Archive for August, 2007

Göteborgs Biennalen 2007

Saturday, August 25th, 2007

Idag invigs Göteborgs Internationella Konstbiennal. Dock utan nåt officiellt KonstHopp av Konst- och Hoppministern. Göteborgsbiennalen är en av Sveriges största konsthändelser. Biennalen etablerades 2001, och presenterar nu sin fjärde upplaga. I Göteborgs Biennalen deltar inte mindre än 28 olika konstnärer och konstnärsgrupper från olika delar av världen som presenteras på fem olika utställningsplatser runt om i Göteborg.

Årets biennal sägs vilja uppmuntra till reflektion kring gränserna för våra valmöjligheter och betydelsen av motstånd i en tid karaktäriserad av den globala marknadens dominans över det politiska.

Biennalen håller på till den 25 November och deras officiella hemsida hittar du här.

Ministeriet gratulerar (25/8)

Saturday, August 25th, 2007

Ministeriet gratulerar idag dagens namnsdagsbarn som är Lovisa och Louise.

Lovisa
Namnet är en försvenskad form av Louise, har sitt ursprung i namnet Ludvig och har använts som dopnamn i Sverige sedan 1600-talet. Det fick en plats i almanackan pÃ¥ 1750-talet när kung Adolf Fredrik gifte sig med Lovisa Ulrika av Preussen. Namnet Lovisa har haft en kraftig uppgÃ¥ng under 1980- och 1990-talet, men har sedan mattats av. Den 31 december 2005 fanns det totalt 26.858 Lovisa. Ett Ã¥r senare var siffran 27.650 – alltsÃ¥ en fortsatt stigande trend för Lovisa.

Louise
Feminin form av Louis som är en fransk variant av Ludvig. Namnet finns både som kvinnonamn och mansnamn. Namnet är dokumenterat i Sverige sedan början av 1700-talet. Idag har namnet 51806 kvinnor och 1 man (stavningen utan e på slutet verkar vara reserverad för män). För cirka 10 år sedan fanns det c:a 57.000 företrädare. Louise har alltså sjunkit i popularitet.

Namnet Ludvig kommer förresten frÃ¥n forntyskans Hludowic. Detta namn kommer är sammansatt av ett ord med betydelsen berömd och ett som betyder strid. Namnet översätts vanligen med “den berömde kämpen”.

Något att förtulla?

Friday, August 24th, 2007

LÃ¥t mig berätta om ett besök hos den svenska tullen. Det var nog i mitten av 80-talet. Vid det tillfället jobbade jag hos en stor svensk biltillverkare, ja, den mindre av dom tvÃ¥ om jag ska vara ärlig. Hur som helst hade jag och dÃ¥varande flickvän varit pÃ¥ semester tillsammans med en kollega och en bekant till honom. Efter tvÃ¥ veckor i Frankrike hade man förstÃ¥s handlat pÃ¥ sig en del flytande godsaker. Men det var först pÃ¥ hemvägen som eftertankens kranka blekhet kom över mig. Inte fasen skulle jag klara införselgränsen – som pÃ¥ den tiden var ynka 1 liter sprit, 1 liter starkvin, 1 liter vin och 3 liter öl. (Det kan ha varit lite mindre eller lite mer, minnet är bra men kort och det var trots allt nÃ¥gra Ã¥r sedan…).

När vi började närma oss Helsingör, för att ta färjan hem till Helsingborg och Sverige, började jag sÃ¥ sakteligen räkna efter i minnet och inser med förkrossande tydlighet att jag säker har 10 ggr sÃ¥ mkt som jag fÃ¥r ta med mig in över gränsen. Jag hade köpt en flaska starkt bÃ¥de lite här och där under ett par veckors tid i sydvästra Europa, för att testa de olika platsernas specialiteter. Detta hade jag gjort med läckergommens upptäckarglädje utan nÃ¥gon som helst vidare tanke pÃ¥ hur mycket jag redan köpt – eller hur mycket jag vid  semesterns slut lagligen skulle fÃ¥ föra in över den svenska gränsen. I alla fall hade jag glatt undertryckt sÃ¥dana funderingar under hela semestern eftersom jag ju befann mig pÃ¥ ohejdad ledighet utanför Sveriges ibland lite strama gränser.

