Archive for the 'Ministry' Category

Glad Påsk!

Friday, April 14th, 2017

pask_background-wishes.jpg

Trots alla påskkycklingar, påskharar och påskkärringar kan man lätt få för sig att Påsk är en religiös högtid som kristendomen och judendomen har patent på… Alla känner väl till den religiösa mytologin runt påsken, med tortyr, avrättning och uppståndelsen av ”guds son” och allt det där?

satan14wd.jpg

Jesus med sin motståndare Lucifer.

Men påsken liksom så många andra högtider har en hednisk föregångare (som t.ex. julen). Enligt folktron var påsktiden traditionellt den tid på året då man trodde att häxorna åkte till Blåkulla för att ha orgier med Djävulen. Blåkulla finns i folktron i flera länder förutom Sverige: Finland, Island, Danmark, Norge och Tyskland.

satan31mi.jpg

Den onde, som folktron tuttade ihop häxorna med på vårkanten.

Häxornas omtalade orgier med djävulen skulle enligt uppgift pågått under flera dagar. (Satan vad trött han måste ha blivit, skulle man kunna säga, lite respektlöst). Stora brasor tändes för att skrämma bort häxorna då de skulle flyga hem. Påskbrasor och Valborgsmäss – tydligen var man inte helt säker på när det var så man tog det säkra för det osäkra kanske… Nåväl, folktron berättar att under tiden häxan befann sig på Blåkulla kunde omgivningen inte märka att hon givit sig av, utan hon tycktes fortfarande befinna sig på sin vanliga plats (!) – luriga di däringa häxorna minsann! Inte lätta att avslöja.

paskkarring.jpg

Distraherad av en påskbrasa?

Många aspekter av Blåkullavistelsen bär spår av förkristna eller hedniska ritualer och mönster. Det sägs i legender att på Blåkulla fanns allt som hörde vardagen till. Men dessutom utfördes handlingar som utgjorde rena motsatser till det tillåtna. De hedniska förhållanden som då återspeglas är inte de förkristna nordiska utan exempelvis fruktbarhetsriter i Trakien som ska ha utförts på höjder och företrädesvis av kvinnor.

tupp_med_kyckling.jpg

Vårpigg tocke (tupp) med sina små.

Att påsken har blivit förknippat med ägg och fruktbarhet kanskel har med det enkla faktum att göra att hönsen började värpa igen efter vintern, och solens värmande strålar återvände så allting spirade och fick ”nytt liv” i vårsolen. Den gulliga påskharen (som tyskarna älskar) har jag aldrig riktigt förstått mig på. Harar lägger väl inte ägg? Men kollar man med folktron så var påskharen faktiskt en förtrollad sak som häxor skickade ut för att tjuvmjölka korna hos folk. Då lämnade de ett spår av grönt slem efter sig… man förstår ju ännu mindre då hur tyskarna fått det till att påskharen skulle vara snäll och ge barnen påskägg! Nåväl…

egg.jpg

Ett rejält ägg till påsken.

Det utomkroppsliga resandet som Blåkullafärden skildrar har gemensamma drag med shamanistiska föreställningar. Kanske finns det en parallell till häxorna? En tidigare shamanistisk förebild som senare har förvrängts? Det kvinnliga var tidigt något heligt tillsammans med solen och vi vet att gudinnekulturer och sol-kulter förekom långt innan den nordiska mytologin med dess krigiska och chauvinistiska Valhall. Vi vet också att shamanismen överlevde ända in till kristendomens riktiga genombrott i Skandinavien.

shamaner.jpg

Shamaner var prästernas föregångare och konkurrenter. (Förresten, kan de tre vise männen varit shamaner?)

Kristendomen såg till att göra sig kvitt all konkurrens när det gällde kontroll över människors kontakt med det andliga och övernaturliga. Alltså låg ”häxor”, kloka gummor, trollgubbar, nåjder, shamaner etc. väldigt risigt till. Shamanismen i den fornnodiska religionen (Sejd) utövades för övrigt till största delen av kvinnorna, vilket kan förklara att kyrkan utsåg dessa till ”häxor” och allt vad det sen bar med sig med häxprocesser och allehanda mord, tortyr och avrättningar av kvinnor som “häxor”.  Att det var kvinnliga shamaner kan nog skyllas på att det ansågs som en ”omanlig” syssla i den manschauvinistiska krigarkulturen som Asa-tron dock var. Asa-gudarna och deras anhängare betecknades av kyrkan som hedningar och barbarer. Barbari hade f.ö. kyrkan själv gott om, inte minst i det gamla testamentet. Man ska nog ha klart för sig att ytterst handlade det om makt och pengar och då elimineras alltid konkurrenter på ett eller annat sätt.

