Pierre Schori är i konstkritiker-tagen och har uttalat sig i SvD.
Så, hur fixar han konstkritikerrollen då?
Sådär, kan man väl säga… Han orerar en hel del och berättar mest om allt han själv uträttat, innan han känner sig “tvungen” att “ställa upp” för som han själv säger “en svensk konstnär i Sverige” istället för att nämna Lars Vilks vid namn. Det kommer först senare. Man anar en irritation i texten. Pjär (Pierre) verkar reta sig på att det är “Vilks fel” - men där verkar han ha missuppfattat nåt kapitalt… Det är ju inte Vilks som är en galen våldsverkare som hotat sig själv till döden. Det spelar egentligen ingen roll vad Vilks gjort, jag anser att politiker - som Schori trots allt är - och inte konstkritiker, först och främst borde förfasa sig över att en svensk blivit hotad till livet och fått ett pris på sitt huvud av en terror-organisation som försöker pressa på andra sina religösa tokerier!
Det är Al-Qaida som är problemet. Och dom använder religionen som ett vapen och kontrollmedel.
Till sist kommer Pierre till saken (konsten) men det blir mest ett upprabblande av olika provocerande konstnärer. (Pierre vill väl visa att han har rätt att uttala sig i konstkritiskt hänseende eftersom han kan så många namn på konstnärer…). Egentligen förstår man inte vad det är Pierre vill - mer än att han verkar vilja hävda sitt eget arbete och sina egna kunskaper (och där skiljer han sig i och för sig inte mycket från andra konstkritiker). Han är t.ex. väldigt noga med att sätta ut sin nuvarande kompletta titel under sitt namn. Ja, så fick han ju det också sagt…
Men som den politiska typ Schori ändå är (socialdemokrat och diplomat) tycker man han borde förstå att det är viktigare att säga något i sak, dvs. fördöma terroristfasoner snarare än att ondgöra sig över Vilks teckningar. Det är inte Vilks fel att det ser ut som det gör i världen. Det beror kanske snarare Schori’s och andra politikers framfart här i världen… Däremot speglar Vilks lilla rondellhund med all oönskad tydlighet hur världen verkligen ser ut från sin allra sämsta sida.
Schoris oförmåga att fördöma terrorister och diktaturfasoner kanske hänger ihop med hans uttalade beundran (!) av Fidel Castro och har enligt uppgift fällt följande kommentar om mannen med skägget. “Han är en av de största i samtidshistorien. Någon har sagt att han är för stor för sin ö. Castro ser allt i ett mycket långt perspektiv. Han är en encyklopedist och har närmast en renässansfurstes drag.”
Ja, det där kan man nog säga om många andra diktatorer också. Om man som Pierre har svårt att fatta att Fidel är en Diktator och mördare, att Kuba är en diktatur som tagit livet av otaliga människor och att Kubas invånare lever i skuggan av sin despot, ja, då är det inte så konstigt kanske att han tycker att det är Lars Vilks eget fel att han blivit mordhotad. Liksom att berusade kvinnor i kort-kort får skylla sig själv för att dom blir våldtagna…
