Ministry Blog

Ministeriet gratulerar idag dagens namnsdagsbarn som är Björn och Bjarne.

Björn
Nordiskt namn som betyder björn. (Överraskning!) Namnet har bildats av fornnordiskans ord björn och brukar vanligen översättas med “den som är stark som en björn” eller “den björnstarke”. Björn förekom som förnamn i fomtiden och återupptogs under nationalromantiken på 1800-talet och har bevarat sin popularitet till våra dagar. Namnet är känt sedan vikingatid, och som vanligt förnamn inom Munsöätten, den dynasti som regerade över Birka och Svitjod på 800-talet. Latiniserat till Biornus. Namnet förekommer på en runinskrift från 1000-talet på en sten i Sanda, Södermanland: “Trodrun reste stenen efter sin fader, Björn i Sanda”. Björn blev oerhört populärt som förnamn på 1940-talet och nådde en kulmen på 1970-talet. Därefter har populariteten avtagit. För c:a 20 år sedan var antalet Björn 58.000. För ett år sedan fanns det cirka 61.050 bärare av namnet.

Bjarne
Norskt namn som betyder björn. Namnet, som är en sidoform till Björn, är tidigast dokumenterat på 1880-talet. Namnet har aldrig haft stor spridning i Sverige. Någon enstaka pojke i varje årskull får det som tilltalsnamn. För c:a 20 år sedan fanns drygt 2.600 Bjame. Den 31 december 2005 fanns det totalt 2.836 personer i Sverige med namnet. Namnet är betydligt mer populärt i våra nordiska grannländer. Det är faktiskt vanligare i Danmark (18.635) än i Norge (7.265).

Ministeriet gratulerar idag dagens namnsdagsbarn som är Torborg och Torvald. Två sammansatta namn, ett kvinnonamn och ett mansnamn, med guden Tor som förled.

Torborg
Nordiskt kvinnonamn som betyder beskydd, sammansatt av Tor och Borg. Torborg är ett av de gamla nordiska namnen som förekom i sagor från vikingatiden. Namnet förekommer på en sköldmö i en gammal isländsk saga, men någon tidig användning av namnet finns inte belagd. En variant - Thorbjörg - förekom dock i Bohuslän på 1500-talet. Den moderna användningen av namnet har sitt upphov i 1800-talets nationalromantik och namet var populärt en bit in på 1900-talet. Bland unga flickor är det nästan obefintligt.
Namnet är bildat av det fornnordiska gudanamnet “Tor” och ordet “borg” som översätts med skydd. Torborg kan uttydas som “den som står under Tors beskydd” eller “den guden Tor beskyddar”. Namnet förekom under forntiden men blev inte vanligt förrän på 1800-talet. För 20 år sedan hade Torborg knappt 4.000 företrädare. För ett år sedan fanns det cirka 2.170 kvinnor i Sverige med förnamnet (varav 580 hade det som tilltalsnamn). Det finns också en handfull män som heter Torborg som andranamn. Ingen flicka har fått det som tilltalsnamn det senaste decenniet, och endast ett par stycken per år har fått det som andranamn. Torborg fick sin plats i almanackan 1901.

Torborg förkommer också i Nordamerika som efternamn - förmodligen med nordiskt påbrå. Bland annat finns det ett par mycket välkända basebollspelare med efternamnet Torborg.

Torvald
Stavningsvariant är Thorvald. Fornnordiskt (mans)namn, liksom Torborg en sammansättning av gudanamnet Tor, i detta fallet med ordet “Vald” (som betyder Härskare). Namnet har uttytts som “Tors makt” och kan kanske även tolkas som “mäktig genom Tors makt”. Det har också uttolkats som ett ord med ungefärlig betydelse “mäktig”.

Torvald tillhör de namn som populariserades genom 1800-talets nationalromantik och var inte helt ovanligt under första halvan av 1900-talet. Bland dagens pojkar förekommer det nästan uteslutande som andranamn. För ett år sedan fanns det cirka 2.580 bärare av namnet.

Åskguden Tor i sin kärra.

