Archive for the 'Chronic(al)s' Category

Erik på taket

Tuesday, March 27th, 2012

Erik Carlsson

(Erik Carlsson till vänster, still going strong, nu med käpp – som sig bör för en äldre gentleman.)

Kom att prata om Erik “pÃ¥ taket” Carlsson här för leden… En skön människa och en man med ett i det närmaste otroligt minne! För dom som inte vet pÃ¥ rak arm, sÃ¥ är Erik Carlsson Trollhättegrabben som stod o pumpade bensin pÃ¥ stans centralt placerade mack tills han hamnade i dÃ¥ligt sällskap och började köra rally. Detta var innan internet och färg-tv:n uppfanns och bilen han blev världsberömd i var en väldans obskyr liten Saab 92 (och senare i Saab 93, Saab 95 och Saab 96. Han sopade fullständigt banan med konkurrensen pÃ¥ den tiden, och dessutom i en helt okänd liten droppformad bil (första vinsten var 1955). Erik var ingen smidig liten racing-pÃ¥g som t.ex. Kenny Bräck. När Erik hoppade in i sin Saab mÃ¥ste det sett ut som han tog pÃ¥ sig en ryggsäck eller krängde pÃ¥ sig en grodmansdräkt. Erik Carlsson är även efter sin avslutade racing-karriär (1970) intimt förknippad med Saab och har t.o.m. titulerats Mr Saab, och det är det ingen annan som lyckats med… En bättre ambassadör för Saab icke tänkas kan. Jag har själv ett förflutet inom denna biltillverkare och jobbade under 10 Ã¥r som bilmontör, tecknare, informatör och ibland som frilansande för koncernens personal-tidningar.

Hur som helst sÃ¥ träffade jag Erik Carlsson i egen hög person en gÃ¥ng pÃ¥ en racingbana, när jag var i England. Vi stötte ihop och började pratade lite Saab och dylikt. Vi sprÃ¥kades vid ett par minuter och han gav sig tid att snacka med en osnuten Saab-entusiast trots att han säkert hade roligare saker att göra där. Men det gjorde min dag! 🙂 Ã…tskilliga Ã¥r senare, fick jag plötsligt syn pÃ¥ honom pÃ¥ en fullpackad flygplats. Han är varken kort eller liten som sagt, sÃ¥ han syns pÃ¥ lÃ¥ngt hÃ¥ll. Han var pÃ¥ väg Ã¥t mitt hÃ¥ll och döm om min oförställda förvÃ¥ning, när han fÃ¥r syn pÃ¥ mig där jag gÃ¥r och tittar pÃ¥ honom. Han stannade och sa “Hejsan Fredrik, hur är läget?”. Att jag kommer ihÃ¥g honom, en levande legend är väl inte sÃ¥ konstigt. Men hur ända in i pepparsteken han lyckas placera mig pÃ¥ mindre än en sekund, flera Ã¥r senare efter endast ett par minuter kort möte, pÃ¥ en annan kontinent, i ett helt annat sammanhang bland 1000-tals andra människor, det kommer jag aldrig att förstÃ¥. Läs mer om Erik och hans bravader pÃ¥ och bredvid tävlingsbanorna här (wikipedia, pÃ¥ engelska).

