Archive for September, 2007

Ministeriet gratulerar (30/9)

Sunday, September 30th, 2007

Ministeriet gratulerar idag dagens enda namnsdagsbarn som är Helge.

Helge
Fornsvenskt namn som betyder lyckosam. Namnet går tillbaka på fornsvenskans Hälhge, som har bildats av ett ord med betydelsen lyckosam eller helig. Som förnamn förekommer Helge i de gamla sagorna, men namnet gick nästan helt ur bruk för att återfå popularitet först under 1800-talet. Namnet var vanligt i början av 1900-talet, men är nu mycket ovanligt bland de yngsta För omkring 15 år sedan fanns omkring 22.000 Helge. Förra året fanns det totalt 12.934 Helge, som med andra ord har tappat nåt katastrofalt i popularitet.

Ministern har som bekant, bland de minnesgoda läsarna, problem med att uppskatta sport, och matematik är nog av samma dignitet i uppskattningssammanhang. Detta till trots bör den svenske matematiker Helge von Koch uppmärksammas på helge-dagen. Han är mest känd för att ha givit sitt namn till en av de första fraktalerna: Koch-kurvan. Helge fann lösningarna till en linjär differentialekvation med rationella koefficienter och i övrigt av allmännaste typ, samt framlade 1891 den fullständiga lösningen på detta problem. Detta gav von Koch anledning att ytterligare fördjupa samt utveckla teorin för de oändliga determinanterna, och han kan anses som sin tids förnämste kännare av den högre analysen.

helge-von-koch.jpg

Helge von Koch

von Koch förde vidare problemet rörande primtalens frekvens ett steg längre än de författare, som efter Bernhard Riemann hade behandlat denna fråga. Han erhöll den hittills noggrannaste approximationen för antalet primtal mellan två givna godtyckligt valda gränser. Han ägnade sig även åt den egentliga funktionsteorin.

von Koch skrev åtskilliga arbeten om talteori. Bland annat lyckades han år 1901 bevisa att Riemannhypotesen är ekvivalent med den starka varianten av primtalssatsen. I ett arbete med titeln ”Sur une courbe continue sans tangente, obtenue par une construction géométrique élémentaire” (1904) beskrev han det som efter honom har kommit att kallas Koch-kurvan.

koch-kurvan.GIF

Koch-kurvan

Skördetider på Ministeriet

Saturday, September 29th, 2007

gron-tomat.jpg

Gröna tomater ska nu plockas och läggas in i en kryddad sockerlag. Skördesäsongen går mot sitt slut och tomaterna i Ministeriets växthus har växt sig alldeles för stora. Men bättre det än förra året då de inte växte alls.
De tomater som inte hunnit bli röda och mogna färdigt börjar nu få problem att hinna bli klara innan höstkylan smyger sig in i växthuset. Men då går det bra att plocka, koka och lägga in dom för senare njutning till söndagmiddagar i höstrusket.
En sockerlag med ättika, senapsfrön och hel kanel hälls över de gröna tomaterna som varvas med en smula lök i burkar för lagring.

Ministeriet gratulerar (29/9)

Saturday, September 29th, 2007

Ministeriet gratulerar idag dagens namnsdagsbarn som är Mikael och Mikaela.

Mikael
Namnet kommer frÃ¥n ett hebreiskt ord som betyder “vem är som gud?” eller “vem är gud?”. I Sverige började det användas som förnamn pÃ¥ 1200-talet. 1960 blev Mikael det tredje vanligaste förnamnet bland de nyfödda. Under 70-talet var modevÃ¥gen fortfarande stark men under 90-talet ebbade den ut, dÃ¥ hade namnet omkring 140.000 företrädare. Förra Ã¥ret fanns det totalt 161.378 Mikael eller Michael.

Mikael var i judisk mytologi, såsom den förmedlas av Gamla Testamentet en ärkeängel; en av de tre namngivna änglarna, tillsammans med Gabriel och Rafael.