A miracle…

Tuesday, April 4th, 2017

“A miracle is what seems impossible, but happens anyway.”

If your personal integrity…

Tuesday, March 14th, 2017

If your personal integrity has a price tag… you don’t have any.

Happy New Year ;)

Saturday, December 31st, 2016

Long time…

Tuesday, December 27th, 2016

suspended

The Ministry Blog has been in a state of suspended animation for a while… No need for alarm. No news is good news. The minister has been somewhat busy with different projects. And on a private note there is the story about the rear axel that folded in november…

 

God Jul

Saturday, December 24th, 2016
dr-who-yuletide
Vad är Jul? Egentligen?
Från början var det en högtid då man firade vintersolståndet. Det är årets mörkaste tid och sedan börjar vi gå mot ljusare tider igen. Egentligen är det ju då det nya året börjar kan man tycka…
Allt som oftast blir det storm i ett vattenglas i Sverige med anledning av diverse struntsaker. Än är det val av lucior och än är det val av SVT:s julvärd. Just när det gällde julvärd var det en del ärthjärnor härom året som upphöjde sina förtretade röster angående “lämpligheten i att ha en julvärd som inte är kristen” (Jag är inte rasist, men…) och detta utslag av ankdamstrams sprang utifrån vanföreställningen att julen skulle vara en kristen högtid, eller för den delen “typiskt svensk”. Men inget kunde vara mer fjärran från sanningen. Sanningen är snarare den att julen är en riktigt svensk multikulturell högtid – möjligen den mest multikulturella av alla våra traditionella svenska högtider.Låt oss skärskåda det hela en stund. Först och främst. Alla firar jul; kristna firar jul (förutom en del puritanska grenar som inte firar jul eftersom den är så okristlig), hedningar firar jul, ateister firar jul, buddhister firar jul – och fler därtill.

Julen firas som regel numera helt på egna meriter, och inte av någon annan anledning än att det är just jul. Den moderna svenska julen är en blandning av urtida fornnordiska seder och traditioner. Vi träffas hela familjen, äter och dricker tillsammans – det mest ursprungliga sättet att fira jul i Norden. Men sen börjas det: Vi har presentutdelning – något som har sitt ursprung i de antika romerska saturnalierna! Lägg därtill tecknade amerikanska filmer med tjattrande ekorrar, tomteverkstäder och spanska folksagor, maträtter från halva jordklotet, gran från Tyskland, samt ett turkiskt helgon. Vi dricker tysk vinglögg med arabiska kryddor, och bullar smaksatta med saffran skördat av berber i Atlasbergen. Den svenska julmusten vinner fortfarande stort över Coca-Cola som julens dryck. Nåt importerat skit vill vi ju inte dricka istället för Den Svenska Julmusten! Dock visar det sig att även julmusten är en import – från Tyskland… (precis som granen).

Och hela den här härligheten kryddat med lite allmänt kristet mischmasch som julkrubbor och julotta. Men varför det? Hallå. Jesus föddes ju på julafton, säger många då. Nåväl… Låt oss vara ärliga. Då den kristna läran gjorde sitt intåg på våra breddgrader med sina nya traditioner och ville/behövde värva medlemmar, så gjorde man det enligt ett gammalt beprövat recept – man tar helt enkelt över seder och bruk från de föregående religionerna. Det gjorde kristendomen nämligen själv en gång i tiden. Kristendomen består i sin tur av en massa gamla traditioner ur den egyptiska mytologin med återuppståndelse osv osv… (men låt oss nu inte fördjupa oss i det och skapa dålig stämning här). Den sedan urminnes tider heligaste tidpunkten på året måste förstås ersättas med något riktigt häftigt – så då högg man till med Jesus födelsedag. Att det påstådda födelsedatumet placerades flera månader fel var inte så viktigt i sammanhanget. Att fira Jesu födelse vid juletid är med andra ord bara ett dåligt kamouflage, ett sätt att kapa den största högtiden i hela Europa. Intressant nog har vissa grenar av kristendom helt bannlyst julfirandet som sagt, som något okristligt och hedniskt. Ironin är betydande.

