Archive for augusti, 2008

Ministeriet gratulerar dessutom (20/8)

onsdag, augusti 20th, 2008

Idag den 20 augusti gratulerar Ministeriet det ursprungliga namnsdagsbarnet som var Samuel i den äldsta namnlängden. Den gällde fram till år 1900. Vid 1901 års namnsdagsreform förpassades Samuel till 1 september och dagens namn till byttes Bernard. 1986-1993 då det blev standard med tre namnsdagsnamn blev det Bernhard, Berna och Bernt… 1993-2000 strök man så Berna, och Bernhard och Bernt blev kvar. 2001 behölls detta som den nya standarden.

Ministeriet gratulerar dessutom (19/8)

tisdag, augusti 19th, 2008

Idag den 18 augusti gratulerar Ministeriet en gammal trotjänare som funnits med från början i den ursprungliga namnlängden. Namnsdagsbarnet i fråga är förstås Magnus och detta gällde som sagt redan i den äldsta namnlängden som gällde fram till år 1900. Vid 1901 års namnsdagsreform fick magnus behålla sin dag. 1986-1993 då det blev standard med tre namnsdagsnamn fick Magnus sällskap av Mogens och Måns. 1993-2000 bytte man så till Magnus och Måns. Och det blev också standarden 2001 vid den senaste namnsdagsrevisionen.

Den Magnus som från blörjan gav upphov till dagens namn är Sankt Magnus av Avignon (Franska: Saint Magne) (död 660). Magnus var biskop and guvernör i Avignon, vilket förresten var hans födelseort. Han var också en Gallo-Romersk senator och änkeman. Han var nämligen pappa till Sankt Agricola av Avignon. Magnus blev munk och sedan biskop of Avignon. Han inrättade sin son som coadjutor (en slags biskops-assistent, en extra-biskop kan man säga). Han räknas som skyddshelgon för fiskhandlare och fiskförsäljare. Hans festdag är 19 August.

Magnus är fortfarande ett populärt namn i Sverige. Läs mer här om varför.

Ministeriet gratulerar dessutom (18/8)

måndag, augusti 18th, 2008

Idag den 18 augusti gratulerar Ministeriet det ursprungliga namnsdagsbarnet som var Agapetus i den äldsta namnlängden, som gällde fram till år 1900. Vid 1901 års namnsdagsreform byttes dagens namn till Helena. 1986-1993 då det blev standard med tre namnsdagsnamn blev det Helena, Helen och Helny… 1993-2000 bytte man så till Helena och Lena. 2001 blev dagen omvandlad igen och då åker Helena ut (!) och Ellen och Lena får dela dagen… (Helena fick flytta fram den 31 Juli. Det var tidigare den ursprungliga Helena-dagen som ändrades 1901, av någon anledning).

Den Agapetus som har gett upphov till dagens namn är det Italienska helgonet Agapetus (eller Agapitus) av Palestrina. Det finns ingen kunskap om hans liv men Agapetuskulten i Rom och Praeneste är sedan tidigt erkänd av katolska kyrkan i liturgiska böcker och dedikationer. Han beskrivs som en femtonårig pojke som halshöggs med svärd för att han vägrade avsäga sig den kristna tron. Hans dödsdom ska ha getts av prefekten Antiochus och Kejsare Aurelian. Agapetus firas den 18 augusti eftersom det brukar anges som hans dödsdag. Han kan ha varit medlem av en adlig familj i Palestrina. Enligt legenden om honom var han en ung man som skulle kastas till vilddjuren på den lokala arenan för att han var kristen, men vilddjuren vägrade attackera honom.

Det finns idag ingen man i Sverige som bär namnet Agapetus eller Agapitus. Det är lite klent…

Ministeriet gratulerar dessutom (17/8)

söndag, augusti 17th, 2008

Idag den 17 augusti gratulerar Ministeriet en gammal trotjänare som funnits med till och med i den äldsta namnlängden och som gällde fram till år 1900. Det handlar förstås om Verner. Vid 1901 års namnsdagsreform behöll Verner-dagen sitt namn och sin position. 1986-1993 då det blev standard med tre namnsdagsnamn blev det Verner, Verna och Veronika. 1993-2000 behöll man man Verner och Veronika - men säg den glädje som varar. 2001 blev dagen omvandlad igen… Veronika åkte ut och Verner fick istället sällskap av Valter!

