Archive for October, 2012

Atheism is…

Wednesday, October 24th, 2012

“Atheism is a non-prophet organization.”

It is easy…

Monday, October 22nd, 2012

“It is easy to be tolerant, when in minority.”

Höstlov nästa vecka

Monday, October 22nd, 2012

Don’t call me Jim

Monday, October 15th, 2012

Another day, another problem… Damn car alarm won’t let me in after all the juice went out of the battery. And there´s no trapdoor. Not even an ejector-seat. Rain is pouring down on a Monday morning and I have an appointment at my  physiotherapy’s… After feeling stuffed, smoked and totally lost I managed to find and download a user manual on-line, and after calling the support and talking a bit with a Master Yoda-technician (early on a Monday morning!) I got a few tips about localizing the hidden shut-off button – and Muua-ha-ha (evil genius-laughter). After a few minutes crawling on the cold garage-floor with a shiny lamp I managed to find the secret shut-off button! (And I felt like a particularly successful hacker). Turns out I had an even better alarm than I thought. Turns out a have a frigging 007 alarm system with a secret built-in button! Man… I love Mondays!

I would just love it to end right there… But this chilly, gray and rainy Monday had more in store… The car went fine all the morning. Appointment sorted. Then away to pick up from school. There, outside it harked and stopped. Game over. Towing was all it was in for after that. Now it resides at the workshop. Hopefully nothing too frigging expensive. Stay tuned… (Not sure I’m too fond of Mondays anymore).

Systemic incompetence

Saturday, October 13th, 2012

Since the beginning of this summer of 2012 a very dear friend of mine has been getting continually more and more sick, and so far non the wiser about his condition! The Swedish health care system seem stupefied since they cannot find out what is causing his condition. Read on to get acquainted with his painful symptoms and how the medical system is “treating” them. Here is his own words, painfully and painstakingly put together with one letter at the time – since he is loosing more and more of his ability to use his hands…

This post is not exciting, or humorous. If anything it’s a damning commentary on Swedish medical care. Feel free to skip over it. It took a lot of pain and time to type but I had to get it out and it’s really only important if you get sick in Sweden.

My anger from yesterday was mostly disappointment at the lack of professional attitude and empathy I’ve been inflicted with by the medical community that I’ve been in contact with here in Sweden.

The Dr. I met yesterday was wound tighter than a spring and really didn’t have time. It takes between 6-8 weeks to get non-acute times at our local clinic. That’s for each appointment. Other than blood tests they are reluctant to send out for x-rays or other tests due to cost.

There is a separation between the testing unit(s), the hospital and the clinic which means that it takes weeks to get the results and then add on additional weeks to get a non-acute appointment to discuss. My results from the long visit in September to neurology at Lund which contained MRI and CT scans and new blood work disappeared, at least they weren’t available to the treating Dr. yesterday (when they were needed).

All the while my condition reaches a stability, then worsens and then stabilizes at a lower plateau. While they dribble away my time I get worse. I am so disappointed.

At each step I have to face a lack of empathy from Dr.’s and many nurses (not all, but a majority). After all, if I was really sick, it would show up on one of their tests. Their technology is, for the most part, on par with the US in the early 1980’s. Even the MRI looks almost 20 years old with yellowing plastic and creaking equipment. The CT scanner was newer but one piece of equipment does not a modern hospital make!

What isn’t understood or cannot be traced by a test result is simply “can’t be a *real* medical problem. After all it would show up in tests”(and the tests aren’t that refined or carefully studied in Sweden unless you’re a star, pro athlete with a totally preventable knee injury, or high government official and happen to be at Sahlgrenska in Gothenburg). Cuts, broken bones, heart surgery…all the mechanical stuff is fine, ask for diagnosis and they get lost.

There was a man in my old town of Trollhättan who was driven by ambulance 57 (!) times to the regional hospital at NÄL – without a single x-ray or control of his head. In the end he had to fake a stroke to get his head looked at and then, wonder of wonders, they found a tumor! He’d been having blinding headaches and problems for 5 years! That is typical, in my mind, of my experience and what is happening to me since around 1998 when the problems with my feet and legs first started to be really bothersome.
It’s systemic incompetence at a national level. I’m well acquainted with NÄL, as that is where my problems were first investigated (and not well!).

All the material I read says this type of problem I’m suffering from is uncommon and often doesn’t, and can’t be traced (between 20-80% of the time), but it’s the overall picture that counts. They don’t spend the time to get the overall picture but stumble from test to test, Dr. to Dr. until I’m too tired to keep track anymore.

