Beach-combing. Swimming with jelly-fish.

September 21st, 2017
Kom precis att tänka pÃ¥ när jag gick och körde “beach-combing” längs stränderna pÃ¥ Mexikanska Golfen i södra Texas (mycket bättre än tyska golfar förresten). DÃ¥ stod det en massa plakat överallt “Beware of the Jelly Fish” och sÃ¥ stod det nÃ¥t mer som var en smula gallimatias faktiskt.
Jaha, tänkte jag… va fan är en Jelly Fish? Sen brydde jag mig inte mer om det och var i och badade och sprang och plaskade i dyningarna som man gör pÃ¥ en 50 meter bred och 10 mil lÃ¥ng strand (yes) när det är blÃ¥ser fönvind, är 42 grader (i skuggan – men det fanns ingen skugga) och vattnet är 38 grader varmt (yes…). Sista veckan jag var där (efter 7-8 veckor) frÃ¥gade jag en lokalbo inföding om det där och hen förklarade vad jelly fish var för nÃ¥got (AHA! Maneter! Och inte sÃ¥na man äter) och vilken sort de hade där – och hur GIFTIGA de var… Tur jag inte trampade pÃ¥ en sÃ¥n kan jag säga.
Padre island jelly-fish TX
 

Världens största…

September 20th, 2017

The Worlds Biggest String-instrument construction - Foto Jennifer Rahfeldt

https://www.hd.se/2014-09-23/nimis-slar-an-nya-strangar

En liten flashback från tiden då Wotans torn, eller dess minnesmärke, blev en del i ett av Världens Största Stränginstrument! Bild: Den Eminenta Jennifer Rahfeldt.

Vad världen behöver…

September 18th, 2017

“Vad världen behöver är fler genier med ödmjukhet. Det är sÃ¥ fÃ¥ av oss kvar.”

Oscar Levant

Oscar_Levant_in_Rhapsody_in_Blue_trailer

Eslövs Kulturnatt i Skånskan

September 16th, 2017

Lill i kyrkan – och oväntat besök

Vårt konstverk, Kallbadhuset i Eslöv, hamnade i tidningen efter Kulturnatten. Till och med på bild.

Att utnyttja Murphys lag

September 15th, 2017

Jag har tidigare skrivit om att utnyttja sina svagheter, men det finns fler vägar att gÃ¥ när man fajtas mot ett ogint universum och dess lagar…

Häromkvällen ville jag klippa gräset men gitte egentligen inte, sÃ¥ jag utnyttjade Murphys lag. Jag lovade mig själv att jag skulle fÃ¥ sluta och gÃ¥ in sÃ¥ fort bensinen i den lilla tanken pÃ¥ motorgräsklipparen var slut. Och aldrig har väl tanken räckt sÃ¥ länge eller sÃ¥ mycket gräs blivit klippt fast att man inte gitte eller ville eller trodde ens att det skulle räcka särskilt länge efter att jag klippt det nödvändigaste som jag hade tänkt typ 150 kvm bakom huset vid källartrappan. Men tji den som ger sig i lag med Murphys lag. Har man lovat sÃ¥ har man, alltsÃ¥ klippte jag vidare, bit för bit och hoppades att varje pÃ¥börjat stycke gräsmatta skulle bli den sista… innan tanken var tom hade jag klippt hela baksidan bakom logen, runt pÃ¥ norrsidan av ladan och pÃ¥börjat klippning mot baksidans gamla gödselplatta i betong. Förmodligen klipptes nog närmare 1000 kvm under det att solen hann gÃ¥ ner, skymningen lägrade sig och jag började undra om tanken hade ingÃ¥tt en magisk koppling likt Lokes ymninghetshorn som denne lurade Thor att försöka dricka tom (men som var magiskt länkad till havet sÃ¥ det gick inte att tömma) och att tanken fÃ¥tt en direktkoppling, kvantfysiskt eller ej, till ett bergrum eller en cistern nÃ¥gonstans i världen för klipparen den klippte och klippte, och eftersom jag lovat mig själv att fÃ¥ sluta och gÃ¥ in sÃ¥ fort klipparen stannade, sÃ¥ kunde jag ju inte heller sluta innan gräsklipparen slutade… LÃ¥sta i en evig duell gick jag fram och tillbaka över gräsvidderna pÃ¥ baksidan med den morrande och brummande motorgräsklipparen. Skam den som ger sig. inte fasen ska en sÃ¥dan liten tankjävel fÃ¥ vinna över en annan…

Kallbadhuset i Eslöv

September 8th, 2017

Under en veckas tid jobbade vi i ur och skur för att bli färdiga i tid till invigningen på Kulturnatten i Eslöv. Jag, konstläraren och alla konsteleverna som assisterade. Under Kulturnatten kunde besökarna i år få se en rekonstruktion av Kallbadhuset. Tyvärr blev invigningen en aning blöt och kall (regnväder som i gamla testamentet), men det byggdes och invigdes trots det.

