Ministry Blog

Snart drar den Olympiska cirkusen in i Vancouver. Kanske får nu resten av världen lära sig om “Bubble Tea” och “Sunch” (ett i övriga världen tämligen okänt begrepp). Sunch är en sammandragning av sunday lunch (ungefär som “brunch” = breakfast-lunch) och används friskt av restaurangerna i Vancouver. En skylt i förnstret med Sunch och priset säger allt, för dom invigda. Som förstagångsbesökare för några år sedan fattade jag ingenting, men när jag hörde förklaringen var det självklart. Så smart! Att ingen hittat på det tidigare! Det finns inte ens beskrivet på Wikipedia, så okänt är det alltså, och så insatta är ni alla som nu läser detta och kan briljera med era nya världsvana kunskaper.

Vancouver kan i övrigt förmodligen utnämnas till en av dom trevligare städerna i världen. Det tycks som om man ofta bortser ifrån Kanada. Det kanske ligger i skuggan av USA, NHL och allt annat “over there”. Ibland tycker jag dock att Kanada är som USA var tänkt att bli, eller borde vara. Men utan amerikanska politiker och misären. I Vancouver har dock vanligt folk redan fått lida för den olympiska hysterin. Hyrorna har höjts och folk blir vräkta eftersom giriga fastighetsägare ser en chans att hyra ut till olympiad-cirkusen och tjäna stora pengar under en kort tid. Vancouver kan beskrivas ungefär som en Medelhavsstad men med Alperna runt hörnet och med Schweizist ordning och gemyt. Staden är inte överdrivet nybyggd men ståtar ändå med överdådiga skyskrapor i “Downtown”, välskötta byggnader i övrigt och sitt “Skytrain” (en supermodern tågbana vars räls befinner sig högt uppe i luften, nästan som på styltor, vilket bjuder på en oöverträffad utsikt över stan). Det känns mer som att flyga än att åka tåg, och går så otroligt snabbt att man lätt glömmer nästan bort att hålla koll på stationerna. Överallt i staden kan man se de enorma alpina bergen resa sig som en teaterkuliss utanför stan och även mitt i sommaren då det är 30 grader varmt kan man sitta på en uterestaurang och svalka sig med en av stans många fantastiska lokala ölsorter och titta upp mot snötäckta toppar. Det är en smula surrealistiskt, men enormt vackert. Att staden dessutom ligger nära vattnet (Stilla Havet) gör inte omgivningarna mindre pittoreska. Det finns en beach-kultur i Vancouver! I staden finns dessutom en av världens största kinesiskt population utanför Kina och restauranger från världens alla hörn ligger vägg i vägg med lokala småkrogar och caféer. Speciellt på “the Drive” (Commercial Drive) en gata som sträcker sig en bra bit genom nordöstra delen av staden och som även refereras till som “Hippie Heaven” eftersom den innehåller allt från italienska restauranger till bostadsrättshus och otaliga små “Coop” där man kan hitta allt i organiskt odlad väg, björkläsk och mjölk på flaska. För att inte nämna allt genuint hantverk och allehanda skumma små butiker. Jag hoppas verkligen att Vancouver kommer helskinnade ur olympiad äventyret och bevara sin charm när världsmästerskapet i ytlighet dragit vidare till nästa ort.

Vancouver sett från norr genom soldiset (bakom kameran sträcker “North-Hollywood” ut sig där filmstjärnorna har sina hus och strax därefter börjar bergen torna upp sig till över 2000 meters höjd…). Smeknamnet North Hollywood har förresten stan fått eftersom det i Nordamerika bara spelas in mer film i Los Angeles och New York än i Vancouver…

Här är förresten en liten dokumentationsvideo från när Ministern var i Vancouver och (eftersom tidvattnet jobbade emot oss) i blygsamt format framförde Hoppkonst - juni 2007.

Ministeriet vill bara påpeka att det nu är “rötmånad”. Rötmånaden är ett begrepp i Bondepraktikan för en månadslång period i slutet av juli och början av augusti. Rötmånaden inleds i slutet av fruntimmersveckan, det vill säga något av datumen 22, 23 eller 24 juli och pågår till 22, 23 eller 24 augusti. Perioden började historiskt den dag då stjärnan Sirius i stjärnbilden Stora hunden första gången kunde iakttas i gryningen, numera säger man att det är den period då solen står i Lejonets tecken. I flera länder kallas motsvarigheten till rötmånaden för just “hunddagarna” (översatt).

Månaden kallas rötmånad för att värmen och den höga luftfuktigheten som är vanlig vid denna tid på året ger gynnsamama förhållanden för bakterietillväxt vilket gör att matvaror och liknande lätt blir skämda under denna månad. Emellertid är rötmånaden i stort sett att beteckna som vidskeplighet, eftersom det är själva datumet som folk fäster vikt vid, inte väderleken - om så juni månad vore extremt varm och fuktig och juli och augusti kalla och torra så skulle folk tro att maten börjar bli dålig den 22 juli (och ingen skulle förstå varför de drabbades av matförgiftning vid midsommar).

