Ministry Blog

Summer-time is reading-time, and every summer I try to reread a few of the best books. Have just read “The Girl, the Gold watch and everything” (by John D. MacDonald), “Glory Road” and “Citizen of the Galaxy” (both by Robert A. Heinlein).

Regarding John D. the late Ian Fleming once said “I automatically buy every John D. MacDonald as it comes out” (that is indeed a good tip). And regarding Robert A. - if you ever wondered about the epithet “Master writer”, read some of his work and you will be enlightened.

Ja, ja, ja… det är ack så politiskt korrekt i dessa dagar att vädra sitt republikanska tyckande i den offentliga debatten. Visst, ok, alla ska få säga vad dom vill i en demokrati… Som Voltaire lär ha sagt: Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem. Man ska trots allt ha klart för sig att det är Sveriges Statsskick man talar om när man vädrar republikanska åsikter, men ändå ger man sig på personerna (eller “ämbetet” när man ska vara lite fin i kanten). Trots allt har vi kanske det bästa av två världar här… En ceremoniell och pampig statschef och ändå en demokrati med folkvalda (nåväl…). Det är dessutom frivilligt att vara Kung - kungen kan när han vill abdikera. Så vad gnälls det om, egentligen??

Republikaner nöjer sig inte med demokrati utan ger sig inte förrän de får den amerikanska modellen med President-cirkus vart 4:e år - och påstår på allvar att detta vore mer demokratiskt. Det beror ju på vad man menar med demokrati. Är det någon som vid sina sinnes fulla bruk tror att demokrati ens har/hade något med George Bush att göra? Demokratin skulle kunna hoppa upp och bita Bush i hans tex-ass, han skulle ändå inte känna igen den. Dessutom är republikanerna oroade för att såna som Prins Daniel kan få “för stort inflytande” och ta in kompisar i olika sammanhang… Hrm-hrm. Vart i glödheta var sådana farhågor när statsminister Göran Perssons kvinna blev chef för det statliga spritmonopolet!? Eller när det avslöjades att hela verket var så till den milda grad genomruttet av korruption att en blind och enbent borde märkt det med händerna bakbundna. Nå, blev chiefen anklagad? Nä, nä - lilla Anitra säger bara “det var det jävligaste, det hade jag ingen aaaaaaning om” - och alla trodde på det! Det är patetiskt - vilken fin svensk demokratisk modell vi har där va?

Och dessutom skulle det bli bättre med ett presidentskap inflikar träskallar som Jan Gulliou, får då skulle det inte bli så mycket mutor och inkompetenta politiker i statliga verk (oh nejdå). Ett presidentval skulle vinnas av den med mest stålar. Om vi för ett ögonblick kastar ett getöga på “föregångslandet”, världens bästa demokrati (USA) kallas det absolut inte mutor att bidra med pengar till presidentvalskampanjen… Och ingen blir förvånad när sedan presidenten har en massa att “betala tillbaka”. Vadå chef för statliga verk? Och vadå företagschefer som säljer en fruktansvärd massa krigsmaterial till en president som plötsligt ger sig ut på krigsstigen. Det är ju för hundan så man kunde bli vänstervriden. (Ajdå, nu svor jag i kyrkan också). Men, säger den svenske republikanen, nåt sånt skulle ju aldrig hända i Sverige - Världens bästa demokrati.  Vad gör isåfall våra soldater långt borta i Afganistan kan man ju undra.

Och jo, man kan höra republikaner pipa om “ärftliga ämbeten”. Visst, visst. Det finns väl en poäng i det. Men varför är det då ingen som gnäller om det när folk heter t.ex. Wallenberg i efternamn eller om det handlar om jordbrukare? Alla vi som bor utanför stadsmurarna vet ju att varenda bonne har ärvt sin titel och sina ägor. Men då har ju gudskelov stadskassan fått sitt genom arvsskatten - och gud nåde den som stöter sig med Wallenbergarna. Nä, nu pratar vi om nåt annat…

