Archive for the '1:st world problem/ Veckans I-landsproblem' Category

God Jul!

Tuesday, December 22nd, 2015
Vad är Jul – egentligen? Från början var det en högtid då man firade vintersolståndet. Då vände det nämligen. Det är årets mörkaste tid och sedan börjar man gå mot ljusare tider igen. Egentligen är det ju då det nya året börjar…
Med anledning av årets val av SVT:s julvärd (Gina Dirawi) har det uppstått en en del bråk (!) kring lämpligheten i att ha en julvärd “som inte är kristen” – utifrån vanföreställningen att julen skulle vara en kristen högtid. Eller för den delen “typiskt svensk”. Men inget kunde vara mer fjärran från sanningen… ;). Sanningen är snarare den att julen är en multikulturell högtid – möjligen den mest multikulturella av alla våra traditionella svenska högtider.

Alla firar jul. Kristna firar jul (förutom en del puritanska grenar som inte firar jul eftersom den är så okristlig), hedningar firar jul, ateister firar jul, buddhister firar jul – och fler därtill.

Julen firas som regel numera helt på egna meriter och inte av någon annan anledning än att det är just jul. Den moderna svenska julen är en blandning av urtida fornnordiska seder och traditioner. Vi träffas hela familjen, äter och dricker tillsammans – det mest ursprungliga sättet att fira jul i Norden. Vi har presentutdelning – något som har sitt ursprung i de antika romerska saturnalierna! Lägg därtill tecknade amerikanska filmer med tjattrande ekorrar, tomteverkstäder och spanska folksagor, maträtter från halva jordklotet, gran från Tyskland, samt ett turkiskt helgon. Vi dricker tysk vinglögg med arabiska kryddor, och bullar smaksatta med saffran skördat av berber i Atlasbergen.

Den svenska julmusten vinner fortfarande över Coca-Cola på julen. Nåt importerat skit vill vi ju inte dricka istället för Den Svenska Julmusten! Dock visar det sig att även julmusten är en import – från Tyskland… (precis som granen).

Och hela den här härligheten kryddat med lite allmänt kristet mischmasch som julkrubbor och julotta. Men varför det? Hallå. Jesus föddes då, säger många då. Nåväl… Då den kristna läran gjorde sitt intåg på våra breddgrader med sina nya traditioner och ville/behövde värva medlemmar, så gjorde man det enligt ett gammalt beprövat recept – man tar helt enkelt över seder och bruk från de föregående religionerna. Det gjorde kristendomen nämligen själv en gång i tiden. Kristendomen består nämligen i sin tur av en massa gamla traditioner ur den egyptiska mytologin… (men låt oss nu inte fördjupa oss i det och skapa dålig stämning här). Den sedan länge heligaste tidpunkten på året måste förstås ersättas med något riktigt häftigt – så då högg man till med Jesus födelsedag. Att födelsedatumet placerades flera månader fel var inte så viktigt. Att fira Jesu födelse vid juletid är med andra ord bara ett dåligt kamouflage, ett sätt att kapa den största högtiden i hela Europa. Intressant nog har vissa grenar av kristendom helt bannlyst julfirandet som sagt, som något okristligt och hedniskt. Ironin är betydande.

Det vore alltså mer ärligt av de kristna att erkänna att de varje år deltar i icke-kristna, hedniska riter, snarare än att påstå att det är en kristen högtid – vilket det alltså inte är. Julen har firats här i Norden i många tusentals år. Vintersolståndet har hållits som årets heligaste tidpunkt över hela Europa redan på stenåldern. Redan från antiken finns det nerskrivet hur nordmännen vid vintersolståndet samlades och festade, och drack jul – som det hette. De åt julegris och skålade och skrålade – ”Jul, jul, jul, jul!”. Ja, även själva ordet JUL är förkristet. I andra länder döpte man om sina hedniska vintersolståndsfiranden till Krist-mäss – men det gjorde vi inte här i Skandinavien. Och ska sanningen fram finns begreppet Yule-tide även i engelskan. Det kan de nog tacka gamla vikingars inflytande för… Men som sagt, vi har behållit det gamla förkristna, hedniska begreppet Jul.