Tor var, som kanske bekant för de flesta, en nordisk Gud som brukar uttydas som “dundraren” eller “åska”. Namnet härrör från fornnordiskan och det gamla gudanamnet kan ses som en personifienng av åskan, på tyska Donner. I forntiden fanns det inga pojkar som enbart fick den mäktige gudens namn. När Tor användes på den tiden var det alltid i sammansättningar, som t.ex. Torborg eller Torvald, men det finns en stor mängd varianter med sammansatta namn. Först i slutet av 1700-talet började Tor använda som dopnamn och blev populärt på 1800-talet under romantiken.

Till etymologin, och i stort sett till funktionen, är Tor identisk med den fornindiske guden Indra; i stort sett till funktionen, även med den grekiske guden Zeus och den romerske Jupiter. Enligt vissa religionshistoriker kan Tor, liksom Indra, från början ha varit höggud. Vid tiden för våra källor, främst poetiska och prosaiska Eddan, hade dock denna roll övertagits av Oden (Óðinn), och då har Tor omdefinierats som Odens äldste son; Tors mor var jorden (Jörð, möjligen ett sidonamn på Frigg). Tor, Oden och Loke (Loki) är de tre gestalter som oftast uppträder i den nordiska mytologin. De främsta gudarna i den fornnordiska kulten är Tor, Oden och Frej (Freyr).

När Tor vredgas åker han runt på sin vagn, som dras av bockarna Tanngnjóstr och Tanngrisnir, bland molnen och strider med sin hammare, Mjölner (Mjölnir, en symbol för åskviggen), mot det onda i form av jättarna; en liknande strid utkämpas i indisk mytologi mellan Indra och Asuras. Det är så åska uppkommer. Andra attribut är kraftbältet Megingjord (Megingjörð), som får hans styrka att växa när han drar åt svångremmen. Han har också järnhandskar och en järnstång i vänsterhanden.

Psykologiskt sett är Tor rätt enkel, till skillnad från exempelvis grubblaren Oden. Tor dyrkades främst av enkelt folk – han är böndernas och trälarnas gud. Tor är guden som bringar ordning ur kaos. Likt de andra asagudarna (Æsir) är han inte odödlig. I Ragnarök kommer Tor och Midgårdsormen (Miðgarðsormr) att döda varandra. Hans båda söner överlever däremot – de har inte utövat makt i denna tidsålder. Ännu…

När kristendomen blev en allvarlig konkurrent till den gamla religionen blev Tors hammare symbolen för denna, liksom korset för de kristna.

Andra namn på Tor:
* Asator (Ásaþórr)
* Einride (Einriði, “den som färdas ensam”)
* Jofur (Jöfurr), på 1700-talet ett namn som avsåg åsk- och himmelsguden, antingen Tor eller Jupiter.
* Jords son, son av Jord, eller Jordens son. I den isländska originaltexten finner vi Jarðar burr, vilket ordagrant betyder “Jords son”.
* Lorride eller Hlorride (Hlór(r)iði, ‘det bullrande åskvädret’), som fosterson till Hlora.
* Odens son
* Thore-Gud, folktrons namn på Tor i Värend enligt Wärend och wirdarne.
* Veur (Véurr)
* Vingner (Vingnir)
* Vingtor (Vingþórr)
* Åketor, (Ökuþórr, “åkande Tor” alltså “den vagnskörande Tor”)

Still the infamous headache throughout the week… perhaps it shows there is something up there (or else it wouldn’t hurt). A visit to the doctor, gave a first time diagnosis of the Presidential Head Ache - Hortons. A very painful Migrane of some sort. The week also brought some new weather. Windy and cooler, and a few showers of rain. The first rain in almost two months.

The Ministry chef reports from the kitchen, the worst imaginable disaster… the Ministry dishwasher broke down! After a few days of handwashing the dishes, it was fixed. (phew)

The Ministry gardener reports that still rescues are being made from the Ministry cellar: 1 frog, 2 lizzards and 1 toad to the newly tidied pond during the week. And the starlings have arrived, returning from their african resorts where they spent their winter. Very sensible animals, birds, really. The air is filled with african songs from the returning starlings (which are phenomenal copycats when it comes to picking up new songs).