OvanpÃ¥ allting hade vi vid ett tillfälle dessutom avlagt visit hos den franska motsvarigheten till svenska  “Lantmännen”, en slags kooperativ sammanslutning för försäljning av medlemmarnas varor. Men till skillnad frÃ¥n sina svenska kollegor hade det besökta franska bondekooperativet inte nÃ¥gra mjölkkor eller liknande. Oh nej. Det fanns säkerligen sÃ¥dana föreningar ocksÃ¥ i Frankrike – men medlemmarna i den förening vi besökte var vinbönder! Följaktligen sÃ¥ldes det vin i parti och minut. Det var färskt vin av säsongens skörd, som sÃ¥ldes i stora pumpar med handtag som var förvillande, ja för att inte säga exakt, likt bensinstationerna där hemma. De franska vinpumparna var av exakt samma dimension och utförande som de svenska bensinpumparna där hemma pÃ¥ macken i Borrstorp. Vi kunder fick välja pÃ¥ ”rött”, ”vitt” eller ”rosé”. Sedan placerade man sin lilla dunk, eller nÃ¥got annat kärl, pÃ¥ en vÃ¥g och vips fick man det fyllt. Allting sÃ¥ldes per vikt (!) och det fanns plastdunkar att köpa pÃ¥ plats utrustade med en fiffig liten kran. Snabbt gjorde jag upp (via tolkande bekant) att fÃ¥ fyllt en 5-liters dunk och inköpa densamma tillsammans med rött innehÃ¥ll. För nÃ¥gra ynka franc bör tilläggas, och naturligtvis utan en tanke pÃ¥ det svenska tullväsendet. Med allt sÃ¥dan  i bakhuvudet gjorde jag nÃ¥gra snabba överslag i bakhuvudet under tiden vi sakta rullade av färjan och närmade oss det svenska tullhuset. Att förtulla nÃ¥got var naturligtvis inte intressant. DÃ¥ skulle ju alla ekonomiska fördelar med semesterns rusdrycksinköp vara fullständigt spolierade.

Till saken hör också att när man gör en bilsemester på två veckor bestående av fyra personer (varav två av kvinnligt kön) så släpar man med sig icke oansenliga mängder av bagage. Bilen vi färdades i rullade av färjan tungt och med en rejäl bakvikt. Framlamporna pekade nog en smula mer uppåt än de flesta bilarna som kanske inte led av samma handikapp som våran. Det var rena undret att inte bakluckans ruta farit ur när vi satte oss på densamma för att pressa ner den för att överhuvudtaget kunna stänga det överfyllda bagageutrymmet och få låset att klicka igen. I baksätet sov de båda damerna, rejält uttröttade efter sträckkörning från franska rivieran, och det bar sig förstås inte bättre än att tullarna vinkade fram just våran bil och knackade på rutan. Med en ansträngning att verka avslappnad rullade jag ner rutan och anlade en medgörlig min. ”Något att förtulla?” blev frågan och svaret ”Nej” dröjde kanske en millisekund för länge eller uppfattades som alltför tillkämpat. Kanske är alla tullare misstänksamma mot alltför nya dyra bilar med alltför unga förare och passagerare. Vår nya svartglänsande Saab 9000 drog kanske uppmärksamheten till sig. Inte vet jag. Men tullaren fäste ingen större vikt vid mig utan vände sig istället sävligt till min kollega och ställde samma fråga och bemöttes med samma svar. Svaren rann av honom som vatten på en gås. Därefter riktade han uppmärksamheten mot baksätet och knackade, ganska barskt, på bakdörrens fönster. Detta fick förstås damerna att yrvaket se sig omkring och där frågade han också vart vi kom ifrån. ”Holland” blev det inte helt med sanningen överensstämmande svaret (visserligen var det där vi senast stannat för att tanka och pausa). Men det var ju inte där vi spenderat 14 dagar! Tullaren fick omedelbart en bister uppsyn och frågade barskt varför hon låg där och sov. Han misstänkte förstås genast haschinköp i kombination med smuggling samt eget bruk och pekade bistert in oss i tullens sterila men fint upplysta garage. ”Varför svarade du Holland” väste jag i en teaterviskning åt min dåvarande, en smula upprört, under tiden som jag sakta styrde in bilen i tullgaraget. ”Vi har ju varit i Frankrike!”