Sverige i veckan som gått

Sunday, November 20th, 2011

Fotbollsarenor och atomkraftverk

Sveriges Justitieminister (Beatrice Ask) sysselsätter sig just nu med hur och huruvida Fotbollsklubbarna ska fÃ¥ bära sina egna kostnader när det gäller polisbevakning. Konstigt nog verkar det som om inte alla är där för att titta pÃ¥ fotbollen som spelas. Istället är det problem med folk som är berusade (eller blir det pÃ¥ plats?). Problem med folk som ska slÃ¥ss, angripa spelarna pÃ¥ plan – antingen handgripligen eller med diverse vapen som kraftiga sprängladdningar osv. Borde inte detta kunna lösas med att fulla personer helt enkelt portas i fortsättningen?? Visitation och identitetskontroll borde definitivt införas sÃ¥ att sprit, vapen m.m. inte kan föras in. När det är svÃ¥rare att komma in pÃ¥ ett disco än att ta sig in pÃ¥ en sÃ¥pass stor offentlig arrangemang som en allsvensk fotbollsmatch är det nÃ¥got som är lite mysko. Fotbollsklubbarna har ett och annat att lära sig av de som arrangerar lika stora, eller större, arrangemang – konserter (och f.ö. pÃ¥ samma arenor!). Man undrar ju om det inte är sÃ¥ att fotbollsklubbarna vill ha lite raj raj pÃ¥ sina tillställningar, och väljer att se Ã¥t andra hÃ¥llet när folk kÃ¥nkar in kassar med alkoholhaltiga drycker, bengaliska eldar, knallskott och balar med dasspapper. Men oavsett, borde inte Sveriges Justitieminister ha annat (läs: viktigare) för sig? Eller är det sÃ¥ att det finns inga viktigare saker än sÃ¥här i Sverige för en Justiteminister?? (Kanske var det inte politiskt korrekt nog att ge sig pÃ¥ torskar och sexhandel med unga flickor?)

Vitala delar av Sveriges Kärnkraft stÃ¥r stilla (ännu en vinter). Som om det vore en handling med en bakomliggande tanke stannar en av vÃ¥ra mer samhällskritiska funktioner av. I Ã¥r igen. Bland annat pÃ¥ grund av en bortglömd dammsugare (!), och nÃ¥gra vattenrör. Dammsugaren i frÃ¥ga har hittills orsakat 1.8 miljarder i förlust. Det är 1.800 miljoner kronor det. Räkna högt för dig själv till en miljon sÃ¥ förstÃ¥r du hur mycket det är…. Försök sedan (fortfarande högt) räkna till det ett tusen Ã¥ttahundra (1.800) gÃ¥nger. Hur lÃ¥ng tid kan det ta mÃ¥nntro? Och under tiden kan du fundera över om det är nÃ¥gon som inbillar sig att de som driver kärnkraftverket kommer att stÃ¥ för den här förlusten själv. Eller tror ni att det är troligare att du och jag (vi elkonsumenter) fÃ¥r betala för det pÃ¥ vÃ¥r elräkning? Dammsugaren skyller man pÃ¥ den mänskliga faktorn – man misstänker att man inte kan skylla pÃ¥ nÃ¥gon person, eftersom denne person eventuellt är för högt upp i hirarkin för att utstÃ¥ fingerpekning. (Checklista; kolla om nÃ¥got är kvarglömt i kärnkraftverket innan man trycker pÃ¥ startknappen. Check.) Man börjar sÃ¥ smÃ¥tt undra om svensk kärnkraft drivs av Homer Simpson-typer…

Varför…?

Saturday, April 16th, 2011

Fick ett ofrivilligt besök i idiotins högborg härom dan – dvs jag ögnade igenom nÃ¥gra löpsedlar i snabbköpskön, och deras gapiga rubriker. Det var som vanligt ingen uppbygglig läsning dom bjöd pÃ¥. En överskrift som speciellt stod ut ur “medie-bruset” var “Varför kan inte Agneta Sjödin behÃ¥lla sina karlar?”. Som innehavare av ett lösningsorienterat manligt sinnelag sÃ¥ sökte jag förstÃ¥s nästan per automatik ett logiskt och reellt svar pÃ¥ den frÃ¥gan. Men kunde trots det inte lÃ¥ta bli att häpna över frÃ¥geställningen som sÃ¥dan. Den andas nÃ¥n slags illvilja, som en anklagelse om att det vore hennes fel, och en unken moralistisk syn pÃ¥ hur äktenskap och förhÃ¥llande ska se ut. Ve den som skiljer sig eller träffar fel sorts människa…

