Ännu ett SVT-program som bygger på umbärande, tävlan och utstötning har sett dagens ljus. Mästarnas Mästare ståtar med 11 stycken svenska världsmästare som ska leka “hela havet stormar” eller “Fångarna på fortet”. Det påminner i allra högsta grad om “Robinson” (som sedan starten spridit sig över världens TV-nät). Robinson byggde möjligen på en ännu högre grad av självutlämning och förnedring. Men liksom Robinson har “Mästarnas Mästare” ett uteslutningsmoment. Den av deltagarna som blir sämst, plockas ut till den s.k. natt-duellen. Där får förloraren utmana en annan valfri deltagare. Robinson kändes dock fräscht, jämfört med MM (som är inspelat nånstans nere i Spanien). Lite lagom semesterbetonat á la 1960 och 1970-talet alltså…
Nåväl, det är ett rätt sömnigt program, lite småmysigt och väldigt småputtrigt mellan varven. Programmet lever knappast upp till “Sportspegeln”, men möjligen Robinson, när det gäller tävlingsmomenten. På något sätt är det väldigt präktigt svenskt och det mest svenska på något sätt är själva utslagningsmomentet. Den som åker ut får nämligen som straff åka hem till Sverige! Detta säger programledaren rakt ut och väldigt tydligt (”ditt straff är att åka hem till Sverige”). På något sätt är det väldigt symptomatiskt att i ett svenskt program inspelat utomlands är straffet vid utslagning att du får åka hem till Sverige! En slags omvänd landsförvisning.
Känns det inte lite tragiskt när ett land straffar sina medborgare (Världsmästare dessutom) med att bli hemskickade? Det känns lite som deportation och låter en hel del som gamla öststaterna. Det är väl dessutom inget annat land i världen som har motsvarande begrepp som vårt svenska (positiva epitet) “osvenskt”?

De arma stackarna som skickas till Sverige en efter en…