Tid och medvetande
onsdag, mars 23rd, 2011I en diskussion härom dan kom tiden upp på agendan. Jag påpekade då att frågan är om vi ens är kapabla att uppfatta tidens egentliga natur… En teori är att all tid sker på en gång, men att vi egentligen (och knappt det) bara kan uppfatta här och nu… Det teorin skulle stödja möjligheten att använda en “tidsmaskin” (i brist på ett bättre ord) eftersom det “förflutna” och “framtiden” egentligen sker precis samtidigt som “nu”. Med andra ord lever vi sida vid sida med Neandertalarna, korsriddarna och våra barn-barns-barn-barns-barn på mån- och mars-kolonierna… Det är bara det att vi i vår verklighetsuppfattning inte kan uppleva det på ett fysiskt plan, eller med vårt medvetande.
På tal om medvetande, så är det himla intressant i sig själv, speciellt sett ur ett kvant-perspektiv… Till att börja med, vad är medvetandet? Och vad är fri vilja? När man befinner sig på kvantnivå gäller nämligen inte de vanliga naturlagarna längre… Då kan t.ex. partiklar befinna sig på två olika ställen samtidigt, likväl som att partiklar “smiter iväg” från atomkärnor trots att detta är omöjligt enligt andra förklaringsmodeller (och de rådande naturlagarna). Frågan är ju då om en idé (eller en vilja) verkligen uppstår i medvetandet… (eller om det har nånting med det nyss nämnda supermedvetandet - globala gemensamma medvetandet). Sen kan man ju också fråga sig om det gemensamma medvetandet härstammar från något ytterligare yttre - och inte har med det mänskliga medvetandet att göra alls, utan kanske ett planetärt (s.k. Gaja) eller kosmiskt medvetande… (Medvetenhet antas bygga på komplexitet, ett visst antal atomer/molekyler så finns möjligheten till medvetande - som t.ex. i våra hjärnor som har en helvetes massa hjärnceller - med det är intet om vi jämför med alla partiklar atomer som bygger upp vår planet, vår galax eller vårt universum…)