Till och med i vÃ¥rt nymoralistiska tidevarv känns det smÃ¥sint, elakt, bakÃ¥tsträvande, högkyrkligt och fullproppat med moralkaka, pekpinnar och snusförnuft. Men varför dÃ¥? Ett raljant men inte för den sakens skull mindre troligt svar är kanske geografisk? Den stackars tösen bor och jobbar i Fjollträsk, i den ytligaste av världar (media mÃ¥ vara den tredje stadsmakten, men inte är det nÃ¥gon fet ansamling av trevliga, djupsinniga, spirituella män med fötterna pÃ¥ jorden). Kort sagt, om man nu för en sekund leker med tanken att det vore “allas” vÃ¥r ensak vad Agneta sysslar med, sÃ¥ har hon väl dÃ¥ inte träffat rätt karl, en riktig karl (med allt vad man kan läsa in i det begreppet), en tvilling-själ eller en själs frände… Eller sÃ¥ kanske (hemska tanke) hon inte vill binda upp sig i ett livslÃ¥ngt förhÃ¥llande. Är det kanske där nÃ¥nstans den löjliga, smÃ¥aktigt gnälliga frÃ¥gan har sina rötter?

Man borde kanske titta lite pÃ¥ vem pÃ¥ redaktionen det är som beställer en sÃ¥dan artikel, vem som skriver den och vem som sätter rubriker pÃ¥ tidningen i frÃ¥ga. Vilka ägarförhÃ¥llande döljer sig bakom en sÃ¥dan tidnings välputsad och sprickfria fasad sÃ¥ att en sÃ¥dan frÃ¥ga kan vädras pÃ¥ löpsedeln eller framsidan? Hur är det ställt med genus-insikterna pÃ¥ en sÃ¥dan tidning och vad är det dom vill framkalla hos läsaren (förutom väcka nyfikenhet och hosta upp en peng till att köpa lösnumret)? Vad för slags kvinnosyn? Och vart är dom nära nog i vanliga fall militanta feministerna i Feministisk Initiativ när sÃ¥n här skitlitteratur i underhÃ¥llningens namn prÃ¥nglas ut framför näsan pÃ¥ medborgaren? PÃ¥ dom kvinnliga medborgarna… (!) Är det en manlig eller en kvinnlig frÃ¥geställning? Är den en intelligent eller osmaklig?

72 % av svenska sedlar bär kvinnoporträtt

Tuesday, April 12th, 2011

Det gÃ¥r inflation i allt t.o.m. nationalsymboler. När jag växte upp var Selma Lagerlöv en gudabenÃ¥dad författare, sen blev hon en billig peng – en “Selma” och nu är hon degraderad till en lesbisk, lätt överviktig  – men dock intelligent (framhÃ¥lls det frÃ¥n kvinnohÃ¥ll) kärring. Man har sagt det förut, men det var ta mej fan bättre förr…


Selma(n) – Snart ett minne blott

NÃ¥gon föreslog klämkäckt att kvinnosedlarna kanske är skapta för “den manliga blicken”?

Klart dom är! Till och med när kvinnor vinner sÃ¥ hävdar dom att dom förlorar! Gnälliga kärringar är vad dom är, hela bunten. Nä, den egentliga anledningen är att hÃ¥lla fattiga män glada – opium till massorna alltsÃ¥. De fattiga männen är Patriarkalets egentliga käpphäst. Dom mÃ¥ste finnas, de fattiga strävande massorna. Men problemet är att dom dÃ¥ kan degradera även de män som befinner sig längre upp pÃ¥ stegen… OCh i värsta fall förfalla till barbari (feminism, transsexualitet, homofobiska mardrömmar, vänsteraktivister m.m.)

Nåväl, hur som helst borde det bara vara Samer på sedlarna, det är ju deras land vi snott för bövelen! (och så kan man kalla sedlarna för lappar i fortsättningen).

