The Minister was talking on the radio the other day… (In swedish of course). Note: link is vaild for 30 days only. The talk starts after 5.50 min. (after the News and Olivia Newton-Johns song “Xanadu”). Click here to listen (swe only!).
Pratet var på Radio Kristianstad och handlar i korthet om vilka drömmar man haft inför framtiden… Som tur finns webradio-versionen för dom som missade originalutsändningen. 
Klicka för att lyssna.
“Det omöjliga är det som återstår att göra. Det finns inga problem, bara möjligheter.”
[J. Verne]
Ja, så stod det på en liten lapp som lagts i Ministeriets brevlåda häromdan. Det fanns också ett par lustiga felskrivningar och allmänt medioker svenska. Vi citerar ordagrant:
————————————————————
Viktigt meddelande
Hej!
Jag delar ut post till drygt 600 hundra (ja, där var det nog fel) hushåll, många av dessa är villaägare som inte skottar framför sin postlåda, därmed får jag gå av bil/cykel eller mopeden vilket gör att jag blir väldigt sen med posten och dessutom ont i stora delar av kroppen, jag blir glad om ni skottar framför postlådan så jag kan lägga i posten obehindrat.
Med vänliga hälsningar, din brevbärare.
————————————————————-
Vad säger man om nåt sånt här? För det första hade det ju varit professionellt att skriva korrekt och utan fel. Vet dom verkligen inte skillnad på en postlåda och en brevlåda? (Jag har en brevlåda här hemma, men jag lägger min post på Posten postlåda för vidare befordring…) Nåväl. För det andra hade det varit skönt om ett sånt här gnäll-meddelande aldrig ens hade dykt upp. Vad tusan har hänt med postens devis, “genom is och dimma”? Att alltid dela ut posten oavsett väder? Nu fick vi en bister vinter och postverket börjar gnälla direkt om hur man inte skottar framför sin brevlåda… För tusan hakar Posten, Cowboy Up!
Förr var det elitidrottare som jobbade på posten för att då fick dom tillfälle att ge sig ut och cykla och springa i trappor och allting för att hålla fysiken igång och konditionen uppe. Nu gnälls det för att dom får hoppa ur bilen… Jösses alltså. Som min morfar brukade säga: “Det är ynkligt att höra löss hosta”…Vill kanske Posten höra hur vi andra upplevt vintern? Ministeriet har c:a 250 meter privat framfartsväg, vilket betyder att vägverket istället för att snöröja vägen fyller infarten till vägen med en rejäl driva varje gång dom kör förbi. Det vill säga om dom kör förbi… Det är nämligen inte alltid som vägen röjs ens. Ringer man vägverket för att påpeka detta, så får man veta att jodå, visst har dom varit där. Det spelar ingen roll om man med en dåres envishet påpekar att man väntat på dom hela dagen och VET att dom inte varit där - eftersom man fortfarande vid middagstid INTE kan komma ut till den större vägen som leder in till samhället. Man undrar ju om Posten skickat meddelande till vägverket också om detta missförhållande… Så fort det blåser vill nämligen stora mängder snö förflytta sig från omkringliggande fält till framfartsvägen. På en timme kan hela vägen bli fullständigt ofarbar med bil och till och med mycket besvärlig att gå på. Det är med andra ord omöjligt att skaffa hem förnödenheter, eller få fram en ambulans eller brandbil. Att då skotta framför brevlådan (som för övrigt redan begravts av vägverkets dagliga sporadiska förbifarande) har inte riktigt Prioritet 1. Efter c:a två timmars arbete med en 5 tons traktor med snöblad och frontlastare kan vägen vara farbar med bil under en hel timme. Då gäller det att snabba sig iväg till affären, så man hinner tillbaka utan att köra fast. Att skotta framför postlådan är fortfarande inte direkt det viktigaste… Väl tillbaka hemma efter affären är man kanske inte superpigg på att kliva en halv kilometer genom rykande snöstorm i knähöga och snabbt växande snödrivor med en skyffel på axeln för att skotta framför brevlådan. Istället försöker man planera nästa röjning av framfarten för att tajma bilåkning till skola, dagis och arbetsplatser. När man kommer hem, vet man att man ändå får pulsa genom tjutande snörök för att hämta traktorn och skrapa och gräva ut ett spår genom de 250 metrarna av snödrivor så att man kan köra in bilen i garaget. Man passar på att hämta in den genomsura posten eftersom postis lite demonstrativt klämt fast den under locket som därmed står halvöppet så att brevlådan täpps igen av snö. Tack för den passningen Postverket! Samtidigt passar posten på att plocka ner allt fler postlådor. Häromdan försökte jag köpa frimärken på ett av de få postkontoren som finns kvar att besöka - men det visade sig att dom hade inte öppet mitt på dan. Mellan 10 och 15 var det stängt! Hyfsad lunchpaus… Jag ska inte dra upp exemplet med det där paketet som Posten slarvade bort under en månads tid härförleden… Summan av kardemumman är väl dock att Posten borde sluta att gnälla och istället se till att serva sina kunder.