There are several illnesses that could fit the bill when it comes to what’s happening to me but I, a total layman, seem to know more about them than the doctors I’ve met and the neurologist and that’s just not right. They give me this blank look like “Really? I didn’t know that” when I mention something that may be applicable but they can’t come right out and say anything for fear of showing their ignorance. The bright star of the group was my visit to a rheumatologist who ventured to speculate on possible brain damage for various reasons. He was actually trying to problem solve! Amazing! 1 out of uncounted doctors I met. That’s just not right.

I don’t care about their pride anymore, I want help.

My personal opinion is that sports related injuries should be paid for privately, in private hospitals as that type of injury is totally avoidable. National health care should be focusing on the unavoidable. it’s not right that a knee injury from football should go before anything else when it comes to medical care. I think they should be trialed to lowest priority. Bleh! I’m just upset.

I read about a new neurology clinic in Billings, Montana (USA). I can’t afford it, but that’s what I’d like to visit. Folks who know what they’re doing and have the equipment and proven background to at least say “I’m sorry. This seems to be permanent. We don’t know the cause but we’ll keep an eye on developments and hopefully we can stop it’s progression and limit it’s effects.”

All they say here is, “Umm…don’t know. You should be alright according to our test” (and they’re never wrong). “Are you sure you’re not making this up” – insinuating that I don’t like working or it could be a depression (been told that a few times, the next time I get up and walk out of the office!) or any number of nonsensical things! My depression is caused by my illness and their incompetence, not the other way around!!!

I need a dedicated neurologist, and experience rheumatologist, a psychiatrist and a physical therapist working as a team. Here I get a physician and physical therapist to “get you back to work as soon as possible” and, according to their documentation “just because it’s painful is no reason to….” I quit reading after that. I’m in constant pain, am losing my voice and ability to swallow and can’t wear shoes and barely tolerate short socks. What kind of physical therapy can I participate in when it’s movement that increases the pain? I’m confused on that point.

I’m going to the pain clinic on Monday. I get to meet a Dr. and a physical therapist. I’m having my wife to write up questions that are applicable. How can I be “rehabilitated” from an undiagnosed illness?

Sanningen

Thursday, October 11th, 2012

Visst älskar man alla “sanningar” som sprids med frenesi i svensk media. Just nu är det juice (som är värre än Cola – så nu kan vi alla dricka Cola till frukost). Men. Läser man noga inser man att det är mest grapefruktjuice som det varnas för – och ingen läsk är att rekommendera till frukost. Sorry. Ja inte till nåt faktiskt, mer än festliga undantagsfall. Nåväl…. Om någon vecka är detta med grapefruktjuicen bortglömt (i svensk media alltså) och då kommer istället hälsogurus att sjunga C-vitaminens lov och att man bör dricka 5-6 glas juice om dagen. Veckan därpå kommer en larmrapport om *putsar kristallkulan* hur livsfarligt det är att äta kött och friterat! Därefter följer nån vecka senare en stor undersökning om hur man ska äta så mycket kött som möjligt, och helst inget annat. Kanske en kvist spenat… Därefter kommer en våg av varningar om C-vitaminens skadegörande effekter på benstommen. Lagom till våren motsägs det nyss nämnda som “tramsig skrämselpropaganda” och man bör ge sig ut i den stärkande vårsolen, ordentligt inkletad (insmord räcker inte!) och i solfaktor 44 förstås.

Harry har namnsdag

Wednesday, October 10th, 2012

Konstministeriet var under ett par år djupt engagerat i namnsdagar, så det får anses som relativt genomgånget. Dock kan man inte bortse från att Harry har namnsdag idag. Och vi tänker förstås osökt på Dirty Harry, eller Harry Callahan som han egentligen heter. Dirty Harry hette den första filmen i en serie av fem filmer, där Clint Eastwood spelar polisen “Dirty” Harry Callahan i San Francisco. Rollen som Harry Callahan var från början tilltänkt för den lille sparrisen Frank Sinatra men skrevs som väl var om för att kunna passa Clint Eastwood. Dirty Harry hade ett mycket direkt sätt vid konfliktlösning och uteslöt i princip aldrig ett välriktat skott mellan ögonen på typer som gjorde sig bäst på ett bårhus. Harrys favoritvapen var en liten bärbar kanon som kunde stoppa en anfallande Elefant-tjur i steget samt skjuta ett (minst) 2-centimeter stort hål genom vilken V8:a som helst. Man kan ju undra om J.K. Rawling tänkte på Harry Callahan när hon valde namn till sin lille trollkarl Potter…

Säkerhet? Vilken säkerhet?

