Ministry Blog

Jag har börjat applicera den gamla romerska taktiken att “härska genom att söndra” och har vänt två hemska svagheter mot varandra, nämligen min tidsoptimism och mitt dåliga minne. Genom att spela ut dessa båda negativa krafter har jag lyckats skapa en positiv. Min gamla skolmatte (rysning) har visat sig ha rätt (Ha! vem kunde tro det?). För att kunna hålla tiden bättre har jag börjat ställa fram mitt armbandsur fem minuter. Därmed kan jag lura min tidsoptimism och hålla tider bättre. Och det är där den stora finten kommer in. Mitt dåliga minne. Jag utnyttjar helt enkelt att jag glömmer bort att klockan är framställd 5 minuter…

(Erik Carlsson till vänster, still going strong, nu med käpp - som sig bör för en äldre gentleman.)

Kom att prata om Erik “på taket” Carlsson här för leden… En skön människa och en man med ett i det närmaste otroligt minne! För dom som inte vet på rak arm, så är Erik Carlsson Trollhättegrabben som stod o pumpade bensin på stans centralt placerade mack tills han hamnade i dåligt sällskap och började köra rally. Detta var innan internet och färg-tv:n uppfanns och bilen han blev världsberömd i var en väldans obskyr liten Saab 92 (och senare i Saab 93, Saab 95 och Saab 96. Han sopade fullständigt banan med konkurrensen på den tiden, och dessutom i en helt okänd liten droppformad bil (första vinsten var 1955). Erik var ingen smidig liten racing-påg som t.ex. Kenny Bräck. När Erik hoppade in i sin Saab måste det sett ut som han tog på sig en ryggsäck eller krängde på sig en grodmansdräkt. Erik Carlsson är även efter sin avslutade racing-karriär (1970) intimt förknippad med Saab och har t.o.m. titulerats Mr Saab, och det är det ingen annan som lyckats med… En bättre ambassadör för Saab icke tänkas kan. Jag har själv ett förflutet inom denna biltillverkare och jobbade under 10 år som bilmontör, tecknare, informatör och ibland som frilansande för koncernens personal-tidningar.

Hur som helst så träffade jag Erik Carlsson i egen hög person en gång på en racingbana, när jag var i England. Vi stötte ihop och började pratade lite Saab och dylikt. Vi språkades vid ett par minuter och han gav sig tid att snacka med en osnuten Saab-entusiast trots att han säkert hade roligare saker att göra där. Men det gjorde min dag! Åtskilliga år senare, fick jag plötsligt syn på honom på en fullpackad flygplats. Han är varken kort eller liten som sagt, så han syns på långt håll. Han var på väg åt mitt håll och döm om min oförställda förvåning, när han får syn på mig där jag går och tittar på honom. Han stannade och sa “Hejsan Fredrik, hur är läget?”. Att jag kommer ihåg honom, en levande legend är väl inte så konstigt. Men hur ända in i pepparsteken han lyckas placera mig på mindre än en sekund, flera år senare efter endast ett par minuter kort möte, på en annan kontinent, i ett helt annat sammanhang bland 1000-tals andra människor, det kommer jag aldrig att förstå. Läs mer om Erik och hans bravader på och bredvid tävlingsbanorna här (wikipedia, på engelska).

“Fråg int om det du int begrip.”

(Ja, detta sorteras in under “på svenska” även om det helt klart är norrländska, men nån sån kategori har Ministeriet inte).

Så var det äntligen vårdagjämning - säger man kanske lite allmänt till mans (och kvinns). Men är det nån som egentligen vet vad det är!? Låt oss bena upp det en smula! Till att börja med är Vårdagjämningen är inte en dag, utan en ögonblicklig händelse som inträffar vid en bestämd tidpunkt vid olika klockslag på skilda ställen på jorden, beroende på i vilken tidszon man befinner sig. (Vårdagjämningen inträffar när solskivans centrum passerar gränsen mellan södra och norra himmelshalvan, det vill säga passerar himmelsekvatorn. Punkten på himmelsekvatorn där passagen sker kallas vårdagjämningspunkten). Enkelt va?

Men. Dag och natt är inte exakt lika långa vid vårdagjämningen. Detta förhållande inträder något dygn tidigare. Det beror på ljusets böjning i atmosfären, den så kallade atmosfäriska refraktionen. Refraktionen innebär att solen kan lysa på lite mer än halva jorden på en gång. Det medför att dagen blir längre och natten kortare än den annars skulle ha varit. Refraktionen medför också att dag och natt är lika långa först något dygn efter höstdagjämningen. Dagarna omkring vårdagjämningen går solen upp rakt i öster, och omkring tolv timmar senare går den ner rakt i väster. Om man bortser från områdena närmast jordens poler är dagarna kring vårdagjämningen ungefär lika långa över hela jorden.

Men för enkelhetens skull kan vi väl säga att idag är dagen och natten lika långa. Och på våra breddgrader betyder det att nu kommer nätterna bara att bli kortare och kortare, och snart är det dags att ändra klockan till sommartid. Ett bra vårtecken om något. Nästan lika bra som att storken nu siktats i Skåne (i Ängelholmstrakten hörde jag idag).

De flesta äldre solkalendrar räknade vårdagjämningen som nyåret och fortfarande firas det persiska nyåret, Nouruz, på vårdagjämningsdagen.

Enligt gammal kristen mytologi skapades jorden just på vårdagjämningen - “dagen då mörkret och ljuset är lika stora men att ljuset kommer åter”. Mytologin förtäljer också att Maria blev “bebådad” runt samma period anses då vara ett tecken på att världen nyskapades i och med Jesus. Föreställningen om jordens pånyttfödelse vid vårdagjämningen är dock ingen nyhet det fanns i många religioner som föregick kristendomen i Europa (läs mer här om t.ex. “nouruz”). Att koppla ihop Vårdagjämningen med jungfru Marias bebådelsedag är alltså ett exempel på kristianisering (läs: indoktrinering/propaganda).