AlltsÃ¥… INGEN verkar bekymrar sig för att landet Sverige inte fÃ¥r nationalsymboler i form av Landmärken, geografi, kungahuset o.dyl. pÃ¥ sedlarna!? Listan över vem som ska sitta pÃ¥ sedeln lÃ¥ter som en lista pÃ¥ politiskt korrekta svenskar handplockade av kultureliten (och är det ocksÃ¥ förmodligen) – “Ã¥ssÃ¥ tar vi med en barnboksförfattare, hon som skrivit Pippi och sÃ¥… det är väl feministiskt korrekt?” Mmmm… sÃ¥ bra (tänkte dom) Hollywood, FN och sÃ¥ Taube sÃ¥ pensionärerna och hans familj hÃ¥lls pÃ¥ gott humör… Sen gick kommittén och drack kaffe pÃ¥ Operakällaren, valde mellan en “dammsugare” och en bit Schwarzwald-tÃ¥rta till avec:en och kände sig väldigt nöjda med sig själva.

Under tiden gick svenskarna omkring med näven knuten i byxlomman och skrev av sig det värsta på Twitter och Facebook innan dom somnade i TV-soffan den där regniga kvällen i april efter att ha konstaterat att våren kom av sig och allting var som vanligt lagom igen.

Tidningsartikeln om de 72 % kvinnliga sedlarna kan du läsa här.

VÃ¥rdagjämningen är här – Gott Nytt Ã…r!

Tuesday, March 22nd, 2011

I samband med VÃ¥rdagjämningen bör vi ju ocksÃ¥ nämna “Newroz” eller det Kurdiska nyÃ¥ret som infaller pÃ¥ vÃ¥rdagjämningen. Enligt Kurderna är det vÃ¥rens första dag, och jag hoppas dom har rätt – för nu är jag trött pÃ¥ vintern… Det nya Ã¥ret börjar mellan den 18 mars, till 21 mars eller 22 mars. Ã…r 2011 sammanfaller med Ã¥r 2711 enligt den kurdiska tideräkningen. (Dom ligger en aning före, eller sÃ¥ gÃ¥r bara deras klockor för fort).

Kurderna firar Newroz som en nyÃ¥rsdag och/eller för att välkomna vÃ¥ren. Släkt, familj, vänner och obekanta träffas under eldfesten för att dansa tillsammans och umgÃ¥s. Att besöka varandra i hemmen och äta tillsammans är en viktig del av newroz, och inte att förglömma att hoppa över elden! Det lÃ¥ter lite som Valborg, och fasen vet om inte Vikingarna har varit och lärt dom ett och annat om hur man festar…

Men att fira Newroz är däremot förbjudet (!) i Turkiet. Vilka barbarer!! Därför är förstÃ¥s högtiden politiskt laddad och det brukar Ã¥rligen uppstÃ¥ konflikter mellan kurder och den turkiska regeringen… *suck*

Nu undrar förstÃ¥s den välinformerade läsaren om “Nouruz” som är de iranska folkens nyÃ¥rsdag (och som infaller pÃ¥ vÃ¥rdagjämningen). Nouruz firas för att välkomna vÃ¥ren och solens Ã¥terkomst enligt uppgift av, perser, kurder, balucher, afghaner, tadzjiker och azerier (ber om ursäkt om jag missat nÃ¥gon). Nouruz är nära förknippad med iranska religioner, och i synnerhet zoroastrismen som var statsreligion i det persiska riket under antiken.

Nouruz är nationell högtid i Iran, Afghanistan, Tadzjikistan, Uzbekistan, Azerbajdzjan och Kurdistan. Det finns t.o.m. även kvarlevor i norra Spanien av det persiska nyårsfirandets eldfest. (Musikologen Zaryab introducerade nouruz på den iberiska halvön redan på 800-talet).

