Man brukar säga att “Nöden är uppfinningarnas moder”, snarare är det sÃ¥ att nöden är insikternas moder, kanske t.o.m. är det sÃ¥ att “Katastrofen är insikternas moder”. Jag har en god vän vars valsprÃ¥k är “Allting är en fördel”. Det är inte lätt att se för andra alltid kanske, men han vidhÃ¥ller detta med en dÃ¥res envishet.
Häromdagen började min skramlande Ã¥kgräsklipparen uppföra sig som Ã¥kgräsklippare inte bör uppföra sig… Den började hacka konstigt och ryka illa, tjuta och sen fungera igen. Under fortsatt osaligt skramlande. Första tanken hos mig var pÃ¥ den allom sammanbrytande drivremmen som gÃ¥r frÃ¥n undersidan av motorn längst fram till ovansidan av växellÃ¥dan som sitter längst bak. En föga imponerande konstruktionslösning som lämnar en hel del i övrigt att önska. Som t.ex. lite fler styrrullar för den högst osannolikt fladdrande drivremmen som är gott 3 meter lÃ¥ng i sin hela längd… Jag vill här passa pÃ¥ att pÃ¥peka att alla som funderar pÃ¥ att skaffa sig en Stiga, bör tänka sig för en gÃ¥ng till. Efter lite undersökning av och remspray pÃ¥ den hÃ¥rt slitna remmen var det bara att konstatera att den höll men att drivningen ändÃ¥ inte funkade som den skulle. Till slut orkade Ã¥kgräsklipparen inte gÃ¥ med mig pÃ¥ utan jag fick skjuta pÃ¥ och det är liksom inte alls idén med en Ã¥kgräsklippare (med betoning pÃ¥ “Ã¥k”). Ny rem införskaffades 10 minuter innan semesterstängning pÃ¥ gräsklipparfirman. Sen tillbaka hem och greja. Och ganska omgÃ¥ende stÃ¥r det klart för mig att remskivan ovanpÃ¥ växellÃ¥dan har en betänkligt svampig karaktär… Känslan är att nÃ¥got stadgande (ett lager t.ex) slitits ner i sina bestÃ¥ndsdelar och inte längre hÃ¥ller remskivan i ett fixerat läge. Hur detta i sin tur pÃ¥verkat interiören i sagda växellÃ¥da kan man bara drömma om. Det är inga rosenröda drömmar, det är dÃ¥ en sak som är säker.
Till saken hör att gräsmattan är av avsevärd omfattning, cirka 5000 kvadratmeter, plus minus nÃ¥gra hundra kvadrat. Den bestÃ¥r i själva verkat av ett 10-tal olika sammanhängande gräsmattor, fördelade runt om i trädgÃ¥rden som är belägen pÃ¥ en avstyckad gÃ¥rd, därav den rejält tilltagna klippta gräsyta. Och den är i starkt behov av klippning. Därav mitt försök att börja klippa…
Jag har ofta pÃ¥ senare tid (Ã¥r) känt att den fysiska formen inte är vad den har varit. Speciellt inte jämfört med den tiden dÃ¥ jag tränade karate 2-3 ggr i veckan och cyklade en mil om dan fram och tillbaka till arbetet. I bektanskapskretsen finns det dessutom ett antal individer som i tvivelaktigt syfte ägnar sig Ã¥t rejält överdrivna motionsrundor. Det är Maraton och Triatlon, 10-20 mils cykelrundor med landslaget och härförleden stod en kvinnlig bekant och hennes lyckans ost till make pÃ¥ prispallen när de vann brons eller silver i Engelska Ironman. Googla det. En Ironman fÃ¥r ett Triatlon att se ut som en uppvärmning. Dessutom finns det andra som har den goda (?) smaken att sysselsätta sig med Ultramaraton, eller nÃ¥t sÃ¥nt. DÃ¥ springer man i ett par dagar (!) och springer, sover i ett dike nÃ¥gra timmar och fortsätter springa. Ett maraton som “bara” är pÃ¥ 4 mil är sÃ¥nt de springer nÃ¥gra kvällar i veckan. Ett maraton varje kväll alltsÃ¥. Som grädde pÃ¥ moset kan nämnas mannen som gör allt det där, plus springer hem frÃ¥n sin Portugalsemester – vadÃ¥ ta planet, eller tÃ¥g, lifta, köra bil, nä, inte ens cykla. Han sprang hem… Googla hur lÃ¥ngt det är sÃ¥ förstÃ¥r ni. Sagda man rodde dessutom över Atlanten. Nä, det är sant, det är inget skämt… SÃ¥ där sitter man själv pÃ¥ sin Ã¥kgräsklippare och undrar när fasen har de tid? Eller ork, men det är en annan femma. Jag vill ocksÃ¥ orka hÃ¥lla pÃ¥ sÃ¥där. Springa och bli snygg och slank. Stark, pigg och vältränad. Men som sagt, när f-n ska jag hinna med sÃ¥nt? Springa en timme eller tvÃ¥, eller cykla 5-6 timmar om dan.