Kallbadhuset var det som i berättelserna frÃ¥n “Eslöv By The Sea” framstod som pärlan i badtraditionerna. Där spenderade Eslövsborna mycken tid, ibland i samband med jobblunchen och ibland pÃ¥ väg till eller frÃ¥n jobbet. Ett plagg som växte fram ur detta behov, att snabbt kunna byta om och torka sig för vidare färd, var badrocken. Denna klädprodukt har alltsÃ¥ sin upprinnelse i Eslöv By The Sea och det fantastiska Kallbadhuset där.

 

 

Det anstÃ¥r mig icke…

August 15th, 2017

Det anstår mig icke att göra mig mindre än jag är

Edith Södergran

Billy bokhylla

August 12th, 2017

Q: Kan ni svara pÃ¥ varför i hela friden IKEA väljer att ändra mÃ¥tten med jämna mellanrum… Djup och höjd kan ibland skilja pÃ¥ nÃ¥gon centimeter pÃ¥ samma bredd. Varför gör de pÃ¥ detta viset?!?

A: De flesta har nog nån gång ägt en Billy bokhylla, eller velat äga en. Och just det där med att man har en och vill ha en till som matchar i storlek och färg. Detta sug skapar en efterfrågan och då gäller det att vara fiffig som en räka. Om man då ändrar dimensionen, bara lite grann, tillräckligt för att det ska skära i ordningssinnet så kommer säkert många att köpa två, tre eller fyra nya Billy-bokhyllor istället för att försöka matcha ihop olika djup och höjd på hyllorna. Eller så har de bara helt enkelt glömt dimensionen och tänkte att va fan.

Ibland

August 12th, 2017

Livet tar stora vändningar ibland. Och ibland är man bara lite småhungrig på frukost.

Tur i oturen, eller insikt i katastrofen

August 1st, 2017

Man brukar säga att “Nöden är uppfinningarnas moder”, snarare är det sÃ¥ att nöden är insikternas moder, kanske t.o.m. är det sÃ¥ att “Katastrofen är insikternas moder”. Jag har en god vän vars valsprÃ¥k är “Allting är en fördel”. Det är inte lätt att se för andra alltid kanske, men han vidhÃ¥ller detta med en dÃ¥res envishet.

Häromdagen började min skramlande Ã¥kgräsklipparen uppföra sig som Ã¥kgräsklippare inte bör uppföra sig… Den började hacka konstigt och ryka illa, tjuta och sen fungera igen. Under fortsatt osaligt skramlande. Första tanken hos mig var pÃ¥ den allom sammanbrytande drivremmen som gÃ¥r frÃ¥n undersidan av motorn längst fram till ovansidan av växellÃ¥dan som sitter längst bak. En föga imponerande konstruktionslösning som lämnar en hel del i övrigt att önska. Som t.ex. lite fler styrrullar för den högst osannolikt fladdrande drivremmen som är gott 3 meter lÃ¥ng i sin hela längd… Jag vill här passa pÃ¥ att pÃ¥peka att alla som funderar pÃ¥ att skaffa sig en Stiga, bör tänka sig för en gÃ¥ng till. Efter lite undersökning av och remspray pÃ¥ den hÃ¥rt slitna remmen var det bara att konstatera att den höll men att drivningen ändÃ¥ inte funkade som den skulle. Till slut orkade Ã¥kgräsklipparen inte gÃ¥ med mig pÃ¥ utan jag fick skjuta pÃ¥ och det är liksom inte alls idén med en Ã¥kgräsklippare (med betoning pÃ¥ “Ã¥k”). Ny rem införskaffades 10 minuter innan semesterstängning pÃ¥ gräsklipparfirman. Sen tillbaka hem och greja. Och ganska omgÃ¥ende stÃ¥r det klart för mig att remskivan ovanpÃ¥ växellÃ¥dan har en betänkligt svampig karaktär… Känslan är att nÃ¥got stadgande (ett lager t.ex) slitits ner i sina bestÃ¥ndsdelar och inte längre hÃ¥ller remskivan i ett fixerat läge. Hur detta i sin tur pÃ¥verkat interiören i sagda växellÃ¥da kan man bara drömma om. Det är inga rosenröda drömmar, det är dÃ¥ en sak som är säker.