Det vore alltså mer ärligt av de kristna att erkänna att de varje år deltar i icke-kristna, hedniska riter, snarare än att påstå att det är en kristen högtid – vilket det alltså inte är. Julen har firats här i Norden i många tusentals år. Vintersolståndet har hållits som årets heligaste tidpunkt över hela Europa redan på stenåldern. Från antiken finns det nerskrivet hur nordmännen vid vintersolståndet samlades och festade, och drack jul – som det hette. De åt julegris och skålade och skrålade – ”Jul, jul, jul, jul!”. Ja, även själva ordet JUL är förkristet. I andra länder döpte man om sina hedniska vintersolståndsfiranden till Krist-mäss bland annat – men det gjorde vi alltså inte här i Skandinavien. Och ska sanningen fram finns begreppet Yule-tide även i engelskan. Det kan de nog tacka gamla vikingars inflytande för… Men som sagt, vi har behållit det gamla förkristna, hedniska begreppet Jul.

Så i praktiken är alla ursprungliga seder och bruk som är kopplade till julen helt hedniska – julgranen, blomsterkransar på dörren, hängande av mistel i taket, utbytande av gåvor, och mycket annat. Julegrisen är en hyllning till Frejs galt Gyllenborst. Grisar har man offrat till gudamakterna och ätit kring julen (vintersolståndet) i tusentals år! Vi ställer fram halmbockar under granen, som symboliserar Tors bockar, Tanngrissner och Tanngjostnir. Och så ställer vi ut en tallrik gröt till tomtar och småfolk. (Även om huskatten förmodligen tackade och tog för sig av den). Så, hur kristet är det på en skala? 😉 Så när du firar jul i fortsättningen – sänd då våra gamla hedniska gudar och gudinnor en tanke.

Och till de som tycker att det är dåligt med ickekristna julvärdar – bara ta det lugnt, det hade inte varit bättre med en kristen i så fall…

(grunden till den här texten kommer från Carl Johan Rehbinders debattskrift: Julen är ingen kristen högtid

You’re looking good

Tuesday, December 8th, 2015

“You’re looking good. Just like a snake in the grass.”

Kullaberg HopArt jump

Sunday, July 12th, 2015

Yesterday the latest jump in the non-stop eternal HopArt Tour was carried out in Parishamn near Kullaberg Lighthouse.

Happy Canada Day!

Wednesday, July 1st, 2015

At the Ministry we today send a special thought to Canada on their day. Happy birthday Canada!!

canada flag anime

Je suis Larsson

Tuesday, June 30th, 2015

Minister of Art - at FB

“It takes a man to suffer ignorance and smile.” No matter what they do, be true to yourself. Hello Facebook. No matter what, Je suis Ministero Arte y Salta.

One morning I couldn’t log on to facebook any longer… Weird… I got this note saying they suspected me of not using my real name. (I’ve used the same “Minister of Art” since I first joined Facebook in 2008 or so…). I thought maybe they just wanted to keep a record of my “real name” somewhere, so I filled it in and Bingo. I could log on. But imagine my sursprise when I found out that they changed my username!! No more Minister of Art… So I wrote this confession of a sort:

—————————————————–

Facebooks latest dirty trick forced me to change to my given name, and at the same time it drew a small family secret out in the open. When I first started out as an artist I was very reluctant to use my real name since the name Carl Larsson holds a bit of anticipation in the Art world. I even changed my surname for many years! My late great-great uncle Carl Olof Larsson was a not half-baked painter and as a young emerging artist I just couldn’t bear the crushing weight of being compared with him and judged as being “the new Carl Larsson”… Such things tend to put a lot of strain on a young wannabe artist… especially if he actually hates to paint. To be judged side by side with my great-great uncle just made me feel very inferior. Since then I’ve made my own way through the Art world, striving, sometimes long outside the beaten path, for a painter. I just hated everything with painting and made my way into storytelling and performance instead. Eventually I studied to be a painter and today I don’t have that same fear of painting anymore (although I still don’t do it much at all) and recently I changed my legal name back to the family name again. Regaining control of my identity. Thanks a lot Facebook. But this was not exactly how I envisioned me coming out and telling it as it is, but your trick have now forced me to take the final step.

Je suis Larsson!

-Carl_Larsson_-_Midwinter's_Sacrifice_-1200px