fler skokastare!

Den stackars skokastaren förresten. Han sitter fortfarande i fängelse och kan räkna med 15 års fängelse. Ministeriet tycker han borde släppas fri och ges ett par nya skor.

Den subversiva sko-skulpturen i Irak (den närvarande publiken tycks inte ta anstöt).