Till saken hör att gräsmattan är av avsevärd omfattning, cirka 5000 kvadratmeter, plus minus nÃ¥gra hundra kvadrat. Den bestÃ¥r i själva verkat av ett 10-tal olika sammanhängande gräsmattor, fördelade runt om i trädgÃ¥rden som är belägen pÃ¥ en avstyckad gÃ¥rd, därav den rejält tilltagna klippta gräsyta. Och den är i starkt behov av klippning. Därav mitt försök att börja klippa…

Jag har ofta pÃ¥ senare tid (Ã¥r) känt att den fysiska formen inte är vad den har varit. Speciellt inte jämfört med den tiden dÃ¥ jag tränade karate 2-3 ggr i veckan och cyklade en mil om dan fram och tillbaka till arbetet. I bektanskapskretsen finns det dessutom ett antal individer som i tvivelaktigt syfte ägnar sig Ã¥t rejält överdrivna motionsrundor. Det är Maraton och Triatlon, 10-20 mils cykelrundor med landslaget och härförleden stod en kvinnlig bekant och hennes lyckans ost till make pÃ¥ prispallen när de vann brons eller silver i Engelska Ironman. Googla det. En Ironman fÃ¥r ett Triatlon att se ut som en uppvärmning. Dessutom finns det andra som har den goda (?) smaken att sysselsätta sig med Ultramaraton, eller nÃ¥t sÃ¥nt. DÃ¥ springer man i ett par dagar (!) och springer, sover i ett dike nÃ¥gra timmar och fortsätter springa. Ett maraton som “bara” är pÃ¥ 4 mil är sÃ¥nt de springer nÃ¥gra kvällar i veckan. Ett maraton varje kväll alltsÃ¥. Som grädde pÃ¥ moset kan nämnas mannen som gör allt det där, plus springer hem frÃ¥n sin Portugalsemester – vadÃ¥ ta planet, eller tÃ¥g, lifta, köra bil, nä, inte ens cykla. Han sprang hem… Googla hur lÃ¥ngt det är sÃ¥ förstÃ¥r ni. Sagda man rodde dessutom över Atlanten. Nä, det är sant, det är inget skämt… SÃ¥ där sitter man själv pÃ¥ sin Ã¥kgräsklippare och undrar när fasen har de tid? Eller ork, men det är en annan femma. Jag vill ocksÃ¥ orka hÃ¥lla pÃ¥ sÃ¥där. Springa och bli snygg och slank. Stark, pigg och vältränad. Men som sagt, när f-n ska jag hinna med sÃ¥nt? Springa en timme eller tvÃ¥, eller cykla 5-6 timmar om dan.

SÃ¥där lÃ¥g jag pÃ¥ knä och kände pÃ¥ den svajiga remskivan och betänkte vännens valsprÃ¥k “Allt är en fördel” och alla dessa extremidrottare, som dessutom flera av dem är bÃ¥de äldre än mig och somliga oförskämt mycket äldre än jag. Och har kondition som jag knappt nÃ¥nsin haft i hela mitt liv… Tanken pÃ¥ hur jag skulle lösa Ã¥kgräsklipparkatastrofen innan gräsmattan mÃ¥ste röjas med lie eller slÃ¥tter kändes inte kul i sammanhanget.

Men plötsligt mitt i nöden kom inspirationen till mig som en vän i en svÃ¥r stund. Jag tankade genast upp den motordrivna handjagaren och drog igÃ¥ng min gamle trotjänare Klippo. Gräsmatta för gräsmatta betades av i ett jämnt och svettigt tempo. De stora ytorna delade jag upp i mindre sektioner och klippte dessa för sig och plötsligt kändes den enorma ytan inte sÃ¥ oöverskÃ¥dliga längre. Första timmen gick och jag konstaterade nöjt att jag nu börjat ta rygg pÃ¥ alla i bekantskapskretsen som joggar, springer, tävlingssimmar, cyklar (och Atlant-ror). Men samtidigt fÃ¥r jag mina gräsmattor ansade och klippta. Med illa dold förtjusning ser jag direkt ett resultat av mina ansträngningar. Det är svÃ¥rt när man joggar. DÃ¥ har man möjligen bara sina kartbilder frÃ¥n nÃ¥n app att beglo (eller lägga upp pÃ¥ sina hemsida, eller – hemska tanke – Facebook). Istället breder skinande gröna jämnlÃ¥nga gräsytor ut sig runt omkring mig, bakom mig och vid sidan av mig. SÃ¥ jäkla besvärligt är det inte. Och när det blir för jäkligt, kan jag stanna upp en stund i skuggan och ta lite kallt vatten, spela Facebook eller skicka nÃ¥gra mess och vila lite och klappa en katt innan snurran dras igÃ¥ng igen. Jag behöver inte ens lämna gÃ¥rden och ge mig ut i tight och joggingskor längs med färdvägarna. Istället använder jag arbetsskor med stÃ¥lhätta (har man haft en kompis som klippt av sig stortÃ¥nageln en gÃ¥ng, sÃ¥ aktar man ta mig fan sen, det är de en sak som är säkert). Och jag slipper moderiktiga och klatschigt färgade tights. Tvärtom faktiskt, jag bor sÃ¥ avskilt att Nude Gardening är bara en frÃ¥ga om temperatur. Min väns valsprÃ¥k “Allting är en fördel” är kanske inte sÃ¥ jäkla fel ändÃ¥… Nu undrar jag bara hur mÃ¥nga mil gräsmatta jag klippt.