Så i praktiken är alla ursprungliga seder och bruk som är kopplade till julen helt hedniska – julgranen, blomsterkransar på dörren, hängande av mistel i taket, utbytande av gåvor, och mycket annat. Julegrisen är en hyllning till Frejs galt Gyllenborst. Grisar har man offrat till gudamakterna och ätit kring julen (vintersolståndet) i tusentals år! Vi ställer fram halmbockar under granen, som symboliserar Tors bockar, Tanngrissner och Tanngjostnir. Och så ställer vi ut en tallrik gröt till tomtar och småfolk. Hur kristet är det på en skala? Så när du firar jul i fortsättningen – sänd då våra gamla hedniska gudar och gudinnor en tanke.

Så de som tycker att det är dåligt med en muslismsk julvärd, bara ta det lugnt, det är inte mycket bättre med en kristen i så fall…

(grunden till den här texten kommer från Carl Johan Rehbinders debattskrift: Julen är ingen kristen högtid

Sometimes you just don’t know why…

Monday, December 21st, 2015

NA Don't ask me why...

Sankta Lucia….

Sunday, December 13th, 2015

Ja, så är det dags igen. Ett år har gått. Tiden går verkligen fort ibland…  Idag är det Lucia – och hon har dessutom även namnsdag. Det finns faktiskt c:a 500 kvinnor i landet som har Lucia som som tilltalsnamn. Däremot finns inga män i Sverige som har Lucia som tilltalsnamn – trots allehanda genus-debatt om killar ska få vara Lucior eller inte – snacka om i-landsproblem… Och på tal om det: Var den första Lucian man?

Legenderna om Lucia

Det finns flera olika legender om den Lucia från Syrakusa som dog martyrdöden år 304 e. Kr och som helgonförklarades hundra år efteråt. En legend berättar att Lucia skulle brännas på bål för att hon var kristen, men att lågorna vek undan så att elden inte kunde skada henne. Istället fick hon dödas med svärd- och därför har Lucia än i dag det röda bandet, som symboliserar hennes blod, runt midjan.

En annan legend berättar att en ung hednisk man blivit förälskad i Lucia, på grund av hennes vackra ögon. Det var omöjligt för den kristna Lucia att gifta sig med en hedning och därför rev hon ut sina ögon och gav dem till honom. Därefter fick hon nya, ännu vackrare, ögon av Gud.

Lucia blev Syrakusas skyddshelgon efter sin död och hon firas som helgon i den romersk-katolska kyrkan den 13 december. Det är Lucia som åkallas vid ögonsjukdomar och hon avbildas ofta bärandes på sina ögon på ett fat. Och därmed får ju lussebullarna (lussekatterna) med sina russin sin förklaring och det känns inte lika gott att äta Lucias ögon-bullar i fortsättningen… (örk liksom!).

Den farliga lucianatten

I Sverige var lucianatten den längsta, mörkaste och farligaste natten.
En förtrollad natt när djuren kunde prata och det övernaturliga hade stor makt. Onda och farliga krafter var i farten och man skulle hålla sig inomhus, så att man inte kom i vägen för Lucifer!

Lucifer är liksom Lucia bildat från det latinska ordet lux, dvs ljus.
I gammal folktro är Lucia densamma som Lilith, Adams första, onda hustru som är moder till de underjordiska.

År 1753 bytte vi från den Julianska till den Gregorianska kalendern och därefter har lucianatten inte längre varit den längsta natten, men mörkret har ändå behövt drivas bort!

På en del håll satt man inne och vakade natten igenom och tidigt på luciamorgonen skulle man äta luciafrukost med smakbitar från julslakten! Det kunde vara sylta, korvar, grisfötter, fläsk, bruna bönor, kaffe, lussebröd, öl och brännvin.
Även djuren fick lite extra mat för att de skulle överleva den hårda vintern.

Under medeltiden skulle man helst hinna äta elva frukostar innan solen gick upp! Den 13 december började fastan, så det gällde att äta så mycket man kunde! Under fastan var bl a allt kött bannlyst och man fick klara sig på fiskdiet.

Lussefärden

De första luciatågen kallades för lussefärden och handlade mer om Lucifer (djävulen) än om Lucia.

Ungdomarna sotade ansiktena, klädde ut sig i gamla kläder och djurpälsar, stoppade upp sig med halm och drog runt mellan gårdarna där de sjöng och skrålade. Ofta var någon utklädd till Lucifer, även kallad Lussepär, med horn i pannan.

Som tack för spektaklet ville de ha lusselimpa och en sup, men folket i gårdarna försökte freda sig från besök.