Det finns en Verner som kan ha gett upphov till dagens namn nämligen Werner I, Biskop av Strasbourg (född mellan 978 and 980, död 28 oktober, 1028). Han var biskop av Strasbourg från 1001 till sin död 1028. Werner var en av de sista biskoparna att bli utsedd av Otto III, den Helige Romerska Kejsaren. 1015, la Werner den första stenen till katedralen som idag finns i Notre-Dame de Strasbourg.

Enligt Eduard Hlawitschka (tysk historieforskare i München) skulle denne Werner vara en av de ursrpungliga medlemmarna av den Habsburgska* familjen. Werner I dog i feber vid Bosporen, då han var på väg till Konstantinopel.

*) Den kejserliga ätten von Habsburg härstammar från urgammal riddaradel som under tusentalet kom att dominera stora delar av nuvarande Österrike. Dynastin regerade i Österrike från 1278 till 1918. Ätten kom genom seklerna att bli härskande över stora delar av Europa, och hade sin största storhetstid i slutet av femtonhundratalet och början av sextonhundratalet, när de regerade över Österrike-Ungern, Spanien, Nederländerna, och Brasilien, Mexiko samt andra delar av “Nya världen”, ett av världens genom tiderna allra största riken, sedan Khubilai khan av Mongoliet-Kina.

Name a furniture

lördag, augusti 16th, 2008

From the department of “Geniuses Speculates”. (Yet another true story)

- Name a furniture.
- Eh…?
- Any type of furniture. Except wardrobe.
- Eh, I dont think wardrobe’s is “furniture”.
- Yes it is.
- OK, but I don’t think so. Is the wardrobe in your room some type of furniture?
- No, but that’s built in so it doesn’t count.
- Right…
- So. Name a furniture. Any type of furniture.
- Sigh. Ok, wardrobe then.
- No, no. Anything else. Just name a furniture. Any. But it have to be a furniture you can walk into.
- Eh. In that case, wardrobe is the only thing I can think of.

Ministeriet gratulerar dessutom (16/8)

lördag, augusti 16th, 2008

Idag den 16 augusti gratulerar Ministeriet en gammal trotjänare som i den äldsta namnlängden och som gällde fram till år 1900 var Brynolf. Vid 1901 års namnsdagsreform behöll Brynolf-dagen sitt namn och sin position. 1986-1993 då det blev standard med tre namnsdagsnamn blev det Brynolf, Benjamin och Benny. 1993-2000 behöll man man Brynolf, men Brynolf fick sällskap av Sigyn. 2001 blev dagen omvandlad igen… och denna gången fick Brynolf där ståta i eget majestät (igen) och det är den standard vi får vänja oss vid.

Det finns faktiskt ett svenskt helgon med det stolta namnet Brynolf, eller ja, nästan i alla fall. Läs om namnets betydelse och om den snöpliga historien om den (nästan) helgonförklarade Brynolf.

Det finns idag endast 803 män som har förnamnet Brynolf. Av dessa har dessutom bara 90 namnet Brynolf som tilltalsnamn/förstanamn.

Ministeriet gratulerar dessutom (15/8)

fredag, augusti 15th, 2008

Idag den 15 augusti gratulerar Ministeriet ingen eftersom den ursprungliga dagen var Marie himmelsfärd i den äldsta namnlängden och som gällde fram till år 1900. Vid 1901 års namnsdagsreform fick dagen namn och det blev Stella. 1986-1993 då det blev standard med tre namnsdagsnamn blev det Stella, Estelle och Stefan. 1993-2000 bytte man så till Stella och Stellan. 2001 blev dagen omvandlad igen… och denna gången till Stella och Estelle och det är nu den standard vi får vänja oss vid.