Beroende pÃ¥ solens position över horisonten infaller Nouruz (och Newroz) den 20 mars, 21 mars eller 22 mars. Och som sagt sammanfaller Ã¥r 2011 med Ã¥r 2711 enligt den kurdiska tideräkningen. Men ocksÃ¥ med Ã¥r 2570 enligt den iranska kejserliga kalendern, Ã¥r 3749 enligt den persiska zoroastriska kalendern (och Ã¥r 1390 enligt den islamiska solkalendern som är officiell kalender i dagens Iran och Afghanistan). Dom är som vanligt lite efter… Ã…r 2010 erkände FN:s generalförsamling den 21 mars som “The International Day of Nouruz”. Generalförsamlingens text beskriver nouruz som “en vÃ¥rhögtid av Iranskt ursprung som firats i mer än 3 000 Ã¥r”.

Tankar för dagen

Wednesday, March 16th, 2011

Är det nÃ¥n som sett nya reklamfilmen om Ukraina? Ukraine – It’s all about “U”… Den gÃ¥r pÃ¥ TV6 nu varenda dag och den är väldigt suggestiv och pittoresk med snygga, spännande och förföriska bilder pÃ¥ snygga, spännande och förföriska människor och händelser. Ja till och till och med tjusiga bilder och klipp med natur! Men tror dom att 25 Ã¥r räcker? Att vi helt glömt bort “U” som i Uran?? Chernobyl ligger ju för fan i Ukraina.

Jo, pÃ¥ tal om Uran. Det är väldigt intressant, den svenska “Kärnkraftspolitiken”. Kommunikationen ut till väljare (läs: oss) kan nog betraktas som obefintlig. Och beslut tas sÃ¥ fort att inte ens tidningarnas webbsidor hinner med att bevaka dom. Swooosh. New deal! Sen kan man snacka lite skit om Tomas Östros under större delen av ett helt nyhetsinslag pÃ¥ SVT, under tiden som reaktorer i Japan smattrar som popcorn (skit i det bara).

FörlÃ¥t att jag svärde…

Bromsbyte med oanade konsekvenser

Thursday, April 16th, 2009

Häromdagen sa jag till en kollega att “äsch, jag byter mina bromsar själv pÃ¥ bilen, det är rätt lätt” dÃ¥ vi kom att prata om bilar och service. Jag hade nämligen problem (igen) med ett plötsligt skrapande oljud vid inbromsningar. Vis av erfarenheten förstod jag att belägget nu var definitivt slut och att metallen skrapade mot bromsskivan. SÃ¥ bra, tänkte min ekonomiska del av hjärnbarken, dÃ¥ är det slut och man har utnyttjat belägget till max”. Nu är det inte sÃ¥ bra faktiskt, eftersom sÃ¥dant ekonomiskt tänkande (snÃ¥lande) kan fÃ¥ allvarliga skadeverkningar pÃ¥ bromsskivans yta. Dessutom var det en frambroms som lät, och det är inte alls bra eftersom bromsverkan ligger pÃ¥ ungefär 80/20 till frambromsarnas favör. En längre tid med sÃ¥nt körande och bromsskivan är finito alltsÃ¥. För att inte tala om klart sämre bromsverkan. Inget som Bosse BlÃ¥ljus eller bilbesiktningen uppskattar med andra ord… NÃ¥väl. Jag hde inhandlat belägg och satte raskt igÃ¥ng med bytesjobbet. Hissa upp, av med hjul och bingo, där fick jag nästan första jackpotten. Bilen höll pÃ¥ att kasa av domkraften och det kunde börjat med att sluta illa. Efter en stunds problem och andan i halsgropen lyckades jag baxa upp bilen med en andra domkraft.

