Archive for the 'Reflections' Category

Tur i oturen, eller insikt i katastrofen

Tuesday, August 1st, 2017

Man brukar säga att “Nöden är uppfinningarnas moder”, snarare är det så att nöden är insikternas moder, kanske t.o.m. är det så att “Katastrofen är insikternas moder”. Jag har en god vän vars valspråk är “Allting är en fördel”. Det är inte lätt att se för andra alltid kanske, men han vidhåller detta med en dåres envishet.

Häromdagen började min skramlande åkgräsklipparen uppföra sig som åkgräsklippare inte bör uppföra sig… Den började hacka konstigt och ryka illa, tjuta och sen fungera igen. Under fortsatt osaligt skramlande. Första tanken hos mig var på den allom sammanbrytande drivremmen som går från undersidan av motorn längst fram till ovansidan av växellådan som sitter längst bak. En föga imponerande konstruktionslösning som lämnar en hel del i övrigt att önska. Som t.ex. lite fler styrrullar för den högst osannolikt fladdrande drivremmen som är gott 3 meter lång i sin hela längd… Jag vill här passa på att påpeka att alla som funderar på att skaffa sig en Stiga, bör tänka sig för en gång till. Efter lite undersökning av och remspray på den hårt slitna remmen var det bara att konstatera att den höll men att drivningen ändå inte funkade som den skulle. Till slut orkade åkgräsklipparen inte gå med mig på utan jag fick skjuta på och det är liksom inte alls idén med en åkgräsklippare (med betoning på “åk”). Ny rem införskaffades 10 minuter innan semesterstängning på gräsklipparfirman. Sen tillbaka hem och greja. Och ganska omgående står det klart för mig att remskivan ovanpå växellådan har en betänkligt svampig karaktär… Känslan är att något stadgande (ett lager t.ex) slitits ner i sina beståndsdelar och inte längre håller remskivan i ett fixerat läge. Hur detta i sin tur påverkat interiören i sagda växellåda kan man bara drömma om. Det är inga rosenröda drömmar, det är då en sak som är säker.

Till saken hör att gräsmattan är av avsevärd omfattning, cirka 5000 kvadratmeter, plus minus några hundra kvadrat. Den består i själva verkat av ett 10-tal olika sammanhängande gräsmattor, fördelade runt om i trädgården som är belägen på en avstyckad gård, därav den rejält tilltagna klippta gräsyta. Och den är i starkt behov av klippning. Därav mitt försök att börja klippa…

Jag har ofta på senare tid (år) känt att den fysiska formen inte är vad den har varit. Speciellt inte jämfört med den tiden då jag tränade karate 2-3 ggr i veckan och cyklade en mil om dan fram och tillbaka till arbetet. I bektanskapskretsen finns det dessutom ett antal individer som i tvivelaktigt syfte ägnar sig åt rejält överdrivna motionsrundor. Det är Maraton och Triatlon, 10-20 mils cykelrundor med landslaget och härförleden stod en kvinnlig bekant och hennes lyckans ost till make på prispallen när de vann brons eller silver i Engelska Ironman. Googla det. En Ironman får ett Triatlon att se ut som en uppvärmning. Dessutom finns det andra som har den goda (?) smaken att sysselsätta sig med Ultramaraton, eller nåt sånt. Då springer man i ett par dagar (!) och springer, sover i ett dike några timmar och fortsätter springa. Ett maraton som “bara” är på 4 mil är sånt de springer några kvällar i veckan. Ett maraton varje kväll alltså. Som grädde på moset kan nämnas mannen som gör allt det där, plus springer hem från sin Portugalsemester – vadå ta planet, eller tåg, lifta, köra bil, nä, inte ens cykla. Han sprang hem… Googla hur långt det är så förstår ni. Sagda man rodde dessutom över Atlanten. Nä, det är sant, det är inget skämt… Så där sitter man själv på sin åkgräsklippare och undrar när fasen har de tid? Eller ork, men det är en annan femma. Jag vill också orka hålla på sådär. Springa och bli snygg och slank. Stark, pigg och vältränad. Men som sagt, när f-n ska jag hinna med sånt? Springa en timme eller två, eller cykla 5-6 timmar om dan.

Sådär låg jag på knä och kände på den svajiga remskivan och betänkte vännens valspråk “Allt är en fördel” och alla dessa extremidrottare, som dessutom flera av dem är både äldre än mig och somliga oförskämt mycket äldre än jag. Och har kondition som jag knappt nånsin haft i hela mitt liv… Tanken på hur jag skulle lösa åkgräsklipparkatastrofen innan gräsmattan måste röjas med lie eller slåtter kändes inte kul i sammanhanget.