Tuesday, October 9th, 2012

Kärnkraftverket på bilden har inget med händelsen nedan att göra.

Sjuttio aktivister från Greenpeace har gripits sedan de tagit sig över de yttre avspärrningarna till kärnkraftverken Forsmark och Ringhals. Greenpeace kallar aktionen för ett fredligt stresstest för att uppmärksamma säkerhetsbristerna. Gösta Larsen, kommunikationschef på Ringhals kallar det för ett lagbrott att ta sig in där, även om det inte handlar inte om själva skyddsområdet… Greenpeace vill med aktionen peka på brister när det gäller ”yttre hot eller hot från luften”. Samtidigt hävdar man från kärnkraftverkens sida att “det är långt från själva reaktorerna”. En klen tröst i sammanhanget eftersom tanken är att man inte ska kunna ta sig in över huvud taget.

Ärligt talat borde Greenpeace ha betalt för att dom på det här viset påvisar att säkerheten är obefintlig. Enligt Vattenfall, som är huvudägare till både Ringhals och Forsmark, visade dagens aktion att säkerheten kring de båda kärnkraftverken fungerar ”precis som det är tänkt”. Syftet med det yttre skyddet är att det ska fördröja inkräktare samtidigt som larmen går. Det är gallimatias. Av det enkla faktum att “aktivisterna” var inne på området och stannade där i fyra timmar innan de greps – 4 timmar!! Det är en halv arbetsdag. En hel förmiddag eller en hel eftermiddag… Under det att larmet går. Någonstans. Jag undrar bara vart då?

På fyra timmar, kan jag avslöja, hinner man med en hel del skit om man har militära medel och avsaknad av samvete. Som gammal terrorist (utbildad helt lagligt av svenska försvaret) kan jag utan omsvep påstå att halva den tiden hade räckt mer än väl för att ödelägga ett kärnkraftverk för all framtid. Med rätt material och förberedelser skulle det ta mig cirka 5-6 minuter att spränga av en riksväg och fixa ett dike på 1,5 meters djup tvärsöver vägbanan. På fyra timmar skulle jag förmodligen (återigen med rätt material och förberedelser) kunna spränga hela Öresundsbron åt Pepparholmen, åtminstone göra den helt irreparabel, fullständigt ofarbar och av intresse enbart för rivningsfirmor.

Att det kan knalla runt folk på ett kärnkraftverk i fyra timmar är oförsvarligt. Det är fullständigt oförsvarligt och fullständigt galet! Säkerhetsbrist är liksom bara förnamnet… Att kalla det för “bristande säkerhet” är bara trams. Det finns helt enkelt ingen säkerhet.

**) Dagen efter att detta skrevs dök det upp uppgifter i media om att Greenpeace aktivister fortfarande (!) var kvar på området. Efter 27 timmar hade svensk polis inte lyckats leta upp dom som enligt Vattenfall “gick rakt i fällan och utlöste larmet och fördröjdes utanför ytterområdet”. Man vet helt enkelt inte om man ska skratta eller gråta… Dummare kan ingen vara, i Guds hela barnaskara. Jag ska inte här gå in på vad för jävelskap man kan hitta på med militära medel och 27 timmar till sitt förfogande. Nötter ska inte ha uppslag.

Höstfascister

Monday, October 1st, 2012

Det är inte höst.

I morse klippte jag gräset och kan meddela att tusenskönor, maskrosor och annat fortfarande blommar. Fälten runt om Konstministeriet som skördats, plöjts, harvats och såtts nu börjar grönska. Samtidigt försöker höstfascisterna knäcka oss och skrämma oss in under filten. Det är höstsnack på TV-vädret och i tv-soffor… Vägverket Sätter upp snökäppar! Sånt där håller dom f.ö. på med uppe i Norrland. Säkert för att knäcka folks vilja och få folk att flytta ifrån en redan avfolkat bygd… Men i Skåne!? Jag skrattar höstfascisterna i ansiktet! Vad är definitionen för meteorologisk sommar? Kommer ni ihåg det från i våras? Då dög det att snacka sommar på TV-vädret minsann…

Det är sensommar.

Hösten är ett helvete som ska bekämpas till sista blodsdroppen. Vinter kommer förr eller senare, säkert som Amen i kyrkan. Men just nu är det sensommar och idag flödar solskenet in på kontoret. Jag sticker ut i sensommarsolen o grejar med taket – och klipper kanske lite mera gräs sen.

PS
I Sverige definierar SMHI sommaren som den tid när dygnsmedeltemperaturen stadigvarande är över 10° Celsius. (Vilket för övrigt också är en förbannad sommar… 25 grader anser jag är en bra början!)