Archive for the 'Chronic(al)s' Category

Tillbaka till verkligheten…

Sunday, March 31st, 2013

Ta mej sjutton om det inte dök upp en försäljare på strandpromenaden i kvällningen den sista kvällen  och erbjöd mig en kanonaffär. En splitt ny Rolex som nästan var billigare än att byta batteri i min gamla klocka (som ju hade stannat – och tagit ut semester för egen del). Ett klippa som nästan är för bra för att vara sant! En Rolex! Man undrar ju vad haken är. Förresten, jag hade ingen aning om att Rolex tillverkas i Grekland… Klockförsäljaren sa nåt om det…

Luftutsläppen på flygplan, det där lilla runda hålet i takpanelen ovanför varje flygstol, varför är det så svårt att konstruera ett som är lätt att ställa in? De är stört omöjliga att ställa in utan att man måste vicka på dem fram och tillbaka åtskilliga gånger. De är alldeles för tröga för att kunna ställas in på ett snabbt, enkelt eller användarvänligt sätt. Och så har det varit dom sista 35 åren. Man får bara hoppas att flygplanskonstruktörerna inte behöver 35 år till innan det blir bättre! Ett tips vore att snegla på luftutsläpp i bilar. Där har konstruktörerna lyckats…

En resa är förstås inte komplett utan ett resväskhaveri. På något sätt hade den stora nyinköpta goa duschkrämen fullständigt exploderat inne i resväskan. Man kan undra hur bagagehanteringen bär sig åt när allting annat var intakt som låg i samma kasse. Allting i resväskan luktade visserligen gott, men var en smula kladdigt… suck. Välkommen tillbaka i verkligheten.

Lax a la Teneriffa

Friday, March 29th, 2013

Dagarna flyter ihop och blir alltmer lata. Man har börjat glida in i ett skönt ostressat semester-tempo. En månad till av detta hade varit perfekt… Att bara kontemplera Hög och lågvatten i bukten och sen vara nöjd med det. Och doppa sig för att svalka kroppen. Faktum är att gå o doppa sig här i Atlantbukten är en exercis i just skillnaden mellan hög och lågvatten. Hade inte väntat mig en sådan skillnad på en ö ute i Atlanten. Kan inte påminna mig att jag noterat en sådan skillnad förut… Men den är markant. På förmiddagen stiger vattnet alltmer. Varje dag till många turisters förvåning. Det kan vara ett visst tävlingsmoment att hitta en plats närmast vattenbrynet. Men bara bland gröngölingarna. De mer välbevandrade och luttrade vet nämligen att vattnet stiger framåt lunch och en och annan badtoffel sköljs ut och handdukar får hänga på tork. Det skiljer uppåt två meter över dagen. På sen eftermiddag märks det tydligt att vi går mot ebb igen. Det måste ställa en del krav på sjöfolket. Grynnor ute i sundet är nästan osynliga ibland. Inga farvatten för blåbär precis!

Annars har vi nedtecknat ett nytt recept, påfunnet och uppfunnet runt siestatid på dagen när det börjar suga i tarmen. Kan varmt rekommenderas. Säkert förfasas en och annan laxälskare:

Lax a la Teneriffa

Smörstek bitar av laxen med finhackad vitlök, malen svartpeppar, salt och lite valfria örter. Servera med stuvad spenat, potatisklyftor (gärna kanarisk potatis), guacamole och gröna oliver.

En gardin i kylskåpet

Wednesday, March 27th, 2013

Gårdagens friska vindar fick parasoller att lyfta och pinjeträd och palmer att flaxa och vaja en smula oroande. Det skulle kunna misstas för Fönvindar, men jag tror bestämt de kom från fel håll, längre utifrån Atlanten. Det gick vita gäss på havet mellan oss och den annars dimhöljda grannön till Vulkanön vi befinner oss på, och grannön var riktigt tydligt synlig. (Det där låter förresten som billig kiosklitteratur – ”Den dimhöljda ön” eller ”Vulkanön”. När jag tänker efter skulle jag faktiskt kunna tänka mig att framleva en del av året som författare av dylika snaskiga bokprojekt. Kanske en riktigt stor del av året, till och med…). Nåväl. Ursäkta parentesen. Samma friska vindar blåste även in över ön idag, vilket gav rejäla bränningar och roliga vågor att ligga och guppa på i viken.