Sen var det dags att lossa bromsoket och ta ut beläggen. Det kan vara en smula stökigt med all rostbeläggning och sÃ¥ vidare – speciellt efter en skÃ¥nsk vinter. Men till slut var saken biff och nu uppenbarade sig det första riktigt stora problemet. Beläggen passade inte. Det var bara till att sätta ihop allting igen, och köra ytterst försiktigt och skaffa andra bromsbelägg innan lunchstängningen. PÃ¥ vägen upptäcker jag vid det första stopptecknet att jag glömt provbromsa och att jag inte har nÃ¥gon som helst bromsverkan. Med paniken i halsgropen glider jag rakt över riksvägen och in pÃ¥ en grusväg som tack och lov anlagts pÃ¥ andra sidan. Därmed slapp jag ett besök i väggropen och lyckades dessutom missa att bli rammad av trafiken pÃ¥ riksvägen eller fara in i villaträdgÃ¥rdar och allehanda jordbruksredskap. Jag skickade en tacksam tanke till nÃ¥gon högre makt och var märkbart darrig efter denna nära-döden-upplevelse. Jag sÃ¥g till att provbromsa ordentligt pÃ¥ grusvägen innan jag Ã¥tervände ut pÃ¥ riksvägen.

Väl hemma igen efter att ha införskaffat rätt bromsbelägg var det sÃ¥ dags igen att hissa upp bilen och plocka isär bromspaketet. Det gick förresten mycket lättare andra gÃ¥ngen dÃ¥ man redan lossat pÃ¥ alla bitar! Se där, en liten bonus och guldkant pÃ¥ tillvaron. Efter att ha pressat tillbaka bromskolven (som tack o lov verkade fungera som den skulle) och bytt till nya tjocka fina bromsbelägg sÃ¥ var det dags att skruva ihop allting. DÃ¥ upptäckte jag att det rann bromsvätska under bilen uppe ifrÃ¥n motorrummet och kom att tänka pÃ¥ dÃ¥ jag redigt hade fyllt upp nivÃ¥n pÃ¥ bromsvätskebehÃ¥llaren vid den improviserade höstservicen. DÃ¥ var ordningen Ã¥terställd och sÃ¥ Ã¥kte det överskottet ut igen, tänkte jag med en suck. När det var dags att ta ner bilen hände samma sak igen. Bilskrället började kasa av domkraften innan jag snabbt hann rädda situationen. Än en gÃ¥ng hjärtat i halsgropen och jag fräser ur mungipan att “hugger du efter husse din jäkel” innan jag samlade ihop alla verktyg och slängde dom uttjänta beläggen i skrotbingen. Trots allt var den kraftigt förbättrade och ljudlösa bromsverkan värt allt besvär. Men nästa gÃ¥ng ska jag inte säga nÃ¥got om hur lätt det är att meka med bilen…

PÃ¥ vägen hem frÃ¥n jobbet började den nyss släckta bromsvarningsindikeringen att blinka vid Skarhults slott. Dock vill jag i sammanhanget klargöra att jag inte anklagar greven för detta. Det är bara att bita i det sura äpplet och byta bromsbelägg pÃ¥ andra sidan till helgen…

Skitviktigt

Wednesday, April 15th, 2009

Med de senare Ã¥rens “Islamofobi” i Ã¥minne kom jag härförleden att tänka pÃ¥ en episod jag hörde om för länge länge sedan (i en annan galax, höll jag pÃ¥ att tillägga). En stormrik oljeshejk frÃ¥n nÃ¥got arabiskt land skulle till att köpa ett mÃ¥ngmiljondollar-hus i Kalifornien pÃ¥ det glada 70-talet. När köparen i frÃ¥ga gick husesyn (kanske tillsammans med sitt harem) var han allt nöjdare med all den sagolika lyx och alla fantastiska bekvämligheter som installerats i nybygget enligt intrikata önskemÃ¥l. Men när man tittade in pÃ¥ de luxuösa toaletterna blev det abrubpt tvärstopp. Köparen blev tvärilsken och vägrade genomföra köpet. Anledningen var nämligen att det upptäcktes att toaletterna var vända Ã¥t fel hÃ¥ll. Dom var nämligen vända mot Mecka… och tydligen är det sÃ¥ att enligt Islam fÃ¥r man inte vara vänd mot Mecka när man gÃ¥r pÃ¥ toaletten. Man fÃ¥r inte heller vända ryggen mot Mecka pÃ¥ hemlighuset. SÃ¥ det gäller alltsÃ¥ att planera sitt bygge ända ner i minsta skit-detalj, skulle man kunna säga.

