Vägen till Uppsala
fredag, juni 11th, 2010Åkte genom ett regnigt Götaland och Svealand - från Skåne till Uppsala, som på en pilgrimsled. Norrut genom södern - genom Bjärnum möbelcity, förbi Porrarp (!) och vidare via Vittsjös knappt skånska arkitektur. De djupa smålandsskogarnas gränsland – i ett nästan väglöst Snapphaneland. I trollskogar 12 km från Markaryd med timmertransporter balanserandes på smala, djupt skogsinbäddade vägar korsandes länsgränsen till Kronoberg. Det verkade som om regnet mer förföljde mig än följde mig norröver, men bilen blir avsköljd i alla fall…
På Rasta i Ödeshög kunde jag bara konstatera skitiga toaletter och dyr bensin, och ville man tanka i kassa fick man betala i förväg eller lämna körkortet i pant. En skylt förkunnade ”Hemlagat” – men hur kan det vara hemlagat på en restaurang, ett väghak? Lagar kocken till maten hemma hos sig för att sedan ta med sig det till vägkrogen!? Med sådana tankar passerades Gränna och jag noterade att Preem där möjligen borde flytta fram skylten med bensinpriserna från platsen efter utfarten till en plats före infarten – i ärlighetens och kundnyttans namn.
Därefter vidtog mil efter mil av den konformistiska E4:an, där de största skillnaderna ligger i viadukternas utförande och bitvis med en standard på vägytan som man kan förvänta sig i en rysk satellitstat… Mer och mer öppnar sig landskapet och den omgivande och förbirusande verkligheten ljusnar bit för bit, trots det ihållande regnet.
När man kommer så långt som till Stockholm väntar ett tröskande i ett makalöst trafikkaos. I huvudstaden råder nedsatt hastighetsbegränsning till 30 km/h - på motorväg (!). En av landets huvudleder förvandlas till en osande, stillastående, igenkorkad innerled - vilket bara kan beskrivas som korkat, huvudlöst och saknandes motstycke. Beror bristen på en ringväg eller förbifart runt staden på politiker utan körkort eller bara på det faktum att de aldrig kör bil själva (på grund av indraget körkort?). Eller beror det på en utbredd och handlingsförlamande inkompetens?
Väl utkommen ur huvudstaden öppnar vägen upp sig igen, och då man passerade Arlanda – Uppsalas flygplats – är trafikkaoset liksom regnvädret ett minne blott, som minnet av en fjärran regnstorm på en solstekt strand… Väl framme i Uppsala förundras man över denna nordliga utposts civilisationsnivå, den akademiska högborgen och detta traditionstyngda kulturnav - en nordlig oas strax utanför maktelitens skränande centrum.