Kommersen är som sagt en smula mördande på öns tättbefolkade ställen. När man väl bestämt sig för en restaurang och slår sig ner är det fler kringvandrande försäljare än flugor. Flugor är iofs väldigt ovanliga här… Men under en lunch räknade vi till 43 försäljare som passerade in genom eller förbi restaurangens alla utebord och allihopa ville dom sälja klockor, små lustiga paraplyhattar och solglasögon…

Nu vet vi också varför man inte ska ha nåt tvål/duschcreme i Jacuzzin. Lita på mitt ord, ni som inte redan vet. Det ska man inte ha. Inte ens lite…

Köket här i lägenheten är lite skum. Installatören av kylskåpet har (tydligen) inte hört talas om vänsterhängda dörrar. Varje gång man öppnar o stänger kylskåpsdörren trasslar man in kylskåpsdörren i gardinen. Stänger man kylskåpet utan att se sig för har man hela gardinen i kylan…

PÅSKÖN!

Tuesday, March 26th, 2013

Lukten av en gräsmatta kan inte underskattas.

När man förr i världen ankom till en ny ö, döptes den i enlighet med diverse måttstockar. När man som en annan anländer till en ny ö i påskveckan är det naturligtvis självklart att den borde döpas till påskön. Konstigare saker har ju hänt.

Här på Påskön är det bara att konstatera att det i slutet av Mars är svensk supersommarvärme. Skränande Koltrastar, lummiga gräsmattor och lukten av en nyklippt dito är något i hästväg för svältfödda svenska sinnen. Och nyplockade jordgubbar. Sa jag att det är sommar? Här kan man snacka om ett Sommarland. Säga vad man vill i Skara. Lägenhetshotellet trädgård är ett kapitel för sig själv. Trädgårdens buskar och träd är sådant vi mest är vana vid att se på fönsterbrädor hemma på nordligare breddgrader – och bara som patetiska miniatyrkopior. Inte alls i Bonzai-klass.

Ett tips för hemmapysslare. Stengolv och dricksglas är ingen bra kombination. Bara så ni vet – ni som planerar tjusiga stengolv. Mosaikiska konstverk eller ej. Det räcker att ett glas står på golvet och väter… Ja, ni kan tänka er resten, vatten och glasskärvor i en salig blandning som måste torkas upp. Välj ett mjukare golv. OBS! Detta kommer inte att meddelas på annan plats.

Badrummet är ett annat kapitel för sig själv. Något trångt kanske men i övrigt en luxuös romersk dröm och en orgie i marmor. Handfatet är inte heller någon halvmesyr. Det är ungefär lika stort och lika djupt som ett litet sittbadkar. Men ventilation på badrum tycks vara en överflödig lyx. Visserligen finns det ett stort vädringsfönster man kan öppna ovanför jacuzzikaret. Men det vetter ut i korridoren och känns inte sådär väldigt privat… Det är de små skillnaderna som får en att haja till. På tal om Jacuzzi, det verkar också vara på semester, man får inte många knop ur det i alla fall. Ett diskret morrande är allt som hörs när pumparna slås på.

Man börjar vänja sig en smula med kommersen här, även om den är av det mer aggressiva slaget. Det gäller att stålsätta sig och morskt mota undan allehanda erbjudanden. Om jag skulle äta o dricka lika ofta som alla restaurang- och barbiträden ville så skulle jag mer eller mindre omgående transformeras till ett fyllo som rullande tog mig fram här i byn. Hmmm, det där skulle kunna förklara en hel del faktisk när det gäller det övriga klientelet häromkring…

Förresten. Angående vädringsfönstret i badrummet fick faktiskt godkänt efter test. Jisses, vilken turbofläkt! Nu snackar vi… Och på tal om Turbofläkt. Takfläkten här är av rejäl kaliber med tre hastigheter. ”Turbo”, ”medium” och ”lagom”. Lagom som i ”lagom utan att få örsprång”.