För H-e…
Från starten planerades ARKIV-projektet i 6 delar. Del 5 skulle handla om Eslöv och religionen. På den tiden (2004) kändes det som om del 5 riskerade att bli ett sömnpiller. Kanske inte den mest spännande delen, men dock. När sedan tiden gick och de olika utställningsdelarna började avlösa varandra blev jag allt mer betänksam. Kanske fullt naturligt med den danska “Muhammedkrisen” i åtanke och då sedan kollegor och vänner blivit mordhotade av mycket otrevliga och fanatiska människor. Religionen hade helt otippat plötsligt blivit storpolitik och livsfarligt att ens skämta om. Till och med att samarbeta en mordhotad kollega på en utställning väckte ont blod från lokalpolitiker och renderade i förtäckta hot och översitterifasoner. Men självcensur, hot och rädsla får inte bli rådande i ett demokratiskt samhälle. Trots allt bestämde jag mig för att fullfölja den ursprungliga planen och genomföra del 5 som den var tänkt, och berätta den osannolika historien om Eslöv som vallfartsort och presentera artefakter som Muhammeds kniv samt tidigare okända fakta om Jesus, Buddha och Muhammed och deras roller i Eslövs historia.
Konstnären med Muhammeds Kniv, som visas i Eslöv t.o.m. 28 februari.
Missa inte:
Eslöv By The Sea, ARCHIVE V
“Spinoza kom aldrig till Eslöv”
Femte delen av ARKIV-projektet har relansering på Eslövs Stadsmuseum söndag 31 Januari kl 14.00
ARKIV-projektet gräver, liksom tidigare, i Eslövs okända historia och har sedan den första utställningen avtäckt och avslöjat åtskilliga häpnadsväckande fakta. Den femte delen är inget undantag från regeln. Del 5 innehåller mycket om filosofins och religionens utveckling i Eslöv, och därmed i resten av världen, eftersom Eslöv förr var det kulturnav runt vilket allting snurrade. Projektet har tidigare bland annat avslöjat: att Eslöv en gång var en badort av internationell rang, en vintersportort av största betydelse samt att Eslövsborna var världens första Globetrotters. I femte delen i utställningsserien berättas den osannolika historien om Eslövs okända förflutna som pilgrimsort.
Spinoza kom kanske aldrig till Eslöv, men Muhammed gjorde det. Och Jesus. Och visste du att Andrée kraschlandade ett stenkast från Stortorget i Eslöv? Visste du att Cricket föddes i Eslöv? Detta och mycket mer avhandlas ingående i Eslöv By The Sea, Del 5.
ARKIV är konstforskningsprojektet som började sin undersökning 2005 och som haft flera utställningar och interventioner sedan dess. Konstprojektet har också letat sig utanför landets gränser till Kanada där det förevisades under en föreläsningsturné 2007. ARKIV-projektet planerades från början i sex delar, men den femte delen i projektet, som nu har premiär, är egentligen den nionde(!). ARKIV är därmed den enda utställningspentalogin i världen bestående av nio delar…
Välkomna!