Det borde införas en ny myndighet: “Myndigheten för sinnlighetens och erotikens utveckling, bevarande och försvar.”
Mitt första beslut som general för det verket vore att förbjuda alla kläder i mysplysch i det allmänna rummet.

Ministry Lingonkladdkaka

100 gram smör
2,5 dl socker
3 ägg
1 tsk vaniljsocker
2-3 msk kakao
100 gr mörk choklad
2 dl mjöl
1 nypa salt

Vispa smör och socker vitt, tillsätt sedan de övriga ingredienserna, mjölet sist!
Gör små gropar i smeten och klicka i “lingonsylten”.

Ugn: 225 grader
Grädda i ugnen ca 30 minuter i bröad eller sockrad form!

Lökväxterna dyker upp allt tätare nu, snödroppar och krokusar och allt vad dom heter. Men dom kan dyka upp i snödrivor, då finns det säkrare och mer tillförlitliga vårtecken! I veckan som gått har jag varit ute och sett en hel del av dom. Årets första spindelnät, årets första Nässelfjäril, Myggsvärmar och + 30,4 (!!!) grader i växthuset. Och ger man sig ut på fältena hör man bokstavligen 100-tals småfåglar. Massor av fågelsång och kvitter. Hörde till och med Drillande (lärka?! nääää…. inte redan väl…). Men 1000-tals och åter 1000-tals änder, gäss och andra fågelsträck har passerat. Såg till och med en hel flock med tofsvipor! Det har jag aldrig sett förut, att dom reser flockvis på det sättet. Художник

Så fick vi då en extra dag oss tilldelad, om inte av ödet så av namnlängdskommisionen (som är dom som styr såna häringa ting).

Anledningen till att skottdagen ligger i slutet av februari snarare än vid slutet av året kan spåras tillbaka till det gamla Romerska Imperiet (som oavsett om vi tänker på det eller ej, är det som ligger till grund för en vådligt stor del av vår nuvarandre kultur… Nååååvl. Det är som sagt den gamla romerska kalendern, som användes av romarna innan Julius Caesar introducerade den julianska kalendern år 46 f.Kr., och som började med månaden mars. Skottdagen placerades alltså i anslutning till romarnas nyår.

Den romerska kalendern var också starkt påverkad av äldre månkalendrar och man benämnde exempelvis dagar efter månens faser: kalendae – nymåne (alltså upphovet till ordet kalender), nonae – första kvarteret och idus – fullmåne. Den första dagen i månaden benämndes “kalendae” (trots att detta inte stämde med månens verkliga fas) och exempelvis den 24 februari var ante diem sextum Kalendas Martias – sjätte dagen före kalendae i mars. (Romarna använde inklusiv räkning, det vill säga den dag som vi skulle kalla den femte dagen före första mars kallade romarna för den sjätte, eftersom startdatumet räknades med.) När man sedan i den julianska kalendern införde skottdagar, lade man till en “andra sjätte dag före kalendae”, den så kallade bisextilis. Än i dag heter skottår på franska année bissextile.

Varför man gjorde på detta sätt, och inte lade den precis före den 1 mars, är något oklart. En anledning kan vara att man var påverkad av tidigare grekiska månkalendrar där man hade 12 månader med lika lång längd – 30 dagar – och sedan lade man till 5 dagar i slutet på året som inte tillhörde någon månad, de så kallade Epagomenai (grekiska “de tillagda”), för att komma upp i 365 dagar totalt. Skottdagen kom då att bli en ny 6:e dag före de tidigare fem extradagarna.

Inom EU beslutade man i slutet av 1990-talet att ändra den tidigare placeringen av skottdagen och i stället låta den 29 februari vara officiell skottdag med början år 2000. Även den romersk-katolska kyrkan räknar numera den 29 februari som skottdag.

Inom europeisk äldre tradition påstås det ha varit tillåtet för kvinnor att fria till ungkarlar under hela skottåret. Det är en tradition som sägs gå att härleda till en legend från 400-talet från Irland om Patrick och Brigid av Kildare. Det har dock påvisats att det inte går att belägga sedvänjan längre tillbaka än till 1800-talet. Det fanns från medeltiden ända fram till 1800-talet en oskriven lag på de Brittiska öarna som sade att den man som avvisade en friare under ett skottår var tvungen att ge henne en kyss samt ett silkeslinne eller ett par handskar. Enligt gammal tradition får giftassugna kvinnor bara fria på skottdagen. Och då har damerna trumf på hand. Den man som tackar nej bör dra sig ur med hjälp av en dyrbar gåva.

Legenden om att kvinnor friar
Legenden (och tidningen Metro*) berättar att det var Irlands skyddshelgon S:t Patrick som blev en tidig jämställdhetsapostel (!) (se ovan) när han bestämde att kvinnor kunde få fria en dag vart fjärde år. Seden bjöd att kvinnans propå skulle tas på största allvar. Sen kan man ju alltid fråga sig om kvinnan var friare för det (i överförd bemärkelse alltså).

*) Därmed inte sagt att Metro är en legend-driven blaska, även om man ibland kan misstänka det…

I februari 1988 utropade sig staden Anthony i Texas, USA till “Världens skottårshuvudstad”, och en internationell födelsedagsklubb för skottdagsbarn bildades där.

“Livet är inte bara jävelskap, det är helvete också.”

художник на икониИкони на светци

“Att gå vilse är en del av resan.”