Idag är denna berättelse (tyvärr) inte längre en skabrös historia – en snabb “googling” ger vid handen att flera liknande incidenter nu inträffar allt oftare och i allt fler miljöer. Fängelserna i England till exempel byggs om för mÃ¥nga miljoner sÃ¥ att de muslimska fÃ¥ngarna ska slippa att sitta pÃ¥ tvären över dassen. Toaletterna pÃ¥ den olympiska arenan i London orienteras pÃ¥ samma sätt för att undvika samma problem. Det rapporteras ocksÃ¥ om en högskola pÃ¥ Irland som fÃ¥r “muslimska toaletter”. Man fÃ¥r anta att begreppet “Islamistiska dass” numera inte bara inskränker sig till ett hÃ¥l i golvet. Men kanske kan man misstänka att det finns en anledning till bruket med “hÃ¥l i golvet”. DÃ¥ är det ju betydligt lättare att vända sig Ã¥t “rätt” hÃ¥ll och man styrs inte av nÃ¥gon porslins-megafon och dess eventuellt felaktiga orientering i rummet.

Nog är det fantastiskt att religion kan styra en halv världs invÃ¥nare sÃ¥ till den milda grad, även i vÃ¥r “moderna” tid, att de stackarna inte ens kan uträtta sina behov i lugn och ro. Man kan fÃ¥ förstoppning för mindre alltsÃ¥! I sammanhanget kan jag inte lÃ¥ta bli att tänka pÃ¥ hur det gamla ordsprÃ¥ket “När man är i Rom…” numera tycks vara lika stendött som romarnas latrin (f-lÃ¥t, latin).

I ett litet askfat från Gibraltar

Monday, December 1st, 2008

Gibraltar med sin karakteristiska klippa. Image cred: NY Times.

Som tÃ¥gluffare en sommar i södra Spanien fick jag och nÃ¥gra vänner för oss att Ã¥ka till Gibraltar. Vi köpte oss en billig bussresa (som jag berättat om tidigare) och fick gÃ¥ upp sÃ¥ tidigt en morgon att en oss anlände direkt frÃ¥n discot till busshÃ¥llplatsen. Det var faktiskt inte jag, jag själv och min andra kompis hade sovit – säkert 2-3 timmar. Vi var med andra ord rejält trötta och jag började sÃ¥ sakteliga Ã¥ngra att jag hängt med pÃ¥ detta stolleprov.

Fram på förmiddagen anlände vår buss Gibraltar, och visst var det i kolonin precis som i England. Engelska poliser, s.k. ”Bobbies”, med sina karaktäristiska svarta kaskar, engelska pubar i rader och elektroniska affärer som lockade med oförskämt låga priser värdiga en fristat. Dessutom mulnade det på så fort vi korsade gränsen till den engelska kolonin på Gibraltar-klippan och vi fick uppleva regn. Efter fjorton dagars oavbrutet stekande sol var det en smått otrolig upplevelse att konstatera att det ”alltid” regnar i England – oavsett om det handlar om en engelsk koloni vid Medelhavets soldränkta stränder.

Efter dagens rundvandringar Ã¥tervände vi sÃ¥ till slut till bussen. Uttröttade som vi var hade vi  skippat de mest uppenbara turistfällorna – sÃ¥som linbane-resa för att titta pÃ¥ de ökänt ficktjuvande ”Gibraltar-aporna”. Istället ägnade vi dagen bland annat Ã¥t att strosa runt och fota gamla bombplan, utsikten över havet, käka en engelsk pub-lunch, trÃ¥na över priserna i elektronik-butikerna och gÃ¥ pÃ¥ en hologram-utställning. När vi Ã¥terkom till bussen för hemfärden, sÃ¥g vi en försäljare som ställt upp ett litet uppfällbart campingbord vid bussdörren. FörvÃ¥nade och nyfikna tittade vi pÃ¥ vad han hade att sälja, och fick oss en lektion i entreprenörskap till livs. PÃ¥ bordet fanns det smÃ¥ prydliga rader av smÃ¥ askfat i genomskinlig plast, som utbjöds till försäljning. Inbakade i plastfaten fanns en bild pÃ¥ var och en av oss bussresenärer när vi tumlade ut ur bussen i arla morgonstund. I en blixt av klarhet insÃ¥g vi varför det stÃ¥tt en liten knubbig man och fotograferat oss dÃ¥ vi klev ur en turist-buss klockan halv Ã¥tta pÃ¥ morgonen. Vi hade verkligen undrat vad det var för en galning, innan vi glömt bort honom.