>>> Officiell Utställnings Video (med musik av Håkan Lidbo)
(Utställningsvideon bör ses i HQ-läge, fullskärm och med full volym
ESLÖV BY THE SEA, del 5
Utställningstid: 29 November 2009 - 28 Februari 2010
Plats: Eslövs Stadsmuseum (vid Stora torg)
Mer info om projektet:
Snart drar den Olympiska cirkusen in i Vancouver. Kanske får nu resten av världen lära sig om “Bubble Tea” och “Sunch” (ett i övriga världen tämligen okänt begrepp). Sunch är en sammandragning av sunday lunch (ungefär som “brunch” = breakfast-lunch) och används friskt av restaurangerna i Vancouver. En skylt i förnstret med Sunch och priset säger allt, för dom invigda. Som förstagångsbesökare för några år sedan fattade jag ingenting, men när jag hörde förklaringen var det självklart. Så smart! Att ingen hittat på det tidigare! Det finns inte ens beskrivet på Wikipedia, så okänt är det alltså, och så insatta är ni alla som nu läser detta och kan briljera med era nya världsvana kunskaper.
Vancouver kan i övrigt förmodligen utnämnas till en av dom trevligare städerna i världen. Det tycks som om man ofta bortser ifrån Kanada. Det kanske ligger i skuggan av USA, NHL och allt annat “over there”. Ibland tycker jag dock att Kanada är som USA var tänkt att bli, eller borde vara. Men utan amerikanska politiker och misären. I Vancouver har dock vanligt folk redan fått lida för den olympiska hysterin. Hyrorna har höjts och folk blir vräkta eftersom giriga fastighetsägare ser en chans att hyra ut till olympiad-cirkusen och tjäna stora pengar under en kort tid. Vancouver kan beskrivas ungefär som en Medelhavsstad men med Alperna runt hörnet och med Schweizist ordning och gemyt. Staden är inte överdrivet nybyggd men ståtar ändå med överdådiga skyskrapor i “Downtown”, välskötta byggnader i övrigt och sitt “Skytrain” (en supermodern tågbana vars räls befinner sig högt uppe i luften, nästan som på styltor, vilket bjuder på en oöverträffad utsikt över stan). Det känns mer som att flyga än att åka tåg, och går så otroligt snabbt att man lätt glömmer nästan bort att hålla koll på stationerna. Överallt i staden kan man se de enorma alpina bergen resa sig som en teaterkuliss utanför stan och även mitt i sommaren då det är 30 grader varmt kan man sitta på en uterestaurang och svalka sig med en av stans många fantastiska lokala ölsorter och titta upp mot snötäckta toppar. Det är en smula surrealistiskt, men enormt vackert. Att staden dessutom ligger nära vattnet (Stilla Havet) gör inte omgivningarna mindre pittoreska. Det finns en beach-kultur i Vancouver! I staden finns dessutom en av världens största kinesiskt population utanför Kina och restauranger från världens alla hörn ligger vägg i vägg med lokala småkrogar och caféer. Speciellt på “the Drive” (Commercial Drive) en gata som sträcker sig en bra bit genom nordöstra delen av staden och som även refereras till som “Hippie Heaven” eftersom den innehåller allt från italienska restauranger till bostadsrättshus och otaliga små “Coop” där man kan hitta allt i organiskt odlad väg, björkläsk och mjölk på flaska. För att inte nämna allt genuint hantverk och allehanda skumma små butiker. Jag hoppas verkligen att Vancouver kommer helskinnade ur olympiad äventyret och bevara sin charm när världsmästerskapet i ytlighet dragit vidare till nästa ort.
Vancouver sett från norr genom soldiset (bakom kameran sträcker “North-Hollywood” ut sig där filmstjärnorna har sina hus och strax därefter börjar bergen torna upp sig till över 2000 meters höjd…). Smeknamnet North Hollywood har förresten stan fått eftersom det i Nordamerika bara spelas in mer film i Los Angeles och New York än i Vancouver…
Här är förresten en liten dokumentationsvideo från när Ministern var i Vancouver och (eftersom tidvattnet jobbade emot oss) i blygsamt format framförde Hoppkonst - juni 2007.