Marie Himmelfärd eller Jungfru Marie himmelsfärd, även kallad Jungfru Marias upptagning i himmelen (lat. Assumptio Mariae). Grundar sig på en tidig katolsk och ortodox uppfattning att Jungfru Maria har tagits upp till himlen med kropp och själ och detta firas i både öst- och västkyrkan den 15 augusti. Det blev katolsk dogm först 1950 då Pius XII uttalade sig ex cathedra (lat. ung. “från lärostolen”, d.v.s. “i kraft av sitt fulla ämbete”). Betecknar den fastställda romersk-katolska läran enligt vilken påven i kraft av den helige Andes särskilda bistånd är ofelbar, när han i tros- och moralfrågor uttalar sig med sitt apostoliska ämbetes hela tyngd (”ex cathedra”)*. Inom ortodoxa kyrkan kallas högtiden “Marie insomnande”. Uppfattningen om Jungfru Marie himmelsfärd saknar fullständigt belägg i Bibeln och har inte heller någon plats i den protestantiska kyrkan. Därför är det kanske inte konstigt att den protestantiska namndagskommittén 1901 helt sonika strök himmelsfärden utan vidare och ersatte den med Stella. Dock bör man hålla i minnet att Stella betyder “stjärna” så lite himmels-kontakt finns fortfarande kvar på dagens datum ännu i våran tid.

*) Se vidare ofelbarhetsdogmen. En helt underbar (eller, nej…) kyrklig uppfinning.

Poor Knights - remains of the Roman Empire

torsdag, augusti 14th, 2008

It’s rainy and windy at the Ministry. A perfect excuse to stay indoors and have “fattiga riddare” for coffee. Fattiga Riddare is swedish and mean litterally “Poor Knights”. The favorite version of Poor Knights at the Ministry is made out of old swedish coffee-bread (a pastry-bread not much unlike the Danish Pastry, it’s a sort of wheat bread with cinnamon, sugar, raisins, marzipan and other deliciousness). This is dipped in milk and fried in margarine and topped with sugar and cinnamon. Served warm with café au lait. Extremely tasty and good for a murky swedish summer-afternoon.

When feeling lazy it’s easy to just fry it directly in the frying-pan with margarine, and then when it’s more or less done poor the milk over it. The bread will soak up the milk. And then of course topping off with sugar and cinnamon to taste. It can also be made on any ordinary bread and dipped in a mix of milk and egg and are then more commonly known as “French toast” - which comes in different shapes and sizes plus countless tastes and variations. In fact “french toast” is more or less known in the whole western world (including all the old English colonies like in Hong Kong and their Cha chaan teng’s - chinese tea house’s).

In Sweden the Poor Knights are generally made just like the “french toast” on ordinary bread, done with pastries it’s sometimes referred to as “Rich Knights”. However, in the northern parts of the country it is mostly made on pastries and called “Poor Knights”. For the Minister/President “Poor Knights” are made of pastry bread. I guess the “French toast”-version could be called “Destitute Knights”. ;)

Poor Knights (fried pastries) in a version with jam on the top, perfect for afternoon tea …

The precise origins of the recipe are unknown. There is a story in U.S that it was invented in 1724 by a man named Joseph French in a roadside tavern near Albany, New York. However this is highly dubious. The dish was well known all over medieval Europe, in fact it is likely that it have been a logical “invention” by different peoples, as a way to use day-old or stale bread (some breads, French bread especially, become stale already after one day). Whereas a stale, crunchy bread might seem unappetizing, soaking the bread in eggs and frying it solved that problem. A similar dish, suppe dorate, was popular in England during the Middle Ages, although the English might have learned it from the French Normans, who had a dish called tostees dorees. However, the first written mention of the dish comes from the court of Henry V of England (1413–1422). Although a version appears in the 1st century AD Roman cookbook, Apicius (”Another sweet: Break grated Sigilines (a kind of wheat bread), and make larger bites. Soak in milk, fry in oil, douse in honey and serve.”). This was also known as Pan Dulcis. So in fact the “Poor Knights” is a ancient remains of the Roman Empire spread all over the world! Similar dishes have existed in many countries and under many names.

French Toast Hong Kong-style, two slices of bread are normally used and a sweet filling is usually added, either peanut butter, kaya (coconut jam), or more rarely jam.

