“Religionsfriheten är också en rätt att slippa rätta sig efter religiösa påbud.”

I dessa tider kan kanske det gamla ordspråket:

“Skägget gör inte filosofen”

Uppdateras till:

“Skägget gör inte profeten.”

Fredagens HD-artikeln angående Nimis 30-årsjubileum och Anschluss-hoppet i sin helhet:

Ladonien som tredje riket

Kultur. Antingen rycker man på axlarna, eller så går man rakt in i den konceptuella fällan. Jag väljer nu det senare, eftersom hela grejen är för smaklös för att låta bli. Det fiktiva lilla leklandet Ladonien låter nämligen genom sin “Konst- och hoppminister” meddela att man för att högtidlighålla konstverket Nimis 30-årsjubileum tänker hålla en folkomröstning.

Eller förlåt, “anslutningsomröstning” ska det vara, där alla närvarande i Ladonien har rösträtt. Det som ska beslutas om är Sveriges eventuella anslutning till Ladonien.

Ja, man kallar det faktiskt för “Anschluss”, precis som när Österrike annekterades av Hitlertyskland. Och så skojar man lite om att det förmodligen kommer att vara den första riktigt demokratiska omröstningen någonsin.

Herrar konstnärer: Nu har ni fått er uppmärksamhet. Och här får ni en skopa upprördhet. Jag misstänker att det är det ni lever på och frodas i. Oklart varför.

Mats Kolmisoppi matskolm@gmail.com

Dagens Nyheter har ju också publicerat en artikel om Nimis 30 års firande!

http://www.dn.se/kultur-noje/konst-form/omstritt-konstverk-firar-30-ar-1.1144765

Helgen till ära (Nimis 30-årsjubileum) så skriver HD (Helsingborgs Dagblad) några rader om evenemanget:

http://hd.se/hoganas/2010/07/30/kluvet-firande-av-nimis-i-helgen/

Enligt en undersökning kopplad till artikeln ovan är det i skrivande stund c:a 30 personer som läst artikeln som ämnar sig till Ladonien imorgon. Då ses vi där, tillsammans med alla dom andra! Det är mycket på programmet imorgon. Presidentbesök, flagg-hissning, nationalsång, tal, konsthopp m.m.

Faktiskt, så publicerade HD faktiskt två (!) separata artiklar om evenemanget… (På senare tid kan man ana en trend inom Kulturvetaren att det vore politiskt korrekt att bli upprörd, utan att ens förstå varför… Kan det vara så?).

http://hd.se/kultur/2010/07/30/ladonien-som-tredje-riket/

Kultur.
Antingen rycker man på axlarna, eller så går man rakt in i den konceptuella fällan. Jag väljer nu det senare, eftersom hela grejen är för smaklös för att låta bli. Det fiktiva lilla leklandet Ladonien låter nämligen genom sin “Konst- och hoppminister” meddela att man för att högtidlighålla konstverket Nimis 30-årsjubileum tänker hålla en folkomröstning...

“Det finns många angenäma sätt att bli förkyld på. Att köra cabriolet är ett av dem.”

Världens kladdigaste chokladkaka:

100 g mörk choklad
4 dl vetemjöl
3 dl farinsocker
4 msk kakao
2 tsk bakpulver
1 ägg
50 g smör
2 dl mjölk
      socker
      smör
      florsocker

Finhacka chokladen. Blanda vetemjöl, farinsocker, kakao och bakpulver i en skål. Blanda ner den hackade chokladen. Smält smöret. Vispa ägget fluffigt och häll i mjölk och smält smör. Blanda ihop de torra och blöta ingredienserna till en smet. Smöra och sockra en ugnsfast form, häll i smeten och grädda på 200 grader i ca 15 min. Låt svalna och servera. Florsocker kan pudras över kladdkakan när den svalna. Kan med fördel serveras dagen efter, då står den till sig.

“Var inte så jävla positiv, kom ihåg att du är svensk.”

Ja, ja, ja… det är ack så politiskt korrekt i dessa dagar att vädra sitt republikanska tyckande i den offentliga debatten. Visst, ok, alla ska få säga vad dom vill i en demokrati… Som Voltaire lär ha sagt: Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem. Man ska trots allt ha klart för sig att det är Sveriges Statsskick man talar om när man vädrar republikanska åsikter, men ändå ger man sig på personerna (eller “ämbetet” när man ska vara lite fin i kanten). Trots allt har vi kanske det bästa av två världar här… En ceremoniell och pampig statschef och ändå en demokrati med folkvalda (nåväl…). Det är dessutom frivilligt att vara Kung - kungen kan när han vill abdikera. Så vad gnälls det om, egentligen??

Republikaner nöjer sig inte med demokrati utan ger sig inte förrän de får den amerikanska modellen med President-cirkus vart 4:e år - och påstår på allvar att detta vore mer demokratiskt. Det beror ju på vad man menar med demokrati. Är det någon som vid sina sinnes fulla bruk tror att demokrati ens har/hade något med George Bush att göra? Demokratin skulle kunna hoppa upp och bita Bush i hans tex-ass, han skulle ändå inte känna igen den. Dessutom är republikanerna oroade för att såna som Prins Daniel kan få “för stort inflytande” och ta in kompisar i olika sammanhang… Hrm-hrm. Vart i glödheta var sådana farhågor när statsminister Göran Perssons kvinna blev chef för det statliga spritmonopolet!? Eller när det avslöjades att hela verket var så till den milda grad genomruttet av korruption att en blind och enbent borde märkt det med händerna bakbundna. Nå, blev chiefen anklagad? Nä, nä - lilla Anitra säger bara “det var det jävligaste, det hade jag ingen aaaaaaning om” - och alla trodde på det! Det är patetiskt - vilken fin svensk demokratisk modell vi har där va?

Och dessutom skulle det bli bättre med ett presidentskap inflikar träskallar som Jan Gulliou, får då skulle det inte bli så mycket mutor och inkompetenta politiker i statliga verk (oh nejdå). Ett presidentval skulle vinnas av den med mest stålar. Om vi för ett ögonblick kastar ett getöga på “föregångslandet”, världens bästa demokrati (USA) kallas det absolut inte mutor att bidra med pengar till presidentvalskampanjen… Och ingen blir förvånad när sedan presidenten har en massa att “betala tillbaka”. Vadå chef för statliga verk? Och vadå företagschefer som säljer en fruktansvärd massa krigsmaterial till en president som plötsligt ger sig ut på krigsstigen. Det är ju för hundan så man kunde bli vänstervriden. (Ajdå, nu svor jag i kyrkan också). Men, säger den svenske republikanen, nåt sånt skulle ju aldrig hända i Sverige - Världens bästa demokrati.  Vad gör isåfall våra soldater långt borta i Afganistan kan man ju undra.

Och jo, man kan höra republikaner pipa om “ärftliga ämbeten”. Visst, visst. Det finns väl en poäng i det. Men varför är det då ingen som gnäller om det när folk heter t.ex. Wallenberg i efternamn eller om det handlar om jordbrukare? Alla vi som bor utanför stadsmurarna vet ju att varenda bonne har ärvt sin titel och sina ägor. Men då har ju gudskelov stadskassan fått sitt genom arvsskatten - och gud nåde den som stöter sig med Wallenbergarna. Nä, nu pratar vi om nåt annat…