Alla i bilen var nu klarvakna och all tidigare trötthet var som bortblåst. Vi beredde oss på det oundvikliga, böter för grov alkoholsmuggling och i värsta fall en omild kroppsvisitation av kroppens alla hålrum. När jag stannade bilen och hoppade ur försökte jag förklarade att vi faktiskt varit i Frankrike under två veckor och inte i Holland. Den förste tullaren hade nu fått sällskap av en kollega och de båda tog emot min förklaring ganska lakoniskt. De bad mig bara att öppna bakluckan och alla dörrarna, inklusive motorhuven.

Min kollega påpekade då (mycket riktigt) att bilen vi färdades i var en experiment- och utvecklingsbil som innehöll företagshemligheter som till varje pris inte fick röjas. En officiell företagspärm som tillhörde bilen (innehållande registreringsnummer, chassinummer osv. osv.) visades fram och tullarna blev nu riktigt intresserade och viftade bort våra argument med en försäkran om att dom fick titta överallt hur mycket dom ville. Motorrummet fick plötsligt större dragningskraft än bakluckan och baksätet. Frågor om hästkrafter, accelerationstider och antal cylindrar vägrade vi stoiskt att svara på och hänvisade bara till bilens pärm som anhöll om diskretion och överseende.

Den mindre av tullarna slog sina lovar runt bilen och höll ett öga på oss när han närmade sig bakluckan. Utan att med en min röja mina farhågor låtsades jag vara mer intresserad av att stoppa hans kollegas framfart under motorhuven. Det hemligaste som fanns därunder var nog en ny behållare för spolarvätska eller något liknande.

”Ska du inte hjälpa till” morrar då den mindre tullaren förgrymmat till sin betydligt längre kollega. ”Jobba du. Jag har flest tjänsteår” blev det oerhört fräcka svaret. Detta retade förstås gallfeber på den kortväxte som nu  började riva ut saker ur det proppfulla bagageutrymmet. Överst låg ett stort fång med nyplockade örter som fick en ingående granskning och idel misstänksamma blickar. ”Det är lagerblad” förklarade jag som fått dom av de vi besökte. ”Jag ska torka dom när vi kommer hem” tillade jag. Det var verkligen lagerblad och inget annat, och tullaren såg nog också att det inte var någon hampaväxt eller annan illegal ört. Han lade därför dessa bladstänglar åt sidan och började plocka ut liggunderlag, smutstvätt diverse väskor och allehanda föremål som man samlar på sig och släpar med sig under två veckors tid utomlands.

“JasÃ¥ ni har varit i Frankrike, dÃ¥ har ni förstÃ¥s handlat lÃ¥dvis med Champagne?” undrade tullaren sedan knipslugt. Vi utstötte helt sanningsenligt, med äkta förvÃ¥ning (och en smula avsmak) ett ”Nej verkligen inte!” Ingen av oss tyckte nämligen om denna bubblande dryck. Här fÃ¥r jag förtydliga att det var pÃ¥ denna tiden. Hur det är med mina medresenärer vet jag inte nu för tiden. Men om nÃ¥gon skulle fÃ¥ för sig att bjuda mig pÃ¥ Champagne, sÃ¥ gärna för mig. Jag tar tacksamt emot, helst inte för torrt bara och i nydiskade glas! Men lÃ¥t oss Ã¥tervända till tullens garage i Helsingborg. Tullaren förstod nog att svaret var sanningsenligt i och med det snabba och unisont klingande nekandet. Och han vände Ã¥ter sin irriterade uppmärksamhet mot urpackningen av allehanda saker ur den fullständigt fullproppade bagageluckan. Saken var den att platsbristen hade gjort att bagageluckan fick stängas med milt vÃ¥ld och när tullarna hade öppnat luckan for den upp med en fjÃ¥ng som avslöjade ett fullständigt överfullt bagage. Det var sÃ¥ överfullt att vi hade fÃ¥tt packa bÃ¥de utanför, under, ovanpÃ¥ och mellan väskorna, dÃ¥ allting inte ens rymdes i väskorna. SÃ¥ hela bagageutrymmet hade formen av en gigantisk koffert fullproppad med allsköns brÃ¥te. Inte ens skitig smutstvätt saknades, och sanning att säga luktade det inte direkt hallon i denna bagagelucka som vi inte hade vÃ¥gat öppna under det senaste dygnet. Vi hade bara necessär och det väsentliga inne i kupén för vi visste att det skulle innebära ett fantastiskt jobb att lyckas stänga bakluckan om man skulle öppna den. Och att försöka hitta nÃ¥t specifikt i brÃ¥ten var ändÃ¥ relativt eller fullständigt utsiktslöst.

