Ministry Blog

“A good idea. Is still a good idea.”

“I should stop giving advice; people never take it. One of the things I’ve learned is that humans hardly ever learn from experience of others. Most that learn anything, and it’s not often it seems, learn on their own, the hard way.”

“A young person see the world as a a still picture. An old person has had his nose rubbed in the fact so many times that he or she knows it’s changing, and changing again. He or she knows it’s a moving picture.”

Your message has been displayed to the user.
There is no guarantee that the message was read or understood.

Kungen är på tapeten. Den s.k. pressen kan man väl ändå säga bedriver en kampanj, som utomlands beskrivs som att “den” kräver kungens avgång(!). Och det gör “pressen” genom att med hjälp av kriminella element dra fram gamla och “nya” synder. Till saken hör att det handlar om väldigt gamla synder. Ögnade igenom Expressen för att kolla vad dom menade med sina påståenden på framsidan och löpsedeln häromdan. (Vill bara påpeka att jag hittade tidningen på en restaurang så jag köpte inte den). Enligt Expressen skulle kungen vara “grym” (inte grymt cool alltså), och Kungen skulle  kommentera “ord för ord” och Kungen skulle ha besked till Viktoria osv osv. Efter nån minuts skumläsning stod det klart att det hela handlade om fruktansvärt tafflig och låg intellektuell och journalistisk nivå. Hela Kunga-skriveriet präglades “å ena sidan, å andra sidan”. En “journalist” har skrivit framsidan kan man tänka, en annan insidan och en tredje och en fjärde kommenterade. Ingen av dom verkade överens med dom andra… Plus minus noll alltså. Och man undrar om det inte handlar om nån slags snuskig opinionsbildning för de som bara läser framsidan eller löpsedeln. Alltihopa präglades dessutom av en feghet (inget av de stora påhoppen/påståendena på framsidan av tidningen följdes upp, förklarades eller höll vatten inne i tidningen). Ingen journalist tycktes våga säga vad han eller hon egentligen tyckte, bara de som kommenterade det hela och sa att det var fruktansvärt tramsigt. Det är bara att hålla med. Kungen må ha gjort nåt ljusskyggt, nån gång. I och för sig inget kriminellt, men ändå tycks nån slags ny-viktoriansk etik ligga som en blank hinna över all kritik. Det vill säga: “usch, en sån Kung ska vi väl inte ha”. Nymoralismen firar nya segrar, och dessutom kommer det via (och från) ett gäng (pressens murvlar) som själva inte på något sätt kan anses ha ett snövitt samvete vad det gäller schyssta metoder eller rent spel. Själv drar sig “ingen” i “pressen” för att hänga ut oskyldiga, dra felaktiga slutsatser eller trycka rena lögner i jakten på den fetaste löpsedeln och/eller försäljning av lösnummer.

Bör man fråga sig om man kan spåra någon slags illa dold skadeglädje i drevet efter Statschefen, finns det inslag av svensk avundsjuka, kan man misstänka att det finns nån slags underliggande agenda? Svaret på sådana spekulationer kan inte bli “nej”. Efter förra årets osannolika rojalistiska yra i all svensk massmedia är det kanske bara en rekyl vi ser när nu hela pressvärlden (i Sverige) vänder andra bredsidan till och ge sig på landets Statschef och kräver abdikering. I den rojalistiska yran som omgärdade Viktorias bröllop fanns det ändock några gnällspikar som mumlade om monarkins vara eller icke vara, men då var det liksom inte läge för sådant snack. Men nu är situationen annorlunda. Kanske är det en chans att nu ta igen det man förra året inte kunde ge uttryck för? Och Viktoria har ju inte fött ännu, så då går det kanske bra att ge sig på kungahuset… I alla år har man dessutom fått höra att pressen är minsann så snäll o trevlig mot Kungen och inte öppet redovisar saker utan “man låter bli att skriva negativt om Kungahuset”. I alla år är det i princip bara vissa republikaner (anti-rojalister), och aldrig med nån större framgång, försökt skaka näven mot Kungahuset. Oh, och så SSU förstås, som haft inskrivet i stadgarna att Kungahuset bör (nej, SKA, avskaffas. Jag vet inte om alla dessa tror att en President-kampanj vart 4:e år eller så skulle innebära en demokratisk förbättring och höjande av den allmänna politiska nivån! Är det någon som tror det?? Egentligen?! På riktigt alltså? Man undrar också vem (om det finns EN person eller grupp) det egentligen är som satt igång hela den här cirkusen och vad man isåfall strävar efter. Ut med den gamle (Kungen alltså) samt dennes skönhetsopererade fru, och in med lite ny flärd (Viktoria). In med ungdom och ut med gamla stötar? Är det det, det handlar om? Bara lite vanlig åldersfacism man kan ana?