Åkte genom ett regnigt land från Skåne till Uppsala, som på en pilgrimsled. Norrut genom södern - genom Bjärnum möbelcity, förbi Porrarp (!) och vidare via Vittsjös knappt skånska arkitektur. De djupa smålandsskogarnas gränsland – i ett nästan väglöst Snapphaneland. I trollskogar 12 km från Markaryd med timmertransporter balanserandes på smala, djupt skogsinbäddade vägar korsandes länsgränsen till Kronoberg. Det verkade som om regnet mer förföljde mig än följde mig norröver, men bilen blir avsköljd i alla fall…

På Rasta i Ödeshög kunde jag bara konstatera skitiga toaletter och dyr bensin, och ville man tanka i kassa fick man betala i förväg eller lämna körkortet i pant. En skylt förkunnade ”Hemlagat” – men hur kan det vara hemlagat på en restaurang, ett väghak? Lagar kocken till maten hemma hos sig för att sedan ta med sig det till vägkrogen!? Med sådana tankar passerades Gränna och jag noterade att Preem där möjligen borde flytta fram skylten med bensinpriserna från platsen efter utfarten till en plats före infarten – i ärlighetens och kundnyttans namn.

Därefter vidtog mil efter mil av den konformistiska E4:an, där de största skillnaderna ligger i viadukternas utförande och bitvis med en vägytestandard som man kan förvänta sig i en rysk satellitstat. Mer och mer öppnar sig landskapet och den omgivande och förbirusande verkligheten ljusnar bit för bit, trots det ihållande regnet. När man kommer så långt som till Stockholm väntar ett tröskande i ett makalöst trafikkaos. I huvudstaden råder nedsatt hastighetsbegränsning till 30 km/h - på motorväg (!). En av landets huvudleder förvandlas till en osande, stillastående, igenkorkad innerled - vilket bara kan beskrivas som korkat, huvudlöst och saknandes motstycke. Beror bristen på en ringväg eller förbifart runt staden på politiker utan körkort eller bara på det faktum att de aldrig kör bil själva (på grund av indraget körkort?). Eller beror det på en utbredd och handlingsförlamande inkompetens?

När man väl kommer ut ur huvudstaden öppnar vägen upp sig igen, och då man passerade Arlanda – Uppsalas flygplats – är trafikkaoset liksom regnvädret ett minne blott, som minnet av en fjärran regnstorm på en solstekt strand… Väl framme i Uppsala förundras man över denna nordliga utposts civilisationsnivå, den akademiska högborgen och detta traditionstyngda kulturnav - en nordlig oas strax utanför maktelitens skränande centrum.

Det var som fan… tydligen finns det hopp. Sydsvenskans huvudledare 17/5 var en positiv överraskning…

Vilks med sin nye bäste vän.

Jaha…. Efter senaste utvecklingen av alla hot mot Vilks är det kanske äntligen det dags att ta virrhjärnorna på allvar och ge Lars det skydd som TYDLIGEN är berättigat och motiverat. Vem är det som inte förstår detta? Polisen? Säpo? Länsstyrelsen!? Någon annan?? Kanske måste svenska politiker i all anspråkslöshet ta bladet från mun? Hade Salman Rushdie varit svensk hade han förmodligen varit död, och fått skylla sig själv!

De duktiga idioter till “kritiker” som kallt cyniskt anser att Vilks har sig själv att skylla kan ju gå o kamma sig nånstans. Lars Lindström i Expressen påstår till exempel att Vilks provocerade fram attacken - kanske är duktige Lasse och andra som delar hans åsikter nöjda om fanatikerna dödar Vilks? (Han får ju skylla sig själv). Men kanske inte utan att ha steppat i ett eget sång och dansnummer från den första tecknade ICE AGE filmen, där dronterna i kör hotfyllt sjunger “Skyll dig själv, skyll dig själv…”.

Problemet är förstås bara att fanatikerna knappast stannar där. Ett mord är bara en “bra början” för sådana som vill ha ihjäl bögar, skrika Allah i falsett, ha burka på kärringen och införa sharia-lagar - och framförallt injaga fruktan i alla “de andra”.