Som alla läsare nog lagt märke till är Ministerie-servicen “Ministeriet gratulerar” tillbaka. Dock är det bara av kortare karaktär under tiden projektet slutförs. Det mesta är redan gjort, men förra året i juni och juli var Ministern på bejublad turné i västra Kanada (British Columbia). Och då blev det lite si och så med bloggandet, det var en del av projektet som aldrig hanns med då och detta ska nu göras klart. I slutet av juli är dock projektet avslutat och då är hela årets namnsdagar införda i bloggens kategori: “Ministeriet gratulerar”.

Ministeriet gratulerar idag dagens namnsdagsbarn som är Axel och Axelina, men även Axelia som inte har någon egen namnsdag.

Axel
Nordisk variant (dansk form) av det hebreiska namnet Absalon som uttyds “fadern är välgång” eller “fredens fader”. Axel är tidast dokumenterat år 1371 i Sverige. Axel var ett av de tio vanligaste förnamnen under hela senare delen av 1800-talet. Riktigt så vanligt var inte Axel i slutet av 1900-talet. För cirka 20 år sedan fanns omkring 68.000 som bar namnet. Sedan dess har siffrorna vikit, men trenden är just nu ökande. För två år sedan fanns det cirka 54.400 Axel.

Förutom som förnamn har Axel flera betydelser.
* en kroppsdel.
* ett begrepp inom geometri (geometri).
* en tänkt mittlinje vid stadsplanering (arkitektur).
* en roterande maskindel (mekanik).
* ett hopp i konståkning (Axel Paulsen-hopp).
* en ort i Nederländerna.

Axelina
Namnet är en feminin form av Axel. Det är ganska ovanligt och för cirka 20 år sedan var det omkring 2.000 som hette Axelina. Axelina var ganska populärt i Sverige när 1800-talet gick mot sitt slut, men har aldrig varit ett riktigt modenamn. Just nu är trenden stabil med omkring fem flickor i varje årskull som får det som tilltalsnamn/förstanamn. För ett år sedan fanns det cirka 990 personer folkbokförda i Sverige med namnet. Namnvariant är Axelia och i Sverige finns det 360 kvinnor som har namnet Axelia (som inte har någon egen namnsdag). Därför gratulerar vi även Axelia på Ministeriet idag. Grattis Axelia!

Aksel Sandemose, Jantelagens uppfinnare.

Naturligtvis skänker Ministeriet även en särskild tanke till Aksel Sandemose, Jantelagens anfader. Han föddes som Axel Nielsen 19 mars 1899 i Nykøbing Mors, Danmark och dog 6 augusti 1965 i Köpenhamn. Aksel var en dansk-norsk författare som skrev på norskt riksmål (som skiljer sig något från bokmål).

Han växte upp i Nykøbing i Danmark eftersom hans pappa var dansk. Den lilla staden på ön Mors i Limfjorden gav inspiration till mycket av hans författarskap. Han arbetade som sjöman i unga år, vilket även har präglat många av hans verk. Hans mamma var norska och hennes efternamn var “Sandemose”. Aksel fick från början sin pappas efternamn och namnet “Axel”. Han bytte 1931 själv till sin mors efternamn och den mer norska versionen “Aksel”. Han flyttade till Norge ungefär 1930 och bodde där i Nesodden, en förort till Oslo tills andra världskriget, då han på grund av sitt samröre med motståndsrörelsen blev tvungen att fly till Sverige. Efter kriget flyttade han tillbaka till Norge och bosatte sig i Risør. Efter att både hans son och hustru avlidit flyttade han till Köpenhamn, där han bodde till sin död. Trots att Sandemose både föddes och dog i Danmark räknas han som en norsk författare.

Hans sondotter, Iben Sandemose, är i Norge känd bildkonstnär. Det var i romanen “En flyktning krysser sitt spor” (En flykting korsar sitt spår,1933) som Sandemose introducerade sin idé om Jantelagen.

Ministeriet gratulerar idag dagens namnsdagsbarn som är Margit och Margot, båda namnen kommer sig av det persiska Margareta.

Margit
Fornsvensk kortform av Margareta. Namnet är en kortform för Margareta, som ursprungligen härrör från persiskan och har bildats av ett ord med betydelsen “pärla”. Till Sverige kom Margareta via grekiskan. Formen Margit började användas på 1400-talet men gick nästan helt ur bruk och föll i glömska. Men på 1800-talet plockades det åter fram, liksom flera andra gamla nordiska och svenska namn. För cirka 20 år sedan hade namnet 47.000 företrädare. Namnvariant är Margita.