Mikaela
Namnet är den feminina motsvarigheten till Mikael. I Sverige är det känt sedan mitten av 1800-talet, men blev modenamn först på 1970-talet. Namnet hade en närmast explosionsartad uppgång under mitten 1980-talet och början på 1990-talet. Sedan dess har populariteten avtagit något. För drygt 15 år sedan bar omkring 10.000 namnet Mikaela. Förra året fanns det totalt 11.715 Mikaela.

Både Mikael och Mikaela är eller har med andra ord på senare år (årtionden) varit på mycket stark frammarsch.

Trots Ministeriets ibland obefintliga intresse för sport gÃ¥r ända tankarna idag till Mikael Ljungberg. Ministern fann sig en gÃ¥ng (Ã¥r 2000 om Ministerns minne icke bedrar honom) drickandes fermenterade örtdrycker pÃ¥ samma etablissemang som denne gigantiske brottare. Dock togs aldrig nÃ¥gon personlig kontakt, vilket än till denna dag Ministern beklagar. Mikael Ljungberg var en av Sveriges främsta brottare genom tiderna (med ett OS-guld, tvÃ¥ VM-Guld, tvÃ¥ EM-guld och Ã¥tskilliga andra medaljer i internationella sÃ¥väl som nationella turneringar och mästerskap). Efter sin aktiva kärriär hann han med att skriva en bok, Mjuka drömmar och hÃ¥rda mÃ¥l, att ha hand om de svenska juniorerna samt att bli utsedd till sportchef i svenska brottningsförbundet – en tjänst han dock aldrig hann tillträda. Mikael Ljungberg tog tragiskt nog sitt liv den 17 november 2004.

Estonia och Scandinavian Star

Friday, September 28th, 2007

Det är idag 13 år sedan Estonia sjönk och om knappt två veckor är det 17,5 år sedan Scandinavian Star brändes ur.

Estonia seglade mellan Tallin och Stockholm. Av Estonias 989 passagerare räddades bara 137. Resten följde med båten i djupet.

Scandinavian Star seglade mellan Oslo och Fredrikshamn. Scandinavian Star togs in i hamn i Sverige dÃ¥ branden avbröt seglatsen. Färjan togs in i hamn i Lysekil där röjningsarbetet vidtog med att bärga 158 ihjälbrända människor. Ögonvittnen berättade att stanken som fyllde stan var vedervärdig…

Av de tvÃ¥ olyckorna har Estonia fÃ¥tt mest uppmärksamhet. När det gäller Scandinavian Star rÃ¥der till exempel fortfarande osäkerhet om ägarförhÃ¥llande (!). Trots att expertis pÃ¥pekat att allt talar för att det var en anlagd mordbrand, av en eller flera personer – som visste exakt hur de skulle bära sig Ã¥t för att ställa till största möjliga skada; med hjälp av sönderbrutna hydraulrör, startade oljepumpar (som bara kunde kommas Ã¥t av utbildad personal i lÃ¥sta utrymmen) och uppställda branddörrar – trots detta vägrar man tillsätta nya utredningar. Samma konstiga mönster gäller Estonia. I bÃ¥da fallen kan vi alltsÃ¥ bara konstatera att ingen tillfredställande undersökning ännu gjorts.

Utan att överdriva kan man påstå att det i båda fallen kan bero på att inblandade regeringar har mörkat och bromsat, även tillsatta haveriutredningar. Det måste anses som exceptionellt att två någorlunda moderna båtar, i modern tid, och i farvatten utanför Sverige kan förlisa och förolyckas utan att vi får reda på hur det gick till och varför det hände.

Fortfarande gräver privatpersoner och media upp nya oemotsägliga fakta – och ändÃ¥ händer ingenting. NÃ¥gon eller nÃ¥gra har bestämt sig för att lägga locket pÃ¥, och där ligger det tycks det… Vi kan bara konstatera att, ännu inget avgörande nytt i nÃ¥got av fallen.

estonia2.jpg

Estonia (med uppfällt bogvisir)

starforside.jpg

Scandinavian Star (brinnande)

Ministeriet gratulerar (28/9)

Friday, September 28th, 2007

Ministeriet gratulerar idag dagens namnsdagsbarn som är Lennart och Leonard.