Vi såg osedvanligt nyvakna ut på bilden (och det var vi också vid tillfället). Med håret på ände stirrade våra avbildningar förbluffade ut ur det lilla plastaskfatet. Kort sagt såg vi halvt hjärndöda ut. Det är inget ”Kodak-moment” att ta bild på personer då de osmidigt, halvsovande och stelbenta tar sig ur en turistbuss i Gibraltar. Förmodligen inte nån annanstans heller för den delen, och speciellt inte utan förvarning på morgonen efter en natt med näst intill obefintlig sömn.

Vi konstaterade snabbt att även om vi hade rökt, hade knappast ett askfat i plast varit särskilt användbart. En fimpning och det hade varit förstört. En av vännerna bojkottade försäljningen med orden ”han ska dÃ¥ inte tjäna nÃ¥ra pengar pÃ¥ mig”. Vi andra instämde och gick ombord pÃ¥ bussen efter att ha tagit en bild pÃ¥ mannen vid det lilla bordet – som trots allt fick sÃ¥lt en hel del smÃ¥ oanvändbara plastaskfat innehÃ¥llande ovanligt dÃ¥ligt tagna bilder. Förmodligen kunde han pilla isär de osÃ¥lda askfaten ta ut bilden och stoppa in en nytagen bild frÃ¥n nästa anländande busslast, och ibland retar jag mig pÃ¥ att jag inte nappade pÃ¥ det där askfatserbjudandet. Det hade verkligen varit en kitchig souvenir att spara till framtiden. Vilken lycka det hade varit om man hittade en sÃ¥dan bild av morfar eller farfars far i ett litet askfat frÃ¥n Gibraltar.

Not water plant!

Thursday, November 27th, 2008

Sometimes I get the feeling that Pidgin English is sneered at and looked upon as if it was lesser human beings using it. However, I think I know where it comes from and why it has found such a wide spread around the world. My conviction is that it will also continue to spread, since it probably is the superior variation. I have an example for you. The other day the following common every day situation occurred. It happened to be about such a trivial matter as watering plants. My wife has a nice little collection of orchids in the kitchen window. She meant to water them and grabbed a carafe full of water standing on the bench. It’s been standing there for a couple of days since it had to be rinsed and washed out properly due to some sort of very adhesive layer of grime. It was an old red currant schnapps that had been standing too long (since last Christmas). My wife, holding the carafe, then asked me two questions in rapid sequence:

– Can I use this water? Is there washing-up liquid in it?

OK, that’s two questions at once. Very common for my wife (and probably also for other female earthlings). I could see a crap-storm of trouble sweeping upon me, with no more than a millisecond’s advance notice. My wife was literally holding the carafe of water over the plants. If I answered “Yes” (answering her later question) meaning: “Yes, there is washing-up liquid in it” it could be interpreted as “Yes, you can use that water, honey” and the water goes over the plant with washing-up liquid and all, when I would have meant: “Yes, there is washing-up liquid in it, so by all means do not use it!!” If I instead answered “No” meaning: “No, you can not use it, there’s washing-up liquid in it”. That could in turn be interpreted as: “No, there’s no washing-up liquid in it, so go right ahead dear, and water your orchids”. In a split second (thankfully) the answer came to me, and saved the orchids (and therefore also my precious little neck). I answered in great haste: “Not water plant!”