När den lille tullaren hade kommit en bra bit ner i packningen var det en oerhörd massa pinaler som började hopa sig på ett bord bredvid bilen. Med en hand på min sovsäck sträcker han på halsen och fräser åter igen till sin kollega som fortfarande har huvudet begravt under motorhuven. ”Ska du inte hjälpa till då!?” Precis under sovsäcken kom jag klart ihåg att min 5-liters vindunk låg, sida vid sida med de andra dunkarna som sällskapet liksom jag införskaffat hos franska Lantmännen. ”Jobba du” flinade hans kollega nonchalant, som istället förhörde sig om olika bilfakta från min kollega. Detta fick tydligen bägaren att rinna över, och den kortväxte tullaren tryckte därmed tillbaka min sovsäck med eftertryck och fräste ”då skiter jag också i det här”.

Jag är säker på att jag pustade ut med en ljudlighet som borde väcka misstänksamhet, men tullaren stegade iväg mot motorrummet eftersom det också drog till sig hans odelade nyfikenhet. ”Ska du inte lägga tillbaka sakerna” fick jag ur mig med spelad förtrytelse. ”Titta som du har ställt till det” tillade jag och pekade på berget med semesterpackning som tornade upp sig på garagebänken och nu hotade att falla ner på golvet. Som svar till detta pekade tullaren bara, med hela armen, mot en affisch på väggen som upplyste oss om att tullpersonalen inte hade några skyldigheter att återställa bilen efter visitation. Jag låtsades trumpen och fick hejda mig själv från att allt för snabbt slänga tillbaka packningen i bagaget.

Efter att ha konstaterat att vi inte hade någon spännande rymdmotor under huven, eller några andra häftiga hemligheter, vinkades vi till sist ointresserat ut ur garaget av de båda tullarna, som därmed helt hade tappat intresset för vårt nedlastade semesterekipage.

Ministeriet gratulerar (24/8)

Friday, August 24th, 2007

Ministeriet gratulerar idag dagens enda namnsdagsbarn som är Bartolomeus.

Bartolomeus
Hebreiskt namn. Namnet har bildats av Arameiskans Bar Talmi (“Talmais son”). Till Sverige har namnet kommit via latinet. Bartolomeus hör till de allra ovanligaste i namnsdagsalmanackan. Besläktade namn är Bert och Bertil. Bartolomeus var en av Jesu lärjungar.

Den 31 december 2005 fanns det bara 43 Bartolomeus (varav 5 med det som tilltalsnamn). De senaste åren har enstaka personer fått namnet, men endast som andranamn. Trots det upplever Bartolomeus ett uppsving, det har faktiskt fördubblat sitt antal på det senaste decenniet.

Datumet kallades förr Barsmäss och räknades som början på hösten.

I Bibeln nämns Bartolomaios endast i uppräkningar tillsammans med övriga apostlar, men enligt den kristna traditionen missionerade han i Indien och Mesopotamien (området mellan floderna Eufrat och Tigris i Irak) innan han led martyrdöden i Armenien genom att bli flådd levande.

Bartolomeinatten (det parisiska blodsbröllopet). Det var den stora massaker på franska protestanter (hugenotter) som ägde rum i Paris natten till den 24 augusti 1572 – på aposteln Bartolomeus (Bartolomaios) dag. Allt skedde i samband med bröllopet mellan Henrik av Navarra och Margareta av Valois, syster till kung Karl IX av Frankrike.

Den utlösande faktorn till massakern blev attentatet mot amiral Gaspard de Coligny, en protestantisk adelsman som var rådgivare till Karl IX. Detta i sin tur ledde till massakern på dennes anhängare. Händelsen var kulmen på de långa politiska konflikterna i Frankrike, och en av många brickor i inbördeskriget.