En annan teori av rötmånadens datum är att förr då kylskåp ännu inte var allmänhetens gods och den is man sparat sedan vintern började ta slut vid denna tid, gjorde att en viss förstärkning av bakterieväxten kanske kunde tillta

I folktron tillskrivs dessutom rötmånaden en mängd andra egenskaper, det sägs att det händer vederstyggliga ting under rötmånaden, och att människor kan uppföra sig konstigt. En rötmånadshistoria är en legend, saga eller vandringssägen som innehåller fantastiska inslag. En rötmånadskalv är en missbildad kalv, exempelvis en kalv som fötts med två huvuden. I folktron ansågs detta speciellt kunna hända under rötmånaden.

I never realized that
those forlorn days
weeks
months
and years
was my life

Cause I never understood
up until now
that it was my life

Ministry of Art & Jump

From today the Sami language is officially a “minority language” in Sweden. About time that the indigenous peoples in Sweden is realized… Think about it for a while. Today, in the year of 2009… How long is it that the Swedes stole the country from the Samis?

The Swedish parliament also took a decision today to make Swedish the official language of Sweden, a bit late as well perhaps, since this is the first time ever in the history of the Kingdom.

By the way, the Sámi people are among the largest indigenous ethnic groups in Europe and recent genetic studies have indicated that the two most frequent maternal linages of the Sámi people are the first Homo sapiens inhabitants of Europe and secondly descendants of common ancestors with Catalonians and the Basque people, one of the earliest inhabitants of the Iberian Peninsula.

Med de senare årens “Islamofobi” i åminne kom jag härförleden att tänka på en episod jag hörde om för länge länge sedan (i en annan galax, höll jag på att tillägga). En stormrik oljeshejk från något arabiskt land skulle till att köpa ett mångmiljondollar-hus i Kalifornien på det glada 70-talet. När köparen i fråga gick husesyn (kanske tillsammans med sitt harem) var han allt nöjdare med all den sagolika lyx och alla fantastiska bekvämligheter som installerats i nybygget enligt intrikata önskemål. Men när man tittade in på de luxuösa toaletterna blev det abrubpt tvärstopp. Köparen blev tvärilsken och vägrade genomföra köpet. Anledningen var nämligen att det upptäcktes att toaletterna var vända åt fel håll. Dom var nämligen vända mot Mecka… och tydligen är det så att enligt Islam får man inte vara vänd mot Mecka när man går på toaletten. Man får inte heller vända ryggen mot Mecka på hemlighuset. Så det gäller alltså att planera sitt bygge ända ner i minsta skit-detalj, skulle man kunna säga.

Idag är denna berättelse (tyvärr) inte längre en skabrös historia - en snabb “googling” ger vid handen att flera liknande incidenter nu inträffar allt oftare och i allt fler miljöer. Fängelserna i England till exempel byggs om för många miljoner så att de muslimska fångarna ska slippa att sitta på tvären över dassen. Toaletterna på den olympiska arenan i London orienteras på samma sätt för att undvika samma problem. Det rapporteras också om en högskola på Irland som får “muslimska toaletter”. Man får anta att begreppet “Islamistiska dass” numera inte bara inskränker sig till ett hål i golvet. Men kanske kan man misstänka att det finns en anledning till bruket med “hål i golvet”. Då är det ju betydligt lättare att vända sig åt “rätt” håll och man styrs inte av någon porslins-megafon och dess eventuellt felaktiga orientering i rummet.

Nog är det fantastiskt att religion kan styra en halv världs invånare så till den milda grad, även i vår “moderna” tid, att de stackarna inte ens kan uträtta sina behov i lugn och ro. Man kan få förstoppning för mindre alltså! I sammanhanget kan jag inte låta bli att tänka på hur det gamla ordspråket “När man är i Rom…” numera tycks vara lika stendött som romarnas latrin (f-låt, latin).

På tal om den svenska s.k. Muhammed-debatten som vi snuddat vid nån gång då och då tidigare… Andreas Malm har nyligen givit ut en ny bok som närmast kan beskrivas som, och allt för ofta skådat på sistone, effektsökeri. Malm har en teori som han ivrigt predikar med en dåres envishet. Men varför gör han det? Björn Ulvaeus har som en upplysningens man kommit med en väldigt skärpt analys av läget, och kvinnornas situation inom den Islamitiska sfären (som f.ö. kan konstateras inte vara så kul). Någon kommenterade Ulvaeus inlägg i kritiska ordalag och skrev: “Islam, islam, islam. Och sen då? Har ni glömt vad som verkligen styr människan? Hört talas om pengar och maktbegär? Hört talas om girighet, förräderi, ignorans?” Ja, anledningen till att Malm terrier-likt driver sin tes i sin bok är kanske inte bara manisk, mytomanisk eller oinsatt. Han drivs säkert som alla andra av pengar och makt som kritikern ovan nyss insåg. Att skriva en kontroversiell bok i ett kontroversiellt (och aktuellt) ämne lär förstås generera pengar och föreläsningar (mer pengar) och ett personligt inflytande och en maktposition där Malm i egenskap av “expert” på ämnet Islam och Islamofobi får uttala sig i allehanda media. Malms inställning är snaskig och lika osmaklig som en råtta i pizzan… Kort sagt återger Malm ännu en vandringssägen som En Sanning.