Lennart
Lågtysk variant av Leonard och är sammansatt av latinets leo, som betyder lejon, och ett ord som kan översättas med stark och hård. Lennart kom till Sverige som förnamn i mitten av 1500-talet. Det var länge ett ganska ovanligt namn men under 1900-talet har det periodvis varit något av ett modenamn. Det finns idag drygt 139.400 Lennart.

Leonard
Tyskt namn som kommer från orden lejon och djärv. Leonard är dokumenterat som förnamn i Sverige redan i slutet av 1200-talet. För 15 år sedan fanns det drygt 7.000 Leonard. Idag heter cirka 5.479 Leonard. Föregångaren håller på att överlevas av sin efterträdare. Leonard för en tynande tillvaro.

Ministeriet skänker idag på Lennart-dagen en, på sätt och vis, nostalgisk tanke till Lennart Torstensson (även benämnd Leonhard eller Linnart). Lennart Torstensson föddes 1603 på Forstena säteri utanför Vänersborg. Hans föräldrar var trogna mot Sigismund och tvingades i landsflykt, så Lennart togs omhand av släktingar. 15 år gammal blev Lennart page hos Gustav II Adolf och följde kungen på fälttåg i Livland. Som 20-åring studerade han krigskonst i Holland. Han var en lysande militär begåvning, skicklig taktiker, snabb och djärv och som 25-åring blev han utnämnd till överste.

Ett par år senare blev han chef för artilleriet. Som artillerichef förbättrade han det svenska artilleriet och gjorde avgörande insatser i 30-åriga kriget. 1632 blev han dock tillfångatagen av fienden och satt i ett fuktigt fängelse som för alltid bröt ner hans hälsa. Han blev fri vid en fångutväxling året därpå. Tidvis vistades han sedan i Sverige av hälsoskäl. Han utnämdes även till riksråd. 1641 blev han utsedd till fältmarskalk (i många länder den högsta militara graden, utdelas som regel endast till generaler som utmärkt sig i krig) och Överbefälhavare för de svenska trupperna i Tyskland.

torstenson.jpg

På bilden visas hur Lennart Torstensson framställs på ett porträtt. Bland hans många framgångsrika operationer kan t.ex. den mot Danmark 1643-44 nämnas. Den ledde fram till freden i Brömsebro, varvid Sverige bl.a. erhöll Jämtland, Härjedalen och Halland på 30 år. 1645 tog han avsked som Ö.B. då hans reumatism blivit så elakartad att han måste bäras på bår. Västsveriges värnkraft försvagades under kriget med svåra fientliga skövlingar som resultat. Vid hemkomsten blev han därför generalguvernör över gränsprovinserna i väst: Västergötland, Dalsland, Värmland och Halland för att förstärka det försummade försvaret. 1651 dog han, endast 48 år gammal, och begravdes i Riddarkyrkan i Stockholm.

EBS som referens

Thursday, September 27th, 2007

Konstforskningsprojektet ARKIV med underrubriken “Eslöv By The Sea” har vi berättat om tidigare vid olika tillfällen (se kategorin för Eslöv By The Sea). Av en slump uppdagades det pÃ¥ Ministeriet under veckan att regionalblaskan hänvisade till projektet i en artikel om beachhandbollsturnering i Eslöv, som gick av stapeln i somras. Konsten smyger sig sakta in i verkligheten… Läs artikeln i Sydsvenskan här, hänvisning till projektet Ã¥terfinns längst ner under “fakta”.

Ministeriet gratulerar (27/9)

Thursday, September 27th, 2007

Ministeriet gratulerar idag dagens namnsdagsbarn som är Dagmar och Rigmor.

Dagmar
Nordisk variant av slaviska namnet Dragomir som betyder kär, fred. Namnet, som kommer frÃ¥n slaviskan, har bildats som en nordisk variant av Dragomir, som är sammansatt av ett ord med betydelsen kär och ett som betyder fred. Dagmar är följdaktligen “den fredsälskande”. Som förnamn började Dagmar först användas i Danmark, och det kom till Sverige i mitten av 1800-talet. En gammal vendisk form av namnet är Dargmara som alternativt har tolkats som bildat av de forndanska orden Dag – dag, och mara – mö.