Pondering the universe

Thursday, August 23rd, 2007

Regarding yesterdays congratulation of Henrietta Swan Leavitt (on her namesday). The story about Henrietta Swan Lewitt, is The Untold Story of the Woman Who Discovered How to Measure the Universe. The asteroid 5383 Leavitt and the Leavitt crater on the Moon are named in her honour. If she hadn’t died rather early she might have been nominated for the Nobel Prize. During her career, Leavitt discovered more than 2,400 variable stars, about half of the known total in her day.

At the age of 25 where she worked on the accurate measurements of the brightness of stars. Leavitt’s work with variable stars led to her most important contribution to the field, the discovery of the period-luminosity relation of Cepheid variable stars.

Cepheid variables are stars that go through cycles of brightness and darkness. Henrietta found that when observing a cepheid variable in another galaxy, she could relate the length of the brightness cycle to the size of the star. With this discovery, she was able to determine the distances between stars and the Earth.

“It is worthy of notice”, she observed, that “the brighter variables have the longer periods.” Cepheids are stars that fade and brighten in a regular fashion. Leavitt discovered a direct correlation between the time it took a star to go from bright to dim to how bright it actually was. Knowing this relationship helped other astronomers, such as Edwin Hubble, to make their own groundbreaking discoveries.

Cepheid variables are referred to as “astronomical yardsticks” as they make it easier to measure distances within the universe. Her findings made it possible to measure the whole universe…

And speaking about the universe. Two days ago we talked about this new theory about the pulsating universe (in swedish).

ponder.jpg

Astronomers today think that the Big Bang has happened before, and both will and has happened again and again and again… They think the universe is pulsating and that the Big Bang is followed by a Big Crunch (when everything falls back together again). The Big Crunch has given ideas about what will happen then. Will time itself reverse? Will everything that has happened before, happen again, just in the other direction? In that case perhaps we will came back to life with full memory… Weird notion.

One also have to think if it (Big Bang) will happen again. Will everything happen again as well? Will everything repeat itself? Perhaps that’s what we call “Deja Vu”? Or will the next Big Bang bring a totally different universe? If time is plastic, perhaps this is the thing we talk about when we talk about parallell universes? It’s almost as “this time” only slightly modified… And perhaps the more Big Bangs in between, the more different the universes are… Or will this pulsating universe fit together with the multiversum theory?

Stay tuned, we’ll try to find out.

Ministeriet gratulerar (23/8)

Thursday, August 23rd, 2007

Ministeriet gratulerar idag dagens namnsdagsbarn som är Signe och Signhild.

Signe
Signe är ett fornnordiskt kvinnonamn med betydelserna ny och seger (sig-ny). Fram till 1800-talet användes det främst i SkÃ¥ne, men sedan spreds det över hela landet. I början av 1900-talet hörde det till de allra vanligaste flicknamnen, och namnets popularitet ökar nu Ã¥ter. Den 31 december 2005 fanns det totalt 17 291 Signe. Ã…r 2003 fick 318 flickor namnet, varav 104 fick det som tilltalsnamn. Äldsta belägget för Signe är 1382. (Som kuriosa kan nämnas att det första, instrumentella, spÃ¥ret pÃ¥ Eric Claptons Unplugged heter “Signe” – efter den yacht den skevs pÃ¥).

Signhild
Signhild är ett gammalt nordiskt namn bildat av ord som betyder seger och beskydd eller strid. De flesta som heter Signhild är över 80 år. 31 december 2005 fanns det totalt 2 267 personer i Sverige med namnet Signhild varav 714 med det som tilltalsnamn. År 2003 fick 3 flickor namnet, men ingen fick det som tilltalsnamn.

I den nordiska mytologin var en Signe trolovad med vikingen Hagbard. Hon tog livet av sig när hon nåddes av budskapet om hans dödsdom. Sägnen förtäljer att vikingen Hagbard från Trondheim i Norge, som gett sig ut på vikingatåg nere i Västerhavets vatten, möts av en stor flotta under ledning av kung Sigvard av Asige. De båda vikingarna drabbar samman. Slaget blir oavgjort och man sluter fred. Sigvard bjuder hem Hagbard som där möter Sigvards vackra dotter Signe. Kärlek uppstår men något bröllop kommer inte till stånd, eftersom de båda släkterna sedan lång tid tillbaka ligger i fejd med varandra.