The “french toast” was wellknown in Medieval Europe as:

* Austria: Pavese (a medieval type of shield whose shape resembles a slice of bread)
* France: pain perdu (literally, “lost bread”)
* Germany: armer Ritter (literally, “poor knight”)
* Portugal: rabanadas or fatias douradas (literally, “golden slices of bread”)
* England: suppe dorate (Italian for “gilded sippets”)
* Yugoslavia and some successor republics: прженице - prženice
* Croatia: pohani kruh
* Lebanon: pain perdu
* Catalonia: torrades o croquetes de Santa Teresa (literally, “toasts or croquettes of Saint Theresa”)

Modern versions occur in many countries under other names:

* Australia: french toast
* Belgium: verloren brood, wentelteefjes, gewonnen brood, or gebakken boterhammen (literally “lost bread”, “won bread”, or “baked sandwiches” as it was traditionally made from stale bread) in Flanders, pain perdu (literally, “lost bread”) in Wallonia
* Brazil: rabanada or “fatia parida”(in the northeast region of Brazil)
* Bulgaria: пържени филии - părzheni filii (”fried slices [of bread]“)
* Canada (in francophone regions): pain doré (literally, “golden bread”)
* Denmark/Norway: arme riddere (literally, “poor knights”)
* Greece: αβγόφετα (avgófeta, literally “egg-slice”)
* Finland: köyhät ritarit (”poor knights”) when eaten plain or with butter, rikkaat ritarit (”rich knights”) when rolled in powdered sugar, sprinkled with it until fully covered or alternatively covered with whipped cream to provide the white base, and an eye of red colored jam added in the center.
* Estonia: piilud (”ducklings”)
* Hungary: bundás kenyér (literally, “coated bread”)
* South India/Sri Lanka: Bombay toast
* Israel: -
* Malaysia: Roti telur
* Mexico: pan francés
* Netherlands: wentelteefjes (etymology unclear, wentelen = “to turn over”, teefje = “female dog”). Used in some parts of Flanders, Belgium as well.
* Pakistan: meetha toas
* Romania: frigãnele
* Russia: гренки - grěnki
* Spain: torrija
* Switzerland: Fotzelschnitten (”rascals’ slices”)
* Turkey: yumurtalı ekmek (literally, “bread with eggs”), or ekmek balığı (literally, “breadfish” / “fish of bread”)
* United Kingdom: ‘poor knights of Windsor’, ‘Gypsy Toast’ and in parts of Cumbria, ‘Pandora’.
* U.S.A.: French toast (on rare occasion it may be called German toast, Spanish toast, nun’s toast, egg toast, or French fried pudding.

Ministeriet gratulerar dessutom (14/8)

torsdag, augusti 14th, 2008

Idag den 14 augusti gratulerar Ministeriet det ursprungliga namnsdagsbarnet som var Eusebius i den äldsta namnlängden som gällde fram till år 1900. Vid 1901 års namnsdagsreform byttes dagens namn till Ebbe. 1986-1993 då det blev standard med tre namnsdagsnamn blev det Ebbe, Eberhard och Efraim. 1993-2000 bytte man så plötsligt helt och hållet och införde William och Bill. 2001 blev dagen omvandlad igen (!) denna gången till Uno-dagen och det är den standarden vi får vänja oss vid, tills nästa namnsdagsreform…

Det finns ett 20-tal olika präster, biskopar, påvar, helgon och martyrer som bär namnet Eusebius. De som kan ha gett upphov till namnet i namnsdagslängden är Eusebios av Caesarea, född 263, död 339. Eusebius var en kyrklig författare i traditionen från Origenes och biskop av Caesarea i Palestina från cirka 313. Eusebius stod kejsar Konstantin nära och uppfattade hans styre som uppfyllelsen av Guds rike på jorden (hmmm…). Eusebios var den främste lärde inom kyrkan på sin tid. Bland annat författade han den första kyrkohistorien och kallas “kyrkohistoriens fader”.