Idiotin firar stora segrar i mellanmjölkens land. Fy fan…

Ett litet TV-bråk har seglat upp när en viss Bodström ondgjorde sig över TV4:s reklam-policy. Han tyckte det var störande att det inte gick att se en film utan reklamavbrott, nyhetsavbrott osv. Men TV-chiefen Jan Scherman förstod inte alls problemet. Det är just det som är problemet… Bodström hävdade att reklamen inte borde ske i samma omfattning på TV4 och inte heller bryta filmer. Man kan bara hålla med. Scherman försvarade sig med att enligt undersökningar satt 90% kvar (och Janne förmodade att dom såg reklamen). Yeah right… Undras om Janne tror att dessa 90 procent sitter och säger “ooooh” och “aaah” och hänfört antecknar alla reklamprodukter för att dagen efter störta ut i butik i shoppingyra? Om man jämför med dagens TV4 med då den startade har den kanalen gått från fräscht alternativ till glammigt slem. Själv slutade jag att titta på TV4 och deras låtsasnyheter för läääänge sen. Punkt slut.

Reklamkrängaren (och chef på TV4) Janne Scherman.

Last days biggest news is of course the big ash-cloud over Scandinavia and Europe. All flights are cancelled… This is outrageous, we here on the radio and on the TV news. This is a field day for all conspiracy nuts! Sure, sure, a volcanic ash-cloud… Here in Sweden we have a crisp clear blue sky (extra blue due to the absence of all the usual white lines after planes). No signs of any volcanic ash clouds… So where is it? Perhaps there is none! Perhaps it’s all due to aliens and UFO´s. Perhaps the world governments have made a deal to ground all air traffic so the aliens can use the air for their own pleasure? Perhaps they have a big operation going? Or is it simply an earthly terrorist thing? Perhaps the terrorists have put a new plan into action…? As I said, a field day for conspiracy buffs…

Remember: “Just because your paranoid, doesn’t mean that no one is not telling you whole the truth.”

Lyssnade häromdan på “Schulman i P1″ med Jan Guillou som gäst och bland annat mode och lik som samtalspunkter. Ju mer jag lyssnade desto mer beklämd blev jag. Jag satt och skruvade på mig då Alex, med sin mamma som bisittare fick bitvis pinsamt tyst medhåll. Det kändes faktiskt pinsamt att lyssna på. Ständigt återkom junior Schulman dessutom till att hans morfar hette Sven Stolpe. (Herr Stolpe vänder sig förmodligen i sin grav angående dylika radioprogram…). I sammanhanget kändes det underligt att inte pappa Allan kom på tapeten en enda gång. Förutsätter redaktionen på P1 att lyssnarna är en samling urblåst nollor som helt oförbehållsamt begapar detta småputtriga hemma-hos program som ideligen och oavbrutet kryddas av s.k. name-dropping och pubertala påhopp?? Som när Alex helt ohämmat i en påannonsering av ett skånskt regionråd hasplar ur sig att “den skånska dialekten låter som när folk kräks”. Vart sjutton kommer såna saker ifrån? Stureplan? Brukar folk säga till Alex Schulman att han har har ett perfekt radioutseende, att alla manliga Stockholmare låter som homosexuella eller “för h-te skaffa dig en tandställning” (och är det kanske därför som han försöker göra sig lustig på andras bekostnad?).

Oavsett sympati för Sven Stolpe kan man bara konstatera att hela programmet pendlade mellan infantil-journalistik och en blandning av idioti och rent fjanteri. Att höra rödskägget Jan Guillou i detta sammanhang var lika infantilt det. Där sitter storspionen och jamsar med och låter sig nöjt presenteras i samband med (än en gång) Sven Stolpe. Det var förresten Stolpe som kallade lille Janne för “rödskägg”. Man frågar sig ju om karln var synsk. Eller hade Sven Stolpe bara en osviklig människokännedom och journalistisk fingertoppskänsla - något som Gulliou och Alex Schulman för övrigt verkar leva i lika lycklig som fullständig avsaknad av. Det värsta, eller rättare sagt, det mest pinsamma av allt är att jag blir besviken på Schulman junior… Det är kanske bara skräpkulturens utbredning och Alex Schulman är bara ytterligare ett exempel i raden på detta, till och med när han försöker göra nåt seriöst (?). Men vad sjutton väntade jag mig av en f.d. skribent (eller provokatör som han kallar sig själv) från Se & Hör?