Att angöra en ny ö

Monday, March 25th, 2013

Av någon anledning anser man här på hotellet att låset i ytterdörren ska ha nyckeln upp och ner. Himla mysko inställning… När vi kom fram igår var det mulet men sprack sen upp i kvällningen så man kunde se en fin solnedgång! Teneriffa är den största av de sju Kanarieöarna och här ligger också Spaniens högsta berg. Vulkanen Teide 3700 meter hög och för det mesta höljd i ett molntäcke. Närmare oss ovanför staden breder fantastiska berg och toppar ut sig över oss med en mjuk inledning och sen nästan lodräta väggar. Här i stan där vi bor är det ett rejält tingel tangel och backigt nog för att påminna om nån Hollywood-rulle utspelandes sig i San Fransisco. Kvällstid ligger det inte långt efter Las Vegas.  Ja, utan att överdriva kan hela stan betecknas som en turistfälla. Los Christianos som ligger en bit härifrån, och som vi ännu inte besökt, är den ursprungliga fiskebyn. Vi har testat hotellets poolanläggning och även doppat fötterna o tagit ett dopp i den Atlantiska Oceanen. Kallt, men ändå inte. Antar att uppfriskande är ordet jag söker.

Alkoholkonsumtionen här på ön, åtminstone lokalt igår kväll, var nog avsevärd, eller i alla fall anmärkningsvärd. En jämn och hög volym från ett antal närliggande etablissemang till trots somnade man in som en klubbad oxe.

Vi har lagt märke till en hel del småväxta duvor som verkar oerhört försigkomna. Vi är faktiskt i skrivande stund på väg ner till hamnen och marinan för att ge duvorna lite av vårt gamla bröd. På tal om försigkomna så är försäljarna det också här. Vilken liten hål-i-väggen resebyrå som helst eller dito café verkar ha egen inkastare som uppenbarligen inte förstår ordet ”nej” på något av de på ön mest förekommande språken. Det bästa är helt enkelt att bevärdiga dem med ett ”nej” och sen fullständigt ignorera desamma trots att de gör allt för att invaderar ens privata sfär när man vänder ryggen åt och fortsätter att avlägsna sig.

Sommarhettan som överfaller en här på Teneriffa är något man snabbt och gärna vänjer sig vid. Det är svårt att tänka sig att man för ett dygn sedan befann sig i en halvfrusen atmosfär med flera minusgrader för att nu njuta av 25-gradig luft och en subtropisk sol. Det är en skön omställning, och innebär ett vindunderligt torkväder dessutom. Att hänga ut något på tork, klädesplagg, handduk eller vad som helst av tyg innebär minimal väntetid.

Don’t call me Jim

Monday, October 15th, 2012

Another day, another problem… Damn car alarm won’t let me in after all the juice went out of the battery. And there´s no trapdoor. Not even an ejector-seat. Rain is pouring down on a Monday morning and I have an appointment at my  physiotherapy’s… After feeling stuffed, smoked and totally lost I managed to find and download a user manual on-line, and after calling the support and talking a bit with a Master Yoda-technician (early on a Monday morning!) I got a few tips about localizing the hidden shut-off button – and Muua-ha-ha (evil genius-laughter). After a few minutes crawling on the cold garage-floor with a shiny lamp I managed to find the secret shut-off button! (And I felt like a particularly successful hacker). Turns out I had an even better alarm than I thought. Turns out a have a frigging 007 alarm system with a secret built-in button! Man… I love Mondays!

I would just love it to end right there… But this chilly, gray and rainy Monday had more in store… The car went fine all the morning. Appointment sorted. Then away to pick up from school. There, outside it harked and stopped. Game over. Towing was all it was in for after that. Now it resides at the workshop. Hopefully nothing too frigging expensive. Stay tuned… (Not sure I’m too fond of Mondays anymore).

Säkerhet? Vilken säkerhet?

Tuesday, October 9th, 2012

Kärnkraftverket på bilden har inget med händelsen nedan att göra.

Sjuttio aktivister från Greenpeace har gripits sedan de tagit sig över de yttre avspärrningarna till kärnkraftverken Forsmark och Ringhals. Greenpeace kallar aktionen för ett fredligt stresstest för att uppmärksamma säkerhetsbristerna. Gösta Larsen, kommunikationschef på Ringhals kallar det för ett lagbrott att ta sig in där, även om det inte handlar inte om själva skyddsområdet… Greenpeace vill med aktionen peka på brister när det gäller ”yttre hot eller hot från luften”. Samtidigt hävdar man från kärnkraftverkens sida att “det är långt från själva reaktorerna”. En klen tröst i sammanhanget eftersom tanken är att man inte ska kunna ta sig in över huvud taget.