Det finns också en Eusebius av Vercelli, född 283 på Sardinien, död 1 augusti 371 i Vercelli. Han var Vercellis förste biskop och en stark motståndare mot arianismen. Eusebius vördas som helgon inom Romersk-katolska kyrkan, och hans helgondag firas den 2 augusti. han var präst i Rom, innan han 340 utsågs till biskop av Vercelli. Han biskopsvigdes av påven Julius I den 15 december samma år. Som biskop förordade han att stiftets präster skulle leva i kommuniteter för att kunna stödja varandra. Eusebius försvarade den rättrogna katolska läran gentemot den heretiska arianismen, och blev för detta under flera år fängslad då arianerna fått övertaget på en synod i Norditalien. Efter att ha frisläppts fortsatte han att försvara konciliebesluten från Nicaea och återställa den rätta katolska tron i Norditalien. Eusebius avled i Vercelli den 1 augusti 371. Han kan ha lidit martyrdöden genom att bli dödad av arianer, men denna uppgift är mycket osäker.

Det finns vidare en Eusebius, född okänt, död 17 augusti 310 på Sicilien, som var påve från den 18 april 310 till sin död samma år, den 17 augusti 310. Helgon i katolska kyrkan, festdag den 26 september. Enligt Catalogus Liberianus varade Eusebius pontifikat endast i fyra månader, från den 18 april 309 eller 310 till den 17 augusti samma år. Till följd av en massa oroligheter landsförvisades Eusebius av kejsar Maxentius. Eusebius deporterades till Sicilien, där han strax därefter avled. Hans kvarlevor fördes tillbaka till Rom, troligen den 26 september 311. Hans fasta försvar av kyrkotukten och det straff han därför pålades har gjort att han vördas som martyr.

Det finns idag 2 män i Sverige som har förnamnet Eusebius, dock har ingen av dom det som tilltalsnamn (jäklar). Det finns ingen som stavar namnet Eusebios. Vi gratulerar dock de båda Eusebius och hoppas på många nya bärare av detta stolta namn.

Eusebius skulle på skånska kunna uttolkas som “Ösebös” vilket skulle kunna betyda ungefär “vinande skit” (i motsats till “skinande vit”).

Ministeriet gratulerar dessutom (13/8)

onsdag, augusti 13th, 2008

Idag den 13 augusti gratulerar Ministeriet det ursprungliga namnsdagsbarnet som var Hippolytus i den äldsta namnlängden som gällde fram till år 1900. Vid 1901 års namnsdagsreform byttes dagens namn till Hillevi. 1986-1993 då det blev standard med tre namnsdagsnamn blev det Hillevi, Hilja och Ilja. 1993-2000 strök man ett av namnen och det blev istället Hillevi och Gullvi. 2001 blev dagen omvandlad till Kaj (!). Hillevi förpassades som andranamn till den 15 oktober…

Den som gav upphov till namnet i namnsdagslängden var Hippolytus (eller Hippolytos), född cirka 170, död 235 eller 236 på Sardinien. Han blev martyr och helgon med minnesdag den 13 augusti. Hippolytus var presbyter (präst) i Rom, kanske med ursprung från Mindre Asien. I imperiets huvudstad blev han under början av 200-talet ledare för en fraktion inom den kristna kyrkan som var kritisk mot Calixtus I, och Hippolytus har därför, felaktigt, ofta kallats “motpåve” i modern tid.

De skrifter av Hippolytus som finns bevarade visar att han var påverkad av tidigare kristna författare som bland annat Irenaeus. Han skrev på grekiska. Han är upphovsmannen till de äldsta bevarade kristna kommentarerna till hela bibelböcker. Eventuellt redigerade han också en kyrkoordning, en samling föreskrifter för kyrkolivet, som kallas “Den apostoliska traditionen”. Han förvisades tillsammans med andra ledande kristna i Rom, bland annat biskop Pontianus, till straffarbete på Sardinien, där han också dog. På grund av hans kritiska inställning till kyrkoledningen i Rom kom hans skrifter inte att betyda särskilt mycket i västerlandet. Däremot bevarades de och skattades högt i den östliga delen av kyrkan. Hans död kom dock även i Rom att betraktas som en martyrdöd, och därför räknas han som helgon även i den västliga kyrkan.

Det finns idag ingen i Sverige som har förnamnet Hippolytus eller Hippolytos. Vi gratulerar dock ändå Hippolytus och hoppas på många nya bärare av det gamla anrika namnet.