Ja, så stod det på en liten lapp som lagts i Ministeriets brevlåda häromdan. Det fanns också ett par lustiga felskrivningar och allmänt medioker svenska. Vi citerar ordagrant:
————————————————————
Viktigt meddelande

Hej!
Jag delar ut post till drygt 600 hundra (ja, där var det nog fel) hushåll, många av dessa är villaägare som inte skottar framför sin postlåda, därmed får jag gå av bil/cykel eller mopeden vilket gör att jag blir väldigt sen med posten och dessutom ont i stora delar av kroppen, jag blir glad om ni skottar framför postlådan så jag kan lägga i posten obehindrat.
Med vänliga hälsningar, din brevbärare.
————————————————————-

Vad säger man om nåt sånt här? För det första hade det ju varit professionellt att skriva korrekt och utan fel. Vet dom verkligen inte skillnad på en postlåda och en brevlåda? (Jag har en brevlåda här hemma, men jag lägger min post på Posten postlåda för vidare befordring…) Nåväl. För det andra hade det varit skönt om ett sånt här gnäll-meddelande aldrig ens hade dykt upp. Vad tusan har hänt med postens devis, “genom is och dimma”? Att alltid dela ut posten oavsett väder? Nu fick vi en bister vinter och postverket börjar gnälla direkt om hur man inte skottar framför sin brevlåda… För tusan hakar Posten, Cowboy Up!

Förr var det elitidrottare som jobbade på posten för att då fick dom tillfälle att ge sig ut och cykla och springa i trappor och allting för att hålla fysiken igång och konditionen uppe. Nu gnälls det för att dom får hoppa ur bilen… Jösses alltså. Som min morfar brukade säga: “Det är ynkligt att höra löss hosta”…Vill kanske Posten höra hur vi andra upplevt vintern? Ministeriet har c:a 250 meter privat framfartsväg, vilket betyder att vägverket istället för att snöröja vägen fyller infarten till vägen med en rejäl driva varje gång dom kör förbi. Det vill säga om dom kör förbi… Det är nämligen inte alltid som vägen röjs ens. Ringer man vägverket för att påpeka detta, så får man veta att jodå, visst har dom varit där. Det spelar ingen roll om man med en dåres envishet påpekar att man väntat på dom hela dagen och VET att dom inte varit där - eftersom man fortfarande vid middagstid INTE kan komma ut till den större vägen som leder in till samhället. Man undrar ju om Posten skickat meddelande till vägverket också om detta missförhållande… Så fort det blåser vill nämligen stora mängder snö förflytta sig från omkringliggande fält till framfartsvägen. På en timme kan hela vägen bli fullständigt ofarbar med bil och till och med mycket besvärlig att gå på. Det är med andra ord omöjligt att skaffa hem förnödenheter, eller få fram en ambulans eller brandbil. Att då skotta framför brevlådan (som för övrigt redan begravts av vägverkets dagliga sporadiska förbifarande) har inte riktigt Prioritet 1. Efter c:a två timmars arbete med en 5 tons traktor med snöblad och frontlastare kan vägen vara farbar med bil under en hel timme. Då gäller det att snabba sig iväg till affären, så man hinner tillbaka utan att köra fast. Att skotta framför postlådan är fortfarande inte direkt det viktigaste… Väl tillbaka hemma efter affären är man kanske inte superpigg på att kliva en halv kilometer genom rykande snöstorm i knähöga och snabbt växande snödrivor med en skyffel på axeln för att skotta framför brevlådan. Istället försöker man planera nästa röjning av framfarten för att tajma bilåkning till skola, dagis och arbetsplatser. När man kommer hem, vet man att man ändå får pulsa genom tjutande snörök för att hämta traktorn och skrapa och gräva ut ett spår genom de 250 metrarna av snödrivor så att man kan köra in bilen i garaget. Man passar på att hämta in den genomsura posten eftersom postis lite demonstrativt klämt fast den under locket som därmed står halvöppet så att brevlådan täpps igen av snö. Tack för den passningen Postverket! Samtidigt passar posten på att plocka ner allt fler postlådor. Häromdan försökte jag köpa frimärken på ett av de få postkontoren som finns kvar att besöka - men det visade sig att dom hade inte öppet mitt på dan. Mellan 10 och 15 var det stängt! Hyfsad lunchpaus… Jag ska inte dra upp exemplet med det där paketet som Posten slarvade bort under en månads tid härförleden… Summan av kardemumman är väl dock att Posten borde sluta att gnälla och istället se till att serva sina kunder.