Men plötsligt mitt i nöden kom inspirationen till mig som en vän i en svår stund. Jag tankade genast upp den motordrivna handjagaren och drog igång min gamle trotjänare Klippo. Gräsmatta för gräsmatta betades av i ett jämnt och svettigt tempo. De stora ytorna delade jag upp i mindre sektioner och klippte dessa för sig och plötsligt kändes den enorma ytan inte så oöverskådliga längre. Första timmen gick och jag konstaterade nöjt att jag nu börjat ta rygg på alla i bekantskapskretsen som joggar, springer, tävlingssimmar, cyklar (och Atlant-ror). Men samtidigt får jag mina gräsmattor ansade och klippta. Med illa dold förtjusning ser jag direkt ett resultat av mina ansträngningar. Det är svårt när man joggar. Då har man möjligen bara sina kartbilder från nån app att beglo (eller lägga upp på sina hemsida, eller – hemska tanke – Facebook). Istället breder skinande gröna jämnlånga gräsytor ut sig runt omkring mig, bakom mig och vid sidan av mig. Så jäkla besvärligt är det inte. Och när det blir för jäkligt, kan jag stanna upp en stund i skuggan och ta lite kallt vatten, spela Facebook eller skicka några mess och vila lite och klappa en katt innan snurran dras igång igen. Jag behöver inte ens lämna gården och ge mig ut i tight och joggingskor längs med färdvägarna. Istället använder jag arbetsskor med stålhätta (har man haft en kompis som klippt av sig stortånageln en gång, så aktar man ta mig fan sen, det är de en sak som är säkert). Och jag slipper moderiktiga och klatschigt färgade tights. Tvärtom faktiskt, jag bor så avskilt att Nude Gardening är bara en fråga om temperatur. Min väns valspråk “Allting är en fördel” är kanske inte så jäkla fel ändå… Nu undrar jag bara hur många mil gräsmatta jag klippt.

The universe comprehends

Wednesday, July 5th, 2017

Carl Sagan said that humans are the mechanism by which the universe comprehends it’s own existence. It must be wailing in despair right now. (Trump as President)

When was the applaud invented?

Monday, July 3rd, 2017

Have you ever thought about when the applaud was invented? I sure have. And looking into it made me flabbergasted. Did you know that no one knows for sure about when the invention of the applaud was made?

appalud

So what is an applaud? Well everybody knows that. But if you’d put it into measurables; An applause has three fundamental characteristics:
Strength: Intensity of the applause
Pace: Clap repetition speed
Length: Time the applause persists

According to these characteristics, the applause can be classified into the following categories: Booing, Absence of applause, Weak, Collective, Intense, and Ovation.

The age of the custom of applauding is as I said uncertain, but it is widespread among human cultures. The variety of its forms is limited only by the capacity for devising means of making a noise (e.g., stomping of feet or rapping of fists or hands on a table). Within each culture, however, it is usually subject to conventions.

The ancient Romans had a set rituals at public performances to express degrees of approval: snapping the finger and thumb, clapping with the flat or hollow palm, and waving the flap of the toga. Emperor Aurelian substituted the waving of napkins (orarium) that he had distributed to the Roman people for the toga flapping. In Roman theater, at the close of the play, the chief actor called out “Valete et plaudite!”, and the audience, guided by an unofficial choregus, chanted their approval antiphonally. This was often organized and paid for.

Similarly, a claque (French for “clapping”) was an organized body of professional applauders in French theatres and opera houses who were paid by the performer(s) to create the illusion of an increased level of approval by the audience.

In Christianity, customs of the theater were adopted by the churches. Eusebius says that Paul of Samosata encouraged the congregation to indicate approval of his preaching by waving linen cloths (??), and in the 4th and 5th centuries applause of the rhetoric of popular preachers had become an established custom. Applause in church eventually fell out of fashion, however, and partly by the influence of the quasi-religious atmosphere of the performances of Richard Wagner’s operas at the Bayreuth Festspielhaus, the reverential spirit that inspired this soon extended back to the theater and the concert hall.

Facebook for President!

Saturday, July 1st, 2017

Skulle inte förvåna mig om Zuckerberg ska kandidera till presidentposten 2020 eller 2024, beroende på hur det går för Trumpen.
En självklar kandidat…?
Javisst – ung, framåt, snäll och trevlig (host), rik som ett troll (och förmodligen i fickan på CIA och en massa andra ännu rikare än honom). Dessutom har han ju världens största sociala nätverk att gratis sprida sitt budskap via. Facebook for President! (eh, ursäkta, jag menar Zuckerberg for President!)