Margit är mycket ovanligt bland de yngsta flickorna och kommer nog att vara så några år framöver. Endast ett 15-tal flickor har fått namnet som tilltalsnamn sedan början på 1990-talet. Förra året fanns det cirka 26.700 personer i Sverige med namnet Margit.

Margot
Franskt namn som uttyds som “lilla Margareta”. Margot kommer från det franska namnet “Marguerite” som härstammar från Margareta och har bildats som en diminutiv form av Margareta, “Lilla Margareta”. Till Sverige kom Margot som förnamn i början av 1800-talet. Margot är, liksom namnsdagsgrannen Margit ganska ovanligt nu för tiden, speciellt som tilltalsnamn. Namnet blev aldrig speciellt vanligt och är idag på tillbakagång. Margot hade för cirka 20 år sedan knappt 7.000 företrädare. Förra året fanns det knappt 5.300 personer i Sverige med namnet Margot.

Margot Trooger - den kända tyska skådespelerskan

Ministeriet skänker förstås speciellt Margot Trooger en tanke en dag som den här. Margot Trooger föddes den 2 juni 1923 i Rositz, Tyskland. Hon dog 24 april 1994, och var en tysk skådespelerska. För den svenska publiken är hon odödliggjord som “Prussiluskan” (ni barnhemstanten i Pippi Långstrump). För övrigt den som Micke “Svullo” Dubois ansåg som mest skrämmande av alla “eftersom hon pratade så osynkat”.

Ministeriet gratulerar idag dagens namnsdagsbarn som är Håkan och Hakon.

Håkan
Ett fornnordiskt namn som i äldre tider skrevs som Hakon eller Hakun och betyder troligtvis “den högättade”. Namnet är bildat av ett ord som betyder “hög” och ett som betyder “ättling”. Följdaktligen översätts Håkan vanligen med “den högättade”. Håkan kan emellertid också sammankopplas med namnet Hakvin med samma förled som Håkan men med en slutled som betyder “vän”. Hakvin Kommer från latinska Haquinus (= latiniserad form av Håkan). Hakvin infördes i namnsdagskalendern på dagens datum 1986, men utgick redan 1993.

Äldsta belägg i Sverige är en runinskrift från 1000-talet, på en sten i Nöbbele, Ö Torsås i Småland står det enligt Wikipedia: “Åke och Håkan, svennerna reste åt sin fader, Kale den döde, kumlet vitt synligt. Därför den gode icke skall glömmas, så länge stenen står och runornas stavar”.

Namnet var ett modenamn på 1950-talet, men har sedan avtagit i popularitet, speciellt som tilltalsnamn. För cirka 20 år sedan fanns omkring 55.000 Håkan. Förra året fanns det totalt 53.824 personer folkbokförda i Sverige med namnet Håkan. Namnet går mer eller mindre kräftgång och står förhållandevis stilla i sina popularitet.

Namnet förekom i namnsdagskalendern på 1790-talet på datumet 16 maj, men utgick sedan. 1901 återinfördes det, och lades då på dagens datum. Namnet återkom till minne av den svenske ärkebiskopen Haquin Spegel, som föddes denna dag 1645 (Håkan är nämligen en variant av Haquin). Det har funnits där sedan dess.

Hakon
Fornsvensk variant av Håkan. Hakon är en äldre form av Håkan. Hakon har aldrig varit ett vanligt namn i Sverige i modern tid. Under 1990-talet har inte något barn fått det som tilltalsnamn. Förra året fanns det totalt 211 personer i Sverige med namnet. Norge har haft en Kung Håkon (eg. Haakon), Håkon VII, 1905–1957, och namnet får väl anses som relativt närbesläktat med den ursprungliga fornnordiska varianten.

Ministeriet gratulerar idag dagens namnsdagsbarn som är Aina och Aino.

