Glad PÃ¥sk
Saturday, April 19th, 2014Trots alla pÃ¥skkycklingar, pÃ¥skharar och pÃ¥skkärringar kan man lätt fÃ¥ för sig att PÃ¥sk är en religiös högtid som kristendomen och judendomen har patent på… Alla känner väl till den religiösa mytologin runt pÃ¥sken, med tortyr, avrättning och uppstÃ¥ndelsen av â€guds son†och allt det där?
Jesus med sin motståndare Lucifer.
Men påsken liksom så många andra högtider har en hednisk föregångare (som t.ex. julen). Enligt folktron var påsktiden traditionellt den tid på året då man trodde att häxorna åkte till Blåkulla för att ha orgier med Djävulen. Blåkulla finns i folktron i flera länder förutom Sverige: Finland, Island, Danmark, Norge och Tyskland.
Den onde, som folktron tuttade ihop häxorna med på vårkanten.
Häxornas omtalade orgier med djävulen skulle enligt uppgift pÃ¥gÃ¥tt under flera dagar. (Satan vad trött han mÃ¥ste ha blivit, skulle man kunna säga, lite respektlöst). Stora brasor tändes för att skrämma bort häxorna dÃ¥ de skulle flyga hem. PÃ¥skbrasor och Valborgsmäss – tydligen var man inte helt säker pÃ¥ när det var sÃ¥ man tog det säkra för det osäkra kanske… NÃ¥väl, folktron berättar att under tiden häxan befann sig pÃ¥ BlÃ¥kulla kunde omgivningen inte märka att hon givit sig av, utan hon tycktes fortfarande befinna sig pÃ¥ sin vanliga plats (!) – luriga di däringa häxorna minsann! Inte lätta att avslöja.
Distraherad av en påskbrasa?
Många aspekter av Blåkullavistelsen bär spår av förkristna eller hedniska ritualer och mönster. Det sägs i legender att på Blåkulla fanns allt som hörde vardagen till. Men dessutom utfördes handlingar som utgjorde rena motsatser till det tillåtna. De hedniska förhållanden som då återspeglas är inte de förkristna nordiska utan exempelvis fruktbarhetsriter i Trakien som ska ha utförts på höjder och företrädesvis av kvinnor.
Vårpigg tocke (tupp) med sina små.
Att pÃ¥sken har blivit förknippat med ägg och fruktbarhet kanskel har med det enkla faktum att göra att hönsen började värpa igen efter vintern, och solens värmande strÃ¥lar Ã¥tervände sÃ¥ allting spirade och fick â€nytt liv†i vÃ¥rsolen. Den gulliga pÃ¥skharen (som tyskarna älskar) har jag aldrig riktigt förstÃ¥tt mig pÃ¥. Harar lägger väl inte ägg? Men kollar man med folktron sÃ¥ var pÃ¥skharen faktiskt en förtrollad sak som häxor skickade ut för att tjuvmjölka korna hos folk. DÃ¥ lämnade de ett spÃ¥r av grönt slem efter sig… man förstÃ¥r ju ännu mindre dÃ¥ hur tyskarna fÃ¥tt det till att pÃ¥skharen skulle vara snäll och ge barnen pÃ¥skägg! NÃ¥väl…
Ett rejält ägg till påsken.
Det utomkroppsliga resandet som Blåkullafärden skildrar har gemensamma drag med shamanistiska föreställningar. Kanske finns det en parallell till häxorna? En tidigare shamanistisk förebild som senare har förvrängts? Det kvinnliga var tidigt något heligt tillsammans med solen och vi vet att gudinnekulturer och sol-kulter förekom långt innan den nordiska mytologin med dess krigiska och chauvinistiska Valhall. Vi vet också att shamanismen överlevde ända in till kristendomens riktiga genombrott i Skandinavien.
Shamaner var prästernas föregångare och konkurrenter. (Förresten, kan de tre vise männen varit shamaner?)
Kristendomen sÃ¥g till att göra sig kvitt all konkurrens när det gällde kontroll över människors kontakt med det andliga och övernaturliga. AlltsÃ¥ lÃ¥g â€häxorâ€, kloka gummor, trollgubbar, nÃ¥jder, shamaner etc. väldigt risigt till. Shamanismen i den fornnodiska religionen (Sejd) utövades för övrigt till största delen av kvinnorna, vilket kan förklara att kyrkan utsÃ¥g dessa till â€häxor†och allt vad det sen bar med sig med häxprocesser och allehanda mord, tortyr och avrättningar av kvinnor som “häxor”. Att det var kvinnliga shamaner kan nog skyllas pÃ¥ att det ansÃ¥gs som en â€omanlig†syssla i den manschauvinistiska krigarkulturen som Asa-tron dock var. Asa-gudarna och deras anhängare betecknades av kyrkan som hedningar och barbarer. Barbari hade f.ö. kyrkan själv gott om, inte minst i det gamla testamentet. Man ska nog ha klart för sig att ytterst handlade det om makt och pengar och dÃ¥ elimineras alltid konkurrenter pÃ¥ ett eller annat sätt.