Namnet nådde viss popularitet under första hälften av 1900-talet men är nu på tillbakagång. För 40 år sedan fanns det upp mot 24.000 Dagmar. För tjugo år sedan var siffran drygt 18.000. Namnet är just nu mycket ovanligt som dopnamn. Förra året fanns det totalt 9.430 Dagmar. Vilket med andra ord är en allvarlig minkning.

Rigmor
Danskt namn och längre tillbaka med tyskt ursprung. som betyder mäktig och sinne. – Namnet har införts frÃ¥n danskan, men gÃ¥r sannolikt tillbaka pÃ¥ forntyskans Ricmot. Detta namn är i sin tur sammansatt av ett ord med betydelsen makt och ett ord som betyder mod. Anses även ha bildats av de fornhögtyska orddelarna Rik – mäktig och mod – sinne, eller möjligtvis mÃ¥r – mö.

Till Sverige kom Rigmor som förnamn på 1870-talet. Namnet har aldrig varit särskilt vanligt och för c:a 20 år sedan fanns det upp emot 4.500 Rigmor. Namnet var reltivt vanlig kring mitten av 1900-talet, men sedan 1990 har endast några enstaka flickor varje år fått namnet som andranamn. Förra året fanns det totalt 4.191 Rigmor. Rigmor minskar sakta men säkert.

Ett annat sorts äventyr

Wednesday, September 26th, 2007

Solen sprakade pÃ¥ en djupblÃ¥ förmiddags-himmel dÃ¥ jag svartklädd dagen till ära, satte mig i bilen för en tur till (pÃ¥ den tiden) sydligare trakter – närmare bestämt Konceptkonstmuseum i BorÃ¥s. Min bil hade sina skavanker och hickor – men jag var i trygg förvissning om att den skulle ta mig dit jag ville, för det har den ju alltid gjort. I för en gÃ¥ngs skull god tid svängde jag av pÃ¥ vägen mot BorÃ¥s och konstaterade att radioantennen fÃ¥tt sig en bokstavlig knäck. Irriterande som fasen förstÃ¥s, men inget direkt världsomstörtande. Men det skulle snart komma mer. Jag stannade och rättade till antennen sÃ¥ gott det nu gick. För den som inte vet, sÃ¥ kan jag berätta att en elmotordriven bilradioantenn som fÃ¥tt sig en knäck, är ungefär lika omöjlig att laga som ett knäckt sugrör. Men jag var snart pÃ¥ rullning igen efter det lilla stoppet. PÃ¥ köpet fick jag en mer eller mindre villig fripassagerare i bilen i form av en stor tjock svart fluga som i hiskelig fart for runt i kupén som en besatt, för att hitta en utgÃ¥ng ur detta obegripliga framrusande glasfängelse.

Jag for iväg igen som skjuten ur en kanon, bilen gick extra fint eftersom jag fÃ¥tt en avhoppad vakuum-slang pÃ¥ plats – frÃ¥ga mig inte vad en sÃ¥n slang gör eller varför – men det funkade klart bättre med den pÃ¥ plats. Dessa 70-vägar… Solen skiner, inte ett moln pÃ¥ himlen, stereon pumpar ut fet techno, bilens däck sjunger mot den stekheta asfalten pÃ¥ den soldränkta landsvägen och turbon kastar bilen vinande fram över detta dallrande asfaltshelvete. Som tur är finns det knappt nÃ¥gon trafik och den enda bilen framför mig är turligt nog en förbrytare som hÃ¥ller 20 km/h över gällande begränsning. Vägen ligger rak o fin och fälten breder ut sig pÃ¥ var sida. 200 km/h känns som en bra gräns. Men jag hÃ¥ller mig lydigt bakom fartdÃ¥ren och lagbrytaren. En rondell och en ny 70-sträcka. Den gasglade hÃ¥ller undan en bra stund men sÃ¥ kommer vi ifatt nÃ¥gra mittlinje-slickare som ligger i 69 km/h, för säkerhets skull. Till slut gick det sÃ¥ lÃ¥ngsamt att det var läge att köra om, men den gas-glade hade nu tappat stinget sÃ¥ jag fick köra om tvÃ¥ pÃ¥ en gÃ¥ng. Fullgas o turbon varvade villigt upp.