Under julen har det dykt upp ett par nya varianter på Julrecept på Ministeriet. Här är två nya små godsaker:
Jul Våffla
Våffla med hemmagjord jordgubbssylt och Ris a la Malta.
“Christmas Shandy”
Julmust och öl (välj öl efter egen smak).
(Shandy är en uppfinning från kontinenten (50-50 Öl och läsk, ginger ale eller citronläsk - som Ministern först stiftade bekantskap med under en sommarvistelse i södra England 1980. Ja det var tider det…). En Shandy kallas förresten i Texas för “Gringo Honeymoon”.
I övrigt kan vi tipsa om kombinationen Julmust och Belgisk Choklad.
Årets sista fest är årets första baksmälla.
[Gammalt Djungelordspråk]
Så har då årets första dag inletts och den sista på det förra klarats av. Ministeriets Nyårssupé bestod av:
Entrérätt: Gratinerad hummer
Varmrätt: Vildand med tillbehör
Efterrätt: Hallonparfait i melon med kaffe och avec
Vid tolvslaget serverades lite tilltugg till champagnen; crostini med avocadoröra och löjrom, smördegsplattor med fikon, getost och rostad saltmandel kryddad m färsk rosmarin. Dessutom krutonger med hummerröra samt panerade jätteräkor.
MINISTERIET tillönskar er GOTT NYTT ÅR.
Rensa c.a 1 kilo (eller två liter) slånbär och skölj dem och låt rinna av. Det divideras om huruvida bären ska “prickas” eller plockas “frostnupna”. Kort o gott kan man plocka dom när dom e mogna o slänga dom i frysen. Dra nytta av den moderna världens uppfinningar och bekvämligheter!
Tag sedan två flaskor och stoppa hälften av slånbären i varje. Häll på 1/2 liter okryddad sprit i varje flaska (t.ex. Vodka).
Förslut flaskorna med kork eller skruvkork eller liknande. Låt stå i c:a 3 veckor. Skaka på dem då och då.
Sila bort bären med hjälp av en silduk eller kaffefilter.
Blanda en sockerlag, genom att koka upp 2 dl vatten och 600 gram socker (per 1 liter slånbärssprit) i en kastrull och koka ihop till en sockerlag. Låt svalna (och kyl) sockerlagen.
Blanda sockerlagen och slånbärsspriten, skaka om och låt gärna stå någon dag. Kryddas med fördel med en smula vanilj (antingen med vaniljsocker eller koka med 2 cm vaniljstång i sockerlagen).
Njut denna gyllenröda gudadryck som “avec” till dessert, “on the rocks” (med is) eller i drinkar. Den kan också med fördel njutas som den är, rumstempererad, i ett litet likörglas.
Go tår!
Ministry of Art & Jump is easy accessible via Google Maps. Google country filter screws it up a bit giving all info in Swedish it seems… But perhaps that’s only in Sweden. Let me know if you get it in your own language depending from which country you surf into the maps. Click on “A” in the map below to zoom into the Ministry. Be sure to explore the satellite image alternative on the map.
Ministeriet uppmärksammar idag Lucia.
Lucia
Namnet kommer från latinet och är den feminina motsvarigheten till Lucis. Båda namnen härrör från ordet lux med betydelsen ljus. Lucia översätts vanligen med “den lysande”. Det finns kanske också en parallell till “Lucifer”… Men seden att högtidlighålla och besvärja solens återkomst har snarare förkristna rötter. Enligt vissa traditioner ska det även ha funnits en “Lussi” och “Lussinatta” inträffade den 13 december och det var då som denna Lussi, en kvinnovarelse med onda egenskaper likt en kvinnlig demon eller häxa, kom ridande genom luften med sina följeslagare som kallades för lussiferda. (I norra, västra och centrala Europa fanns en liknande tradition om “Oskoreia”). Under tiden mellan lussinatta och julen trodde man att troll och onda andar var särskilt aktiva utomhus. Det var synnerligen farligt att vara ute under själva lussinatta. Barn som hade begått illdåd behövde akta sig extra noga, då Lussi kunde komma ner för skorstenen (!) och röva bort dem. Låter som nån inverterad Tomte… Om vissa av julens förberedelser inte blev klara, kunde Lussi straffa gården i fråga.