(LÃ¥ter lite som Romeo & Julia – kan Shakespear ha läst gamla vikingasagor?). NÃ¥väl, lÃ¥t oss Ã¥tervända till sagan…

Hagbard trotsar beslutet och i en förklädnad tar han sig in till Signe. Där överraskas han av hennes bÃ¥da bröder och Hagbard grips. Vid tinget i Asige döms han till döden. Där slutar dock inte historien om Hagbard och Signe. De bÃ¥da älskande beslutar sig för att dö tillsammans. För att pröva Signes trohet lÃ¥ter Hagbard först hissa sin mantel i galgen. När Signe ser manteln pÃ¥ avstÃ¥nd tror hon att Hagbard är död. Hon tar dÃ¥ sitt liv tillsammans med nÃ¥gra tärnor genom att bränna sig inne. DÃ¥ Hagbard sÃ¥g röken kunde han dö i lugn och ro.икони

Ministeriet gratulerar (22/8)

Wednesday, August 22nd, 2007

Ministeriet gratulerar idag dagens namnsdagsbarn som är Henrietta och Henrika.
Henrietta
Namnet är en variant av Henrika, och kommer frÃ¥n franskan. Namnet är en feminin motsvarighet till Henri, franskans Henrik. Detta namn betyder familjeöverhuvud eller husbonde och Henrietta brukar vanligtvis översättas med “hemmets härskarinna”. Henrietta delar sedan 2001 namnsdag med det mer ovanliga Henrika.

Henrietta togs in i den svenska almanackan 1859 till ära för Oscar II:s hustru Sophia som också hette Henrietta. Detta bidrog förmodligen till Henriettas relativa popularitet i början på 1900-talet. Men Henrietta tillhörde aldrig de vanligaste namnen, som bäst var det kanske med på 100-i-topp. Bland dagens barn är namnet något vanligare än i föräldrageneration, det har flera år under 1990-talet varit ett av de 200 vanligaste tilltalsnamnen. Den 31 december 2005 fanns det totalt 3 988 Henrietta.

Henrika
Feminin form av Henrik. Henrika hör till de mer ovanliga i almanackan, med bara omkring 300 bärare. Henrika hör därmed till ett av almanackans ovanligaste kvinnonamn. Högst någon enstaka flicka i varje årskull får namnet som tilltalsnamn. 31 december 2005 fanns det totalt 340 Henrika, varav Ministern faktiskt känner en. Grattis Henrika, på namnsdagen!

henrietta-leavitt.gif

Ministeriet gratulerar också i synnerhet Henrietta Swan Leavitt (född 4 juli 1868 i Lancaster, Massachusetts). Henrietta Swan Leavitt var en amerikansk astronom som var verksam vid Harvardobservatoriet. Leavitt fann bland annat 1912 period-luminositetsrelationen för den typ av variabla stjärnor som kallas Cepheider.

Cepheidvariabel, eller bara cepheid, är en typ av stjärna som varierar i ljusstyrka pÃ¥ ett bestämt sätt. Cepheider är jätte- eller superjättestjärnor och har fÃ¥tt sitt namn efter stjärnan δ (delta) i stjärnbilden “Cepheus”.

Cehpeidernas periodicitet beror på deras absoluta ljusstyrka, och de används därför som ett hjälpmedel för att beräkna avståndet till andra galaxer. Genom att söka efter cepheider i galaxerna och sedan mäta deras period och därav beräkna deras absoluta ljusstyrka, kan man, genom att jämföra med den observerade ljusstyrkan, uppskatta avståndet till galaxen.

Ett nytt universum vart biljonte år?

Tuesday, August 21st, 2007

NÃ¥got som Ministern i mÃ¥nga Ã¥r funderat över har nu kommit upp pÃ¥ tapeten! I ett försök att lösa fysikens för närvarande allra största gÃ¥ta hävdar nämligen tvÃ¥ kosmologer (Paul Steinhardt och Neil Turok) att Big Bang har inträffat massor av gÃ¥nger och att vi lever vi i ett cykliskt universum. Ett universum som bubblar upp och faller ihop med jämna mellanrum – och har gjort sÃ¥ sedan evinnerliga tider!