Är man ute efter en mer lätt-styrd och “politiskt korrekt” (läs: moraliskt korrekt) Statschef? En Statschef som kan vallas framåt med moralistiska käpphästar och pisksnärtar på båda sidorna längs med färdvägen? Och vad skulle hända sen då? Har man nya äss i rock-ärmen som skulle kunna utnyttjas för att bli av med den nya unga kvinnliga Statschefen? Oj, är det feministerna som ligger bakom? Som vill ha bort mansgrisen (Patriarkatet)?? Ja oavsett om det finns någon agenda bakom press-drevet så lär väl vi vanliga dödliga, vi i den stora namnlösa massan aldrig ana dess syfte. Det är inte utan att man känner sig som den där apan man fick lära sig om i skolans ABC. Alfabetets användning anar aldrig apan, eller hur var det?

Ur ett Eslövsperspektiv är det väl också själve fan (ursäkta att man svär alltså, men man blir ju så upprörd). ÄNTLIGEN kommer Monarken till Eslöv och t.o.m. på Nationaldagen! Men då ger sig förstås hela svenska skvallerpressen sig på den stackaren och låter honom löpa gatlopp och försöker ta all ära och heder av honom. Aldrig får man vara glad. Förbannade svenskar säger jag bara!

Fick ett ofrivilligt besök i idiotins högborg härom dan - dvs jag ögnade igenom några löpsedlar i snabbköpskön, och deras gapiga rubriker. Det var som vanligt ingen uppbygglig läsning dom bjöd på. En överskrift som speciellt stod ut ur “medie-bruset” var “Varför kan inte Agneta Sjödin behålla sina karlar?”. Som innehavare av ett lösningsorienterat manligt sinnelag så sökte jag förstås nästan per automatik ett logiskt och reellt svar på den frågan. Men kunde trots det inte låta bli att häpna över frågeställningen som sådan. Den andas nån slags illvilja, som en anklagelse om att det vore hennes fel, och en unken moralistisk syn på hur äktenskap och förhållande ska se ut. Ve den som skiljer sig eller träffar fel sorts människa…

Till och med i vårt nymoralistiska tidevarv känns det småsint, elakt, bakåtsträvande, högkyrkligt och fullproppat med moralkaka, pekpinnar och snusförnuft. Men varför då? Ett raljant men inte för den sakens skull mindre troligt svar är kanske geografisk? Den stackars tösen bor och jobbar i Fjollträsk, i den ytligaste av världar (media må vara den tredje stadsmakten, men inte är det någon fet ansamling av trevliga, djupsinniga, spirituella män med fötterna på jorden). Kort sagt, om man nu för en sekund leker med tanken att det vore “allas” vår ensak vad Agneta sysslar med, så har hon väl då inte träffat rätt karl, en riktig karl (med allt vad man kan läsa in i det begreppet), en tvilling-själ eller en själs frände… Eller så kanske (hemska tanke) hon inte vill binda upp sig i ett livslångt förhållande. Är det kanske där nånstans den löjliga, småaktigt gnälliga frågan har sina rötter?

Man borde kanske titta lite på vem på redaktionen det är som beställer en sådan artikel, vem som skriver den och vem som sätter rubriker på tidningen i fråga. Vilka ägarförhållande döljer sig bakom en sådan tidnings välputsad och sprickfria fasad så att en sådan fråga kan vädras på löpsedeln eller framsidan? Hur är det ställt med genus-insikterna på en sådan tidning och vad är det dom vill framkalla hos läsaren (förutom väcka nyfikenhet och hosta upp en peng till att köpa lösnumret)? Vad för slags kvinnosyn? Och vart är dom nära nog i vanliga fall militanta feministerna i Feministisk Initiativ när sån här skitlitteratur i underhållningens namn prånglas ut framför näsan på medborgaren? På dom kvinnliga medborgarna… (!) Är det en manlig eller en kvinnlig frågeställning? Är den en intelligent eller osmaklig?

Det går inflation i allt t.o.m. nationalsymboler. När jag växte upp var Selma Lagerlöv en gudabenådad författare, sen blev hon en billig peng - en “Selma” och nu är hon degraderad till en lesbisk, lätt överviktig  - men dock intelligent (framhålls det från kvinnohåll) kärring. Man har sagt det förut, men det var ta mej fan bättre förr…

Selma(n) - Snart ett minne blott

Någon föreslog klämkäckt att kvinnosedlarna kanske är skapta för “den manliga blicken”?

Klart dom är! Till och med när kvinnor vinner så hävdar dom att dom förlorar! Gnälliga kärringar är vad dom är, hela bunten. Nä, den egentliga anledningen är att hålla fattiga män glada - opium till massorna alltså. De fattiga männen är Patriarkalets egentliga käpphäst. Dom måste finnas, de fattiga strävande massorna. Men problemet är att dom då kan degradera även de män som befinner sig längre upp på stegen… OCh i värsta fall förfalla till barbari (feminism, transsexualitet, homofobiska mardrömmar, vänsteraktivister m.m.)