Men mitt i omkörningen, i vänster fil alltså, kom den där otrevliga hostningen som har uppträtt tidigare… Var det turbotrycket som byggdes upp för högt? Eller var det nåt annat? Det måste vara turbotrycket. Jag lättade på gasen men kom om och la mig till rätta bakom ytterligare en hastighetsbegränsningspetimeter. Därefter hägrade en ny raksträcka och 90-skyltar. Släppte förbi mötande trafik o bidade min tid, växlade ner och gav gas igen, men precis när motorns började varva upp var det som om någon dragit ut en sladd. Det var som om jag slagit av tändningen. Bilen bara fotrsatte rullade av bara farten men tappade snabbt hastighet. Inget hjälpte, så jag stängde av stereon och fällde ut blinkers och lade mig nära kanten av vägen. Jag undrade förvånat vad nu detta var! Något sånt här hade aldrig inträffat förut. En blick i backspegeln avslöjade förvånade ögonpar i bilen bakom. Men jag kunde inget annat göra än att finna mig i ödet med den sjunkande hastigheten.

Till slut var det bara att styra ut höger fram- och bakhjul i gruset på dikeskantens krön. Bilen stannade till och allt liv som fanns kvar i den var alla de röda indikatorlamporna som brann o lyste mig rakt i ansiktet. Bilen lade sig till rätta i vägrenens grus och vägdammet yrde upp för ett ögonblick bara för att försvinna lika snabbt som bilarna bakom, de bara körde om min nu helt stillastående vagn. Efter några fruktlösa och hopplösa startförsök insåg jag att resan fått sig en allvarlig knäck. En blick på klockan gjorde det uppenbart att det skulle bli svårt att hinna fram till klockan 12… Kanske fanns det en liten chans att hinna till 13? Efter att ha pliktskyldigt ha gått igenom dom enklaste felen jag kunde tänka mig (säkringar, reläer) satte jag genast igång att ringa runt och rådfråga kompisar och beskrev felet om och om igen. Snabbt fick jag ett möjligt bot på problemet i fråga och till slut fick jag en kompis att åka o hämta delen innan affären stängde (det var lördag) och leverera ut den till mig. Somliga vänner är värda sin vikt i rent guld.

lockan gick och bilar passerade (utan att stanna) liksom minuterna som retligt tickade förbi. Jag ringde lite till och fick förklara varför jag tyvärr inte kunde komma till Borås idag. Sen fick jag försiktigt jaga på den morgontrötte med betongkeps som skulle hämta pengar, sin bil och käka frukost innan han kunde hämta reservdelen han trodde jag behövde och sedan köra ut den till mig. Som tur var hade jag packat bilen full med prylar och hade bland annat en flaska kallt vatten med mig. En god bok fördriver tiden bättre än mycket annat.

Jag fann mig snabbt i mitt öde och tänkte att jag lika bra kunde försöka njuta av tillvaron istället för att sitta o sura i bilen och hetsigt vänta pÃ¥ undsättning. Jag ställde ut varningstrianglar och lät den uppfällda motorhuven stÃ¥. Bakluckan liksom dörren inÃ¥t vägkanten stod ocksÃ¥ öppna. Jag upprättade snabbt ett zigenarliknande läger med min jeansjacka som improviserad picknick-duk och läsfilt. Plockade fram boken och började sluka filosofiska betraktelser och berättelser om fenomenet Joseph Beuys. T-shirten hade Ã¥kt av och jag lÃ¥g o tuggade förstrött pÃ¥ ett lÃ¥ngt grässtrÃ¥ och strök dÃ¥ och dÃ¥ under intressanta meningar. Ibland tittade jag upp och kunde notera förvÃ¥nade ansikten med näsor andäktigt tryckta mot sidorutorna i de bilarna som svischade förbi. Ingen av all dom bilarna som svischade förbi visade dock intresse av att stanna. SÃ¥ lÃ¥ngt sträckte sig inte deras intresse/hjälpsamhet. PÃ¥ en och en halv timme gjorde ingen en motorist ens en ansats till att stanna – sÃ¥vida dom inte fick mötande trafik och kände sig nödgade att sakta in och stanna för den sakens skull.