För sex år sedan kom en nyhet, som helt skakade om synen på universum. Två oberoende forskarlag hade ägnat sig åt att observera en speciell sorts supernovor. Bägge forskarlagen upptäckte till sin stora förvåning att universum utvidgas i accelererande (ökande) hastighet.

Fysikerna hade tänkt sig att universum efter Big Bang utvidgades till en viss punkt, och att gravitationen till slut övermannande rörelseenergin så att allt vände tillbaka till en stor smäll, kallad Big Crunch. Eller att universum fortsatte utvidgas i all evighet, men i allt långsammare takt. De kunde också tänka sig att energin och gravitationen så småningom skulle väga exakt lika, så att universum till slut stod och balanserade i en och samma storlek. (Detta var förresten Albert Einstein inne på från början då han först tänkte sig att vi levde i ett statiskt universum).

Men att universum utvidgas i accelererande hastighet kom som en fullständig överraskning. Det kunde bara betyda att det fanns en tidigare okänd faktor, ett slags energi, som motverkade gravitationen. Einstein hade varit inne på en sådan faktor, som han kallade ”den kosmologiska konstanten”. Men han avfärdade den dock efter ett tag och kallade den ”sitt livs största blunder”.

Sedan upptäckten av det accelererande förloppet har många fysiker försökt hävda att supernovaforskarna gjort något misstag i sina observationer. Men resultaten har bekräftats med mer och bättre data sedan dess. Numera erkänner så gott som alla att det finns något sådant som en kosmologisk konstant.

Steinhardt och Turok har länge hävdat ett cykliskt universum i flera år och nu verkar de få ihop pusselbitarna. Om man utgår från att universum inte alls är 13,7 miljarder år gammalt (som man hittills trott), utan betydligt mycket äldre, stämmer nämligen pötsligt ekvationen.

Steinhardt och Turok tänker sig ett universum som utvigdas explosionsartat i en oändligt het Big Bang ungefär vart biljonte år. Det utvidgas och blir till ett allt glesare vakuum, där konstanten dominerar över materian. Till slut drar allt ihop sig till en Big Cruch, som sedan sätter igång en ny Big Bang. Det låter på något sätt bättre (mer logiskt?) med ett pulserande universum, än med något som bara uppkommer ur tomma intet.

universum.jpg

När jag på kvällen förvånad betraktar himlen och härskaran av ljuskroppar,
solar och jordar, i all evighet rörande sig inom sina gränser, då svingar sig min ande
över hela denna millioner mil avlägsna stjärnevärld till urkällan,
från vilket allt skapat strömmar och från vilken ständigt nya skapelser växer fram.
[Ludwig van Beethoven] Bild: Cirka 10.000 galaxer, fotograferde genom Hubble Teleskopet.

Ministeriet gratulerar (21/8)

Tuesday, August 21st, 2007

Ministeriet gratulerar idag dagens namnsdagsbarn som är Jonna och Jon.

Jonna
En kortform av Johanna. Detta namn är i sin tur en feminin motsvarighet till Johannes (se Jon). Jonna brukar betraktas som en dansk kortform av det hebreiska namnet Johanna eller Joanna – som närmast betyder ”Värd att älska”. Namnet blev egentligen vanligt först på 1980-talet, då namnet upplevde en regelrätt modevåg som ebbade ut redan under 1990-talet. Under större delen av 1990-talet var det ett av de 75 vanligaste tilltalsnamnen men mot slutet av decenniet mattades modevågen som sagt av. I den vuxna befolkningen är Jonna däremot ganska ovanligt. 2005 fanns det totalt 4895 Jonna.

Jon
Svensk förkortning av Johan och Johannes. Jon är en gammal nordisk sidoform av Johan och var länge ett av de vanligaste svenska namnen. Namnet förekommer pÃ¥ runstenar med stavningen Iun. Namnet är bildat av Johannes, som i sin tur kommer frÃ¥n hebreiskan. Johannes brukar översättas med “Gud är nÃ¥dig” eller “Gud har förbarmat sig”.

På 1980-talet blev Jon ett ganska vanligt namn och det infördes i almanackan igen 1986. Under 1990-talet ebbade dock modevågen ut. 2005 fanns det totalt 5817 stycken Jon. Nu för tiden är Jon kanske vanligare i Norge än i Sverige.

It’s tradition…

Monday, August 20th, 2007

“It’s tradition, that times always will, and does, change…”