SÃ¥där lÃ¥g jag pÃ¥ knä och kände pÃ¥ den svajiga remskivan och betänkte vännens valsprÃ¥k “Allt är en fördel” och alla dessa extremidrottare, som dessutom flera av dem är bÃ¥de äldre än mig och somliga oförskämt mycket äldre än jag. Och har kondition som jag knappt nÃ¥nsin haft i hela mitt liv… Tanken pÃ¥ hur jag skulle lösa Ã¥kgräsklipparkatastrofen innan gräsmattan mÃ¥ste röjas med lie eller slÃ¥tter kändes inte kul i sammanhanget.
Men plötsligt mitt i nöden kom inspirationen till mig som en vän i en svÃ¥r stund. Jag tankade genast upp den motordrivna handjagaren och drog igÃ¥ng min gamle trotjänare Klippo. Gräsmatta för gräsmatta betades av i ett jämnt och svettigt tempo. De stora ytorna delade jag upp i mindre sektioner och klippte dessa för sig och plötsligt kändes den enorma ytan inte sÃ¥ oöverskÃ¥dliga längre. Första timmen gick och jag konstaterade nöjt att jag nu börjat ta rygg pÃ¥ alla i bekantskapskretsen som joggar, springer, tävlingssimmar, cyklar (och Atlant-ror). Men samtidigt fÃ¥r jag mina gräsmattor ansade och klippta. Med illa dold förtjusning ser jag direkt ett resultat av mina ansträngningar. Det är svÃ¥rt när man joggar. DÃ¥ har man möjligen bara sina kartbilder frÃ¥n nÃ¥n app att beglo (eller lägga upp pÃ¥ sina hemsida, eller – hemska tanke – Facebook). Istället breder skinande gröna jämnlÃ¥nga gräsytor ut sig runt omkring mig, bakom mig och vid sidan av mig. SÃ¥ jäkla besvärligt är det inte. Och när det blir för jäkligt, kan jag stanna upp en stund i skuggan och ta lite kallt vatten, spela Facebook eller skicka nÃ¥gra mess och vila lite och klappa en katt innan snurran dras igÃ¥ng igen. Jag behöver inte ens lämna gÃ¥rden och ge mig ut i tight och joggingskor längs med färdvägarna. Istället använder jag arbetsskor med stÃ¥lhätta (har man haft en kompis som klippt av sig stortÃ¥nageln en gÃ¥ng, sÃ¥ aktar man ta mig fan sen, det är de en sak som är säkert). Och jag slipper moderiktiga och klatschigt färgade tights. Tvärtom faktiskt, jag bor sÃ¥ avskilt att Nude Gardening är bara en frÃ¥ga om temperatur. Min väns valsprÃ¥k “Allting är en fördel” är kanske inte sÃ¥ jäkla fel ändÃ¥… Nu undrar jag bara hur mÃ¥nga mil gräsmatta jag klippt.