Ärligt talat borde Greenpeace ha betalt för att dom på det här viset påvisar att säkerheten är obefintlig. Enligt Vattenfall, som är huvudägare till både Ringhals och Forsmark, visade dagens aktion att säkerheten kring de båda kärnkraftverken fungerar ”precis som det är tänkt”. Syftet med det yttre skyddet är att det ska fördröja inkräktare samtidigt som larmen går. Det är gallimatias. Av det enkla faktum att “aktivisterna” var inne på området och stannade där i fyra timmar innan de greps – 4 timmar!! Det är en halv arbetsdag. En hel förmiddag eller en hel eftermiddag… Under det att larmet går. Någonstans. Jag undrar bara vart då?

På fyra timmar, kan jag avslöja, hinner man med en hel del skit om man har militära medel och avsaknad av samvete. Som gammal terrorist (utbildad helt lagligt av svenska försvaret) kan jag utan omsvep påstå att halva den tiden hade räckt mer än väl för att ödelägga ett kärnkraftverk för all framtid. Med rätt material och förberedelser skulle det ta mig cirka 5-6 minuter att spränga av en riksväg och fixa ett dike på 1,5 meters djup tvärsöver vägbanan. På fyra timmar skulle jag förmodligen (återigen med rätt material och förberedelser) kunna spränga hela Öresundsbron åt Pepparholmen, åtminstone göra den helt irreparabel, fullständigt ofarbar och av intresse enbart för rivningsfirmor.

Att det kan knalla runt folk på ett kärnkraftverk i fyra timmar är oförsvarligt. Det är fullständigt oförsvarligt och fullständigt galet! Säkerhetsbrist är liksom bara förnamnet… Att kalla det för “bristande säkerhet” är bara trams. Det finns helt enkelt ingen säkerhet.

**) Dagen efter att detta skrevs dök det upp uppgifter i media om att Greenpeace aktivister fortfarande (!) var kvar på området. Efter 27 timmar hade svensk polis inte lyckats leta upp dom som enligt Vattenfall “gick rakt i fällan och utlöste larmet och fördröjdes utanför ytterområdet”. Man vet helt enkelt inte om man ska skratta eller gråta… Dummare kan ingen vara, i Guds hela barnaskara. Jag ska inte här gå in på vad för jävelskap man kan hitta på med militära medel och 27 timmar till sitt förfogande. Nötter ska inte ha uppslag.

En liden rö triangel…

Monday, May 7th, 2012

För en tid sedan fick jag höra talas om att de röda trianglarna ska slopas på läkemedel. Det är alltså små varningstrianglar som använd(e)s på läkemedel i Sverige som kunde ha menlig inverkan på användaren. Vad som avsågs var att det kunde ligga en fara för framförande av fordon, och därför fanns det en liten röd triangel på paketen för att varna: “Kör inte bil om du tar detta läkemedel”. Alltså samma tanke som att slopa alkohol i samband med styre och rattar… Men till min oförställda förvåning ska alltså denna försiktighetsåtgärd numera slopas.

Argumentet är att det är “så olika”, alltså olika hur människor påverkas. Jaha? Är det en nyhet? Var det en nyhet när de små trianglarna infördes? Man har väl aldrig hört på maken. I Sverige. Att sådana försiktighetssteg skulle slopas??? Där vi använder hängslen, livrem, säkerhetsbälte och airbag och har barnsäkra lock på det mesta. (Idiotsäkra lock får man väl kalla dom, det är bara idioter och gamla tanter som ine får upp dom – små barn brukar inte ha några problem med dom.) Vad kan nu ligga bakom ett sådant här vansinnesbeslut?? Det är väl inte lönsamhetsmodellerna som börjar spöka… För om folk måste sjukskriva sig för att dom inte kan framföra fordon när dom går på medicinering så ökar ju sjukskrivningen, och dessutom, kanske, ibland, för vissa, i onödan – eventuellt… Nä, då är det ju bättre att slopa trianglarna så lastbilschaufförerna kan fortsätta köra och Svensson kan ta bilen till jobbet.