Remember where you heard it first…

Turk i burk

Monday, June 26th, 2017

Läste att Turkiet nu stryker läran om evolutionen ur sin läroplan… Därmed är landet lika stängt som en konservburk. De har redan stängt av Internet och installerat filter så att man inte ska nå misshagliga sidor som Facebook, Wikipedia eller nåt annat. Snapchat och Twitter också, antagligen. Fast det sistnämnda frälser dem iofs från idiotiska tweets från Donald Duck, Trump menar jag.

Men deras vetenskapsmän i framtiden kommer att bli jävligt förvånade om de kommer utanför Turkiet nån gång och får se vad resten av världen sysslat med de senaste 200 åren… “Åh fan, det var det jävligaste, det hade jag ingen aning om!”

 

Happy Independence Day!

Wednesday, May 24th, 2017

I just had a discussion if you’d say “Glad Självständighetsdag” or “Trevlig Självständighetsdag” in Swedish for “Happy Independence Day”. I said, yes. In principle… I guess you’d rather say “Trevlig självständighetesdag”, but both sounds weird in Swedish. Perhaps since we don’t have or celebrate an Independence Day. Sweden don’t have any. So I guess we are still suppressed, or something… ????

No, but seriously, we’ve never been invaded since the wars with Denmark and Norway ended (in 1600-something), and I think the usual Swedish way of pretending that nothing happened by not acknowledge it, is very much at play when it comes to those wars… (War, what war? We never lost anything, and we certainly wasn’t invaded. That land was Danish and/or Norwegian then. So it wasn’t Sweden so we cannot have been invaded…).

And when it came to WW2, well, let’s not mention the war… The sweetest way to describe Sweden towards Nazi-Germany is to say we bent over backwards to please Hitler and his pals. They we’re A-OK. Hell, Goering even had a summer-cottage in Sweden and was married to a nice Swedish-girl named Karin (or Carin). And everyone was Nazi in Sweden! Until the tide turned… and then we became very Anglo-friendly all of a sudden, and those damn Krauts could go fuck themselves. And no one was nazi anymore. Until recent years when the old nazis started a new party in Sweden calling it “The Sweden Democrats” – but let’s not mention that to the voters. They might be upset. Let’s just brush it in under the carpet, as we say here in Sweden. Donät mention it. Pretend it was never so.

And by the way, Sweden was never occupied during WW2. Nope. We were neutral! And handed over shitloads of iron-ore to the Nazis – as much as they could use. Just to be extra neutral. And we let their soldiers go home on leave through Sweden in special trains. That’s how super-neutral we were in those days.

goering carinhall

Goering and Karin in their nice little Swedish summer-cottage.

Interesting changes to “the normal”

Saturday, May 20th, 2017

The 1901 Dorland’s Medical Dictionary defined heterosexuality as an “abnormal or perverted appetite toward the opposite sex.” More than two decades later, in 1923, Merriam Webster’s dictionary similarly defined it as “morbid sexual passion for one of the opposite sex.” But in 1934 something had changed about that… all of a sudden it changed, to be “normal”.

En cynisk inställning har många gånger räddat mig från besvikelser

Friday, April 28th, 2017

I vintras diskuterade jag och några vänner det här med personlig livssyn, och i synnerhet människosyn.
Såhär års i livet har man ju nått fram till en slag instinkt (insikt). Man kan känna på sig ganska snabbt folks typ av personlighet. Det är sällan man går på minor, men man gör det såklart ändå ibland.
Ofta kan jag i efterhand se att jag egentligen förstÃ¥tt rätt frÃ¥n början, men kanske ägnat mig Ã¥t en del önsketänkande om att personen i frÃ¥ga egentligen skulle vara trevligare än vad jag hoppades pÃ¥. Eller att personen i frÃ¥ga skulle ändra sig till det bättre. Eller att vänskapen/förhÃ¥llandet skulle utvecklas och visa sig bli bättre än man trodde. När sÃ¥ inte blir fallet, sÃ¥ är det ju till syvende och sist inte mitt fel att en person väljer att vara, eller är, som den är…
Man är inte sina egenskaper, man är den person man är genom sina handlingar att välja att göra de saker man gör. Och folk som gÃ¥ng efter gÃ¥ng ursäktar sig efter att de gjort taskiga saker, är kanske inte bättre än sÃ¥ och risken är att de inte blir bättre – och dÃ¥ fÃ¥r man välja bort dem.

De som aldrig ber om ursäkt ska man ta ännu större omvägar runt.

Ibland…

Friday, March 17th, 2017
“Ibland känner jag mig inte hemma nÃ¥nstans. Mer än där hemma.

All organisms…

Thursday, March 16th, 2017

“All organisms evolve and develop along patterns only recognized in retrospect.”

In other words, we live our life in forward, and understands it backwards…