Jag iscensatte snabbt ett socialt experiment och intog en mängd passande poser runt om och i den tydligt strandsatt bilen. Jag satt i bilen och såg bekymrad ut. Jag stod utanför bilen och såg bekymrad ut. Jag stod lutad över motorrummet och såg väldigt bekymrad ut. Jag stod i bakluckan och grejade och såg bekymrad ut. Ingen stannade. Och det enda som tycktes intressera dom förbipasserande var som sagt då jag tillbakalutad på sluttningen av dikeskanten läste i min bok o tuggade på ett strå.

Jag funderade så smått på vad som skulle behövas? Skulle jag gå ut o ställa mig naken mitt på huvudleden o vinka? Skulle bilen behöva brinna? Om jag la mig raklång ner i diket och spelade död? Ingen ringde tydligen polisen, för under cirka 2 timmar dök inte ens dom upp. Det retade mig gränslöst, ja nåt oerhört faktiskt, att jag inte hade stoppat ner kameran i väskan när jag körde. Det var ju en sån vacker och slumpmässigt genomförd aktion, för att inte säga performancekonst. Sortin hemåt gick med bogserlina. Ett snöpligt slut på förhoppningen att den trilskande motordelens nyinförskaffade ersättare skulle passa. Icke så. Det blev till att köpa en ny del dagen därpå. I alla fall blev det ett helt annat sorts äventyr än vad jag hade i tankarna när jag körde hemifrån…

Ministeriet gratulerar (26/9)

Wednesday, September 26th, 2007

Ministeriet gratulerar idag dagens namnsdagsbarn som är Einar och Enar.

Einar, Ejnar
Namnet härstammar frÃ¥n fornnordiskan. Namnet var ursprungligen att tillnamn som kan översättas med “den som stred ensam”. I isländskan finns namnet Einarr, som härrör frÃ¥n ordet einheri med innebörden “den som strider ensam”. Som förnamn förekommer Einar i de gamla sagorna. Det gick dock ur bruk för att Ã¥terupptas först pÃ¥ 1820-talet.

Namnet var ett av de 20 vanligaste förnamnen i början på 1900-talet, men har varit relativt ovanligt sedan 1930-talet. Men sedan mitten på 1990-talet har namnet haft en svag uppgång, men finns dock inte bland de 150 vanligaste namnen. Förra året fanns det totalt 17.068 Einar.

Enar
Fornnordiskt namn som betyder en som strider ensam. Samma ursprung som Einar, känt som förnamn i Sverige sedan 1220-talet. Det förekom förr främst i Norrland och västra Sverige. Namnet är betydligt mindre vanligt än Einar.  Namnet har använts om dopnamn i Sverige sedan 1200-talet.
Namnet är ovanligt bland de yngre, endast ett fåtal pojkar i varje årskull får namnet som tilltalsnamn. Förra året fanns det 3.467 Enar, varav endast 672 som tilltalsnamn.

carl-einar.gif

Ministeriet gratulerar i synnerhet Carl-Einar Häckner idag, estradören, trollkarlen m.m. som egentligen inte kan rosas nog. Häckner besitter en scenkänsla och timing som få kan mäta sig med och är en gudabenådad underhållare när han är som sämst. Har man aldrig sett Carl-Einar live så ska man definitivt försöka göra det. Senast Ministern såg honom live är nog 8 år sedan, men hela hans vaudeville-show sitter fortfarande på näthinnan. En av dom genuint begåvade underhållarna vi har i landet. Och så är han en bra Trollkonstnär också.

If you make…

Tuesday, September 25th, 2007

“If you make a really lousy first impression, things can only get better from there.”