Hallå! Är det bara jag som tycker det här känns som ett resonemang från en Bananrepublik närmare ekvatorn. Där är det mandom, mod o morska män. Där kör man bil så det ryker utan vare sig framlyktor, bilbälten eller avgasrening. Sånt mespiss! Nej nej, macho, däckspinn och en Tequila ska det vara. Då går allting fortare och bättre. Är det så vi ska ha det i Sverige numera? Drag under galoscherna och skit i varningstrianglarna! OK. Så när lilla tant Asta egentligen inte borde gå utan rullator den dagen, så finns det inget som varnar henne för det, eftersom Bosse Bus, 250 kilo, som sväljer en kalkon hel till frukost inte märker av ifall han överdoserar 10-falt… Nu kör vi!

Den svenska nyhetsförmedlingen…

Friday, April 20th, 2012

Idag går rättegången mot Anders Behring Breivik in i ett kritiskt skede och domstolen har till och med varnat folk för att det kommer att redovisas mycket grymma och fasansfulla detaljer… På dom svenska morgonnyheterna får jag höra om:
1) SM-Guld (Brynäs tydligen)
2) Årets deklaration via smartphone
3) Skolk på gymnasieskolorna (hårdare tag, ungdomar blir av med studiestödet nu för tiden).
4) Diskussion om mera pappa-ledighet
5) Mobilssamtal, skillnaden mellan manligt o kvinnligt (man raljerar över att svenska kvinnor ringer sina män, men männen ringer sina polare… iaf efter 7 år…)
6) Dålig luft i städerna (mkt Stockholmsbilder där). Sverige blir kanske anmält till EU…
7) Guantanamo-fångar släpps efter 10 år

Och sen var det slut. Och så blev det Sportnytt – med extremt svettiga skränande män på is i färgglada kläder (alltså SM-Guld, men jag kan inte för mitt liv uppbåda nåt intresse för det – eller att Brynäs fyller 100 i år. Jaha, liksom…)

Inte ett ord om rättegången i Oslo? Inte en stavelse, inte ett andetag om det värsta massmordet, utan något som helst motstycke, i Skandinavisk historia… Och det har drabbat vårt grannland! Vårt egna likar en gång i tiden som vi levde i union med. Den värsta rättegången i Norsk historia! Och svensk nyhetsförmedling babblar om ishockey, deklarationer, skolskolk, pappadagar, mobiltelefoner, luftutsläpp och Guantanamo!? I Sverige ska vi inte prata om det? Inte tänka på det? Eller är det inte viktigare att följa upp på det som svensk TV bevakade dygnet runt då dåden skedde? När Norska rättssystemet och samhället möter våld och galenskap med humanism. Det är en upplösning värd att bet(r)akta!

Varför känns det som jag bor i en ankdamm?? Vad i helsefyr är det för en (ursäkta krafttrycket) djävla lam, larvig, futtig och inskränkt nyhetsvärdering?!? Det är ta mej fasen skandal… Allvarligt talat! Tack och lov för att jag bor i Skåne iaf så jag kan ta in danska kanaler och få en (helt) annan bild av verkligheten. (Därmed inte sagt att det [den danska nyhetsrapporteringen] vore hela sanningen – men det är i alla fall definitivt en helt annan vinkel på den relativa lokala verkligheten). Vi får väl se om nyheten värderas högt nog att få konkurrera om utrymmet i kvällsupplagan. Ovissheten är olidlig. Vad ska vi få se på nyheterna ikväll?

B-filmsdrömmar

Tuesday, April 17th, 2012

Ibland har jag kommit på mitt undermedvetna med att drömma på ett verkligt oväntat sätt, B-filmsdrömmar! Den här kategorin drömmar verkar vara baserade på gamla serietidningar som “X9” och så vidare… Somliga gånger går dom dessutom i repris! Som om hjärnan bara kör lite förströelse för sig själv – eller ja, för mig alltså… Precis som i verkligheten sitter man (ja, ligger i det här fallet förstås) och hänger upp sig på detaljer och irriterar sig på logiska hål i handlingen. Häromsistens retade det mig så till den milda grad att jag till och med vaknade av det och bildligt talat svor för mig själv: “Men åååh! Så orealistiskt! Det där går ju inte…”

Tyvärr har minnet redan klingat av, så jag kan inte ge ett exempel… Det ligger precis utanför gränsen av minnet. Verkligen retligt…