Nåväl, hur som helst borde det bara vara Samer på sedlarna, det är ju deras land vi snott för bövelen! (och så kan man kalla sedlarna för lappar i fortsättningen).

Alltså… INGEN verkar bekymrar sig för att landet Sverige inte får nationalsymboler i form av Landmärken, geografi, kungahuset o.dyl. på sedlarna!? Listan över vem som ska sitta på sedeln låter som en lista på politiskt korrekta svenskar handplockade av kultureliten (och är det också förmodligen) - “åsså tar vi med en barnboksförfattare, hon som skrivit Pippi och så… det är väl feministiskt korrekt?” Mmmm… så bra (tänkte dom) Hollywood, FN och så Taube så pensionärerna och hans familj hålls på gott humör… Sen gick kommittén och drack kaffe på Operakällaren, valde mellan en “dammsugare” och en bit Schwarzwald-tårta till avec:en och kände sig väldigt nöjda med sig själva.

Under tiden gick svenskarna omkring med näven knuten i byxlomman och skrev av sig det värsta på Twitter och Facebook innan dom somnade i TV-soffan den där regniga kvällen i april efter att ha konstaterat att våren kom av sig och allting var som vanligt lagom igen.

Tidningsartikeln om de 72 % kvinnliga sedlarna kan du läsa här.

When it comes to Christianity I’m not entirely sure about this Father, Son and The Holy Spirit thing… Is it like a schizophrenic entity? Possessed by evil spirit? Is the Son as guilty as the Father - ARE they the same person? (In that case the Son was talking to himself when addressing the Father on the cross - “Forgive them Father because they don’t know what they are doing”???). Hell, it’s MUCH easier being a heathen. Odin is the Big Cahuna and he knows shit and all his sons will kick your ass (and boil it) if you try any funny stuff. And then some… But the Bible is like a bad Hollywood manuscript with massive wholes in the plot and heaps of playing to the gallery.

Som boende i landets sydligaste landskap har man förmånen att kunna se dansk TV:s digitala marksända utbud. För närvarande är skillnaden i nyhetsrapporteringen väldigt intressant att jämföra. Propagandamaskinen SVT visavi de danska kollegorna DR:s rapportering när det gäller den Japanska kärnkraftsolyckan/olyckorna (och Libyenkatastrofen också för den delen). Det är inte utan att man börjar misstänka att propagandamaskinen inte verkar tro/anse att den svenska kärnkraftsdebatten skulle må bra av för mycket “verklighet”. Med avseende på Libyen-rapporteringen märks det också att Danmark är (aktiva) medlemmar i Nato - när Sverige bara är passiva dito tillhandahållande av övningsfält…

I en diskussion härom dan kom tiden upp på agendan. Jag påpekade då att frågan är om vi ens är kapabla att uppfatta tidens egentliga natur… En teori är att all tid sker på en gång, men att vi egentligen (och knappt det) bara kan uppfatta här och nu… Det teorin skulle stödja möjligheten att använda en “tidsmaskin” (i brist på ett bättre ord) eftersom det “förflutna” och “framtiden” egentligen sker precis samtidigt som “nu”. Med andra ord lever vi sida vid sida med Neandertalarna, korsriddarna och våra barn-barns-barn-barns-barn på mån- och mars-kolonierna… Det är bara det att vi i vår verklighetsuppfattning inte kan uppleva det på ett fysiskt plan, eller med vårt medvetande.

På tal om medvetande, så är det himla intressant i sig själv, speciellt sett ur ett kvant-perspektiv… Till att börja med, vad är medvetandet? Och vad är fri vilja? När man befinner sig på kvantnivå gäller nämligen inte de vanliga naturlagarna längre… Då kan t.ex. partiklar befinna sig på två olika ställen samtidigt, likväl som att partiklar “smiter iväg” från atomkärnor trots att detta är omöjligt enligt andra förklaringsmodeller (och de rådande naturlagarna). Frågan är ju då om en idé (eller en vilja) verkligen uppstår i medvetandet… (eller om det har nånting med det nyss nämnda supermedvetandet - globala gemensamma medvetandet). Sen kan man ju också fråga sig om det gemensamma medvetandet härstammar från något ytterligare yttre - och inte har med det mänskliga medvetandet att göra alls, utan kanske ett planetärt (s.k. Gaja) eller kosmiskt medvetande… (Medvetenhet antas bygga på komplexitet, ett visst antal atomer/molekyler så finns möjligheten till medvetande - som t.ex. i våra hjärnor som har en helvetes massa hjärnceller - med det är intet om vi jämför med alla partiklar atomer som bygger upp vår planet, vår galax eller vårt universum…)