För H-e…

Snart drar den Olympiska cirkusen in i Vancouver. Kanske får nu resten av världen lära sig om “Bubble Tea” och “Sunch” (ett i övriga världen tämligen okänt begrepp). Sunch är en sammandragning av sunday lunch (ungefär som “brunch” = breakfast-lunch) och används friskt av restaurangerna i Vancouver. En skylt i förnstret med Sunch och priset säger allt, för dom invigda. Som förstagångsbesökare för några år sedan fattade jag ingenting, men när jag hörde förklaringen var det självklart. Så smart! Att ingen hittat på det tidigare! Det finns inte ens beskrivet på Wikipedia, så okänt är det alltså, och så insatta är ni alla som nu läser detta och kan briljera med era nya världsvana kunskaper.

Vancouver kan i övrigt förmodligen utnämnas till en av dom trevligare städerna i världen. Det tycks som om man ofta bortser ifrån Kanada. Det kanske ligger i skuggan av USA, NHL och allt annat “over there”. Ibland tycker jag dock att Kanada är som USA var tänkt att bli, eller borde vara. Men utan amerikanska politiker och misären. I Vancouver har dock vanligt folk redan fått lida för den olympiska hysterin. Hyrorna har höjts och folk blir vräkta eftersom giriga fastighetsägare ser en chans att hyra ut till olympiad-cirkusen och tjäna stora pengar under en kort tid. Vancouver kan beskrivas ungefär som en Medelhavsstad men med Alperna runt hörnet och med Schweizist ordning och gemyt. Staden är inte överdrivet nybyggd men ståtar ändå med överdådiga skyskrapor i “Downtown”, välskötta byggnader i övrigt och sitt “Skytrain” (en supermodern tågbana vars räls befinner sig högt uppe i luften, nästan som på styltor, vilket bjuder på en oöverträffad utsikt över stan). Det känns mer som att flyga än att åka tåg, och går så otroligt snabbt att man lätt glömmer nästan bort att hålla koll på stationerna. Överallt i staden kan man se de enorma alpina bergen resa sig som en teaterkuliss utanför stan och även mitt i sommaren då det är 30 grader varmt kan man sitta på en uterestaurang och svalka sig med en av stans många fantastiska lokala ölsorter och titta upp mot snötäckta toppar. Det är en smula surrealistiskt, men enormt vackert. Att staden dessutom ligger nära vattnet (Stilla Havet) gör inte omgivningarna mindre pittoreska. Det finns en beach-kultur i Vancouver! I staden finns dessutom en av världens största kinesiskt population utanför Kina och restauranger från världens alla hörn ligger vägg i vägg med lokala småkrogar och caféer. Speciellt på “the Drive” (Commercial Drive) en gata som sträcker sig en bra bit genom nordöstra delen av staden och som även refereras till som “Hippie Heaven” eftersom den innehåller allt från italienska restauranger till bostadsrättshus och otaliga små “Coop” där man kan hitta allt i organiskt odlad väg, björkläsk och mjölk på flaska. För att inte nämna allt genuint hantverk och allehanda skumma små butiker. Jag hoppas verkligen att Vancouver kommer helskinnade ur olympiad äventyret och bevara sin charm när världsmästerskapet i ytlighet dragit vidare till nästa ort.

Vancouver sett från norr genom soldiset (bakom kameran sträcker “North-Hollywood” ut sig där filmstjärnorna har sina hus och strax därefter börjar bergen torna upp sig till över 2000 meters höjd…). Smeknamnet North Hollywood har förresten stan fått eftersom det i Nordamerika bara spelas in mer film i Los Angeles och New York än i Vancouver…

Här är förresten en liten dokumentationsvideo från när Ministern var i Vancouver och (eftersom tidvattnet jobbade emot oss) i blygsamt format framförde Hoppkonst - juni 2007.