Lucia är ursprungligt namn på den 13 december.I Sverige är Lucia känt som förnamn sedan mitten av 1200-talet, men namnet har aldrig varit särskilt vanligt. Idag finns det omkring 3.150 kvinnor i landet som har Lucia som förnamn, men bara 496 har det som tilltalsnamn. Det finns inga män i Sverige som har Lucia som tilltalsnamn (däremot finns det 8 stycken män som heter Maria). Den som fick en minnesdag var förstås den Lucia som enligt legenden ska ha lidit martyrdöden i börian av 300-talet, antagligen år 304. Det finns en rikt utbroderad legend om henne som gjort henne till ett välkänt helgon. Att Lucia i den svenska almanackan står som ensamt namn på den 13 december har med det traditionella luciafirandet att göra.
Lucialegenderna
Det finns flera olika legender om den Lucia från Syrakusa som dog martyrdöden år 304 e. Kr och som helgonförklarades hundra år efteråt. En legend berättar att Lucia skulle brännas på bål för att hon var kristen, men att lågorna vek undan så att elden inte kunde skada henne. Istället fick hon dödas med svärd- och därför har Lucia än i dag det röda bandet, som symboliserar hennes blod, runt midjan.
En annan legend berättar att en ung hednisk man blivit förälskad i Lucia, på grund av hennes vackra ögon. Det var omöjligt för den kristna Lucia att gifta sig med en hedning och därför rev hon ut sina ögon och gav dem till honom. Därefter fick hon nya, ännu vackrare, ögon av Gud.
Lucia blev Syrakusas skyddshelgon efter sin död och hon firas som helgon i den romersk-katolska kyrkan den 13 december. Det är Lucia som åkallas vid ögonsjukdomar och hon avbildas ofta bärandes på sina ögon på ett fat. Och därmed får ju lussebullarna (lussekatterna) med sina russin sin förklaring och det känns inte lika gott att äta Lucias ögon-bullar i fortsättningen… (örk liksom!).
Den farliga lucianatten
I Sverige var lucianatten den längsta, mörkaste och farligaste natten.
En förtrollad natt när djuren kunde prata och det övernaturliga hade stor makt. Onda och farliga krafter var i farten och man skulle hålla sig inomhus, så att man inte kom i vägen för Lucifer!
Lucifer är liksom Lucia bildat från det latinska ordet lux, dvs ljus.
I gammal folktro är Lucia densamma som Lilith, Adams första, onda hustru som är moder till de underjordiska.
År 1753 bytte vi från den Julianska till den Gregorianska kalendern och därefter har lucianatten inte längre varit den längsta natten, men mörkret har ändå behövt drivas bort!
På en del håll satt man inne och vakade natten igenom och tidigt på luciamorgonen skulle man äta luciafrukost med smakbitar från julslakten! Det kunde vara sylta, korvar, grisfötter, fläsk, bruna bönor, kaffe, lussebröd, öl och brännvin.
Även djuren fick lite extra mat för att de skulle överleva den hårda vintern.
Under medeltiden skulle man helst hinna äta elva frukostar innan solen gick upp! Den 13 december började fastan, så det gällde att äta så mycket man kunde! Under fastan var bl a allt kött bannlyst och man fick klara sig på fiskdiet.
Lussefärden
De första luciatågen kallades för lussefärden och handlade mer om Lucifer (djävulen) än om Lucia.
Ungdomarna sotade ansiktena, klädde ut sig i gamla kläder och djurpälsar, stoppade upp sig med halm och drog runt mellan gårdarna där de sjöng och skrålade. Ofta var någon utklädd till Lucifer, även kallad Lussepär, med horn i pannan.
Som tack för spektaklet ville de ha lusselimpa och en sup, men folket i gårdarna försökte freda sig från besök!
You are currently browsing the archives for the In swedish/ på svenska category.