De hårfagra gossarna i Milli Vanilli, när det begav sig…

Denna sing-back-Melodifestivalsafton så kan inte Ministern undgå att påminna sig om den dynamiska duon “Milli Vanilli“. Det var en tysk musikgrupp under slutet av 1980-talet bestående av medlemmarna Fabrice Morvan och Rob Pilatus. Duon skapades av “demon-producenten” Frank Farian (som annars är mest känd för att ligga bakom succégruppen “Boney M” och mjölkade den gruppen rätt friskt i många år… Milli Vanilli nådde dock aldrig upp till riktigt samma ryktbarhet eller succé som Boney M gjorde).

Bland Milli Vanillis mest kända låtar märks “Girl You Know It’s True”, “Baby Don’t Forget My Number”, “All or Nothing”, “Blame It On the Rain”, “Girl I’m Gonna Miss You”. Under 1990-talet upplöstes gruppen efter en av den värsta skandalen kring Milli Vanilli som började med att de år 1990 vann en Grammy - men fick lämna tillbaka den efter att det avslöjats att det inte var de själva som sjöng på skivan… Redan året innan på en MTV-gala var det uppenbart att de båda tvålfagra modellerna/dansarna körde sing-back under en förmodad LIVE-föreställning. Efter Grammy-skandalen väcktes det åtskilliga åtal för bedrägeri bl.a. i USA.

(Senare gjorde dock de riktiga sångarna bakom frontfigurerna Rod & Fab, en kort komet-karriär som “The Real Milli Vanilli”).

Hur står det till med Muhammed-debatten såhär på fredagen den 13:e. Tja, i Danmark tycker man som sagt att vi i Sverige behöver en Muhammed-teckningsdebatt och påstår att svenskar är konflikt-rädda. Det är Naser Khader som uttalar sig, dansk politiker och själv muslim. Khader tycker att det är så, speciellt i samband med integration, invandring och islamism i Sverige. Kanske har han rätt… Visserligen har vi haft en storm i ett vattenglas då Vilks ritade en turban-vovve, men någon levande diskussion som ger luft i debatten, öppnar upp ögonen och bereder väg för ett moget samtal har det aldrig varit fråga om. Sverige är snarare i det hänseendet som avsnittet ur John Cleese TV-serie “Faulty Tower” då det engelska badhotellet får besök av tyska turister och hotell-chefen Faulty hela tiden väser till personalen “For Gods sake - Don’t mention the war!“. Ett avsnitt med en klassisk (svensk) struts-inställning om det som inte syns finns inte - nämner vi inte problemet så finns det inte heller… För er som inte sett avsnittet, kan vi väl avslöja att naturligtvis kunde inte John Cleese karaktär hålla samma strama svenska tand-för-tunga som görs i Sverige.

John Cleese i “Faulty Towers” - Don’t mention the war!

På tal om Muhammed och Islamister så snubblade jag över följande lilla lysande klipp på YouTube igår:

Perhaps we can imagine the universe as a cake, a gateau. Imagine it in a bakery completely stuffed with cakes. Cakes everywhere. High and low all over in the bakery. Every cake is a universe, and has many layers (perhaps infinate). Those layers inside the cake represent the parallel universes. The cake next to the other cake represent “the other” universes, with their own separating layers (parallel universes) and perhaps a different set of ingredients (laws of nature). Perhaps the bakery represents to universes what galaxies and universes means to stars. We can then go on with the analogy and imagine that there is another type of bakery beside the first one, and so on. Perhaps there is a whole block, a whole burrow, a whole city full of cake-bakeries. The city could be planet-wide, and that planet is located in the equivalent to a galaxy full of planet-wide city planets… That is a lot of cakes (and universes). Then we add time to the mix: We can only begin to imagine what happened in those bakeries, with those cakes 100 “years” ago, or 1000, or 1 million…

Of course the image is still static. Real universes with parallel universes is growing and probably also in the quantity of parallel universes. In every instance a parallel universe can be born…

When you’re done wrapping your mind around that image - a few questions. Is there something that represents the baker? Or the cake customer?

Häromdagen (4 mars) publicerad den dansk-svenska tidningen Snaphanen en debattartikel av Konstministern. Den danske politikerna Khader efterlyste en svensk muhammed-kris… Läs artikeln här.