Internetbanker…

Wednesday, December 3rd, 2014

swedbank

En ständigt återkommande diskussion mellan mig och min bankman (på Swedbank) är Swedbanks Internetbank. Jag menar att den är ganska kass (svåranvänd, inkonsekvent och ologisk – bara inloggningsförfarandet förtjänar ett eget kapitel när det gäller användarvänlighet). Min bankman hävdar genast motsatsen (vilket jag förstår hur han “måste”, men det hjälper inte i sak…). Idag är ett lysande exempel. Skulle föra över pengar från mitt Swedbank-konto till ett annat Swedbank-konto. På sidan finns genereras följande feltext jämsides med infotext:

En överföring till ett konto inom Swedbank eller sparbankerna når mottagaren direkt.

Det finns 1 fel i formuläret. Kontrollera uppgifterna och försök igen.
(1) Överföringsdatum måste vara minst en dag framåt i tiden, dock inte längre än ett år framåt.

(I rest my case)

Oh, my…

Wednesday, January 1st, 2014

“Oh, my keyboard isn’t connected.”

Ärvda titlar

Friday, March 1st, 2013

Jag förstår inte varför det gnälls så mycket om ärvda titlar… Det vet ju varenda bonne att så är det ute på landet. Hur tror de unga republikanerna att det tillkommer nya bönner? Jo, de föds till sin tjänst. Ingen annan skulle vilja ha jobbet! Det är inget jobb, det är ett sätt att leva – som min gamle farbror (lantbrukare) brukar säga. Nu har republikanerna börjat gnälla om att landets nya prinsessa bör avsättas, direkt i vaggan. “Befrias” som dom säger. Nåväl. Om tösen vill något annat när det väl beger sig kan hon alltid abdikera. Om man verkligen har humanistiska strävanden kunde man framlägga förslag om religionsfrihet även för Statsöverhuvudet. Som det är idag har vi inte någon sådan. I Sverige. Idag. Men det är det ingen som knystar om. Statsöverhuvudet måste dessutom fråga om lov från landets styrning om det är OK att gifta sig. Eller om det bara gäller om de och deras barn vill gifta sig med en ofrälse…

Kränkningarnas kränkande inslag

Tuesday, February 14th, 2012

Alla kan känna sig kränkta. Det har vi fått lära oss med besked dom sista åren. Själv känner jag mig oerhört kränkt av alla religiösa – som fanatiskt orerar om vad som är “rätt” eller “fel” – oavsett nationalitet, etnicitet, sexuell läggning eller religiös övertygelse. Jag känner mig lika kränkt av alla sådana [gaphalsar]. När det övergår till fysiskt våld och mordförsök kan jag bara känna mig kränkt igen, över hur illa samhället hanterar sådant.

Lars Vilks, som de flesta förmodligen känner till har hamnat just i den där kränkningskörens spotlight, har gjort en uppdatering på sitt verk “Profeten M som Rondellhund”. Faktiskt en lysande idé, som med lite humor spetsar till det hela. Frågan är om det nu är “kränkningssäkrat” som Vilks själv menar att det borde vara.

Med anledning av verket (bild ovan) så kan man nästan se en kommande utvecklingen framöver sin inre syn… I framtiden kommer bara tomma lådor att ställas ut… och konstnären kan t.ex. förklara att inuti finns en muhammed-hund, men den kan vi inte visa av risk att kränka någon. (Naturligtvis är lådan tom, det är bara som om det var på riktigt att det låg en muhammed-hund i lådan – skulle någon får för sig att öppna lådan kan ju denne bli kränkt, och det måste undvikas, därav bara en tom låda). Det kan också tänkas att vad som helst (inte) finns i lådan. Alla verk är tänkbara. Man kan bara leende fråga sig om det kan bli mer metafysiskt och jag kan inte låta bli att undra vad konstkritikerna (dom professionella och dom självutnämnda) säger om den tanken.

Åh vilka…

Monday, October 10th, 2011

‘Åh, vilka fula skor de har överallt i butikerna.”

Bläh

Saturday, September 10th, 2011

“Bläh, vi har slut på vispgrädden till pannkakorna.”

Dang!

Thursday, July 7th, 2011

A most unfortunate accident involving the Ministry’s hardware department has rendered the moblog un-updateable at the moment… Hopefully this will be fixed in a not too distant future… But don’t hold your breath.