Det är Skottdag idag.
onsdag, februari 29th, 2012Så fick vi då en extra dag oss tilldelad, om inte av ödet så av namnlängdskommisionen (som är dom som styr såna häringa ting).
Anledningen till att skottdagen ligger i slutet av februari snarare än vid slutet av året kan spåras tillbaka till det gamla Romerska Imperiet (som oavsett om vi tänker på det eller ej, är det som ligger till grund för en vådligt stor del av vår nuvarandre kultur… Nååååvl. Det är som sagt den gamla romerska kalendern, som användes av romarna innan Julius Caesar introducerade den julianska kalendern år 46 f.Kr., och som började med månaden mars. Skottdagen placerades alltså i anslutning till romarnas nyår.
Den romerska kalendern var också starkt påverkad av äldre månkalendrar och man benämnde exempelvis dagar efter månens faser: kalendae – nymåne (alltså upphovet till ordet kalender), nonae – första kvarteret och idus – fullmåne. Den första dagen i månaden benämndes “kalendae” (trots att detta inte stämde med månens verkliga fas) och exempelvis den 24 februari var ante diem sextum Kalendas Martias – sjätte dagen före kalendae i mars. (Romarna använde inklusiv räkning, det vill säga den dag som vi skulle kalla den femte dagen före första mars kallade romarna för den sjätte, eftersom startdatumet räknades med.) När man sedan i den julianska kalendern införde skottdagar, lade man till en “andra sjätte dag före kalendae”, den så kallade bisextilis. Än i dag heter skottår på franska année bissextile.
Varför man gjorde på detta sätt, och inte lade den precis före den 1 mars, är något oklart. En anledning kan vara att man var påverkad av tidigare grekiska månkalendrar där man hade 12 månader med lika lång längd – 30 dagar – och sedan lade man till 5 dagar i slutet på året som inte tillhörde någon månad, de så kallade Epagomenai (grekiska “de tillagda”), för att komma upp i 365 dagar totalt. Skottdagen kom då att bli en ny 6:e dag före de tidigare fem extradagarna.
Inom EU beslutade man i slutet av 1990-talet att ändra den tidigare placeringen av skottdagen och i stället låta den 29 februari vara officiell skottdag med början år 2000. Även den romersk-katolska kyrkan räknar numera den 29 februari som skottdag.
Inom europeisk äldre tradition påstås det ha varit tillåtet för kvinnor att fria till ungkarlar under hela skottåret. Det är en tradition som sägs gå att härleda till en legend från 400-talet från Irland om Patrick och Brigid av Kildare. Det har dock påvisats att det inte går att belägga sedvänjan längre tillbaka än till 1800-talet. Det fanns från medeltiden ända fram till 1800-talet en oskriven lag på de Brittiska öarna som sade att den man som avvisade en friare under ett skottår var tvungen att ge henne en kyss samt ett silkeslinne eller ett par handskar. Enligt gammal tradition får giftassugna kvinnor bara fria på skottdagen. Och då har damerna trumf på hand. Den man som tackar nej bör dra sig ur med hjälp av en dyrbar gåva.
Legenden om att kvinnor friar
Legenden (och tidningen Metro*) berättar att det var Irlands skyddshelgon S:t Patrick som blev en tidig jämställdhetsapostel (!) (se ovan) när han bestämde att kvinnor kunde få fria en dag vart fjärde år. Seden bjöd att kvinnans propå skulle tas på största allvar. Sen kan man ju alltid fråga sig om kvinnan var friare för det (i överförd bemärkelse alltså).
*) Därmed inte sagt att Metro är en legend-driven blaska, även om man ibland kan misstänka det…
I februari 1988 utropade sig staden Anthony i Texas, USA till “Världens skottårshuvudstad”, och en internationell födelsedagsklubb för skottdagsbarn bildades där.