Aina
Namnet är ett kvinnonamn av finskt ursprung som ibland uttolkas “den enda”. På modern standardfinska omtolkas det ofta till homonymen “alltid”. Det finns ett fornnordiskt namn som ursprungligen skrev “Ainarikiar” eller “Aiwarikiar”. Dessa namn förkortades till Airiker och Eiriker och blev med tiden till “Erik”. Frågan är om det finns någon koppling mellan “Ainarikiar” och “Aina” eller om detta bara är falsk etymologi. Betydelser som uttolkas är närliggande, då “Erik” uttolkas “den som alltid härskar”, “den som härskar ensam” alternativt “ensam härskare”.
Namnet infördes till Sverige som förnamn i mitten av 1800-talet. Aina nådde en viss popularitet omkring mitten av 1900-talet men namnet är idag på tillbakagång. Det fanns för cirka 20 år sedan omkring 21.000 Aina, idag är namnet är för vanligast som andranamn bland de yngre. För ett år sedan fanns det cirka 14.170 Aina.

Aino
Namnet är liksom namnsdagsgrannen ett kvinnonamn med finskt ursprung, dock med betydligt färre bärare i Sverige än Aina. Aino betraktas ibland som en dialektform av Aina. Namnet uttolkas som “den enda” och uppfanns av Elias Lönnrot i hans Kalevala-epos. Namnet är för närvarande inte så vanligt. För ett år sedan fanns det cirka 2.300 Aino.

Aino är som sagt en mytologisk person i Finlands nationalepos Kalevala. Ainos bror Joukahainen från Pohjola var övermodig och utmanade den gamle vise Väinämöinen på sång. Men när Väinämöinen började sjunga sina trollsånger förvandlades Joukahinens släde till en ruska, hans häst till en sten och han själv hamnade i ett kärr. När han sjunkit ner till armarna lovade han Väinämöinen sina pilbågar, sina båtar, sina hästar, sitt silver och sitt guld. Men Väinämöinen brydde sig inte om dessa saker. När Joukahainens huvud var ovanför vattnet lovade han i sin förtvivlan ett ge honom sina enda syster (Aino betyder just “enda”) till maka. Då bröt Väinämöinen trolldomen. Joukahainen körde dyster till sinnes tillbaka till Pohjola. När han kommit hem och berättade allt för Aino grät hon, för hon ville inte gifta sig med den gamle Väinämöinen. Aino grät i två dagar men den tredje dagen lämnade hon sitt hem. Hon vandrade över moar och genom skog tills hon kom till havet. Hon gick ut i vattnet och satte sig på en sten. Stenen rullade ner i vattnet och Aino drunknade. En hare såg allt och skuttade till Ainos hem och berättade vad som hänt. Ainos mor grät så att hennes tårar på marken förvandlades till tre floder, som alla sökte sig till havet.

“You can’t change who you are, only what you do.”

As told earlier the President suffers splitting headache at the moment. It’s getting less frequent at the moment (touch wood) but still painkillers are being digested. And behold! For the first time in 25 years the doctor made a diagnosis saying: “This is a textbook case of “Horton’s Headache”. The condition was originally named Horton’s Neuralgia after Dr. B.T Horton who postulated the first theory as to their pathogenesis.

Dr Bayard T. Horton (1895–1980).

Dr Hortons original paper describes the severity of the headaches as being able to take normal men and force them to suicide. Indeed, cluster headaches are also known by the nickname “suicide headaches”. The clinical term is “Cluster headache” and involves, as its most prominent feature, an immense degree of pain. “Cluster” refers to the tendency of these headaches to occur periodically, with active periods interrupted by spontaneous remissions. The cause of the disease is currently unknown.

Functional Magnetic Resonance Imaging (fMRI) showing brain areas being activated during pain.

In episodic cluster headache, these attacks occur once or more daily, often at the same times each day, for a period of several weeks, followed by a headache-free period lasting weeks, months, or years.

The degree of pain involved in cluster headaches is markedly greater than in other headache conditions, including migraine. It has been described by female patients as being more severe than childbirth. The pain is lancinating or boring in quality, and is located behind the eye or in the temple, sometimes radiating to the neck or shoulder. Analogies frequently used to describe the pain are a red-hot poker inserted into the eye, or a spike penetrating from the top of the head, or sometimes having a leg amputated without any anesthetic…

In short, you don’t want this kind of pain… Do not try this at home - remember, the President is a tough guy. Read more about Cluster Headache here.